JJRockford

Har du den bara till inspelning? I sådana fall borde det ju duga gott att köra den rätt in i ljudkortet. Vi använde den gamla POD:en (första modellen tror jag) till några solon på första skivan, rätt in i mixerbordet. Lät alldeles utmärkt. Ytterligare en live-variant förutom de som redan föreslagits är en s k Power Enginee från Tech21: http://www.thomann.de/thoiw5_tech_21_power...0_prodinfo.html Den är direkt byggd för att användas ihop med apparater av samma slag som Pod XT live (d v s, preamps med effekter samt förstärkar-och högtalarsimulering). Den består av en 12:a, ett väldigt "rent" 60W slutsteg och en 3-bands eq för att eventuellt justera ljudet något. Går även att koppla ihop flera stycken om så önskas.

12 000 är ok för förstärkare och fyrtolva. Fast om det gäller att få en så flexibel förstärkare som möjligt är kanske inte Marshall rätt val. Vissa älskar dom, andra hatar dom. JCM2000 är visserligen lite mer flexibel än tidigare Marshalls, men allt är ju relativt! Och själv tycker jag att många rörförstärkare (däribland Marshall) dessutom kan upplevas som "svårspelade". Alltså, dom maskerar inte någonting man gör, vilket är alldeles utmärkt för en rutinerad gitarrist, eftersom man då har möjlighet att påverka vad som kommer ut från förstärkaren i större grad. Men för någon som inte spelat alltför mycket (kan tänka mig att många av era gitarrister hamnar där?) så kan förstärkarna istället uppfattas som svårspelade (just eftersom dom är såpass ärliga... 😄). Min rekommendation (vad den nu är värd...) är att satsa på någon digital förstärkare som kan härma en massa olika förstärkare. Vox Tonelab + ett slutsteg som k9 föreslog är ett kanonförslag. Voxen har mycket gott rykte är är riktigt bra på de flesta ljud. De riktiga heavydiggarna (typ modern nu-metal) brukar inte vara så förtjusta, men för alla andra (de flesta m a o) så är den kanon. Och det går att få till sådana där scoopade getingdistljud också (snodde det uttrycket från en annan tråd) med t ex Mesa Boogie eller Peavey-simuleringen. Själv hade jag tänkt föreslå comboversionen av Tonelaben, Vox Valvetronix AD60VT eller AD120VT (60W/1 12:a resp. 120W/2 12:or). Då klarar du dig dessutom under 12 000, förmodligen även med det mycket kompetenta pedalbordet VC12. Ska tilläggas att den här förstärkaren har något som motsvaras av en s k "powerbrake" inbyggt; Själva slutsteget är egentligen uppbyggt på transistorer, men innan det sitter det ett (eller två?) rör som inte alls behöver lika mycket ström/power (vad man nu kallar det) för att jobba som ett slutstegsrör som faktiskt måste förstärka signalen, och sen förstärks denna signal helt rent av transistorslutsteget. Förstärkarna har fyra effektlägen, 2, 15, 30 och 60 W (i stereo för AD120VT), och tack vara lösningen för slutsteg kan man få samma ljud på alla effektlägena. Line6 har en liknande förstärkarserie, Flextone, som ligger i ungefär samma prisklass. Vilken man föredrar är väl en smaksak skulle jag tro. Har själv en Vox (AD120VT, och tycker själv att denna låter bättre), men har också använt en Flextone II topp ihop med 4*12, vilket också lät mycket bra. Finns även andra märken som har digitala förstärkare, som t ex Fender, Hughes&Kettner och Tech21 (den senare bygger väl egentligen på mer analog teknik, men konceptet är detsamma). Har ej provat någon av dessa dock, och vågar ej uttala mig. Men i tester jag har läst så har alla fått bra kritik. Ska förresten tillägga att jag provade just en sådan Marshall-topp när jag köpte min Vox. Men det blev ett lätt val, eftersom jag kunde få precis samma ljud från Voxen (Treble boost->UK Modern, alt. TubeOD->UK 80s). Plus en massa till. Dessutom kostade Marshalltoppen något mer. Och i Voxen fick man ju högtalare och effekter på köpet då, kan man ju säga. Plus fler och bättre möjligheter att ställa in de ljud man vill ha.

Låter nästan som om Kunta testat något defekt exempel? Smak är ju visserligen väldigt subjektivt, men det finns ju faktiskt förstärkarsimuleringar i AD30:n som duger ganska gott för riktigt tunga ljud också. Och de rena borde ju sannerligen inte vara något att klaga på, finns ju flera ypperliga simulationer för det (Blackface 2*12 eller Boutique CL t ex). Men kolla absolut in Peavey:n också, hittar du den för under 3000 är det säkert en alldeles utmärkt förstärkare. Trodde inte att den såldes så billigt, men i a f Jam har den för 2995:-. In och provspela om du har någon i närheten? Annars går du in och provspelar i vilken affär som helst, och diggar du den, köp där det är billigast. Ge dock din eventuellt dyrare lokala affär en chans att sänka sig först. Kanske säljer dom hellre med lite mindre marginal än inte alls. En annan förstärkare som kan vara rolig att prova är Orange Crush 30R. Köpte själv 15W-modellen häromveckan, och den låter riktigt bra (jämfört med vad som helst). Starkaste transistor 15W jag har hört någonsin. Vad man nu ska med det till när den ska vara hemma i lägenheten... 😆 I vilket fall lät den väldigt bra, från rent upp till ganska tuffa distar (inget nu-metal-ljud dock). Gillar du den så har du ju dessutom råd att komlettera med någon ok multieffekt eller några stompboxar om du vill ha lite större ljudpalett.

Nåja, det är väl inte omöjligt att lägga ut mer pengar om så behövs. Fast jag ska börja jobba som skidlärare till helgen (äntligen fick vi snö söderut!), då får jag mindre betalt än vad jag haft i a-kassa hitills 😕 Såg att någon på Vendolin hade en Kawai XS-1 till salu. Skräp eller ok?

Köpa på öppet köp i musikaffären? 😕 Vad är det för skiva förresten? (Ser att du har en diger lista bandnamn...). Ber annars om ursäkt för att jag svarar i tråden utan att ha något trumset att hyra ut.

Ok, tips på sådana recoveryprogram? Wernborg tipsade om "Getdataback", vad finns det fler? Förresten, varför just skicka den till Norge? När jag sökte igår verkade det finnas flera svenska företag.

Kan den försvinna gradvis? (MBR-filen) Först kunde man nämligen se filerna/mapparna. Men de flesta gick inte att komma åt ("disken skadad, kör chkdsk"). Sen hittade den inte hårddisken alls, och nu dyker alltså hårddisken upp, fast utan någon som helst info på den (0 byte, filsystem "RAW"). Vad är Lacie? Har inte vågat provköra på någon annan dator än. Läste på lite snabbt om hårddiskkraschar igår, och om det skulle vara något hårdvarumässigt fel (t ex att läshuvudet är deformerat eller liknande) så kan man göra skada än värre av att köra den.

Även om jag verkligen inte är något vidare på att sjunga, så tycker jag att väldigt många av låtarna från "Jesus Christ Superstar" är roliga att gå omkring och gasta till. Leta upp originalinspelningen och ös på! Meat Loaf kanske vore något om man gillar Tommy Körberg? Misstänker annars att det säkert är rätt utvecklande att ge sig på valfri Queen-låt och försöka göra den bra.

Har en bärbar hårddisk, en vanlig IDE (har jag för mig) i ett sådant där chassi med USB och firewire inkoppling. Helt plötsligt kunde jag inte längre läsa hårddisken. Det stod att den var skadad och att jag borde köra chkdsk. Klickade på hårddisken->egenskaper->kontrollera nu. Det gick minsann inte för sig, programmet ville ha ensamrätt till hårddisken och rådde mig att starta om windows. Sagt och gjort. Nu kommer jag överhuvudtaget inte åt hårddisken. Den dyker för all del upp som en enhet i Utforskaren, men det står som 0 byte tillgängligt utrymme, med filsystemet RAW. Nu hoppas jag att någon berättar att det här faktiskt går att fixa (och hur...) och att det inte är något riktigt elakt virus jag råkat ut för!!!

