XBoss

Kanske måste begreppen redas ut lite här. Såhär har jag fattat det: Spotify behåller 30% av alla inkomster. Av de 70 % som blir kvar går ca 1/3 till låtskrivaren eller låtskrivarna. (text och musik) Resten går till copyrights-innehavaren. Oftast ett skivbolag. Hur mycket artisten får av det beror på avtalet denne har med sin label. Är man både låtskrivare och artist blir det naturligtvis mycket mer. Äger man dessutom alla rättigheter (använder sig av Spinup eller liknande) blir det ännu mer. Spotify är också uppdelat i fristående avdelningar efter region eller land. Man får alltså olika betalt per stream beroende på i vilket land lyssnaren sitter. Spotify tjänar dessutom mer på betalande abonnenter än på gratislyssnarna som finansieras av reklam. Detta betyder att man får mer per stream om lyssnaren är en betalande abonnent. Tyckte det behövde sägas även om jag tror att det avhandlats på dessa sidor tidigare. Sifferminnet är inte det bästa men ni hajar principen. Det är bara att gilla läget. Värdet på musik har degraderats men det är inte Spotifys fel

Nej, det är nog inte så Spotify tjänar pengar. Om snittet på lyssningar ligger under 4 tim/dag så stiger summan som utbetalas per lyssning i motsvarande grad

Bra låtar och gott hantverk när det kommer till ljudbygge, mix och mastering. Men viralt proffs? Finns det såna utanför de etablerade bolagen?

Låter Bra ! Uppdaterar nu!

Min senaste: https://open.spotify...uRGjh45ExDOIamw spotify:track:2E9GGaMuRGjh45ExDOIamw <iframe src="https://embed.spotif...RGjh45ExDOIamw" width="300" height="380" frameborder="0" allowtransparency="true"></iframe>

Jag har alltid trott att Mrs Robinson är en Simon & Garfunkel-låt och att det därmed är Paul Simon som har hundra procent av upphovsrätten. Normalt så skiljer man på komposition och arrangemang. Dylans 60-talslåtar är bra exempel på sånger som fått otaliga nya arrangemang av andra grupper och artister. Man har lagt till trummor och bas, tagit bort verser och bytt ut ackord. Många av dessa låtar finns som reggae och funk och pop. Det spelar ingen roll hur kreativa och snillrika tillexempel basister och trummisar varit i denna process, upphovsrätten är fortfarande hundra procents Dylans. Nothing Compares to You är skriven av Prince och trots att Sineads version låter väldigt annorlunda mot Prince så är upphovsrätten hans. Så är reglerna men man kan naturligtvis komma överens hur man vill. I rockband är det vanligt att man delar lika bland medlemmarna. Och numera (sedan inkomsterna frånskivförsäljningen försvunnit) står ju ofta de etablerade artisterna med som upphovsmän även om de inte skrivit en ton.

När det gäller Apple-Music så tycker jag att det både är jävligt snyggt och låter bra. Jag har ett stort I-tunes bibliotek (18427 låtar) dit jag importerat alla mina cd (som jag bytte till mig för alla mina Lp på 90-talet. Jag har också köpt en del från Itunes under åren och laddat ner från Pirate Bay. Jag har jobbat en hel del med smarta spellistor och gjort sådana för varje år från sextiotalet och fram och från alla möjliga genrer. Jag sorterar dom efter mest spelade (En statistik som jag behållt och fört över från dator till dator sedan slutet av 90-talet) så det blir en slags topplistor. Därför har jag alltid lyssnat mer i Itunes än i röriga och oöverskådliga Spotify. Jag uppskattar verkligen att man kan ladda hem musiken från Apple-music till sitt eget bibliotek. Itunes-inköpen och piratnedladdningens tid är därmed definitivt över också för mig. Apples spellistor, personliga rekommendationer, "liknande artister# och "influenser" är också helt överlägsna. Däremot är jag nu återigen jävligt grinig på Apple (som jag trots allt älskat i tjufem år) då statistik, spellistor, omslag och annat blivit en salig röra sedan jag gick med i Apple-Music. Det är tur att det är sommarlov för jag har en hel del jobb framför mig.

