Jump to content
Annons

Intro


hammagrella

Recommended Posts

Apropå introfestivalen vi hade nyss, vilket tycker ni är det bästa introt genom tiderna?

Eftersom jag startar tråden så säger jag några för att sätta igång lycko/kräkkänslor:

3. Springsteen "Born to run" - pang på! E Street Band släpper allt dom har från första anslaget

2. Queen "One vision" - pampig symfonisk uppbyggnad kompletterad med ett av mina favoritriff genom tiderna

1. Extreme "Decadence dance" - hårdrockspastisch med det typiska ovädret, nån som hamrar på ett spett, nån brud som gastar i mörkret och sen dom grymmaste gitarrerna på den här sidan helvetet

Det blev visst rocklåtar för hela slanten där, men det är nog för att jag dricker starköl just nu :rolleyes: !

Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

det var enkelt :rolleyes:

eh...det är ju Keith Richards som har gjort dom bästa introna självfallet...

så jag väljer nog "start me up"....

med tanke på att första gången jag hörde det riffet så hade jag också druckit öl och det var på hög volym på vinyl.

och som stark tvåa så kommer:

He's in love with rock'n'roll woaahh

He's in love with gettin' stoned woaahh

He's in love with Janie Jones

But he don't like his boring job, no...

Link to comment
Dela på andra sajter

nattvaktaren (oregistrerad)

Ingen som gillar introt till "California Girls" med Beach Boys?

Det är nog mitt favoritintro, om inte vad som helst med Ramones (one two three four). (Eller kanske Kraftwerks parafras, "Showroom Dummies"?)

Link to comment
Dela på andra sajter

Att ingen nämt Where the streets have no name med U2?

Eller money for nothing" med Dire Straits?

Jaja. De introna regerar i alla fall. Grymt sköna.

Lägger till Legion (Janus versionen) av VNV Nation.

Redigerat av Neko
Link to comment
Dela på andra sajter

bästa introt genom tiderna tänker jag inte ens spekulera i men jag gillar starten på the wall med dragspel jättelågt så att man blir lurad att dra upp volymen lite extra och sen smäller det.

mer pink floyd man kan nämna är orgelintrot på pigs. grymt skön arpeggiomelodi och sen en helt underbar gitarr.

sen har vi förstås philemon arthur and the dung. de var pionjärer på inward singing när jack och kyle i tenacious d låg i vaggan, vilket hörs på introt till in kommer gösta 🙂 försnacket till naturen är en klassiker också. damn, de var värda den grammisen (ärligt talat var det nog sveriges bästa album 1972).

ah, så ska jag inte glömma black sabbath med black sabbath på black sabbath-albumet. att det är skönt otajt bidrar till känslan på nåt sätt. och tritonus har aldrig varit så vackert som då.

måste bara nämna so what, som inleder kind of blue också. vackert pianospel och sen ett av världens bästa basriff.

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 4 år senare...

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...