Köpa nya rullband?

[Dan Ö]

Dom ser ändå ut så... 🙂

Ojdå! Här var två 10,5" band som inte såg ut så.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Suck!

[Dan Ö]

Suck!

Det är inte så jobbigt. Det är bara att medge att de kan se helt olika ut beroende på vilken spole de sitter på och att det inte har något med storleken att göra.

[Bo Hansén]

Ett litet inlägg angående bias och tape-komression m.m.

Bias är som sagts här tidigare en förmagnetisering som ser till att materialet som skall magnetiseras är piggt, raskt och redo för att arbeta på rätt sätt. (om man utrycker det enkelt)

Om bias är för låg eller för hög ställd i förhållande till vad tillverkaren har rekommenderat för en viss bandtyp, så kommer bandet att låta skitigt, hårt och spretigt eller dovt i karaktären.

Detta pågrund av att modulationsbruset och distortionen ökar något enormt på både den för låga eller höga sidan om rätt inställd bias. (även toppigheten i diskanten och utnivå ändras)

Fel bias-inställning kan oftast höras som ett "frasande" ljud i bakgrunden om lösa E, på en el-bas spelas in på bandaren.

Det frasande ljudet (modulationsbruset) ligger oftast med samma nivå, och ökar inte i styrka om bas-spelet sänks eller höjs i nivå.

Band-kompression har med trimmnings-förhållandet mellan in och avspelning, så om "record level" ökas och "playpack level" minskas så mättas bandet fortare, och den omtalade "tape-kompressionen" ökar.

Detta är magnetiserings-styrkan "Fluxivity" på bandet, och detta mäts i nW/m (nano Weber per meter), och finns i några standardvärden som användes över hela världen. (bl.a. 185, 250, 320, 520 nW/m och skilljer ca 3 dB i nivå mellan varje)

Gamla band från 1960/70 talet tålde inte hög magnetisering, och rekomenderades att köra på 185 eller 250 nW/m, men under 1980/90 talet då kom "high output" banden, och då gick det att trycka på mycket mera innan det lät illa.

Äldre bandtyper hade också för mycket "printing effect" (för-eko), d.v.s. att inspelningen kopierade sig själv på bandvarvet ovan och under på bandrullen, detta kunde var bättre på nya band, men inte om dom pressades för hårt.

Tillverkarna ide med att göra "high output" band var att kunna spela in hårdare, så att bandets egenbrus hamnade längre ner i bakgrunden gämfört med signalen som spelades in.

Det finns mycket mer att prata om när det gäller analoga bandspelare och hur dom låter, som olika EQ-kurvor NAB, IEC/CCIR, AES eller vad är skillnaden mellan studio-hastigheterna 15" eller 30", typer av tonhuvuden gällande head-gap, track-widh och mycket annat.

Framför allt hur dom skall trimmas och varför.

Det finns många myter/skrönor inom studio och musiker branchen, och speciellt då att man gjorde på ett "vågat eller helt tvärt om sätt" för att få fram ett häftigt sound.

Jag skall börja med att såga en myt i detta fallet,

Det går INTE att få något använbart sound med för hög eller låg bias-inställning, det finns bara en inställning för att få rent, bra, tajt, häftigt eller fett sound (spec. i basen) och det är exakt och optimalt inställd bias för just den bandtypen och till och med just den bandrullen du för tillfället skall spela in på.

Däremot så kan man påverka soundet på ett använbart sätt, med att öka eller minska band-kompressionen med att ändra "record och playback level" förhållandet, eller köra med 15" eller 30" hastigheten, då den så kallade "head-bumpen" flyttar sig en oktav upp eller ner och ger då olika "tryck eller fethet" i basen.

Även hur man ställer frekvensgången på in och avspelningsförstärkare eller vilken korrigerings-kurva (NAB, IEC, AES) man använder, påvärkar också det personliga soundet.

Också villket bandfabrikat/typ som används, sätter en stor prägel på soundet.

OBS! OBS! ett litet råd på vägen

Köp ALDRIG Ampex Grandmaster 456 band som såldes under 1980 talet (och i viss mån 1990 talet), dessa var inte åldersbeständiga, magnetskiktet har övergått i en kletig massa, och går inte att köra på bandspelare.

Det är bortkastade pengar att köpa denna bandtypen, ni kommer bara att bli besvikna.

