JJRockford

Det var ju synd. Både du, Valle och Saddam har alla tre antytt att det var värre på 70-talet. Men ingen av er har hittills lyckats ge ens en antydan till förklaring till vad det var som var så illa just då.

Det är ärligt talat inte helt lätt att hänga med i vad du skriver. Avsaknaden av normal längd på meningar, stora bokstäver och ibland skiljetecken gör det lite svårt att koncentrera sig. Men vad jag är ute efter... Det finns ju alltid någon som bestämmer vilken musik som ska få spelas i radio och på TV. Tror inte att det någonsin har varit speciellt demokratiskt, och har inte heller några bra förslag på hur man skulle kunna göra det till en demokratisk process. Så frågan är alltså varför progg-rörelsens "bestämmande" skulle vara värre än någonting annat?

Ok, så att det var fel för att du inte höll med om de "extrema" åsikter som man försökte framföra?

Det där sker ju hela tiden. Det finns ju massor av musik som är "utfryst" av stora organisationer och tidningar. Varför var det mer fel på 70-talet än innan och efter?

Japp, du skrev att hårdrocksband provocerar medvetet, men att dansband inte gör det. Nu kommer jag dra ett lite taskigt exempel, men menar inget mer med det än att förtydliga poängen; Är det mobbaren eller mobboffret som avgör om det är mobbing? Så egentligen skulle man hellre vilja dansa till någon annan musik? En klubb för inbördes beundran. Det här lilla experimentet är förmodligen rätt talande för vilken koll dom egentligen har.

Det resonemanget kan du ju applicera på de "provocerande" hårdrocksbanden också. Att du känner folk som gillar dansbandsmusik kanske beror sig på att du rör dig i dom kretsarna? Vilket sällan är ett bra underlag för att dra allmäna slutsatser. Är det då inte så att det kanske är dansen man gillar och inte musiken? Bestämmer vem? Vad som är konst eller inte ligger endast i betraktarens ögon.

Provat byta pcie-slot för t ex ljudkortet? Eller att trycka in tangentbord och bus i andra portar?

Jag tror inte att du kan. Vem avgör om en låtskrivare är bättre än en annan?

Definiera "bättre"?

Vem frös ut vem? Och vem bestämde vad man skulle lyssna på?

Ljudet kan du som lägga på i efterhand. Och vilken videokamera som helst funkar, även webkameran, handlar bara om vad man vill ha för kvalite på bilden.

Eller så gillar man inte samma typ av musik som Abba-fansen?

Vad är det för musik du vill lägga upp? Själv brukar jag lägga upp musiken genom att mixa ihop en mp3 och en bild i t ex Windows Movie Maker. T ex såhär: Det finns säkert andra videoredigeringsprogram som klarar det där också. Men det är väldigt lätt i WMM. Man har två tidslinjer, en för video/bild och en för musik. Så det är bara att ta den låt man vill lägga upp, dra in på musiklinjen, och sen lägga videon eller bilden på video/bild-linjen, exportera och sen ladda upp den färdiga video-filen med musik på sin YouTube-kanal.

Btw, de som gillar att diskutera proggrörelsen kanske borde göra det i denna tråd istället?

Om man vet att folk blir provocerade (hur fånigt jag än tycker att det är) av konstiga kläder och typiska dansbandslåtar, och man ändå väljer att starta ett band med det stuket. Kan man säga att det är utan uppsåt då? Det kanske trots allt inte är tillräckligt stort i yngre åldrar för att folk i allmänhet (i motsvarande ålder) ska ta det på allvar? Själv är jag 32, och har genom hela mitt liv endast träffat en jämnårig som gillade dansbandsmusik. Intressant. Om någon gör en version av en känd dansbandslåt som är närapå omöjlig att skilja från originalet, så är det ändå tveksamt ifall det är dansbandsmusik eller ej, på grund av att bandet som gjorde låten inte spelar dansbandsmusik i övrigt? Jo, det blev ju lite av ett cirkelresonemang. Dansbandsmusik låter som Svensktoppen p g a av att det i stort typiskt dansbandspublik som lyssnar och röstar. Själv har jag ingen aning om vad det ligger för låtar på Svensktoppen nuförtiden. Det är nog mer än 25 år sen jag själv lyssnade då. Då låg bl a "Den makalösa manicken", "Dover Calais" och "Canelloni macaroni" där. Det är väl ganska många som går på dansbandskvällar som egentligen inte är så förtjusta i musiken till vardags, men gillar att dansa? Så dom lyssnar säkert på annat också. Låterurvalet i Melodifestivalen är väl annars mest en avspegling av vad Christer Björkman tycker blir bra TV, i god konkurrens med att marknadsföra låtar från hans musikförlag 🙂

Har man inga tidigare preferenser så kan det finnas en viss poäng i att kolla vad folk man känner har. De flesta programmen levererar ungefär samma funktionalitet, så då kan man lika välja det där det är lättast att få hjälp.

Det handlar såklart om vem som svarar. Om jag skulle svara någon att jag gillar hårdrock eller house så är det säkert ingen som hade tyckt att det hade varit så konstigt. Hade pappa fått samma fråga och svarat på samma sak så hade förmodligen väldigt många av hans jämngamla trott att han drev med dom. Det var ju precis det jag skrev. Du upplever folks ovilja mot dansbandsmusik starkare därför att du är mer intresserad. Om du hade gått runt på ett service-hus och frågat tanterna och farbröderna vad dom gillade för musik, och någon svarat "black metal", hade du inte trott att dom drev med dig på något sätt då? Jamen, ta vilket exempel som helst. Om In Flames gjort en cover på "De sista ljuva åren" som låter precis som originalet, hade det varit en döds-metal-låt då? Är det inte snarare så att det mest är den typiska dansbandspubliken som lyssnar på Svensktoppen och således röstar på dansbandslåtar? Hur dom nu låter.

