Ludgo-Pelle

Det är möjligt att du får förslaget att hämta pianot själv med lätt lastbil elller bil med släp, men det är i så fall någonting som jag absolut avråder dig ifrån i så fall! Men vad jag undrar är varför du ska köpa dig ett piano på 100 mils avstånd!? Det begriper jag inte riktigt, för det kryllar ju av pianon i hela landet! Det går ju att hitta bra pianon på din egen hemort med omnejd. Var någonstans i Gävleborgs län finns detta piano? Hälsningar: Ludgo-Pelle

Frakt är dyrt. Hur mycket det kostar vet jag inte, men är inte förvånad om den kostar lika mycket som pianot! Har du ingen flakmoppe?? Hälsningar: Ludgo-Pelle

Kolla med t.ex. Halkans Affärer i Stockholm. http://www.halkans.com/ Hälsningar: Ludgo-Pelle

Så gammalt har jag svårt att tro att den är. Gissar på någon gång på 40-talet utan att vara expert på området. Men ofta kan man hitta en etikett någonstans inne i pianot. Den etiketten kan vara placerad nästan var som helst. Bakom locket ovanför eller nedanför klaviaturen, på något lock eller på pianots baksid. Man får ibland leta lite. Och om man nu hittar någon etikett så är det inte alltid årtaler står där. Ibland kan tom. serienummret vara inskrivet. Att pianot är värt minst 10.000 kr vet du inte om jag förstår dig rätt. Den kan kanske vara det, men den kan också ha ett lägre värde. Vad som däremot du kan konstatera är att du har gjort ett kap eftersom du har fått den! Och jag gissar att även om du nu skulle ha betalat samma pris som för Bentlyn så är detta ett mycket bättre instrument. Du kan känna dig nöjd, men det var ju lite trist att du inte fick betalt från säljaren för att du var tvungen att städa hemma för att få plats med den! 😄 Hälsningar: Ludgo-Pelle

Skicket på ett sådant här piano beror inte enbart på hur den har vårdats genom åren utan även om den har renoverats och i så fall när och hur. Därför kan den här sortens pianon variera otroligt mycket i pris. Allt från 500 kr till rätt mång tusenlappar! Om du hittar ett exakt identiskt piano från samma årtal mm. på t.ex. Blocket så säger det priset inte alltför mycket hur mycket just det här exemplaret är värt. Allt beror ju på skicket. Piano är typiskt ett sådant instrument som man prissätter från exemplar till exemplar snarare än från modell till modell. Om det är repor eller inte har en väldigt liten eller ingen betydelse för priset. Det är själva instrumentet som sådant som har betydelse. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hur mycket pianot är värt törs jag inte säga någonting om, men den här pianotypen är generellt ett bättre val än den Bently som du visade upp tidigare. Med typ menar jag den här höga byggkonstruktionen och där du kan plocka bort en stor det av locken. Då får du ut ljudet ordentligt så att det inte låter så instängt. Självklar beror det på hur exemplaret är men dessa höga pianon brukar utan tvekan vara att föredra! Om detta exemplar är i samma kvalitet som den förra Bently så är detta ett bättre instrument. Sedan handlar resten om just det här exemplarets kvalitet men som inte går att uttala sig om utan att titta och spela på det. Att det står Kungl.Hofvleverantör betyder att det är den gamle kungen (Gustav IV Adolf) som har ägt detta exemplar! Pianot lär nog vara värt minst 120.000 kr! Näe, då jag skämtar bara! Men så här ligger det till: Det finns regler om vem som får kalla sig för Kunglig Hovleverantör! Dessa regler är strikt ställda och det betyder att både tillverkaren och leverantören (butiken) måste uppfylla en hel del krav för att få kalla sig för Kunglig Hovleverantör. När alla krav är uppfyllda så krävs det ytterligare en sak som måste göras för att man ska få använda sig av den titeln och det är att sälja eller ge bort produkten (i det här fallet pianot) till kungahuset. Den här tillverkaren har alltså leverat minst ett piano eller flygel till kungahuset en gång i tiden. Det låter ju vackert, men detta säger absolut ingenting om detta piano och det påverkar inte priset på det heller, varken uppåt eller nedåt. Hade just det här exemplaret varit t.ex. kungens eller drottningens privata piano så hade det naturligtvis varit en helt annan sak. Nu råkar den nuvarande drottingen (Silvia heter hon visst) spela piano, men hon lirar ju på en flygel och inte ett piano. Man kanske kan säga att hon sitter i en flygel på Drottningholms slott och spelar flygel! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Om Björn Borg kommer att börja just med tennistermer vet jag inte ännu, men grabben är ju helt uppenbart väldigt musikintresserad i alla fall. Det går absolut inte att ta misste på alls, för han snackar ju nästan oavbrutet om smash-hit`s! Då säger jag bara på en rätt välklingande engelska: Oh gäss....jo mast löv mi Bjorn. Ordet löv begriper han men har lite svårt för resten! Hm....han kanske inte är en så jäätebra pedagog... Hälsningar: Ludgo-Pelle

Tar i lite? du har brittisk ådra? understatement indeed! 🙂 Nejdå. I min erfarenhet med svenskar som tar sig ton om hur bra de är på att prata/skriva svenska så suger de ofta rejält! Svenskar tror för det mesta att de är bra på engelska när de inte är det. Bättre än fransmän möjligtvis. 😛 För den allra bästa trovärdigheten i min egen skönsång (hm....host host) så tänkte jag börja ta privatlektioner i det engelska uttalet av inte mindre än Björn Borg! Han är visserligen inte så billig, men å andra sidan har han lovat mig att behärska det engelska uttalet till fulländning när han är helt klar med mig! Tja....vad gör man inte för konsten!? Hälsningar: Ludgo-Pelle

Beställ dem du, men hör gärna även med Buller & Bång och/eller med Birka Musik så att du får även deras syn på saken innan du beställer! Det är aldrig fel att dubbelkolla saker och ting innan man hostar upp tusenlapparna! Även om jag vet att du får ett helt nytt trumset med gjutna sargar. Sedan ser jag väldigt mycket fram mot att höra hur det har gått ska du veta! Jag lägger dig på mitt minne och inväntar med stor spänning på ditt svar. Ha det så bra så länge! Hälsningar: Ludgo-Pelle

adam alsing då? hur håller han tempot? Alla studiotrummisar på en sådan hög nivå och inte minst den sorten spelar både tajt och håller tempot. Annars är de helt enkelt inte med i dessa sammanhang. Men hur bra man än är så kan tempot svacka en liten aning ändå i vissa fall. Det är ju bara människor bakom trumsetet och inga maskiner även om man ofta har ett klick att gå efter! Och ibland är det tom. fullt medvetet att tempot inte är alldeles 100 under hela låten. Att ge en liten extra puff i drivet i t.ex. en refräng eller ett solo kan man göra på flera olika sätt. Man kan t.ex. spela med mer energi och "nerv" men bibehållen tempo, man kan spela med mer nerv i kombination med en liten tempohöjning för att förstärka nerven och man kan spela med en kombination av en tydligare nerv och tempoökning. Sedan tillkommer även dynamikhateringen ovanpå detta som också ger ett förstärkt intryck. Vilket av alternativen man väljer beror på tillfälle till tillfälle vilket som är mest lämpligt. Ibland så bestämmer man detta själv på ett fullt medvetet och kontrollerat sätt och ibland sker det helt automatiskt utan att man ens tänker på det eftersom allting faller på sin plats på ett helt naturligt sätt. Detta spontana sätt är oftast att föredra för att få det så levande som möjligt. Om man ska välja den fullt medvetna och konrollerade alternativet eller om man ska köra med hur slumpen faller sig är sällan någonting som man sitter och tänker på, för allt sker oftast intiutivt. Hjärnan tänker själv åt en och beslutet sker därför blixtsnabbt och ganska omärkbart i de flesta fall. Men det förekommer alltså att det finns en mer uttänkt tanke bakom valet. På den höga nivån som bl.a. studiotrummisar befinner sig på måste man kunna behärska det hela så att man kan styra det hela på ett kontrollerat och medvetet sätt om/när det behövs. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hur går det med dina funderingar om trumset? Hälsningar: Ludgo-Pelle

