Trender inom mixning, frekvenser

[evilrocker]

Har funderat lite på om det finns eller funnits trender inom mixning, tex att det var coolt att scoopa mids

i metal ett tag (kanske det är fortfarande). Tex dagens rock, vad satsar man på att lyfta fram? Läste om det var i

studio om olika frekvenskurvor för låtar, någon var radiovänligt mixad å mastrad eller vad det stog. Försöker även

lära mig huruvida frekvenser har med loudness att göra och hur det har påverkat trenderna till att allt ska vara så

högt som det bara går idag. Åsikter, tips, synpunkter?

[evilrocker]

Hmmm knepigt ämne? Eller så har jag skrivit jävligt flummigt. Bumpilainen

[ake]

Försöker även

lära mig huruvida frekvenser har med loudness att göra och hur det har påverkat trenderna till att allt ska vara så

högt som det bara går idag. Åsikter, tips, synpunkter?

http://en.wikipedia.org/wiki/Fletcher%E2%80%93Munson_curves

Åke

[laxlaxlax]

Hmmm knepigt ämne? Eller så har jag skrivit jävligt flummigt. Bumpilainen

Nädå, kul ämne! Dock rätt svårt att kunna se något man befinner sig i.. tycker det blir abstrakt då man ju använder "nu" som utgångspunkt att jämföra annat med. Har inget att tillföra, ville också bara bumpa för att någon annan klok ska säga något.

[Valle]

Tex dagens rock, vad satsar man på att lyfta fram?

Allt ska givetvis höras/lyftas fram! Det är i alla fall vad man vill — men jag tror inte att det är särskilt oförskämt för en semi-producent som jag att gissa att alla måste kompromissa. Den perfekta produktionen finns inte, har aldrig funnits och kommer aldrig att finnas. Inte ens då man tror sig följa trender.

I t.ex. mitt eget arbete (om det nu skulle vara av intresse) märker jag att jag för varje projekt utforskar längre och längre ner i basregionerna; dvs, jag tillåter mig att high-passa mer och mer info. Förr backade jag inte för att HP:a t.ex. basen (instrumentet) vid 80Hz, och var dessutom kaxig om saken, nu tvekar jag annat än vid >40Hz. Om orsaken till mitt "beteende" beror på trend eller det att jag vill få mina mixar att låta lika "bra" som mina referensers/inspirationskällors diton, det får kanske lämnas osagt. Men det (jag) låter i alla fall "bättre" än för fyra-fem år sedan.

Fast det är nog lite av en trend ändå... (hård)rock har alltid varit basfattigare än dess samtida konkurrerande gengrer. Lyssna på en rockplatta från 1978 och sedan på en ABBA-platta från samma år; rockplattan låter superjävla töntig i jämförelse.

Rock "tillåts" visserligen successivt mer lågbas i takt med tiden, men har fortfarande inte knappat in på de andra genrerna.

Skulle jag tro.

[evilrocker]

Intressant 🙂

Jag tycker mig inom rock höra en trend tex på trummor att dom blivit lite torrare och in your face. Sen har väl mycket indiepop

trillat in på mycket verb och delay på sång igen. Och produktionerna är väl mindre honky idag än på 80-talet, dvs mer scoopat

i 600hz trakten. Finns säkert fler vettiga och intressantera saker än de jag kommer på.

[Guitar Nilsson]

Trumljud har väl varit ganska modestyrt i alla tider, kommer inte ihåg några årtal, men det har funnits långa rundpallar längs långa rader av helt snustorra pukor utan underskinn och med blöta handdukar pålagda. Fasansfullt. Discovirvlar med gatade jättereverb på 80-talet. Spelsättet på trummor har haft viss modestyrning också, många dicolåtar hade förr ett liknande trumlir som det på Smoke on the water. Vi hårdingar här i Hälsingland brukar lite nedlåtande kalla sånt hihat-fjantande för "stockholmstakt"! 🙂 Hehe.

Inte så mycket om frekvenser men ändå... Det finns många fina låtar från 70-talet som man inte pallar med att lyssna på eftersom trummorna låter så illa.

Ett tag skulle alla basister ratta in ett ljud med nästan enbart lowmid, fy fan, det var murder!

[Claes Holmerup]

Allt ska givetvis höras/lyftas fram!

Ungefär som Ian Gillan (tror jag att det var) sade på en konsertplatta, när han tröttnade på att alla ville ha mer av sig själva i medhörningen: Can I have some more of everything? (kommer inte ihåg ordagrant, men det lät rätt kul i alla fall... 🙂 ).

[Valle]

Jag tycker mig inom rock höra en trend tex på trummor att dom blivit lite torrare och in your face.

Hmm... Well, jag tror snarare så här: det var under 80-talet som alla trummor — speciellt virvlar — trendade till sig och skulle låta som om de var inspelade inuti Peterskyrkan i Rom... Innan dess hade trummor nästan alltid ett "torrare" sound. Någon gång under tidigt 90-tal insåg man fånigheten och återgick till trummornas riktiga användningsområde; dvs batteri istället för pulseffekt.

Och produktionerna är väl mindre honky idag än på 80-talet, dvs mer scoopat i 600hz trakten.

Eller så har man helt enkelt "tillåtit" mer bas (och diskant) än man tidigare vågat 🙂

[djbolton]

Jag kom att tänka på den där "amerikanska" hårt komprimerade ljudbilden som blev populär för några år sedan (började väl med numetallen kanske?).

/Johan