kvastskaft

Den här är en klassiker i sammanhanget och har varit enormt inflytelserik: http://www.youtube.com/watch?v=C2q2bis6eLE

Hur känns klaviaturen?

Äldre TV- och datorspelsmusik färgas mycket av de begränsningar som konsollen hade. Nu kan jag inte mycket om N64 (som du verkar vara intresserad av), men i och med att det är ett system med cartridge/kassetter så finns på konsollen ett ljudchip/synth som spelar upp musiken. Soundet sitter delvis i hur det chippet låter och fungerar och vill du få musiken att låta som N64 bör du ta reda på mer om hur chippet funkar. För 8-bitars Nintendo och Commodore 64 finns det rätt många emuleringar, men jag vet inte hur det ser ut med nyare maskiner. Vill du göra NES-musik rekommenderar jag Peach , Triforce och Toad från Tweakbench. För C64 kan du testa Bleep. Alla dessa är gratis. Chiptunes har inte bara med ljuden att göra, utan även med hur chippets begränsningar formar komponerandet. Som någon skrev, läs mer om chiptunes för att sätta dig in i hur det fungerar.

För att svårmodiga ungdomar i de sena tonåren har upptäckt och lyssnat på Smiths sedan 80-talet. Alla som är sådär lite tonårsreflekterande tycks förr eller senare hamna hos Smiths och Morrissey och det har pågått i 30 år. Att du upptäckte det hos din bekantskapskrets har förmodligen mer att göra med din och dina vänners ålder än att Morrissey fick ett uppsving genom Håkan Hellström.

Som jag ser det är det främst de kommersiella intressena man reglerar genom upphovsrätten. Hur många företag tror du skulle betala för musik till exempelvis reklam om den var fri att ta? Hur många majorbolag skulle ersätta låtskrivare och mindre artister om deras verk var fria att ta. Redan idag stjäls det en del och fanns det inga spärrar så skulle omfattningen förmodligen vara enorm. Jämför nedanstående. Tycker du att det är ok också? Och det där med Morrisey bör du nog hålla för dig själv.

nu kan jag inte after effects, men det verkar finnas plugins som synkar till audio. Se exempelvis:

Jag gissar att det är Adobe after effects. Det finns en massa templates till after effects så att man inte behöver göra allt jobb själv.

Jag har ingen aning, har aldrig använt pianorullen på det viset.

Grooveagent heter cubase trummaskin och den funkar helt ok. Jag gillar Retrologue och Padshop av instrumenten. Padshop tror jag inte är så användbar till hiphop, men Retrologue är en "analog"-synth som låter riktigt bra och säkert funkar till hiphop. Det finns en hel del användbara effekter också och kompletterar du med gratiseffekter från t ex variety of sound så har du nog så att du klarar dig.

I Theodor Adornos musikessäer för han fram lite liknande tankar (om jazz kontra "riktig musik") och de är publicerade på 30-talet, så nog har det funnits sådana tankegångar tidigare också. Med det inte sagt att kritiken inte är befogad. Tidigare har inspelningar gjorts med skickliga och specialicerade yrkesmän och det är klart att resultatet blir bättre än när en jack of all trades ska sköta hela processen. Jag tror inte att någon har tid, energi och talang att bli exempelvis en skicklig pianist, basist, blåsare, mixare, mastrare osv. Även en fantastisk multiinstrumentalist som Ale Möller som har spelat på heltid i många år är rätt begränsad på många av sina instrument. Sedan är det den demokratiserande aspekten av det också. Som glad amatör är jag otroligt tacksam för att det finns redskap jag har råd med som jag kan få resultat som låter många gånger bättre än vad mina första inspelningar med en 4-kanals Tascam gjorde. Vill jag exempelvis ha stråkar kan jag använda ett orkesterbibliotek och behöver inte skuldsätta mig för att hyra en orkester och allt som tillkommer vid inspelningen. Resultatet blir kanske inte lika bra, men för vad jag vill ha ut av min musik räcker det alldeles utmärkt. Är man dessutom medveten om begränsningarna och t ex lägger stråkarna bakom saker man kan få att låta riktigt bra kan resultatet faktiskt också bli riktigt bra. Kvalitetskontrollen tror jag egentligen inte är något problem, då merparten av den musik som publiceras bara hörs av närmast sörjande. Till och med på ett ställe som Beatport krävs det förhållandevis få köp för att hamna på toplistan. Problemet är istället att folk har helt orealistiska förväntningar. Idag är fan och hans moster "producenter" och förväntar sig att konkurrera på samma spelplan som folk som har många års erfarenhet och miljonbudgetar bakom sig. Det är i princip omöjligt, åtminstone när det gäller toplistemusik. Är ljudidealet ett annat går det naturligvis att skapa något som kan få framgång inom sin genre. Det finns en massa bra lo-fi-grejer som ska låta som att vem som helst har spelat in det. Men strävar man som sovrumsproducent att få det där "kommersiella" soundet, vilket tycks bli allt vanligare, kämpar man definitivt i en orkanliknande motvind.

