joachime

Riktigt bra spel. Fantastiskt hysterisk musik i Tetris! 😮

https://www.studio.se/index.php?showtopic...=5830 Edit: kortade länken

Visst, finare effekter och smidigare gränssnitt så hade det varit en helt annan sak! 😉 Men förresten, jag tycker att EMUs DSP verkar vara i det klenaste laget. Hur många reverb var det nu man kan dra igång i 44 kHz?

Lustigt att du nämnde just den. Har en kompis som har en sån. Har faktiskt referenslyssnat mixar i den! 😉

Det kan vara ett denormaliseringsproblem. Vissa pluggar kan gå loco när de blir matade med absolut ingenting. Det finns VST-pluggar som motverkar detta genom att generera lite lite brus helat tiden. Sök på www.kvraudio.com efter "denormalization" så kommer du förhoppningsvis hitta något. Lägg då den pluggen före den plugg du tror orsakar problemet. Edit: Hittade en gratis plugg och lite information om problemet på Digital Fishphones hemsida.

Tack för att du delar med dig av lösningen! Det är sånt som gör tråden extra värd att läsa. Med risk för att verka näsvis: Creative köpte EMU 1993 (finns att läsa på EMUs hemsida). Så många av de samplers som EMU gjort sig ett namn med har skapats, tillverkats och sålts under tiden med Creative-flagg. Men jag håller med, de interna effekterna tillhör inte kortets starka sidor... 😕

Är det inte så att de cd-r skivor mastringsstudios använder sig av ofta har en yta för att skriva ut text och loggapå. Det kan förklara att de känns styvare. Funkar skivan att bränna som audio-cd (så liten felmarginal som möjligt) ska det inte vara några problem.

Jo, draget till sin extrem blir det definitvt fler nackdelar än fördelar med att sträva efter nivå. Men samtidigt finns det en vits med att eftersträva en viss nivå. Om alla album mastrades till en och samma nivå skulle det t ex ge en behagligare lyssningsupplevelse. Nu är det ju ganska svårt att sätta en nivåstandard för alla sorts musik. Men inom en och samma genre är det inte så svårt. Personligen tycker jag att -12 dB RMS är en ganska bra nivå för populärmusik, i de flesta fall. Ett exempel på standardiserade nivåer är samlingsplattor. Ofta, när man mastrar samlingsalbum, mastrar man låtar som redan är mastrade en gång. För att få samma ljudnivå på hela skivan komprimerar man ofta vissa låtar ytterligare, medan andra låtar dämpas med någon dB. Det kan vara en av förklaringarna till att samma låt kan låta olika på olika skivor. Om varje mastring höll sig till satta standardnivåer skulle det bli enklare att sätta samman samlingsalbum.

Satsa på att lära dig EMUs patchmixer. Det är där du konfigurerar fysiska in- och utgångar och ASIO-kanaler.

1986 testade jag MacMusic till C64 hos en kompis. Blev helt frälst och kopierade självklart av kassetten. 😆

Den är min nya favorit! Synd att den är ganska CPU-krävande... Ajdå! 😆 Jag har hittills bara testat den i Wavelab, så jag la inte märke till hur resurskrävande den var. Hmm... Jag som ville använda den vid mix.

Det beror på. Vissa ljudkort har stöd för SMPTE, EMU 1820M är ett exempel. Kolla i index till manualen efter SMPTE. I annat fall kan du med lite tur hitta en beggad konverterare (SMPTE till MTC) på Vendolin eller motsvarande. Men var medveten om att det inte rör sig om någon exakt synk. Hur bra det funkar beror mycket på rullbandaren (svaj, magnetism) och tejpen (dropouts).

Sufjan Stevens - Come on! Feel the Illinoise

Om jag fattat det rätt så medverkar du med två remixar på någon annans singelsläpp. Mitt tips är att du överlåter till den som ska släppa singeln att fixa mastringen.

Jag kan inte tänka mig att Wavelab låter bättre än Cubase. Däremot, som du säger, har det fler funktioner för mastring än vad Cubase har. Till exempel stöd för Red Book-standard.