(tyvärr, så använde många av oss Ampex 456 på 1980 talet, eftersom detta band lät enormt bra, men vi har fått ångra detta bittert idag när banden inte går att köra längre)

--Bosse

Redigerat 15 september 2008 av Bo Hansén

[Analogfreak (oregistrerad)]

Tack för ett intressant inlägg! Hur blir effekten om man håller ner rec-level och ökar playbacklevel istället når äldre bandtyper inte tålde så starka signaler? Blir det nån annan bieffekt än att brusnivån ökar?

[Bo Hansén]

Analogfreak,

Problemet är att bandets egenbrus ökar, så på den tiden vi inte körde med Dolby brusredusering, så försökte man styra in så hårt som möjligt för att slippa bruset.

Basiga toner "körde man på rött" d.v.s 0 dB och lite mer på VU-mätaren, men transient rika ljudkällor som hi-hat, klockspel, handklapp m.m. låg nere på -10 dB

Men rent generellt så låter banden bättre om dom inte pressas för mycket i nivå, soundet låter renare öpnare i diskanten och bättre på alla sätt.

Band-kompression kan var fräckt på instrument som bas och baskagge m.m, men sitter det väl inspelat på bandet, så går det inte att ändra i efterhand.

--Bosse

[Analogfreak (oregistrerad)]

Det där med att transientrika ljudkällor lades på -10 för en öppnare och mer detaljerad återgivning gäller väl då multibandare som tex Otari Mtr-90.

Vid mastering på 2-kanalsbandare så blir det ju omöjligt att lägga bastoner på 0VU (som är +4dBu) samntidigt som man håller transientrikt material på -10.

När jag var i tonåren hade jag en Sony-bandare jag fick från farsan. Den hade 10,5" spolar (NAB) och det var 1/4" tums band. Jag tyckte om spela in med hög signal för att få bandet mättat.

[Dan Ö]

Angående high output och brus. Finns det någon annan vinst i att köra med band som har högre output än att man får bättre brusförhållanden

Kan det bli bättre ljud i övrigt?

Har en bandare som är trimmad för quantegy 456 som man kanske skulle trimma för GP9.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Vad är det för skillnad på GP9 och 499?

[Dan Ö]

Vad är det för skillnad på GP9 och 499?

Vet inte säkert. Tror att GP9 var det sista bandet de lanserade och som skulle ha allra bäst "sound" och output. Mer än så vet jag inte. Har haft några broschyrer men de är nog försvunna vid det här laget.

Verkar för övrigt som att de endast ska fortsätt tillverka 499 och GP9.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Enligt vad jag förstår så verkar Grand Master 499 vara ett bättre band då den har bättre magnetiska egenskaper än GP9.

Eller är jag helt ute och cyklar?

[Dan Ö]

Hittade det här:

Quantegy GP9 Magnetic Tape

by Russ Long, 1.01.2000

Russ Long, a Nashville-based producer/engineer, owns The Carport recording studio. He is a regular contributor to Pro Audio Review.

SECOND OPINION

by Richard Alan Salz

What are some of the best-dressed analog tape decks wearing this year? Red of course! As soon as you open the box, the hot cherry-red reel announces that this is something different from what you have come to expect from the folks at Quantegy (formerly Ampex).

Features/In use

This tape is loosely based upon a 3M product acquired by Quantegy awhile back. Quantegy's design goals included: super high output, super low noise and a new binder system that eliminates "dirty tape path syndrome." In my opinion the folks at Quantegy have certainly met their design goals.

I used the GP9 (2") on an interesting project that started life in the digital domain on a pair of ADAT tapes. Once the material was transferred, it was time to replace some of the old tracks and add some new ones. I found the GP9 did, in fact, have a lower noise floor than some of the other tapes I've used, such as Quantegy's own 499.

I found I could work at very hot levels without feeling like the tape was compressing. I noticed a lower level of tape shed on the heads with the GP9 than with other tape formulations.

Summary

The GP9 is a really great new tape that is perfect for projects that require an analog warmth with a digital noise floor. This is likely the perfect choice for jazz and country projects. The new binder system seems to be a substantive improvement over previous formulas - and that red reel looks so cool!