Du har rätt i att det är skivbolagen som tar den största delen av kakan från Spotify. Men STIM-ersättningen känns ju kass. Jag har minst 70 000 spelningar på Spotify. Jag inser att detär skit och ingenting i dessa sammanhang men tycker ändå att jag borde ha fått nåt lite från STIM. Men det har jag alltså inte.

Förstår mig inte alls på den här diskussionen. Studio Forum är ju fullt av folk som ber varandra om hjälp. Det kan vara allt från att någon som lagt ner mycket möda och många dyrbara arbetstimmar på att lära sig Logic och som faktiskt tipsar en annan forum medlem om en gömd obskyr funktion helt gratis. Här finns folk som hjälper varandra med sångpålägg, mixning remixer och, hör och häpna, mastring. Man knyter kontakter. lär av varandra och hjälps åt. Det är väl en av grundtankarna bakom denna typ av forum. På Soundcloud har jag blivit erbjuden gratis mastring två gånger. Båda dessa grabbar från olika hörn av klotet hade just genomgått en utbildning och köpt på sig ordentliga prylar. Nu ville de komma ut, pröva sina vingar, skapa kontakter och ragga kunder.

Mycket möjligt. I dessa dagar kan man inte ta någonting för givet. Men som sagt: varför bry sig?

En konsert är ett framförande av musik inför en publik. Vanligen uppträder musiker och sångare, ibland kallade artister, i ett så kallat levande framförande eller "liveframträdande". I vissa fall används numera också förinspelat material, så kallad playback. Konserter förekommer i alla typer av sammanhang och lokaler, även utomhus. Detta enligt Wikipedia. Men ärligt talat: Vem bryr sig??? Det viktiga i sammanhanget är väl själva puplikupplevelsen och att man som åskådare blir berörd och får en kick och allt sånt där. Extas, mina vänner, extas.

Han mixar ju live. I egen hög person. Och, förmodar jag, flämtar och flåsar och hojtar och kanske tillochmed dansar.

Men hur tänker du nu? Är det inte så att bra musik ger många lyssnare som i sin tur ger många reklaminslag som i sin tur ger många slantar till snubbarna bakom radiokanalen? Jo, och därför är det logiskt att musikmakarna får vara med och dela på kakan. Men du menar alltså att det normala är att kompositörer och producenter betalar för "reklamen" på samma sätt som blöj- och kattmatförsäljarna? och att det som nu erbjuds oss är ett gyllene tillfälle till gratisreklam? Det är bara att bocka, buga och tacka. Snart kanske Beatport och Amazon erbjuder gratis uppladdning på deras sajter vilket ger din musik en så fanastisk exponering att du glatt avsäger dig all ersättning när folk laddar ner (köper) din musik. Det samma gäller förstås när du blir streamad från Spotify.... obetalbar marknadsföring... ??

Tack för hjälpen. Alltid lika enkelt när man vet. Fast fortfarande tycker jag att det borde vara utan sends by default

Ser ju ut som om det har med tempo-skillnader att göra?

Njae... rutan kommer bara upp när man väljer new track och jag ser ingen sån ruta. När man väljer new software track eller dubbelklickar (som jag oftast gör) så kommer det ju ingen ruta alls

Samma här! Av naturen lat som jag är, så hoppades jag att någon som löst det, lagt ut en liten minitutorial hät vid det här laget. Men i stort så är X ett fantastiskt lyft.

Bra val! En gammal idol. Minns honom i helvit stass. Alltid fläckfri. Cool. Rak i ryggen - elegant dribbler.