Mixern är nog det jag gillar minst med C7. Annars tycker jag att det är en bra DAW och från SX3 är det ett rejält kliv upp. De medföljande pluggarna är dessutom rätt bra.

Jag håller med om värdet av hantverksskicklighet och den odynamiska radiosoppan vi har hamnat i, men så som krönikan är skriven framstår det som att det är hobbypularna som har drivit på utveckling mot den dynamikslösa musiken. Jag tror helt enkelt inte att det stämmer. Att sedan en professionell mastringstekniker är bättre på att skapa en stark, men välljudande produkt än en lekman är lite besides the point. Hade inte yrkesmännen drivit upp volymen hade (förmodligen) inte hobbyisterna försökt sig på detsamma. Du för fram vettiga poänger, men jag tycker att andra stycket förstör helhetsintrycket. Den förlorade hantverksskickligheten är en väldigt viktig poäng och jag tror att den skulle kunna föras fram bättre än genom att betona dynamiken i musiken, där sambandet är tveksamt. Det här med oändligt pillande med musiken har du nog rätt i också, men jag tycker att det har begränsad giltighet. Inom den elektroniska musiken har det öppnat upp en hel del möjligheter också. Ett album jag verkligen gillar är Amon Tobins "ISAM" och det är ett resultat av att artisten har haft långt tid på sig att jobba i studion för att skruva ljud.

Jag kan hålla med om grundtanken, men jag tycker att krönikan är lite förvirrande. Först skriver du att svaret på frågan om varför dagens musik är platt och tråkig är att kreti och pleti kan publicera musik, sedan skriver du att detta har resulterat i "loudness war". Är inte orsakssambandet precis det omvända? "What's the story, morning glory" brukar ibland sägas vara startskottet för the loudness wars och den är inte direkt producerad av hemmapulare. Är det inte snarare så att vissa ur ditt skrå har drivit på den utvecklingen och alla dessa sovrumsproducenter bara försökt hänga på så gott det går med sina crackade L-tvåor?

Det finns ju flera intervall som tekniskt sett är dissonanta, men som vi inte reagerar över längre som t ex sjuor. Jag tror därför att det bäst att reservera begreppet för det som Zakyath skriver dvs harmonisk spänning, annars blir det väldigt godtyckligt vad som är dissonans. Folks referensramar för vad som klingar illa skiljer sig åt beroende på vilken musikalisk bakgrund man har. Har man lyssnat mycket på t ex modern konstmusik är man förmodligen rätt härdad vad gäller dissonanta klanger, men är man uppvuxen på dansband låter kanske vissa "normala" färgningar illa.

Det gör de säkert, men två fel ger inte ett rätt. iTunes har varit igång sedan 2003 och andra liknande alternativ har funnits i många år, så "inte ens försökt" är definitivt att ta i. Men jag håller med dig om att skivbolagen definitivt kunde ha hanterat det på ett bättre sätt och förmodligen stoppat en del av det ekonomiska läckaget. Sedan tror jag inte att den ekonomiska biten är helt oviktig heller. Det här är spekulation från min sida, men jag tror att en av anledningarna till att Spotify lyckats så bra är att priset är så pass lågt att folk hellre betalar än meckar med piratande. Jag håller med om att det finns en rad olika faktorer, förmodligen fler än vad som går att analysera, men att helt friskriva piratkopiering från orsakerna till musikbranchens sviktande intäkter finner jag märkligt.

Det finns en annan delaytråd uppe nu med lite tips som säkert kan funka. Variety of sound, som jag postade länk till i den tråden, har ett gratis reverb. Jag har inte testat det, men jag har ett par av deras andra pluggar och de är bra. Annars är, som Amolop skriver, Valhallas reverb väldigt prisvärda. Ett annat tips är att använda chorus för att feta till ljudet. TAL har gjort en gratisplugg som emulerar choruset från Juno 60, testa den: http://kunz.corrupt.ch/Products/TAL-Chorus-LX

