Det är roligt att se sådana namn som Bosse Skoglund, J L Carsson nämnas. Jag fyller på med ett troligen mer okänt svenskt namn.
Mats Hellberg - har bl.a spelat med Arbete & Fritid, olika musiker som Pierre Swärd, Clas Yngström m.fl. Mest har jag hört honom med jazzgruppen Opposite Corner på Nefertiti i Gbg. Liksom Elvin Jones hade han ett rätt starkt uttryck i sitt trumspel. Såg honom med några kända amerikanska musiker - tror han var stand in. Såg himla komiskt ut när dessa distingerada lätt uppklädda herrar har en svensk trummis med någon slags arbetarstjorta hängande utanpå med ett slags "snöre" som bälte. Han såg verkligen ut som den dalkarl han var. Nåväl, jag fick intrycket att de inte trodde så mycket om honom. Senare såg man dem häpna över hans fantasiska driv och sätt att kunna pressa musiken mot ett crezendo. Defenitivt en av de trummisar som det alltid var roligt att höra.
Håller med Pazo om att det oftast är rätt tråkiga musikaliska prestationer från "monstertrummisar" liksom från "mostergitarrister" osv.