Du kan svara din trummis att underskinnet på en trumma (vilken trumma som helst) fungerar som ett resonansskinn. Resonannsskinnets uppgift är som det hörs på namnet att resonera. Ju tunnare och fräschare ett resonansskinn är desto snabbare svarar den från slagskinnets resonans. Resultatet med ett nytt och tunnt sejarskinn blir alltså att hela trumman svarar mycket bättre på slagen från slagskinnet och det ger trumman en bättre respons, känslighet och ett på alla sätt ett bättre sound. Det förutsätter naturligvis att sejarsjkinnet stämms rätt förståss, men det blir oftast bra om man stämmer den hårt. Stenhårt! Vad man ska vara väldigt noga med när man stämmer upp den så hårt är att man stämmer alla skruvar lika hårt för annars blir den snedstämd. Det som kan hända med en snedstämt sejarskinn som är stenhårt spänd är att den kan spricka, men det är dock väldigt sällan det sker. Och nästintill aldrig om man stämmer alla skruvar lika hårt. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Du är inte ensam om att inte ens ha tänkt på detta med gjutna sargar! Tvärtom så är det vanligt att många inte känner till vilken stor skillnad detta ger. Men den som en gång har haft gjutna sargar vill knappast köra med stålsargar nästa gång! Nej, det brukar inte vara någon nämnvärd skillnad mellan de olika fabrikaten. Det enda du bör försäkra dig om är antalet skruvhål. Särskilt om det är en 14" storlek! Men för att vara helt säker så rekommenderar jag dig att ringa till Buller & Bång i Göteborg eller Birka Musik i Stockholm och höra med dem först. Det kanske finns nya uppgifter om sargar som jag inte känner till men som kan vara bra att veta. Satsa i sådana fall att köpa gjutet till även virvelkaggen också är mitt tips! Jo, det är inget problem alls att ha pukstorlekar så nära varandra som enbart 1" skillnad. Tvärtom så är detta den allra vanligaste storleksskillnaden! Betydligt vanligare än 2"-steg alltså som är rätt sällsynt! 2"-steg blir på tok för stor skillnad om du frågar mig så jag tycker tveklöst att du ska satsa på 1" skillnad istället för 2". Om man kör med 4 hängpukor så är det vanligast med antingen 8", 10", 12, 13" eller med 10", 12", 13", 14". Om man har det första alternativet så får man ett tajtare sound (med små trummor) och lite mer stort sound men inte lika tajt med större trummor. Små trummor är lite lättare att stämma än stora, så det finns för och nackdelar med allt. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Låter gitarren lika hård i verkligheten i inspelningsrummet? Om den låter mjuk-(are) i verkligheten så ligger felet någonstans från micken och/eller resten i ljudkedjan. Du undrar jag: Vad har du för mikrofon? Hur placerar du den? (Avstånd och riktning.) Använder du kompressor eller någon annan effekt utöver reverb? Har du provat att sänka volymen på mellanregistret och i så fall hur låter det då? Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Båda puffskydd-varianterna låter likadant. Dvs. ingenting alls! Poängen med ett puffskydd är att den ska stoppa upp luftpelaren som kommer från t.ex. sångarens/sångerskans mun så att luften inte träffar mikrofonens membran. Den ska alltså stoppa upp luftpelaren utan att det övriga ljudet påverkas någonting alls. Både den av metall och av nylon fyller alltså exakt samma funktion. Båda varianterna har dock sina nackdelar: den av metall kan bli bucklig eller gå sönder och den av nylon kan få en maska eller gå sönder. Om den av metall går sönder så är det bara att köpa en ny. Om den av nylon går sönder så kan man oftast behålla själva ramen där nylonet sitter och bara montera på en avklippt nylonstrumpa. På det sättet kan man återanvända den om man vill. Den är alltså att föredra enligt min mening eftersom ramen oftast håller men att det är just nylonet som i första hand brukar går sönder. Priset mellan dessa modeller är ungefär densamma. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Till en Cajun behöver man inga tillbehör. Det är händerna som gäller. På sin höjd kan man i vissa fall köra med en eller två pukstockar, men det är ytterst sällan. Men till 99.9 % av fallen så spelar man utan några som helst tillbehör alls. Om du trots allt ska ha pukstockar så gäller det i så fall att välja rätt hårdhet på dem. Mediium är mest användbart eftersom den tillåter både mjukt och hårt anslag. De flesta trummisar/slagverkare som har spelat några år väljer då pukstockar som kostar några hundra kronor till sina trumset eller t.ex. timpany, men till en Cajun duger vilka leksaker som helst om de bara inte är för hårda. Hellre lite för mjuka än för hårda. Sedan kan man naturligtvis spela flera instrument samtidigt om man vill, men dessa ska ju då ses som helt egna instrument och inte som tillbehör. Jag tänker då på t.ex. bjällror som går att knyta fast runt vristen och/eller handleder och lite annat liknande små-percussion av sk. skrammel-typ. Det finns rätt många skrammel-percussion av den här sorten både av trä, plast och metall. Här finns det mängder av effekt och rythm-sound att hämta som är rätt kul dessutom. Men det är rätt dyrt med percussion-instrument! Hälsningar: Ludgo-Pelle

Men oj oj oj så komplicerat det ska vara för att bygga en liten amatörstudio för hemmabruk! Efter allt snack i den här tråden låter det nästan som att det ska byggas en ny Polar-studio med ljudtekniker och musiker på elit-nivå!! Men okay...när man väl har en perfekt akustik så ska man ju ta vara på den akustiken i resten av ljudkedjan också så att den fina akustiken inte går förlorad. Men det är ju en baggis som precis alla klarar av att hantera förståss.... Hälsningar: Ludgo-Pelle

Jag skulle bli väldigt förvånad om Cubase inte har någon inbyggd automatiserings funktion som klarar av detta! Du lär säkert få svar snart som kan bekräfta (eller bestrida) min misstanke. Om detta finns inbyggt så kan du automatisera mycket mer än enbart panoreringar. Volymatomation t.ex. Mycket användbart! Du kan säkert kunna hitta automatfunktionen i din Cubase-manual misstänker jag. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Jaha, så du heter Marcus du. Och är 26 år, håller mestadels på med house musik, på en mac g5 med Logic och lite hårdvarusynthar...och har börjat pilla lite med reason säger du. Ja man kan ju inte vara perfekt så det är ju alldeles självklart att du är jättevarmt välkommen hit! Luta dig tillbaka och känn dig som hemma! Jag både tror och hoppas att du kommer att trivas. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Ett jättebra svar! Tror att det i huvudsak är den enda skillnaden i stort även om den kanske inte är så liten! Men rent tekniskt så är skillnaden inte så stor jämfört med en privatperson. Den enklaste formen att driva som egen företagare. Lär inte vara så svårt att hantera det själv enligt de som jag känner och som har gjort eller gör. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Ja, du kan som privatperson ta emot pengar och skatta dom utan att ha ett företag. Hur det är med sociala avgifterna är jag däremot osäker men min gissning är att dessa också ska betalas in. Å andra sidan så ha du rätt att tjäna en viss summa varje år skattefritt om den lagen inte är ändrad. Jag tror att den summan är max 6000 kr/år, men det är ju allra enklast att ringa till Skattemyndiheten så får du svar på både den och din egen fråga. Du har ju rätt att vara anomnym när du talar med dem också om du nu vill det. Passa även på att fråga skillnaden mellan att vara privatperson och att ha en enskild firma. Skillnaden är liten men den finns dock. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Dina pukor har stålsargar och inte gjutna sargar. Det betyder att du kan göra oerhörda förbättringar med ditt trumset enbart med hjälp av skinnval, stämning (särskilt om du tar hjälp av Leif Silberzky) och byte av sargar. Kort sagt så har du mycket goda förutsättningar att få ett kanonljud utan att behöva köpa nya trummor! Synd att gjutna sargar kostar så mycket, men det kan det vara värt. Hur som helst så har du standard-storlekar på trummorna både på längden och på tvären. Det är bra att de inte är alltför stora, men golvpukans 16" är en lite besvärlig storlek att få bukt med rent ljudmässigt när man ska stämma den. 16"....för att inte tala om 18"...