Kastar mig in i denna clusterfuck till tråd.... Kalla mig dum, men jag förstår inte hur man kan argumentera för att piratikopiering inte skadar musikbranchen genom att endast hänvisa till det paper som länkas till i första posten. Visst visar det på illegal nedladdning inte skadar legal ditto, men det som är intressant är hur piratkopieringen påverkar hela branchen och inte bara det segment som är försäljning av filer. Vad jag kan se har intäkterna för musikbranchen sjunkit stadigt under 2000-talet, undantaget den rapport som kom i vintras som visade på en marginell uppgång för 2012. Visst kan man som JJRockford hävda att faktorn piratkopiering bara korrellerar med de sjunkande intäkterna och att man inte kan visa på ett kausalt samband (vilket f.ö. är svårt utanför naturvetenskaperna), men med tanke vad piratkopiering är och vilken omfattning den har känns det nästan rimligare att underkänna samhällsvetenskapen i stort än att förneka att piratkopiering är en bidragande faktor till sviktande musikintäkter. Jag kan köpa att man inte kan studera fältet på ett vettigt sätt (svårt att frilägga faktorer osv), men om man nu menar att man kan det är piratkopieringens uppgång och musikbranchens ekonomiska nedgång ett ganska bra exempel på ett kausalt samband inom samhällsvetenskapen. Det är mycket möjligt att piratkopieringen leder till bättre lösningar och som musikkonsument är jag glad över Spotify, vilket förmodligen inte hade vuxit fram så snabbt och varit så billigt om det inte vore för piratkopieringen, men utöver den marginella intäktsökniken för 2012 ser inte jag varför musikskapare ska se ljust på framtiden, men ni får gärna överbevisa mig. I sammanhanget tycker jag att det här föredraget är intressant: http://thetrichordist.com/2012/04/15/meet-the-new-boss-worse-than-the-old-boss-full-post/

Nasty DLA från Variety of sound är bra och gratis: http://varietyofsound.wordpress.com/vst-effects/

Första kan du, som andreas skriver, säkert fixa med filtersvep. Blir du inte nöjd med resultatet kan du testa att ha långsam attack på filtret på synthen du använder (om det finns ADSR eller liknande för filtret). Andra exemplet låter som att synthen är sidechainad. Det går säkert att fixa med en LFO också.

Min erfarenhet är att Jbridge är väldigt stabil. Den tar de 32bits-pluggar jag har testat och jag märker ingen skillnad mellan att köra 32 och 64bits pluggar.

Har man problem med 32bits-pluggar kan man köpa Jbridge för 15 euro, verkar ta det mesta.

ABBA-exemplet var kanske lite väl tillspetsat, men om vi tar någonting mer realistiskt istället. Många av loop-försäljarna erbjuder samplings-CDs med melodier att använda i sina låtar. Melodier är onekligen en bärande del i musik (i den mån de används) och även om man kan arrangera låtar på en massa olika vis så kommer de att påminna om varandra om de har samma melodi. Jag postade en video tidigare i tråden som visar hur Steve Angello från SHM skapade en låt där det bärande synth-riffet är tagit direkt från en samlings-CD från Vengeance. Det är uppenbarligen Steve Angello som har knåpat ihop resultatet, men i mitt tycke är det lite märkligt att han står som upphovsman när det som är minnesvärt i låten är skapat av någon annan. Jag ser egentligen inget större problem med att använda loopar till generiska bakgrundsljud, men inom vissa musikgenrer har loopanvändandet gått långt bortom det och köpta loopar ersätter vad de flesta skulle kalla musikskapande. Räknar vi in remixer är inte ABBA-exemplet allt för långt borta och då inte bara "jag-har gjort-en-låt-i-mitt-sovrum-och-visar-mina-kompisar", utan remixer som folk tjänar pengar på.

Till er som argumenterar för "anything goes", vad anser ni om begreppet verkshöjd? Är det meningslöst att tala om upphovsman, då man uppenbarligen inte kan skapa någonting fullständigt från grunden? Om jag lägger en triangel tyst i bakgrunden på ABBAs "Waterloo" och publicerar resultat, kan jag då hävda att det är lika mycket jag som Björn och Benny som har skrivit låten?

Jag antar att TS menar att kompisen har importerat ett gäng loopar i sin DAW och lagt pussel. Visst finns det något kreativt i det, men lejonparten av det kreativa arbetet står i mitt tycke loopmakaren och inte TS kompis för. Jag tycker absolut att man kan använda loopar och samplingar på ett kreativt sätt, men den här klipp och klistra-mentaliteten blir allt vanligare, vilket inte minst avspeglas i den explosion av loop, samplings och presets-försäljare vi ser på nätet. Jag tror att en del av förklaringen till att vi ser det här är att DJs har gått från att vara just DJs till att bli artister. Tidigare var den här typen av alster (och här räknar jag även in remixer) ett verktyg för DJs att använda på dansgolvet och då spelade det ingen roll om verket var kreativt och originellt, utan det som betydde någonting var om låten funkade på dansgolvet. Nu när DJs är superstjärnor hänger produktionstekniken delvis kvar, men hur vi ser på verken har förändrats och måttstocken är nu densamma som för till exempel rocklåtar.

Det här är ju en klassiker i den frågan: