Hej.
Jag var en gång i mina äldra tonår med i en missionskyrka. En ganska vanlig frikyrka där det emallanåt kunde vara lite tyngre grejor som tungomålstalande eller någon som profeterade. Vanligtvis dock mest kaffe och bulle.
Jag och en del andra kom utifrån - hade ingen familjeanknytning till tro m.m - och var väl lite trasiga de flesta. De flesta liksom jag har sedan länge lämnat kyrkan och åtminstone jag har totalt lämnat tron på någon gud överhuvud taget.
Det man kan urskilja tydligare efteråt är två ganska skiljda grupper av medlemmar i den kyrka jag var med i. Den stora massan kanske 95-98% vilka inte gör något större väsen av sig samt den lilla gruppen som mer så att säga "brinner i tron". Dessa verkar känna sig stå närmare gud eller ta gud och tron på ett större allvar.
Får dessa brinnade personer grepp på dig vet du aldrig vad som kan hända. En rätt harmlös episod men ändå: En sen kväll var några av oss unga kvar i kyrkan efter en musikkväll. En gudsfruktig snubbe tycker då att han skall få oss närmare gud och sätter sig och samtalar med oss. Han berättar om att man måste vara på sin vakt mot den onde samt drar en massa exempel på vad som hänt honom och hur bön till gud har dragit honom ur djävulens klor. Han vill få oss att tala i tungor och pressar på som fan. Några av oss gör väl det fast alla är pressade och mår mer eller mindre dåligt. Så härligt att vara nära Herren!?
Talade vi i tungor? Inte fan vet jag. Jag antar att vi härmade vad vi hört andra göra. Kanske inget fel i det? Det enda jag kan säga var att det var för mig totalt meningslöst och är inte idag något som jag går och funderar över... "Var gud nära mig. Prisade jag gud på okänt språk"? För mig framstår det helt klart att vi inte gjorde det, bara försökte göra det för att det förväntades. Så korkat.
En annan händelse: En vän som liksom jag kom utifrån brukade spela gitarrduo med mig. Han var den bättre gitarristen men över tiden lät det sämre och sämre. Han var betydligt mer extrem i sin tro än de flesta vilket bl.a visade sig genom att han kom fram till att han bara skulle spela "guds toner". Han skulle undvika alla "onda toner". Onda toner var då alla toner som inte var inspirerade av gud. Följden blev att hans spel blev mer och mer stympat och osäkert. Han drog efter en tid vidare till en mer extrem sekt, vilken vet jag inte.
Jag blev mer och mer tveksam till tro och kyrka. Sakta men säkert så slutade jag helt enkelt att tro på gud och Jesus. För mig var det så mycket som inte stämde. Egentligen var jag heller inte ute efter att bli frälst. Jag var mer ute efter att världen skulle bli en bättre plats för alla. Alltså denna världen. Dock gick det inte att diskutera om sådana värdsliga ting. För den kristne är det dock gud och eftervärlden som är det primära målet. Mina bästa vänner vilka inte var troende - med alla sin fel visserligen - skulle alltså troligen inte få komma till det ljuva himmelriket... Så dumt att det bara inte kunde vara sant! Det kunde naturligtvis inte finnas en så korkad och elak gud. Möjligtvis då uppfunnen av människor. En stamgud alltså.
Fast jag varit med i en kyrka under en period på 4 år så är jag ingen expert på religion och tro. Jag vet. En sak vet jag dock. Det är inte några bättre människor de som tror. Dock är de benägna att bortse från mycket för att rädda sin tro. Det som gör mig rädd är de (liksom även andra trosuppfattningar och ismer) är att de troligtvis kan sälja ut mig och dig om det bränner och de tror gud vill det. Inte nu idag i Sverige, men i ett kärvare klimat med mer som står på spel.
Angående under. Visar ett och annat under (om det nu är det) att gud finns. Är inte frånvaron av under och gudomligt ingripande snarare påtagligt. Vilken allsmäktig gud hade tillåtet så mycket smärta för så många människor för att bevisa sin sak. Svaret vet vi alla. Ingen gud värd namnet hade gjort det som kristendomen försöker påstå. Judendomen är ju mer trovärdig då den inte sticker under stolen med att det är en stamreligion.
Bevara oss från Carola! (Även sångmässigt... men det får stå för mig 😉)
ps. det gick ett intressant sommarprogam på SR den 9/7 2005 vilket handlade om vår syn på Jesus och om vad bibeltexten egentligen säger (tolkning naturligtvis). Sommarprogram