Det beror lite på vilken typ av musik du jobbar med också. Min erfarnhet säger att (välmixad) metal och hårdrock är relativt lätt att pressa till ca -12 dB RMS. Hiphop kan däremot vara svårare därför att bastrummorna är så stora, och kräver så mycket energi. Det kan krävas en hel del pillande med EQ i botten för att sedan kunna pressa ihop dynamiken. Hursomhelst, det är sällan det räcker med en brickwall-limiter (typ L3). Det räcker med ett virvelslag med extra stor transient för att limitern går i botten och ger hel ljudbilden ett platt intryck. Jag brukar börja med en vanlig (fast sjysst) kompressor. Beroende på materialet låter jag den jobba mellan 1 - 4 dB, med medium attack och release och en ratio på ca 2:1. Om den här kompressorn känns svår att ratta brukar det innebära att mixen är dynamiskt ojämn (vilket betyder dåligt underlag för att pressa). Det kan hjälpa att lägga ett högpassfilter (mellan 20 - 40 Hz) eller lowshelving (40 - 100 Hz) före kompressorn. Därefter en eventuell multibandskompressor, som ger möjlighet att komprimera olika frekvensband olika hårt och med olika attack- och releasetider. Om jag upptäcker några problematiska frekvenser brukar jag ibland åtgärda dem med EQ före kompression. Efter kompression lägger jag en kompletterande EQ. Här kan jag både skära och lägga till. Sist en limiter. Jag brukar i princip aldrig låta den jobba hårdare än 6 db, vanligen ca 3 dB. Har man ett bra material, och gjort ett ordentligt förarbete, brukar det inte behövas mer för att landa på -12 dB RMS.

Jag tror Cubase varken kan generera eller hantera inkommande SMPTE-kod. Om du vill synka datorn mot rullbandare ska du först kolla vad du har för anslutningar på ljudkortet. Eventuellt behöver du en burk som konverterar SMPTE till MTC, som du kopplar emellan bandaren och ljudkortet. Edit: Litet hjärnsläpp...

Bästa kompressorerna på marknaden? Ialla fall de bästa jag har kört i mjukvara... 1176 och LA2A.... MMMMmmmmmmmmmmmmmm 🙁 Jag är beredd att hålla med, MEN är det någon här som testat Voxengo Marquis? Jag har bara hunnit gå igenom den lite snabbt, men det första intrycket är mycket positivt! Den enda nackdelen jag kan komma på är att man bör veta det mest grundläggande om kompressorer för att hantera den rätt. Så alla ni mer avancerade kompressor-användare, testa Marquis! Förresten, den kostar $90 exkl moms!

Hmm... Har aldrig hört talas om den knappen. 🙁 Det enda användningsområde jag kan komma på är om man vill filtrera bort nätbrum. Säg att ett vanligt högpassfilter skär vid 80 Hz, då tar det hand om störningar vid 50 Hz. Med din V100-knapp skulle man kunna notcha bort den kraftigaste övertonen som nätstörningarna genererar, nämligen 100 Hz. Förresten, det är klart att det finns viktigt material vid 100 Hz. Ett G i andra oktaven på ett piano ligger på ca 98 Hz. Det är extremt svårt att notcha 100 Hz utan att påverka den tonen.

BFD är mer komplext än så. Det har sitt eget samplingsbibliotek med en mängd olika trummor, mickar och positioner. Jag vill förresten poängtera att apTrigga kan jobba med variation av samples och velocitylager, men tyvärr inte på samma gång. ApTriggas största fördelar är det enkla upplägget, resurssnålheten, kostnaden och att den arbetar med både midi och audio som triggkällor. Om man vill jobba med en kombination av variation och velocitylager, och tycker att BFD och DFH classic (eler vad det heter) är lite väl komplexa, så kan man gott kolla in Drumagog (som någon nämnt tidigare i denna tråd). Tyvärr kan Drumagog inte triggas via midi.

Kommer inte riktigt ihåg, men jag tror du kan lägga kring nio velocity-lager (kanske fler?), som du kan lägga så nära varandra det går.

Vart hittar du licensen för programpaketet? I övrigt (med tanke på EMU-representantens reservationer) borde det vara upp till var och ens tolkning av de olika programmens licensavtal. Det fåniga är att licensavtalen inte dyker upp förrän i mitten av installationsprocessen. Hade varit mer rättframt att bifoga avtalen tryckta på papper, eller åtminstone ge användaren en chans att ögna igenom det innan installationsprocessen startar...

Har ni fått någon respons?

Jag kör också Aptrigga. Den fungerar som en sampleplayer som kan triggas endera via audio eller midi. Det enda jag saknar i den är möjligheten att kombinera velocity-känslig triggning och att det inte är samma sample som spelas upp vid en viss velocity varje gång.

Bredd som i det-finns-något-för-alla, eller som i tvära-kast-på-gränsen-till-schizofreni, eller som i opersonligt och uddlöst? Är bredd positivt eller negativt? Är det en av de viktigaste egenskaperna hos ett band eller artist? Edit: kortade citat