Richard Alan Salz owns and operates a recording studio in Vermont that provides Web-oriented media, and he is a contributor to Pro Audio Review

Since its release in fall 1998, Quantegy GP9 tape has taken the analog world by storm. Although digital recording mediums continue to increase in popularity due to their powerful editing capabilities and the price restrictions of analog, developments such as Quantegy's GP9 give the music industry a stronger argument than ever for recording to analog tape.

Features

Quantegy GP9 tape has a 3 percent higher pigment (oxide)-to-binder ratio than most tapes (typically in the 65 percent range). This higher ratio allows the high +9 dB recording levels to be obtained. Typically, the downside to more magnetic material on a tape is it leads to more tape shedding. This is not the case with GP9, however. Due to a unique binder system, the tape is almost entirely shed-free.

Originally GP9 was released in only 1/2" and 2" widths; 1/4" and 1" widths have since been added. Buyers can choose either Quantegy's high-density polyethylene TapeCare box (which Quantegy acquired from 3M) or the more conventional cardboard-encapsulated Tyvek storage boxes.

In use

I recorded my first GP9 multitrack session last fall as soon as the tape became available and I was immediately hooked. Up to that point I had been alternating between Quantegy 499 and BASF 900. Both of these tape formulations are very good but far from perfect. I liked the bottom end of 499 better than the 900 but the top end doesn't seem nearly as musical as the BASF 900.

The extreme shedding of 499 always left me a bit wary of the tapes durability as well. The Quantegy 499 formulation takes the strongest characteristics of both of these tapes and leaves the less desirable ones behind. It is big and full yet defined and punchy, exactly what you want from an analog tape.

When tracking the Los Angeles-based rock band Backbone earlier this year, the producer, Bobby Blazier, and I decided to record to 16-track analog and then transfer to Pro Tools for our overdubs and mix. We concluded that GP9 was an excellent choice. We mixed the project in Pro Tools and printed to the newly modified Ampex ATR102 two-track 1" analog machine, again using Quantegy GP9 tape.

Summary

Quantegy boasts that more albums go gold on Quantegy audio tape than all other tape brands combined. After listening to GP9 it is easy to see (and hear) why.

Prices for the tape vary, depending on configuration. Sample prices (all prices ARE for 2,500' lengths): 1/4" pancake (in tray, no reel): $12.75; 1/4" NAB reel (in TapeCare box): $22.59; 1/2" NAB reel (in TapeCare box): $40.70; 1" NAB reel (in TapeCare box) $71.45; 2" precision reel (in TapeCare box) $151.80; 2" (5,000' length) precision reel (in shipper): $353.10.

Contact: Quantegy at 770-486-2800.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Intressant... Jag går och funderar på att köpa en 1/4" Tascam maskin.

[Dan Ö]

ok. En gyllene regel är ju att man aldrig kan få för många bandare!

Har inte hunnit riktigt sätta mig in i de olika bandtyperna och exakt vad som skiljer. Har bara kört det som den bandare jag använt råkat vara trimmad för.

Är inte säker men jag tror att de flesta tascambandare är "fabrikstrimmade" för 456, kanske lite beroende på årgång, men i varje fall de senare modellerna.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Vad tror du om den här? 🙂

http://www.fullcompass.com/product/298387.html

[Dan Ö]

Hmm. Säkert en bra bandare. Otari klingar dock inte lika ljuvt i mina öron som t.ex. Studer.

Om man ska ha den som en masteringsbandare så hade jag nog letat efter något lite fetare, men det är mycket baserat på magkänsla.

Det viktigaste jag gått efter när jag letat bandare är dess historia. En del bandare har fått jobba hårt, haft klantiga tekniker och missköts. T.ex. ett utslitet tonhuvud eller aldrig avmagnetiserad osv. Känns ju inte så kul. Då spelare det ju inte så stor roll om det var en grym bandare en gång i tiden, såvida man inte vill lägga en massa tusenlappar på höga servicekostnader.

Sen är det ju såklart priset. Det är ju trots allt köparens marknad på sådana här grejer, så det är ju bara att pruta på.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Köper jag en bandare köper jag en ny. 🙂

[Dan Ö]

Köper jag en bandare köper jag en ny. 🙂

Va, är den ny!?

[Dan Ö]

Googlade runt lite, trodde knappt att det fanns några som tillverkade nya längre.

Jaha, då är du ju safe på skicket.

-Otari kan ju inte heller hävda att det finns barnsjukdomar...

