kvastskaft

En tanke/fråga. Finns det någon undersökning som studerar förändringar i musikbranchen i ett lite vidare perspektiv än försäljning av låtar/album? Var och varannan människa har ju inspelningsprogram hemma nuförtiden och det fullkomligt vimlar av personer och företag som säljer samplingar och presets till synthar. Jag tycker att det vore intressant att se hur musikbranchens totala intäkter ser ut om man räknar med sidomarknader som ovan nämnda.

Det du lär dig med Sylenth är inte begränsat till just den synthen, utan överförbart till alla synthar som använder sig av subtraktiv syntes dvs de flesta synthar på marknaden. Utöver att Sylenth låter bra så är den ett utmärkt redskap för att lära sig synthar, då GUIt enligt mig är tydligt och lättbegripligt. Blir du duktig på att ratta Sylenth så kommer du ha lätt för att få ut det mesta av av andra synthar du väljer att spela med, vare sig det är mjukvarusynthar eller hårdvarusynthar.

Clint Eastwoods film om Charlie Parker är bra: http://www.imdb.com/...ref_=fn_al_tt_1 It's all gone Pete Tong om en DJ som gradvis förlorar sin hörsel är även den bra: http://www.imdb.com/...8139/?ref_=sr_1 Milos Formans Amadeus är fantastisk: http://www.imdb.com/...6879/?ref_=sr_1 Gillar man ångest kan jag rekommendera Michael Hanekes Pianisten: http://www.imdb.com/title/tt0254686/?ref_=tt_rec_tti

Man kan ju välja att inte stödja dem ekonomiskt, men det känns som ett hopplöst projekt att bara lyssna på goda artister då musikvärlden kryllar av idioter. Gillar man till exempel reggae är det svårt att värja sig mot böghatande religiösa galningar. On topic så är även jag så torr och trist att jag står för all musik jag lyssnar på, vilket jag för övrigt tror gäller de flesta vuxna människor. Musik jag gillar har kvaliteter som jag ganska enkelt kan sätta fingret på (bra melodi, bra produktion, innovativt osv) och då är det lätt att motivera både för sig själv och andra varför man gillar det. Visst är det känslan som fångar en, men om man pysslar lite med musik förstår man ofta vad artisten/producenten har gjort för att skapa den känslan.

Jag tror att du har rätt. I och med fildelningen har det blivit svårare för medelstora band att vara ekonomiskt bärkraftiga. För 20 år sedan var det inte allt för svårt att sälja 20000 ex av en skiva och nu blir man belönad med en guldskiva om man lyckas med detsamma. Som du säger så leder det till att skivbolagen satsar på säkra kort och de band som sticker ut är nästan alltid sådana som har byggt upp en stor egen fanbase dvs en annan sorts säkra kort. Det som är trist är att det här mellanskiktet av artister försvinner, eller ja försvinner... de spelar väl musik på hobbynivå, men de har svårt att försörja sig som musiker. Vissa av dem är förmodligen de som musiksverige skulle må allra bäst av att de kunde ägna sig åt musik på heltid. Det verkar ju snudd på omöjligt att driva indepententbolag idag annat än för nöjes skull, så gapet mellan underjord och överjord har blivit väldigt stort. Antingen drunknar du i ett hav av soundcloudkonton eller så spelar du strömlinjeformad pop. Vad man inte få glömma är att toplistemusiken till stor del formas av hur musiken låter längre ner i den ekonomiska hackordningen. Visst finns det originella storproducenter, men mycket av toplistesoundet består av uppsnappade underjordiska trender i lättsmälta versioner. Hur folk behandlar de mindre akterna avgör vilken radiomusik de får dras med.

Jag tycker att det är lite märkligt att vissa har så svårt att skilja på personliga preferenser och objektiva kvaliteter. Hur ser ni t ex på modern konstmusik? Med tanke på tonen i tråden föreställer jag mig någonting i stil med "Äh, de kan ju inte ens lira, blir ju bara oväsen. Pierre Boulez verkar knappt kunna skriva en enkel treklang och den där Stockhausen är ju bara dataljud". Samma sak gäller diskussionen om musikindustrin i stort. Det är fullkomligt irrelevant huruvida jag tycker att popband A är bättre än B eller C, eller att genre D är bättre än E. Vad som spelar roll är hur majorbolagens artister förhåller sig till den musikkontext ur vilka de är sprungna. På det personliga planet kommer det alltid att ha varit bättre förr på grund av psykologiska faktorer. Jag är tämligen säker på att många av dagens tonåringar om 20 år kommer att slå på Aviici och Skrillex och tänka att "på 10-talet, då gjordes det riktig musik", precis som vi gör och generationerna före oss gjorde. För att kunna besvara TS måste man lägga smak åt sidan och fundera på om dagens musikindustri skiljer sig från från hur den har varit tidigare, inte utifrån den musik industrin spottar ur sig utan utifrån hur den förhåller sig till de artister som finns i omlopp. Är industrin t ex fegare än tidigare med vilken typ av artister den väljer att släppa? Jag tycker att diskussionen vore intressant att ta och det finns förmodligen flera här på forumet med insikt i storbolagen som kan belysa frågan.