Mitt SoundCloud och min Bandpage http://www.facebook.com/J.Roland.H?sk=app_178091127385

Mycket skitsnack hit och dit med jämförelser och tjafs om vem som är värd vad och inte. Frågeställningen är enkel. Någon investerar både pengar och tid för att skapa en produkt och lägger ut den på marknaden för försäljning. Plats, kvalité, pris och så vidare är upp till försäljaren. Om produkten är för dyr eller för dålig är en helt annat diskussion. Du har ditt fria val att köpa eller inte. Men du har fan inte rätt att stjäla bara för att du kan.

Härligt med lite djupa och filosofiska funderingar. Forskare av varierande dignitet har (liksom jag) pysslat en hel del med dessa frågor. Ingen (inte ens jag) har hittat någon tillfredsställande förklaring. Musik skiljer sig markant från andra grejer som berör oss djupt och ger oss stor njutning då den inte tycks ha någon väsentlig betydelse för artens överlevnad och utveckling. Känslor som musiken framkallar kan exempelvis liknas vid, och mäta sig med, stora naturupplevelser. Men vi har alltid levt av och på naturen. Inte undra på att vi bedårads av strand och vatten, när vattnet i alla tider släckt vår törst (och hunger) eller gett oss livsviktig svalka. Njutningen en god måltid eller det motsatta könet kan framkalla är i det perspektivet enkel att förstå bakgrunden till. Men var kommer musiken in? Andra former av konst och kultur sysslar främst med att härma livet. Med tanke på artens fortlevnad är det inte konstigt om vi upprörs av en tavla eller en romantext som beskriver hur en far misshandlar och våldtar sin dotter. Men hur kan en ackordföljd eller ett tonfall framkalla samma obehag? Att musiken bara härmar rytmmönster och tonfall i det talade språket är en teori. Man menar alltså att det finns ett universellt sätt att låta när man är arg, ledsen, lycklig och att musik som härmar dessa sätt framkallar känslorna i oss. Andra menar att musik utvecklat vår samarbetsförmåga och på så sätt varit artens överlevnad till gagn i jakt och liknande. En tredje teori är att musik utvidgar hjärnan. Ingen annan mänsklig aktivitet tar så många delar av hjärnan i anspråk som musikutövande. Detta faktum ger upphov till ännu en teori, nämligen att det handlar om den enskilda individens förmåga till fortplantning då man genom sin musikaliska duglighet bevisar sin allsidiga kompetens. Denna teori stöds av faktumet att (vilket många här förmodligen skriver under på) musiker alltid får ligga mest. Det finns också teorier om ständigt närvarande kosmiska ljudvågor som vi känner av och påverkas av men inte kan uppfatta med örat. Det lär finnas eller ha funnits folkslag som dyrkat och tillbett dessa... hm...ohörbara ljudvågor. Då är vi osökt inne på religion och det har skrivits tjocka böcker som jämställt musik och religion. Musik är alltså (liksom gud) något som vi kan känna och uppleva men som är alltför stort för att vi ska kunna fatta och greppa med vårt förnuftt. Kanske är musiken gudarnas språk? Själv undrar jag i så fall vad som är hönan och vad som är ägget. Lennon påstod ju att Beatles var större än Gud. När jag ser de där gamla svartvita rullarna med hysteriska ungdomar som skriker och gråter och svimmar på Beatles konserter kan jag inte låta bli att dra paralleller till program jag sett från religiösa sammankomster med folk som sjunger lovsång, talar i tungor, skriker och gråter och svimmar. Och då tänker lilla jag att den omtalade storheten kanske inte ligger hos Gud eller Beatles utan i musiken. I musikens förmåga att beröra, öppna upp och påverka det mänskliga sinnet. En förmåga som inte bara utnyttjas av Gud och Lennon utan av såväl tvålförsäljare som krigsherrar och frihetskämpar. I alla tider. Att Beatles inte skulle funnits utan musik är självklart, men skulle Gud...? vadå tunn is?