Då tycker jag det hela mest hänger på priset. Undrar hur den bandaren står sig mot någon annan begagnad, kanske tidigare dyrare maskin, om du förstår hur jag menar.

Känns som att det är en fråga för Bo Hansén.

Vad får man förresten betala för en sån ny?

[Bo Hansén]

Analogfreak,

"Det där med att transientrika ljudkällor lades på -10 för en öppnare och mer detaljerad återgivning gäller väl då multibandare som tex Otari Mtr-90"

Jodå, det är helt rätt tänkt, eftersom på 16/24 kanalsbandaren så spelas inte instrumentet/ljudkällan in med den slutliga nivån som kommer att vara i mixen, istället så ligger man nära 0 dB/VU för att hålla nere bruset. (undantaget är om flera instrument ligger på samma kanal där en 4 eller 8 kanalare används)

Men när kanalerna mixas ner till 1/4" eller 1/2" mastern, så har man förhoppningsvis "städat och friserat" till ljuden, så att dom inte är lika aggresivt dynamiska/bredbandiga längre, och transientrika ljud som hi-hat, tamburiner, bell-trees, m.m. läggs naturlig ganska svagt i en mix, eftersom dom sticker igenom rejält i alla fall

Dan Ö,

"Angående high output och brus. Finns det någon annan vinst i att köra med band som har högre output än att man får bättre brusförhållanden"

Under 1980 talet och framåt så kom bandtillverkarna med band som hade mycket bättre ljudegenskaper på många sätt, som lägre THD/distortion vig hög fluxivity, lägre egenbrus, snyggare modulationsbrus/distrortion svagare printing/eko, bättre bias stabilitet, lättare att få rak frekvensgång, bättre mekaniska egenskaper, m.m.

Men min personliga uppfattning är att dom nyare bandtyperna var bättre gämfört med dom äldre då dom gämfördes med en fluxivity (magnetiserings-styrka) som höll sig på jorden, d.v.s. omkring 250 - 320 nW/m, så var den nya generationen mycket bättre i många avsenden, men drog man på enligt dom utlovade "high output" nivåerna, så började samma problem uppstå som man hade med den äldre generationens tape. (som fatiskt funkade bra runt 250-320 nW/m)

Ett annat problem som bandtillverkarna inte pratade så mycket om, var elektroniken i bandspelarna.

Den sista genarationens bandare från Ampex, MCI, Otari och Studer klarade att driva inspelningshuvudet med den nivå som fodrades för att magnetisera närmare 1000 nW/m, och avspelningsförstärkare som klarade den nivån som kom tillbaka från avspelningshuvudet, men äldre bandare eller "semi-pro" bandare som Tascam, Otari, Fostex, Revox, Akai, Sony, m.fl. fixade inte dessa nivåer, och utan bra "headroom" i elektroniken, så låter inte ens band-kompression bra.

Analogfreak,

"Vad är det för skillnad på GP9 och 499"

Jag kan inte hela storryn gällande Quantegy bandtyper och tillverkning, men Mats Carlsson på Tape Audio som idag säljer RMGI (före detta BASF/AGFA/Emtec) kan en hel del om Quantegy, eftersom han sålde dessa när dom tidigare fanns att köpa här i sverige.

Jag vet att Quantegy köpte upp resterna av Ampex och 3M/Scotch, och försökte använde det bästa av både fabrikatens egenskaper.

Eftersom jag har servat och trimmat studiobandare sedan början av 1970 talet, så är jag ganska kännlig för hur band beter sig på olika bandare, så när jag första gången trimmade en bandare med Quantegy GP-9, så märkte jag genast att modulationsbruset lät snyggt och att det var lätt att få rak frekvensgång, så detta var en positiv överraskning för mig.

Men dom övriga bantyperna från Quantegy har jag inte så mycket synpunkter på, eftersom jag har inte jobbat så mycket med dom.

