Efter att själv spelat gitarr i snart 30 år så är fortfarande mina förebilder på gitarr så långt ifrån de "normala" gitarrgudarna man kan komma. Visst, jag gillar Hendrix men när folk snackar om Satriani, Petrucci, Vai å annat elände?!?! Antar att det beror på att jag avskyr Metal till stor del. Har ju rötterna i tidig punk så det har mer blivit att man gillar ett visst uttryck än hur folk förväntas kunna spela. Gillar mer jävlaranamma än att allt ska vara så duktigt liksom. Därför har jag så extremt svårt att förstå varför man siiter och runkar gitarr...