är svåra att stämma och lyckas få bra ljud ur. Därför är det mycket vanligt att t.ex. studiotrummisar använder 14" golvpuka. Då får man ett tajt sound som ger mycket fyllighet och ett väldigt definierat sound. Mitt tips är att om du i så fall hellre skaffar dig en 14" istället för en 18" om du ska köpa dig ytterligare en golvpuka. Att köpa till en 8" och en 10 " är däremot ett alldeles ypperligt val rent storleksmässigt! Du bör se till att använda samma typ av skinn både över och under på samtliga pukor. Annars får du inte samma färgning i soundet plus att du får olika förhållningssätt till trummorna beroende på skinnen när du ska stämma dem. Det blir både bökigt, svårt och dåligt. Att Pinstripe skulle dämpa för mycket kan ju en del kanske tycka, men man ska ha klart för sig att det antagligen är det mest populära skinnet av de alla. Och jag förstår det, för dels är den tacksam att jobba med när man stämmer och dels har den en bra balans både frekvensmässigt och övertonsmässigt. Att den dämpar för mycket håller jag inte med om alls. Det handlar enormt mycket om stämningsteknik och det går att få Pinstripe att sjunga jättelänge om vill! Det dämpar heller inte diskanten så mycket heller som en del kanske tror, för det är återigen en hanteringsfråga. Men visst....en del skinn låter öppnare än andra. Emperor är något öppnare medan Ambassador Clear är allra mest öppen. Men då riskerar du alltså att få ännu mer övertoner än vad du har idag. Evans G1 Clear har jag för mig motsvarar Remo Ambassador Clear om jag inte minns helt tokigt och Evans G2 Clear motsvarar Remo Emperor om jag inte minns fel där heller. Men oavsett om du väljer Remo eller Evans så tycker jag att du bör testa med Pinstripe/Ambassador eller motsvarande från Evans. Det är alltså skinnets konstruktion och uppbyggnad som är det viktiga och inte om fabrikatet är Remo eller Evans. Båda gör kanonbra skinn. På baskaggens slagskinn rekommenderar jag däremot Evans EQ 3! Den är hiskeligt bra! Sedan bör du ha ett hål i frontskinnet också som är placerat lite vid sidan av skinnets centrum. Hål som är placerade i mitten tar nämligen bort en hel del av basfrekvenserna. Dina orginalskinn duger alldeles utmärkt om de är enkelskinn och motsvarar Ambassador! Absolut ingen tvekan om det. Men de bör alltså vara av enkelskinn-typ. Det är en direkt nödvändighet för att du ska få bra respons och ett öppet ljud. Men Pinstripe (eller motsvarande) som en kombination till Ambassador så får du den är här helheten mellan botten, fläsk, sustain, öppenhet, attack och focus i soundet som jag tror att du kommer att gilla. Det är ett sound som funkar till så gott som precis all slags musik dessutom. Jag tycker nog lite så här: Testa ett eller ett par varv till att jobba med pukornas stämning. Tänk på det jag sa i mitt förra svar att jobba som ett svin med underskinnet! Ge dina nuvarande skinn en chans till eller ett par eftersom de är så pass nya. Sedan återkommer du till mig med ett ljudprov om du inte är nöjd så får vi se om det kanske går att lösa den vägen men utan att behöva köpa nya skinn. Om inte så är det ovanstående skinn jag tycker att du ska ge dig på. Den här TuneSafe som det tydligen så vackert heter är nog till för att trummorna ska hålla stämningen bättre och inte stämma ur sig så snabbt. Låter väl bra tycker jag få saker är ju så bra att den inte saknar negativa sidor också. Du nämner själv svårigheten att dra åt skruven för hand. Det du får göra är att göra så gott du kan med trumnyckeln och försöka vara så lyhörd som möjligt med både ögon och öron samt att känna med handen på skinnet. Men du behöver inte vara så jättenoga på just den här punkten. Det räcker med att du bara skruvar åt skinnet lite grand och det här med att trycka med handflatorna upp och ner ska alltså göras medan skinnet ligger skrynkligt på trumman. Sedan kan du stämma upp skinnet bara lite grand så att skrynkligheten precis försvinner och då kan du trycka en omgång till (men lite lösare) med händerna. Då kommer skinnen tveklöst att sätta sig snabbt. Det här med en trummis-träff menar jag då en kombinerad trumclinic och träff, så min fråga var egentligen hur pass intressant det skulle vara med en rejäl trumclinik? Men jag var lite otydlig i min formulering. Hälsningar: Ludgo-Pelle

