Valle

Ah, bumpar den här lite försiktigt, då manuset är klart.

Återstår tryck!

FY FAAAN VA JA E BRAA! (Föreställ er mig med studentmössa, intrasslad i blågula volanger och visslandes i visselpipa och aspackad.)

Jag är dock inte packad. As, alltså.

Nu är det nära.

fel fel fel

Nej, nej, nej.

ang JG eller ang det D200 sa?

Den förre.

jag också

läsaren vill givetvis ha en så bra bok som möjligt att läsa

och det får han genom JG på det sätt JG jobbar

så även om inte läsaren bryr sig om vilket sätt JG skriver så bryr han sig om det som skrivits - och det i sin tur påverkas av hur JG jobbat

du måste se det i ett lite vidare perspektiv

på nåt sätt tycker jag du pratar om en helt annan sak

Det är faktiskt lite vad jag tycker att du också gör ...

vad mycket hår du fått - implantat?

Korrekt. Mest ont gjorde det runt bröstvårtorna.

om JG själv känner att han skapar bättre prosa genom att välja det verktyg han väljer och därför skriver det han skriver så som han skriver det - så voila finns en koppling till vad hans läsare sen får läsa och vad dom tycker om det

att olika verktyg får en att arbeta på olika sätt är väl inget som helst konstigt

Det fattar väl jag med. Men det där var inte i närheten en koppling till att en läsare skulle bryr sig huruvida en bok har "lekts fram" eller skrivit på en skrivmaskin vars reservdelar inte längre tillverkas.

Du ser det ur Guillous perspektiv, jag ur läsarens.

Ska du argumentera för att jag har fel, får du nog också argumentera ur läsarens perspektiv. Ur kreativ synpunkt kan jag se vikten av att använda de verktyg man är van vid.

Blommorna var såklart inte min idé ... Det var fotografens; han sa något om att de ville dölja att jag stod vid en cykel. Dåligt jobb, om man frågar mig, man ser ju hur tydligt som helst att växelreglaget sticker fram ...

Stolt gubbe!

En bild på mig i somras.

jan guillous läsare?

Lite osäker på vad du syftar på där ... att Guillous läsare föredrar böcker som skrivits på skrivmaskin och inte på en laptop? (Du behöver inte svara, jag är inte nyfiken, frågan var mer indirekt än något.)

Jag vågar hursomhelst sätta en hel del på att de flesta inte vet att Guillou envisas med att skriva på en gammal Halda (eller vad det nu är). Böcker läser man för att man vill ta del av vad författaren har att berätta, inte för att läsa se vad man kan åstadkomma med en skrivmaskin (som en sorts kontring till dator).

Om en dator utgör någon sorts störfaktor i Guillous skrivande, medan hans konkurrenter har förmågan att "konvertera" till andra tekniker, säger kanske lite mer om Guillou som författare.

Det finns en komisk tendens bland några som tror att det är artistens personliga "feeling" som ännu idag skulle vara det som i första hand säljer. Den inställningen avslöjar också vilken dinosaurieart man tillhör ...

De utövande artisternas "feeling" var något musikkonsumenterna var snälla nog att ge en råttas rumpa under perioden 1969-1977. Därefter skapades två läger: anarki och kommersialism. Idag kan varken producenterna eller konsumenterna bry sig ett skit mindre huruvida ett anslag i din låt är gjord med din eller någon annans "feeling".

Jan Guillou är en av de få författarna idag som fortfarande skriver på en "riktig" skrivmaskin. Han säger att det blir mer allvar av arbetet då; han menar att det med datorer blir för lätt att stryka och ändra och att man därför tror att det bara är att leka sig fram. (Känns igen även bland oss musiker, eller hur?) Men säg den läsare som bryr sig huruvida en bok har "lekts fram" eller skrivit på en skrivmaskin vars reservdelar inte längre tillverkas.

Fåfänga artister (däribland jag) får snällt finna sig i att det är lyssnaren som är bossen, inte artisten.

Såvida du inte spelar för bara dig själv och ingen annan – det vill säga prestigelöst. Men i sådant fall hade vi inte varit här, ens på detta forum.

Ta daa!

Jag (...) skriver orkestrerad filmmusik.

Det är sällan jag vill referera till "limiter-rattande" som en konst (vilket jag anser att många annars gör – ni vet vilka ni ääär), men i det här fallet blir det lite speciellt.

Jag lyssnade på produktionen i TS:s signaturlänk. Det var en OK produktion, och dessutom en typ av musik jag av diverse skäl är fullständigt såld på. Men – den här musiken är enligt min mening mycket, mycket beroende av sin dynamik (instrumentindividuellt) ... minsta lilla pumpamde eller flåsande och produktionen är åt helvete.

Efter kompressor är limiter det verktyg som fordrar mest respekt och eftertanke innan/inför användning. Det är inte bara att "kranka upp"; man måste fatta inte bara varför man vill kranka upp, utan även förstå vad krankadet gör med källan den påverkar.

Sådetså.

Tack! Jag var rädd att jag var idiot.

Idioter regerar!

(Jag vet, kan tolkas tvetydigt ...)

ja

Intelligent svar ... du svarar "ja" på en tvåalternativsfråga.

är det nån praktisk skillnad?

Du menar alltså att där inte finns någon praktisk (ha-ha) skillnad på att faktiskt behärska något och att vara under upplärningprocess att framdeles behärska något?

fast ändå gör inte vem som helst det trots att dom redan igår kunde det

Du krånglade till syftningen lite där ...