Ska du koppla ihop Tonelaben för dess eget grundljud ska du definitivt skaffa en förstärkare med effekt-loop, så att du kan koppla in Tonelaben efter förstärkarens försteg. Alternativet är annars att stänga av (om det går i Tonelaben? är osäker) själva förstärkare delen, och använde den som en mångsidig och välljudande effektbox. Då funkar det säkert helt ok med Epiphone-förstärkaren.

För 800 kronor borde man kunna hitta någon ok gammal ljudmodul i a f (utan klaviatur, men det har jag ju ett) som funkar? Med tanke på det lilla jag kommer använda den till så känns det inte riktigt befogat att lägga ut så mycket mer. Kostar det några hundra mer gör det såklart inget, men jag tycker jag borde kunnat hitta något användbart? Någon föreslog Roland JV1010, har sett en för 1500, borde man nog kunna pruta ner några hundra i a f? Satt och funderade på första skivan t ex; Där är på några få ställen på 10 låtar som vi nog bör se till att spela keyboarden live, även om vi inte har någon keyboardist. Ett pianobreak (raka åttondelar, lite i stil med introt på "Runaway" med Bon Jovi), piano-intro på en låt (funkar i och för sig lika fint på gitarr) med efterföljande stråkmattor som första versen består av. Och sen är det en något distad (tror jag, är inte så bra på synthljud) leadsynt på en låt. Spelades på en Roland D50 på inspelningen (ingen hitech-synth direkt 😄).

Tyckte detta var väldigt bra! Lyssnar genom en typisk PC-högtalare just nu (logitech mm28) som inte har så djupgående bas, så jag upplever inte att basen är för stark. Däremot så försvinner sången lite. Vågar inte gissa om det bara är en volymändring som ska till, eller om det är någon frekvenskrock. Men jag upplever det som om musiken näst intill omsluter sången. Gott studs i trummorna annars! Och bra låt och allting. Vad är det för gäng? Låter ju alldeles för bra för att vara något man inte skulle känna till!

Hehe, lugn, tänker inte köpa någon MT-32, tänkte bara att jag kunde prova den eftersom jag har en stående någonstans. Men det verkar ju som om jag lika gärna kan låta bli... Tackar för alla kanonbra tips förresten! Har funderat lite och kommit på att det nog egentligen är smidigare att köpa synten i rackformat (eller ännu hellre halvrack). Skulle man iväg och spela och inte vill ha för mycket utrustning att släpa på (det brukar jag inte vilja) så är det ju säkert lättare att låna någon klaviatur/synt/keyboard som sänder midi och koppla ihop med ens lilla halvrackslåda än att låna en synt man aldrig sett förr och börja programmera i. Hoppas jag inte ställde till det med mina ofärdiga tankar. Men ibland måste dom ut innan man kommer på att man har fel och ska tänka annorlunda. Edit: Yamaha TX7, funkar den till t ex vanligt piano-ljud? För det är väl en DX7a utan klaviatur? Anledningen att jag frågar är att våran f d keyboardist hade en Roland D50 som han var mycket nöjd med, men han sa att den inte alls funkade till pianoljud. Men menade ändå att den var bättre än DX7an (som jag undrat om, eftersom det var Brian Mays favoritsynt 😆). Så jag har fått för mig att dom har ett ganska likartat användingsområde, eller hur man nu ska säga? synthetic, länken funkar ej?

Leta upp någon begagnad Charvel "hockeyklubba" eller liknande som t ex denna: http://www.blocket.se/vi/10173293.htm?ca=20_s Kolla även på vendolin.com Mer prisvärda gitarrer för hårdrock lär du nog inte hitta. Finns även andra mer typiska 80-talsmärken som man kan hitta väldigt billigt numera, t ex Kramer (fanns tre begagnade på Musikbörsens hemsida). Se bara till att det sitter humbuckers i a f i stallpositionen! Om du tycker det är jobbigt med begagnade gitarrer (alltid ett risktagande) så rekommenderar jag annars starkt en Black Standard från Indie Guitars. Provspelade på MB i Malmö (enda jag sett som säljare dom än, men jag antar att de flesta handlare kan ta hem på beställning). Den ligger visserligen 95 kronor över din budget, men en mer välbyggd gitarr i denna prisklass får man nog leta efter. Hade någon påstått att den kostat det dubbla hade jag inte blivit förvånad!

Har inte läst igenom allt här, men Orups nya låt vad den nu heter där han sjunger "jag har matat katterna" (speciellt med den melodin och rytmiken) ger mig verkligen rysningar av obehag.

Lägre skiktet eller ej, den ena var ju i a f dubbelt så dyr. Min erfarenhet att musikutrustning i största allmänhet (från stereo-apparater till gitarrförstärkare) är att det är störst skillnad mellan de i de lägsta prisklasserna (en gitarr för 5000 är t ex oftast markant mycket bättre än en för 2500) medans man kanske inte alls märker någon jätteskillnad på en gitarr för 15 och 30 tusen. Grejen med den tråden var ju att förvånansvärt många "hörde" att Focusriten (som ju kostar en del mer än det dubbla) lät bättre på alla sätt och vis. Trots att det var Behringern dom hörde. Hur vetenskapligt detta test egentligen är är ingen idé att diskutera, men jag tycker ändå att de märkesfixerade borde ta sig en tankeställare. Har ett annat bra exempel. Ett par polare till mig fick skivkontrakt för något år sen med ett ganska etablerat management/skivbolag (med egen studio) som haft ett gäng Sverige-ettor och sånt där. Dom valde dock att enbart lägga trummorna i skivbolagets studio och spela in resten hemma, för att inte sitta med en för gigantisk skuld utifall att försäljningen av skivan uteblev. Dom blev å det strängaste tillsagda att spela in i 44.1 kHz/24 bitar, och fick med sig en mikrofon från studion så att sången blev bra. "Självklart" sa dom och gick hem. Vad dom inte berättade att deras "studio" bestod av en vanligt PC med Soundblasterljudkort och en art-preamp för 700 spänn. Soundblasterkortet tillät dessutom inte högre upplösning än 16 bitar. Men dom körde på, och fick mycket fin och spontan kritik för de välarbetade materialet dom leverade till studion. Annars tycker jag precis som någon annan skrev, det där resonemanget om "klass på prylarna" gäller ju bara om man har obegränsad med pengar. Med en begränsad budget får man börja kompromissa. Finns säkert väldigt få som hellre väljer en Samson-kompressor för 1500 kr istället för en SSL om dom får välja helt förutsättningslöst. Men om man har en begränsad budget så kanske den dyrare kompressor innebär att det inte finns några pengar till mikrofon och preamp. Vad väljer man då? Tja, spelar man inte instrumentalmusik hade valet för mig varit ganska lätt eftersom man i så fall skulle välja mellan möjlighet att spela in sång och att inte spela in sång. Menade naturligtvis inte att jag tror att en Behringer-kompressor är lika bra som en för 20 000; Det borde ju i sådana fall funnits någon någonstans med tillräckligt mycket dignitet som sagt detta. Men bara för att någonting är bättre än något annat betyder ju inte det att något mindre bra är dåligt. Och i sista hand är det ju ändå själva musiken som är det viktigaste. Annars skulle ju folk aldrig lyssna på Beatles istället för Def Leppard t ex.