tack för info.. då blir det ingen hit ikväll.. och inte fan hittar jag kabelhelvetet heller..KUKEN!!!!!! 🤪😉 Men du känner väl säkert någon på din ort som har en mick att låna ut? Vilken mick som helst bara så att du räddar inspelningen menar jag. Om det sedan inte är idealmicken kanske inte spelar någon roll, för det går ju att få i varje fall hyfsat sound ur i stort sett vilken skitmick som helst om man bara placerar den rätt och rattar rätt. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Hej! Jag reagerar lite när du säger att du vill kunna spela in trummor. Vad menar du med trummor egentligen? Akustiskt trumset, digitaltrumset, eller menar du inbyggt trumprogram i datorn? Skillnaden kan vara väldigt stor på vilken slags utrustning du i så fall behöver och därför kan det vara bra för folk att veta exakt vad du menar. Hälsningar: Ludgo-Pelle

Ojoj. Försöka beskriva ljud med ord... Ska försöka. Först och främst vill jag säga att jag än så länge bara suttit i en trång liten replokal och stämt och grejat. Har alltså aldrig varit ute på spelning med mina nya trummor. Att allt förändras mellan små och stora lokaler vet jag från mitt förra trumset (Yamaha Power-V) som lät helt dött i replokalen, men som faktiskt kunde låta helt okej när man kom ut i en större lokal. Nu hade de gamla trummorna den typens upphängning med en pinne som går rakt genom stommen, 3007-pukorna hänger ju i sargen. Så än så länge vet jag alltså inte hur det låter i "verkligheten", men det skulle väl gå att bli nöjd med soundet ändå?? Eller har lokalen VÄLDIGT stor inverkan?? Nå, färdigtjötat om det. Jag har följande kombinationer: Slag / Reso: Evans G2/original (originalskinnet motsvarar ungefär ett ambassador har jag fått höra) Evans EC2/original EC2/G2 (kollade på Evans fina "trumskinns-väljar-diagram", vilken jag tolkade som att denna kombinationen skulle ge ett väldigt "varmt och fokuserat" ljud. Detta lät mer som "helt dött fast med en hel armé övertoner", i mina öron... Insåg av den läxan att jag nog är ute efter ett lite "öppnare" ljud) Remo Emperor/original (blev väl egentligen samma som G2/original...) Nu tycker ju jag att ordet "varmt" låter ganska bra, om jag tolkat det rätt skulle det betyda ungefär: mycket botten med lite mindre resonans. Men jag skulle nog vilja ha mina trummor ganska lågt stämda, fast med lite lagom resonans (säg att ljudet från pukan "hänger" kvar ca en sekund eller nåt). Sen är det alla j***a övertoner som bildas. Dessa blir jag inte kvitt hur jag än gör. Är det själva stommen, eller är det kombinationen/förhållandet i tonläge mellan skinnen som gör detta? Jag har rätt bra musiköra så att dra alla stämskruvarna så det blir samma ton vid tillslag runt om borde inte var problemet tycker jag... Är det bara jag som hör övertonerna, d.v.s. studsar de bara från slagskinnet rätt upp i öronen på mig, eller skickas de vidare ut till publiken också? Om de inte gör det är det ju inga större problem, såvida jag inte ska micka (?), vilket jag ju då tyvärr ganska ofta gör. Mickarna jag har är nån billig skit, men våran sångare/gitarrist/ljudtekniker säger att de inte är några större problem med dem. Han har gått nån ljudteknisk utbildning på ett par år, så han borde väl ha en liten susning om vad han snackar om hoppas jag. Jag vet faktiskt inte vad det är för sargar jag har... 😎 Hur ser man skillnaden? Har kollat på Sonor´s hemsida men kan inte hitta nåt nånstans... Det här är väldigt rörigt... ☺️ Jag kanske borde prova enkelskinn i stället, för att få lite mer resonans? Annars får jag spela med mina Peltor-hörselskydd med radio på alltid, då låter allt skitbra för mig i alla fall!!! 