Vad var det de kunde "redan igår" – behärska expertområdena, eller lära sig att behärska expertområdena?

Var det där en "check" (som i "bock") på trådpraxisens bil-analogi?

Men alla som hävdar att de inte hör skillnad mellan eq's och eq's borde antingen ta och testa lite fler tunga eq pluggar, skaffa bättre lyssning (bättre öron) eller helt enkelt lägga ner!

Du vet ... om du vill bli tagen på allvar är det bäst att du snabbt så in i helvete reviderar det där med att skaffa "bättre öron". För stunden framstår du som en gröngöling.

Det finns ingen som hävdar att man inte hör skillnad på EQ och EQ; däremot att man inte hör skillnad på EQ:s som inte har hårdkodad "färgning" eller som är menade att "härma" en specifik, analog EQ.

Kolla gärna in den här tråden: Ingen plugg är unik — inte ens om den är "dyr"! Därefter kan du komma tillbaka och läxa upp oss idioter.

Jag är nyfiken på vad ni använder för EQ's när ni mixar.

Själv använder jag ganska många olika, det varierar så klart efter låt, genre osv.

Inspelningsprogrammets "inbyggda" EQ och/eller Voxengo GlissEQ.

Och det är skitsamma vilken genre.

Jag håller fast vid att jag tror att de flesta tycker riktiga trummor är önskvärda vid en produktion.

Fast nu efterkonstruerar du. Det du sa innan, och som jag ville att du skulle utveckla (du missade det nog, se inlägg #75), var att du ansåg att för en seriös produktion så är nog riktiga trummor önskvärt.

Så:

Varför det? undrar jag. Vad gör digitala trummor mindre "seriösa" i en "seriös" produktion?

Och, vad får dig att tro att produktioner med digitala trummor inte är seriösa?

[bild på sin sandlåda]

Om du inte har något att tillföra kan du ju liksom get the fuck out. Nu gjorde du ju knappast något som var mognare än det du själv ondgjorde dig över.

Grattis till dig!

men för en seriös produktion så är nog riktiga trummor önskvärt.

Varför det? Vad gör digitala trummor mindre "seriösa" i en "seriös" produktion?

Och, vad får dig att tro att produktioner med digitala trummor inte är seriösa?

"I rest my case!"...

Nu fattar jag inte ... Om du "rest your case", så betyder det ju att jag nyss skrev något som understryker en poäng/ett argument du själv har lagt fram. Vilken poäng var det?

Eller är det det du menar, att något är "bäst" för alla först när du säger att det är "bäst"?

Välj någon av nedanstående, och producera, mixa och mastra likadant med ett lika gott slutresultat, alternativt gör en egen låt, kan du det, ja då ska jag börja lyssna på vad du har att säga:

Jomense, nu har du tydligen satt en riktlinje för var något är "gott resultat", som om det skulle vara riktlinjer för övriga världen.

Att tillfredsställa dig och dina riktlinjer är knappast vare sig min eller någon annan producents avsikter eller syften. Vi klarar oss bra med våra egna riktlinjer.

Nej, jag "snackar inte skit"!

Jo.

Idag är det t.ex. inom pop många som blandar det digitala med analoga instrument, för att få mer värme och sväng i produktioner. Lilla Kalle (Valle?!) som sitter nere i sin källare och har lärt sig allt om musikproduktion har producerat en låt, och nu vill han ha t.ex. dragspel i låten analogt. Nu har Kalle inte den möjligheten att få till det analogt, så Kalle måste hyra in, eller ta hjälp av en person som kan spela dragspel. I detta fall är personen som kommer och spelar dragspel en oumbärlig resurs för Kalle, eller som du nu uttrycker det "supermänniska"! Men det du, Valle, påstår är att Kalle ska LÄRA sig spela dragspel istället?! Inte så genomtänkt kanske?

Nej, det är inte det jag påstår. Däremot efterkonstruerar du så att det jag säger inte ska låta logiskt. Vilket jag i och för sig kan förstå att du behöver göra.

Jag ställer mig frågan varför "din" Kalle inte väljer att spela in dragspelet med hjälp av ett VSTi, utan måste krångla till det med en riktig dragspelare. Jag, till exempel, kan inte spela trummor, men på något märkligt vis finns det ändå trummor i mina produktioner ...

Kreativa yrken går ännu inte att ersätta med något digitalt / A.I om man så vill, men vem vet vad framtiden har att utlysa? Högst tveksamt dock, då den mänskliga faktorn såsom imperfektionism och outförsägbarhet osv är svår att efterlikna. Sen tror jag också att ju mer individuella vi blir (man kan göra allt själv nuföritden) ju större blir behovet av att jobba med andra för att få mänsklig kontakt, feedback etc.

Jo, om du inte ljuger vill säga

Nej, du snackar skit. Du summerar min "tro" genom ett påstående om att "de som sitter på enorm expertis och kunskap inom sitt område" blir ett eget supermänniskosläkte som man måste anlita för att få till en bra produktion. Jag har en positivare syn: alla kommer att kunna lära sig det mesta för att få till en musikproduktion på egen hand. Det finns många produktioner inom andra affärsområden (inte bara musik) som inte längre kräver den "expertis" som rådde för kanske bara för ett tiotal år sedan.

Ditt inlägg i övrigt var bara svammel. Du försvarar bara dina snart överflödiga tjänster. Vilket jag å andra sidan kan förstå.