Så här resonerar pingstkyrkan m fl frireligiösa sekter, och det är, jag tror jag antydde det tidigare; helt åt helvete. Den fascistiska parallellen är relevant. Det här är oxå kärnan till alla religiösa motsättningar; viärbättreändom-svängen som brukar lalla ur i våldsamheter.
Men jag vill be dig att inte dra all "kristendom" över en kam. Det är en våldsam skillnad på katolska präster som våldtar barn, och en sund lirare som biskop Martin Lind. Eller föralldel George Bush och Dogge Doggelito, två kristna snubbar med lite olika approach.
Svenska kyrkan bejakar tvivlet. Och det finns inget dop- eller konfirmationstvång. Vi har religionsfrihet, demokratin fungerar. Det funkar väl rätt bra för dig att välja bort gud? Jag tror inte, och det är tillåtet.
Även om man då bemödar sig att inte dra all kristendom över en kam så finns ändå själva skrifterna kvar. Visserligen kan man tänka sig en kristen (eller annan religons) rörelse som inte tar så hårt på vad skrifterna säger utan bara är rätt allmänt schysst och medmänsklig. Jag skulle nog vilja kalla det en urvattnad kristendom - även om jag föredrar den modellen. Vad jag menar är att gamla och nya testamentet och dess uppbackande skrifter handlar inte alls bara om "kärleksbudskap" utan minst lika mycket om exklusivitet, uteslutande och idoldyrkan.
Att en del - kanske stor - av de religösa; tanter & gubbar, ungdomar och snälla medelålders kan fungera väl och bra i och för samhället betyder inte att religonen är tandlös och inte vill råda, bestämma och härska.
Gud själv som han - för det är ju i praktiken en han - presenteras i urkunderna är ju som Snow Brigade påpekar så långt ifrån demokratisk och jämlik som man kan komma. Snarare "en man" med enorma behov av beundran och underkastelse.
Jag tror nog det kan vara på sin plats att hålla koll på gud och hans anhängare precis som vi bör ha koll på vilken rörelse som helst - även den vi gillar allra mest.