Oj, visste inte att det fanns en sådan regel? Men hur är det det heter, "innocence is no excuse". Ber om ursäkt i vilket fall. Monitorerna bor i Halmstad. Gällande konsumentköplagen; Så länge man har garanti kvar på grejorna så måste säljaren bevisa att man verkligen misskött dom för att inte behöva ersätta. Reklamtionsrätten (som tydligen är 3 år, trodde det var två år) som är tvingande (d v s, det går aldrig att avtala bort den) och som alltså gäller allt man köper (dock ej grejor med klart begränsat hållbarhet, t ex mjölk) är tvärtom, där är det upp till köparen att bevisa att felet berodde på något slags fabrikationsfel. Och säg att det är någon komponent i delningsfiltret som brunnit upp, hur bevisar jag att det är ett fabrikationsfel och inte någon strömspik (nu chansar jag bara, kan väldigt lite om elektronik) från elnätet som orsakat det?

Brian May med valfri Queen-låt. Om man inte tar någon av hitsen så kan det säkert vara intressant för de som inte lyssnat så noga att kolla upp t ex "Good company". Allt "blås" i den låten är gjort på gitarr. Utan en massa special effekter ska tilläggas (han hade ett gäng treble boosters, en phaser och en wha-wha i sin effektarsenal på den tiden). George Harrison är kanske ingen lysande teknisk gitarrist. Men däremot spelar han ju alltid rätt pryl på rätt plats. Pete Townsend. Quadrophenia-skivan är min favorit här. Ingen speciell låt. Och en outsider: Mike Slamer. Kolla in någon skiva med City Boy, t ex "The day the earth caught fire" (duger gott att kolla in titelspåret, även om skivan är ett mästerverk!) eller "Book early".

Glaskatten, det kan tänkas vara så att det Claes hör inte är som när du drar igång dammsugaren, eller kliver ut på start/landningsbanan på Arlanda. Det finns ett stort spann emellan... Det skulle ju kunna vara som så också att Claes råkat få ett måndagsex...men jag tvivlar på det.... 🙂 Att så otroligt många tekniker och producenter har ett agg mot att använda B-ringer för att de inte håller måttet tycker jag pekar mot att det faktiskt förhåller sig på precis det sättet. Nog finns där också säkerligen en hel del folk som faktiskt inte hör skillnaden mellan B-ringer och 'fina' prylar och lyckligtvis för dem så kan de bara helt sonika köpa bra prylar och med säkerhet veta att det inte kommer vara där skon klämmer. Min erfarenhet av B-ringer är lyckligtvis något begränsad, men de erfarenheter jag har är såhär i efterhand inte särdeles positiva. Där och då var de en utmärkt väg för att lära sig och komma in i gamet så att säga. Nu i efterhand kan jag inte annat än önska att jag hade köpt bra grejor från början...och då gäller det inte bara B-ringer utan en hel hög av de 'senaste bästa mirakelprylarna'. Jag skulle inte ha något emot att stoppa in B-ringerprylar i studion, men de skulle aldrig få komma i närheten av inspelning eller lyssning. De är helt enkelt inte tillräckligt bra och med det, basta. Det som är intressant är att många propagerar för deras produkter och att de minsann håller hög klass, men trots detta har jag aldrig hört en bra inspelning med bara B-ringer-produkter. Säkert finns det sådana, men den överväldigande majoriteten görs ju med produkter av högre kvalitet, vilket naturligtvis inte är någon slump. Kanske är det så att chansen för att lyckas med en högklassig inspelning blir avsevärt mycket mindre med lågkvalitetsprylar? Som att man köper en enkelrad på Lotto... Lägg till en hög stålar och helgardera istället. Visst kostar det, man lämnas helt enkelt mycket större frihet när signalkedjan är optimal. 🙂 Ta hand om er, 🤪 SingSing Eller så inbillar folk sig att dom hör vissa saker bara för att dom vet vad dom ska lyssna efter: https://www.studio.se/index.php?showtopic=32839 🙂 Hursomhelst, tror dock att det finns tillräckligt många ärliga proffsljudtekniker som faktiskt skulle kunna erkänna OM t ex Behringers kompressorer lät lika bra som någon från SSL eller vad det nu kan vara, att dom i sådana fall skulle våga gå ut med det någon gång (sorry för lång mening!). Däremot så är det ju så att för en amatör så får man ju en komplett maskinpark för samma pris som en kompressor av "klass". Och om mitt eget val hade stått mellan att inte kunna spela in alls eller kunna spela in med lite billigare grejor så vet jag vad valet hade varit. Sen finns det säkert dom som hellre köpt en kompressor för 25 000 och suttit och tittat lyckligt på den och inte gjort något mer.