Du har tydligen missat t ex Marilyn Manson, Slipknot och liknande?Även om det är några år sen respektive band slog igenom (finns säkert nyare exempel, men har ärligt talat dålig koll) så kan man ju knappast säga att det skedde i "i dess barndom"? Jag tror att det är en åsikt baserad på att du så att säga befinner dig på insidan och har bättre koll på dansband än på andra genres. Prova lev några år som house-fanatiker och fortsätta umgås med hårdrockspolarna? Det är väl snarare hela, eller i a f en stor del av förklaringen? Ute eller inte så är det väl ett väldigt vanligt inslag i språket. Att de flesta dansband inte skriver så mycket egen musik är allmänt känt, tror jag. Men hur definierar du genren dansband? När du säger till folk att du lyssnar på dansband så kan jag nästan helt säkert lova dig att dom tänker på något i stil med "De sista ljuva åren". Vi tar ett lite mer övertydligt exemepl: Om t ex killarna i Swedish House Mafia lärt sig varsitt instrument (det kan dom säkert redan för all del) och satsat på att imitera t ex Rush, hade dom då fortfarande spelat house-musik?

Jag plockar lite väl valda bitar, alldeles för mycket text att citera i sin helhet. Det beror nog väldigt mycket på vilken värdering man lägger in i "hata" Det är väl inte så konstigt egentligen? Det beror ju garanterat på att de flesta förknippar det med det som kallas "traditionella dansband". Det är här det börjar bli lite intressant. Vad är egentligen skillnaden på ett vanligt afterski-band och ett modernt dansband? Visst, man väljer säkert låtar (med avseende på framför allt taktart och tempo), men i övrigt? Och om det är mer som ett cover-band, är det då fortfarande dansband?

Det var ju väldigt viktigt när det gällde dansbandsmusik, men sak samma. Att säga att texterna "i huvudsak" handlar om någonting är nog svårt. Politik, religion, kärlek, hat, film, böcker, psykologi, filosofi om vart annat. Ofta blir det ju någon slags kombination mellan några eller flera av de ämnena. I grunden så gör man ju såklart musik för att man själv har någonting man vill uttrycka. Men det är såklart en gigantisk bonus om andra, ju fler desto roligare, lyssnar, gillar och sen kanske funderar över eller reagerar på låtarna. Ingen speciell inriktning eller målgrupp, gör musik som jag själv gillar att lyssna på. Diggar sättet som Queen verkade på, dom kunde spela vilken stil som helst och ändå få någon slags rocknerv i det, plus att det alltid verkligen lät som Queen. Generellt sett, självklart. Annars hade vi förmodligen inte spelat ihop? Kanhända, men icke desto mindre ointressant! 🙂 Ärligt talat är det ju sällan någon verkar bry sig om texterna. När vi gjorde första VII Gates-skivan var det en del recensenter som anmärkte positivt på just texterna (vilket känns lite märkligt när man lyssnar på den idag 🙂), men annars vet jag inte om jag fått några speciella reaktioner.

Det där är något jag verkligen saknar. Nu använder vi visserligen Subversion på jobbet, men tänk vad smidigt om man kunde backa och hoppa fram och tillbaks mellan olika versioner på det sättet!

Det var väl också min poäng. Ändå så har vi ju faktiskt lagar om vad man får och inte får säga i offentliga sammanhang. Vilket jag egentligen tycker är helt riktigt, möjligen att dom är lite uddlösa ibland. Den där Åke Green borde t ex åkt dit tycker jag. Men jag har ärligt talat lite svårt att motivera varför. Ungefär som varför jag inte gillar dansbandsmusik 🙂

Ok, så vad du egentligen försöker säga är att du helt enkelt är tillräckligt insatt för att diskutera ämnen som du själv slänger ur dig? Bekväm ursäkt för att slippa undan när man känner på sig att man kanske inte tänkt riktigt rätt? Vad du misstänker eller inte om mina svar är just bara just misstankar. Det enklaste sättet är att ta reda på om dina misstankar stämmer måste väl ändå vara att köra på?

En tjänst typ Dropbox funkar ju precis som om du tänker dig att ni har samma hårddisk i båda datorer. Så i princip kan ni ju välja en mapp i Dropbox där ni sparar allt (dom dyker upp precis som vilka mappar som helst), och båda har då hela tiden en helt aktuell version av den musik ni jobbar med för tillfället (med en viss fördröjning, datan måste ju ändå transporteras över nätet). Däremot måste ni ju fortfarande ha varsin uppsättning av övrig utrustning, men det lät som om det gick att lösa? Edit: Hur snabb lina har du?

Jag skulle vilja tillägga att det också beror på hur man förmedlar det. Nationaldemokraterna, som ju finns representerade kommunalt i t ex Södertälje, lyckas ju förmedla ett budskap på ett sätt som gör att dom kan ställa upp i kommunala val. Fast budskapet lika gärna kunna åtalas som "hets mot folkgrupp" om man varit lite mer saklig i sin framställan. Och så länge vi inte har metoder för att låta en eller flera helt objektiva personer sätta sig in i andra personers sinnen och känslor till 100% kommer det att vara helt omöjligt att säkert avgöra vem som blir mest kränkt av något. Så det man får göra är väl att kämpa på för de idéer man har och då kan ju musik vara en viktig del. Sen får resten av världen avgöra om det är bra eller ej.