Ett annat problem med [många] samplingbaserade instrument är att de bara funkar i den genre de är gjorda för; vill man ha klassiskt blås OCH jazz-blås får man köpa två produkter. I ett modellerat instrument är man (i teorin, iallafall) genre-oberoende.
Och så har vi ju det med att avancerade samplingsbaserade instrument ofta inte går att spela, utan måste pillas ihop i sequencern. "Vänta en minut, jag ska bara ladda sordin-patchen", liksom. Ett väl modellerat instrument ska (i teorin, igen) gå att spela. Lyssna på realtidspolyfoni-exemplet på wallander-trumpeterna, t ex.
Fast jag talar om principer, inte om den futtiga verkligheten. Samplade instrument känns som en återvändsgränd.