😎 Tacksam för all hjälp jag kan få!! /Erik Jo, lokalen har en enorm invärkan på trummornas sound! Mycket större inverkan än på vissa andra instrument även om trummor/cymbaler inte är det enda instrumentet som har denna känslighet. Men de tillhör i alla fall bland de mäst känsliga för rummet. Vad jag glömde fråga dig om som skulle vara bra att veta är pukornas storlekar. Helst både på diametern och djupet. Men jag kör ett svar här ändå: Om jag förstår saken rätt så är det mest övertonerna som dy upplever som för dominanta? Det skulle kunna ha med rummets karaktär att göra, men det troliga är hur du stämmer trummorna och att rummets karaktär hjälper till att lyfta fram dessa överotoner. Men om detta vet jag ju inte utan att vara på plats. Jag vågar heller inte uttala mig exakt hur dina skinnkombinationer fungerar just på dina trummor, men jag har i alla fall ett förslag på en skinnkombination som jag tveklöst vet skulle fungera bra och det är Remo Pinstripe som slagskinn och genomskinliga/transparanta Remo Ambassador som underskinn. Eller resonansskinn som de också kallas. Pinstripe ger en bra botten med en fyllig och fet klang samtidigt som den inte är så övertonsrik men utan att du tappar diskant. Det ger därför ett bra focuserat sound men en stor bredd i hela frekvensregistret. Emperor ger något mer övertoner än Pinstripe och kan fungera det också, men jag tror att du blir mer nöjd med Pinstripe. Ambassador är ju ett enkelskinn vilket gör att den svarar snabbare på anslaget från slagskinnet. Det i sin tur gör att du får en tydlig attack från slagskinnet vilket spär på slagskinnets egenskaper. Du får även en något längre sustain ur trumman än om du kör med dubbelskinn på undersidan, men det gör att du får ännu fylligare sound med mer botten. Många tror tyvärr att trummorna låter som fylligast när de är nästan helt torra, men detta är en vansinnigt stor myt oavsett vilket ljudideal man än har! Många tror även att trummorna bara grötar ihop om de sjunger lite, men det beror helt och hållet hur man EQ:ar framför allt pukorna. Och EQ:ar gör man med hjälp av skinnval och hur man stämmer. Låter det bra redan här så har man skapat jättebra förutsättningar för att det ska kunna låta bra även på inspelning och live i PA:t. Även om man har billiga mikrofoner. Frågan är: Hur slitna är dina nuvarande skinn? Är det länge sedan du bytte och har du spelat mycket på dem? Tänk på att helt nya skinn sällan låter bra! Splitter nya skinn brukar alltid ge ifrån sig väldigt mycket övertoner och det enda som då hjälper är att spela på den ett tag. Då får man alltså först stämma dem så gott det går, sedan spela på dem i ett par tre veckor varpå man eftersom får stämma om dem. Efter att ha spelat på dem ett tag så "sätter sig" skinnen och behåller då karaktären. En sak kan vi konstatera och det är att du absolut inte har någon anledning till att byta trummor eller ens att tänka tanken på det! Skinnvalet och hur du stämmer är däremot direkt avgörande och det är här du ska lägga krutet. Men att stämma trummor är löjligt svårt! Det är mycket svårare att lära sig detta än att lära sig spela bra! Jag känner de flesta studio-trummisarna på svensk topnivå och kan lugnt påstå att det finns flera av dem som har stora problem med att stämma bra utan att nämna några namn! Men ingen klandrar de för det just för att det är så svårt och det vet dem om. När du monterar på ett nytt skinn så ska du lägga på skinnet och sargen och dra åt skruvarna enbart för hand tills skruvarna börjar ta i gängorna. Du skruvar alltså så hårt tills du inte orkar med bara fingrarna. I detta läge lägger du ena handflatan på skinnets centrum och den andra handflatan ovanpå den andra handen och nu sätter du igång med att trycka ner skinnet med en pumpande rörelse (ungefär som när man gör hjärtmassage). Du ska trycka hårt så att det knakar ur skinnet!! Detta är viktigt för att du dels ska få skinnet att sätta sig ordentligt, men även för att trycka ur de värsta övertonerna ur skinnet. Dessutom blir skinnet mer lättstämt på det här sättet. Varje trumma har sitt frekvensområde som trumman trivs bäst inom. Om man stämmer det ena, det andra eller båda skinnen utanför detta frekvensområde så utnyttjar man inte trummans hela egenskaper eftersom man då stämmer trumman utanför dess idealiska område. Resultatet blir då att det helt enkelt inte låter så bra. Var någonstans detta idealområde ligger någonstans är rätt svårt att