Är jättenöjd såhär långt, fast jag har bara spelat upp lite skivor i dem än så länge. Vågar inte uttala mig om basen än. Enligt Yamaha ska dom gå ner till 55 Hz. Vilket såklart inte är tillräckligt (ens om man skulle höra bra där...) alla gånger. Men jag brukar lyssna på sånt i lurar istället. Har såpass litet rum (2.5*2.5) att större högtalare nog ändå inte varit till någon nytta.

Nu börjar det likna något 🤪 Rainydays; Precis så är det. En något mer service-minded affär hade säkert ställt upp på det. Men hur sjutton bevisar man att man inte gjort någonting olovligt? Det är, såvitt jag vet, någonting i elektroniken (delningsfilter, slutsteg, vad finns mer?) som pajat. Power-lampan lyser fortfarande, men det kommer inte ett endaste ljud ur högtalaren.

Min ena Phonic P6A pajade efter 1.5 års användning. Garantin var på ett år, och det skulle kosta 1500-2000 att få den lagad. Alltså köpte jag ett par nya (självklart inte i samma affär och av samma märke, Yamaha HS50M blev det) istället, blev inte så mycket mer pengar. Men nu har jag en helt fungerande P6A och en icke fungerande. Kan tänka mig att det finns tre typer av köpare: 1. Någon annan som råkat ut för samma oblida öde (d v s står med en trasig). 2. Någon som är grym på elektronik (ingen aning om vad det var för fel dock). 3. Någon som behöver extra mono-referenslyssning, är ju alltid bra att prova sina mixar i flera högtalare! (ok, denna var kanske något krystad) Vem som än kan tänkas vara intresserad får ett bra pris i a f! 😆

Hade ett par Phonic P6A innan, men den ena pajade efter 1.5 år, och garantin var såklart bara på ett år. Snålt. Har ju reklamationsrätt i 2 år enligt konsumentköpslagen egentligen, men hur stor är chansen att någon tillverkare frivilligt erkänner att det varit fel på produkten då? Känner att jag själv saknar tillräckliga elektronikkunskaper för att bevisa det i a f. Hursomhelst, köpte alltså ett par Yamaha HS50M istället (1500 kr/st på Thomann!!). Jämfört med P6A (som varit mina första monitorer, och således de enda jag kan göra någon närmare jämförelse med) så var det en klar förbättring, mycket tydligare och öppnare ljud. Klarare och renare. De andra jag lyssnade på var KRK (kommer ej ihåg vilken modell, 4-5000 kronor någonting); Lite för mycket hängmatta om ljudet, lät mer som en häftig stereo än något man vill mixa i. Event (samma prisklass som KRKn): Väldigt tydliga i diskanten, så till den grad att dom kändes direkt skrikiga och utan bas (dom hade säkert bas också, men detta är det minne dom framkallar så att säga 😆). Ja, och så Phonic:en då. Det var vad dom hade hemma. Den tyckte jag ändå var bättre än de båda ovanstående (KRK och Event), men något "burkiga" och instängda.

Detta kanske är en lösning som kanske inte efterfrågas, men prova att skaffa ett par bra hörlurar, gör så mycket du kan med bara monitorerna minus basen, och lyssna sen på basen i hörlur. Ett alternativ i a f?

Ett midi->usb-interface hittar du nog för en 4-500. Använder själv ett sådant (1-kanals, från Edirol) till mitt uråldriga midiklaviatur.