Valle

Du undrade om jag tycker att katarinahissen och eiffelltornet är unika. Jag svarar med frågan vad "katarinahissen" är, och du tycker att jag minsann ska googla skiten? I så fall: Jag skiter fullständigt i vad "katarinahissen" är.

Äsch fan ... verkshöjd.

Vilket av påståendena?

Vad är katarinahissen?

Två nyckelord: verkningshöjd och dubbelskapandekriteriet. Begreppen är så jävla söndertjatade att jag inte pallar redovisa för dem ännu en gång. Du får söka på forumet.

Det hör inte hit. Ja, det är kanske fånigt att du påstår något du inte har varit med om. Men det gäller såklart inte bara därför alla andra. 😆 Jisses! Det där har du summerat ihop från Dunning/Kruger-experimentet, eller hur ... OK, JJ, och i vilken av satserna vill du placera dig själv – den "ignorantes" eller den "intelligentes"?

Självklart. Du "tror" och kanske:ar för mycket.

Inte alls. Jag tyckte inte förslaget var bögigt. Jag tyckte att du kanske stötte på mig ... För ibland ger du sådana signaler. Och jag vill liksom inte sätta dig i en obekväm sits. That's all 🙂

Som jag sa innan: Mina kunskaper om producentens roll kommer inte i huvudsak från egna praktiska erfarenheter, utan från år av studier och research inom musikbranschen, inom avtals-utformning/granskning, inom management och marknadsföring. Enskilda produktioner som jag medverkat i betyder inte ett skit i/för sammanhanget. Att du aldrig har sett det (tillräckligt ofta) betyder inte att det inte existerar. Jag vet att exekutiv producent finns. Och sedan kom Lange in och dansade efter Def Leppards pipa?

Det hör inte hit. Exekutiv betyder exekutiv. Hur ivrigt du än vägrar inse det. Berätta!

Ett exempel, heltapropå: http://www.capitalfm...lbum-producing/ Som bland annat säger:

Om man är två eller fler (musik)producenter anges gärna vem av dem det är som är exekutiv. Nämns det inte får man utgå ifrån någon form av konsensusbeslutstagande. (Ungefär sådant konsensusbeslutstagande som The Beatles körde internt.)

Det tror jag inte. Att nämna den exekutiva producenten (#108) i en tråd som den här är nödvändigt för att förtydliga vem som har högsta ansvaret i/för en produktion. Att bara säga "producent" kan ibland bli förvirrande för vissa (kolla bara dig själv).

Jag har inte bett om exempel på där du medverkar på Max Martin-nivå; jag bad dig nämna exempel på Max Martin-nivå, där det jag skriver i tråden inte stämmer alls. Mina kunskaper om producentens roll kommer inte i huvudsak från egna praktiska erfarenheter, utan från år av studier och research inom musikbranschen. Jag kan ge dig exempel som stämmer perfekt in på det jag beskriver i tråden, även på Max Martin-nivå. Du påstår att jag har fel, men du kan själv inte komma med ett enda exempel (utan att behöva ta upp amatörnivå.) Märklig slutsats. The Beatles-medlemmarna, särskilt Paul, styrde och ställde över sitt eget material. De bestämde vad som skulle vara med, hur det skulle klippas, vem som spelade vad, och hur mycket. De hade till och med personliga ljudtekniker. De var exekutiva producenter och representerade skivbolaget. Sir George var producent – i huvudsak ansvarig för själva slutmixen (ljudbilden) – men inte exekutiv. Jag ser inget konstigt alls i ett sådant arbetsförhållande.

Nej, men de är fortfarande uppbyggda på komponenter som inte är särskilt unika.

Som musiker, som sångare, som co-producent (icke-exekutiv) och som manager. Ja, du, JJ ... Om det var någon platta The Beatles-medlemmarna var "exekutiva" på så var det Abbey Road och Let It Be. Det vill säga de hade "final say". Att Sir George angavs som producent (som du påstår att han gjorde) kan ha berott på att det var så skivbolaget, Apple Records, ville ha det. Och gissa vem som ägde och fortfarande äger det bolaget ... Det har jag ingen aning om. Däremot att hon får/fått finna sig i att producenten väljer att refusera en och annan av hennes idéer, ja absolut.

Pris?

Inte som producent. The Beatles-medlemmarna var de "exekutiva". Paul hade saker och ting för det mesta strukturerat och klart. Sir George var nog mer ljudtekniker än producent, faktiskt, samt medmusiker och arrangör. Sedan går det inte riktigt att jämföra tidiga 60-talsproduktioner med senare när producenterna började skaffa sig egna "signum". Edit: Kan dock lägga till att Sir George hade mer beslutanderätt i början. Det var till exempel han som ansåg att Starr spelade för kasst på "Love Me Do" och därför beslutade att ta in en studiotrummis (till Starrs besvikelse) att lägga trummorna.

"Insikten" jag har fått är att det är (exekutiv) producent som bestämmer. Ibland är artisten själv producent, och då är han också den som bestämmer. Såklart! Ja. Ibland bestämmer han allt utan hänsyn till andras "say". Din tur: Nämn några sådana fall, inom den professionella sfären, där det jag skrev inte stämmer alls. (Du sa ovan att det var "många". Så tre fyra exempel bör inte vara en tuff uppgift för dig.)

Hur skulle jag kunna veta det? Den exekutiva producenten bestämmer. Och det är inte ovanligt alls att producenten har "final say".

Den exekutiva producenten. Som jag har skrivit i tråden tidigare så kan två eller flera co-producenter samarbeta. Inget ovanligt alls. På samma sätt som att Max Martin aldrig hade satt sitt namn på produktionen om han inte var nöjd med den. Vilket jag också har skrivit om i tråden. Det sannolika är att Max Martin har tyckt att Pinks idéer var goda nog för produktionen.

Jag vet att det är din poäng. Jag vill bara att du nämner några sådana fall, där det jag skrev inte stämmer alls.

Den exekutiva producenten. Jag vet inte vem det är, dock.

Nej då, jag ville bara att du skulle nämna produktioner inom den professionella sfären (på den nivån som du själv valde att tala om ovan). Så: Nämn några sådana fall, där det jag skrev inte stämmer alls.

Nämn några sådana fall. Och jag talar såklart om etablerade artister/produktionen. Ungefär i den skalan du själv nämnde ovan. (Inte ditt band, alltså.)