hitta och det enda sättet att hitta det på är att laborera och att erfarenheten också är en enormt stor hjälp. Kom ihåg att det är svinsvårt att stömma trummor och det är just här som den stora konsten och svårigheten ligger. Att hitta trummans idealområde. Det handlar alltså om idealområdet både för det separata under/resonansskinnet, för slagskinnet och för kombinationen under/över. Inte så konstigt att det är svårt kanske! Till det kommer skinnens olika egenskaper. Att stämma trummer är alltså betydligt mer än att bara se till att alla stämskruvar ska vara lika hårt dragna. Dessutom är det en stor myt att alla stämskruvar ska vara lika hårt dragna! Tvärtom så är det en rätt vanlig teknik att man snedställer en eller kanske två stämskruvar! Just för att kontrollera övertonerna. Särskilt vanligt är det på lågt stämda trummor och/eller trummor med stora dimensioner. Allra vanligast är det på större hängpukor och golvpukor, men ibland kan man ta till det tricket även på mindre trummor. Återigen så är erfarenheten otroligt viktig när man stämmer trummor och det är mycket den som avgör när man ska göra vad. En annan sak som folk ofta glömmer bort är underskinnets betydelse. Det resulterar oftast i att dem kan sitta i timtal med att hålla på att stämma slagskinnet varpå de glömmer bort att jobba med underskinnet! Här har jag därför ett tips: Stäm slagskinnet så som du tycker verka vara bra i tonläget. Sedan lägger du mycket tid på att laborera med underskinnet istället. Var då MYCKET varsak på handen när du skruvar! Även en pytteliten rörelse med stämnyckeln kan vara direkt märkbar! En grundstämning att utgå ifrån är att underskinnet stäms lika hårt som slagskinnet. Troligen kommer det att låta bäst när underksinnet är en aningen hårdare stämd än slagskinnet, men ha som utgångspunkt samma stämning och sedan fortsätter du därifrån. Man kan som du vet ibland dämpa en trumma. Men man kan dela in dessa dämpningar i två delar: Den ena dämpningen gör man för att döda klangen. Alltså sustain och hur länge trumman ska klinga. Den andra sortens dämpning gör man för att enbart ta bort vissa dominanta frekvenser som "sticker ut" i soundet. Den sortens dämpning sätter man oftast t.ex. med en liten bit gaffatape längst ut på skinnets kant. Mitt tips om dämpning är att du skippar det helt och hållet innan du verkligen har skruvat fram ett sound som du är nöjd med! När du är nöjt till 99 % så kan du eventuellt göra den sista finjusteringen med tape. Men se då till att enbart använda dig av frekvensdämpningen...dvs. för enbart de sista övertonerna som du kanske inte lyckas få bort genom stämningen. En helt korrekt stämning med den ultimata skinnkombinationen ska inte krävas någon tape. Allt går att stämma sig fram. Hur ser du skillnaden mellan en helgjuten sarg och en sarg av stål? Jo, den gjutna sargen är mycket tjockare och alla kanter är mjukt rundade. Stålsargen är tunn och har vassa och tvära kanter överallt. Skillnaden i ljudet mellan helgjutna sargar jämtemot stålsargar är enorm! Om du nu har stålsargar och skulle byta ut dessa till helgjutna sargar så är det i princip som om du skulle byta trumset till ett betydligt dyrare trumset! När jag säger "enorm" så menar jag verkligen det! Nackdelen med helgjutna sargar är att de är dyra om du inte redan har dessa från fabrik. Enbart genom att byta på slagsidan så får du den här enorma effektskillnaden, men skulle du byta även på undersidan så blir skillnaden astronomisk! Jag har dock inte kollat upp vilken sargsort du har på ditt kit. Om du kan bifoga en hyfsad närbild på en av pukorna så ser jag det direkt. Ja, det blir lätt långa svar som du ser, men det är ju inte så konstigt. Det är ju som sagt ett ganska omfattande ämne det här med att få trummor att låta bra eftersom det är ovanligt många faktorer som sammverkar med varandra när man talar om trummornas sound. Egentligen vore det kul att samla alla trummisar från forumet på ett och samma ställe och gå igenom både det ena och det andra live! Hm.....undrar hur intresset för någonting sådant skulle vara? Hälsningar: Ludgo-Pelle