--Bosse

Redigerat 15 september 2008 av Bo Hansén

[Analogfreak (oregistrerad)]

Det är Polteknik som är den Svenska agenturen för Otari.Vet inte vad den kostar i Sverige men den kostade ju $5830 så den lär ju inte vara billigare i Sverige.

http://www.polteknik.se/

[Analogfreak (oregistrerad)]

Den här effekten har jag nyss installerat i mitt mixerbord.

http://www.dv247.com/invt/33037/

[Bo Hansén]

Dan Ö,

"Googlade runt lite, trodde knappt att det fanns några som tillverkade nya längre"

Jodå, det är nästan som man tror att det inte är sant, men Otari nytillverkar faktiskt en 2 kanals bandare.

http://www.otari.com/product/audio/mx_5050b/index.html

MX-5050 serien har funnits ända sedan början av 1980 talet, och en av dom bättre versionerna var MX-5050-B som kom några år in på 1980, men MX-5050-B2 var också en utmärkt maskin, och med all säkerhet den nya B3 också.

Har man tur, så går det att hitta 5050-B på begagnade marknaden för några tusenlappar idag.

Kolla bara så att inte huvudena är nerslitna, är dom det så är det inte lönt att köpa bandaren.

Håll också utkik på Tradera och Vendolin, där brukar en del bandare som kommer från Sveriges Radio säljas för 2500-5000:- och då kan det vara riktigt bra maskiner som Studer B-67 och liknande.

--Bosse

[Dan Ö]

Analogfreak,

Har du kollat in den här? Studer

[Analogfreak (oregistrerad)]

Bosse

Tack för ett utförligt svar! Såg svaret idag först. Tycker du att MX-5050BIII är en bra maskin för mastring eller föredrar du A810?

Jag vet om en ny Tascam BR20 som stått och samlat damm på ett lager. Vad tror du om en sån?

Dan Ö

Den var lite dyr tycker jag.

[Dan Ö]

Under 1980 talet och framåt så kom bandtillverkarna med band som hade mycket bättre ljudegenskaper på många sätt, som lägre THD/distortion vig hög fluxivity, lägre egenbrus, snyggare modulationsbrus/distrortion svagare printing/eko, bättre bias stabilitet, lättare att få rak frekvensgång, bättre mekaniska egenskaper, m.m.

Men min personliga uppfattning är att dom nyare bandtyperna var bättre gämfört med dom äldre då dom gämfördes med en fluxivity (magnetiserings-styrka) som höll sig på jorden, d.v.s. omkring 250 - 320 nW/m, så var den nya generationen mycket bättre i många avsenden, men drog man på enligt dom utlovade "high output" nivåerna, så började samma problem uppstå som man hade med den äldre generationens tape. (som fatiskt funkade bra runt 250-320 nW/m)

Ett annat problem som bandtillverkarna inte pratade så mycket om, var elektroniken i bandspelarna.

Den sista genarationens bandare från Ampex, MCI, Otari och Studer klarade att driva inspelningshuvudet med den nivå som fodrades för att magnetisera närmare 1000 nW/m, och avspelningsförstärkare som klarade den nivån som kom tillbaka från avspelningshuvudet, men äldre bandare eller "semi-pro" bandare som Tascam, Otari, Fostex, Revox, Akai, Sony, m.fl. fixade inte dessa nivåer, och utan bra "headroom" i elektroniken, så låter inte ens band-kompression bra.

Jag har en Tascam MSR24 (semi-pro), skulle tro bland de sista versionerna som gjordes. Den är alltså trimmad för 456, men om jag tolkar det ovanstående rätt så kanske det inte är så stor idé att trimma om den då för t.ex. GP9. Om jag styr upp signalen så kommer jag tappa "headroom" och kanske inte få någon direkt vinst i ljudkvaliten.

Vad räknar du förresten 456 som? Gammalt eller nytt band, det hela är ju lite relativt.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Vad sugen jag är på den här! 😆

Det känns som ett tryggare köp då den är i produktion och det går att få tag i delar.

Redigerat 16 september 2008 av Analogfreak

[Analogfreak (oregistrerad)]

Mitt Yamaha-bord kan slava till SMPTE vilket är kanon för att synca rullen. I Dm1000 bordet översätts syncen sedan till MTC som Nuendo

i sin tur slavar till. 😆

[Dan Ö]

Vad sugen jag är på den här! 😆

Det känns som ett tryggare köp då den är i produktion och det går att få tag i delar.

Hmm. Personligen tyckte jag den verkade rätt saftig i pris, men jag vet ju inte exakt vad du kan få loss den för. Dock ganska skönt att köpa en helt ny.

Studern kanske inte är något fynd men i relation till Otarin så skulle jag nog fundera lite.

[Analogfreak (oregistrerad)]

Är du intresserad av en Tascam BR-20T?