Den här hiphop-låten har 20 år på nacken och låter lika bra idag. Albumet som låten kommer ifrån (Illmatic) kan nog kallas en hiphop-klassiker och kommer med största sannolikhet att lyssnas på under långt tid framöver (och då inte bara som ett tidsdokument). Angående musikindustrin så har den väl alltid varit feg och enkelspårig. Anledningen till att majorbolag har släppt saker vi uppskattar tidigare är att tidsandan har producerat bra musik som de stora bolagen såg att de kunde göra pengar på. Många av släppen har dessutom varit vanilj-versioner av den musik som hörde till tidsandan. Ta Motown som exempel. Jag gillar verkligen mycket av Motowns 60-talsgrejer, men sättet bolaget arbetade skiljer sig inte nämnvärt från hur dagens skivbolag arbetar. Om något så var de väl ännu mer konservativa än vad dagens storbolag är. P.S. Är det tillåtet att trolla om man har många inlägg? Hur många måste man ha innan man får börja trolla?

Image-line har en plugin som heter Gross beat som verkar kunna ordna det där, åtminstone om man kollar på videon på deras hemsida.

Sound on sound hade ett blindtest av preamps i decembernumret där man jämförde 8 olika preamps i väldigt varierande prisklasser. Art pro MPA, som kostar en tiondel av de dyraste preampsen i testet, stod sig väldigt väl i jämförelsen. Med det inte sagt att billiga preamps låter lika bra som dyra, men om man ser på testet så är det i alla fall inga oerhörda skillnader.

Jag vet inte hur det funkar i Nexus, men i Sylenth är det bara att leta upp banken inifrån synthen. Sett från Cubase är det en liten fyrkant längst upp i sylenth där man kan välja "import fxp/fxb". Clicka där och sen letar du upp banken via fönstret som kommer upp.

För trummor till urban skulle jag kika på Goldbabys samplingsbibliotek: http://www.goldbaby.co.nz/ Vädigt bra multisamplade klassiska trummaskiner körda genom rullband, vinyl, klassiska samplers och dylikt. De har en hel del freebies också. Ett tips är att bli bättre på att skruva fram de ljud du vill ha själv på syntharna i tex Logic. Det finns ett gäng gratis resurser på nätet. Här är två: http://www.synth.tk/ (länkar till bla Sound on Sounds omfattande synthskola) http://noisesculpture.com/how-to-make-a-noise-a-comprehensive-guide-to-synthesizer-programming (gratis e-bok)

Sen kanske man bör påpeka att om man inte är beroende av att ha det allra nyaste så behöver mjukvara inte vara särskilt dyrt. Som någon har påpekat så slumpas äldre pluggar bort på reor som t ex "black friday". En annan aspekt av att köpa saker istället för att ladda ner är att man ofta lägger ned mycket mer tid på att få ut det mesta av det man har betalat för. Du slököper inte pluggar för tusentals kronor för att testa lite presets, utan när du väl betalar så är det en investering som du vill ha ut det mesta av.

Samplingsbibliotek brukar kosta pengar, men är du på jakt efter ljud ifrån synthar så finns det massvis av gratisalternativ. Kolla runt lite på http://www.kvraudio.com så kommer du säkert att hitta nåt du gillar. Man kan filtrera sökningen där för att bara få upp träffar som är gratis att ladda ner.

Konstmusik för folket - Steve Reichs Electric counterpoint spelad av Pat Metheny

Du kan testa att modulera pitchen på dina synthar lite med en LFO för att emulera den naturliga "svajjighet" som pitchen på analogsynthar har. Det ska vara rätt subtilt, men det kan ge ett lite mer levande och mindre sterilt sound. Sen finns det ju en massa plugins som ska emulera analogprylar och en del av dem är gratis. Du kan t ex testa Ferric TDS.

Den här (Joan Osborne - One of us) tror jag är mixad enligt LCR, låter så iaf.

Jag ser att tysken har börjat skeppa de nya Adam-monitorerna och jag är nyfiken på hur de låter. Jag har sett att åtminstone en person här på forumet är återförsäljare, så jag tänkte att någon kanske har hunnit lyssna på dem och vill ge ett litet omdöme.

Nu är jag kanske ute och cyklar, men är det inte ganska svårt att göra musik utan övertoner? Allt utom rena sinusvågor innehåller övertoner (gjorde de inte det skulle alla instrument som spelade samma ton låta likadant), så även om man inte använder effektburkar eller pluggar för att producera övertoner så har man automatiskt övertoner i grundmaterialet.

+1 på bread and butter-synth Någon Virus skulle säkert passa den musiken du vill göra.