MachineElf

Thimmie känner jag i alla fall!

Nej, från Norrtälje, men jag bor i Hultsfred!

Music Production Camp är ett läger på RockCity i Hultsfred för musikintresserade ungdomar (~14-20) som vill lära sig grunderna i musikproduktion. Deltagarna kommer få gå igenom varje steg i en produktion, från första inspelade instrumentet till den färdiga skivan, och kommer både få jobba med egna projekt samt spela in ett band från det samtidiga lägret Popkollo. Utöver Music Production Camp går alltså Popkollo samt även Film- och Entreprenörskapskollo. Tillsammans kommer det under den aktuella veckan bli ca 80 kreativa ungdomar under samma tak. Lägret kostar 2000:- och vi har fortfarande några platser kvar som vi gärna fyller! Mer information finns på http://www.popkollo.se/musikproduktion där det också finns anmälningsblankett. Vill man slippa använda den kan man också maila den aktuella informationen direkt till mig. Välkommen!

det här gillas! skulle lätt funka bättre på dansgolvet än café del mar. svängigt som tusan. kanske saknar man nåt som ligger mer soloaktigt över det loopade, sång t ex 🙂 det skulle nog limma ihop låtens partier också.

sjysst! svårt att genrebestämma men det känns inte som det spelar så stor roll. låter lite moby-aktigt eller kanske avalanches. snygga trumloopar och kul låt överhuvudtaget. tummarna upp! 🙂

inte mycket att tillägga, dvs snygga synthar men trummorna kommer inte igång. antar att låten är längre också eftersom den ändrar karaktär så kraftigt strax innan fejden. blir riktigt synthpoppigt. hur är sången tänkt att ligga?

jag skulle nog inte säga att genren är alltför udda för det är inte helt olikt det som björk håller på med eller vad radiohead lekt med en del. och de allra bästa låtarna låter ju bra oavsett genre så det kanske är en av dem 🙂

jag har aldrig hört nånting som pumpat på det här sättet, låter som en sidechainad kompressor man har kört lite väl hårt, dessutom med för lång release eller nåt. sen har jag inte lyssnat på särskilt mycket house hemma på kammaren men jag gillar att dansa till det. men jag ser inte pumpandet som en del av stilen utan bara som nåt som förstör en annars bra låt.

du har helt rätt, nattvaktarn. men det var kul att göra och det kändes som det viktigaste. ärligt talat ger jag fan i om det är originellt eller inte i det här fallet - det ligger varken allvar eller själ bakom. som ni båda säger: på sin höjd ett hantverk, men ett som jag är nöjd med för vad det är.

holloway är det väl snarare...?

det allra bästa man kan göra för att få någonting att sitta bra i en mix är ju att ha ett bra arrangemang från början och musikaliskt lyfta fram det som sak lyftas fram. vacum: visst är det alltid bäst om man kan lyssna sig till hur man ska eq:a men har man ingen vana kan mallar vara en bra början för att förstå vad det är man gör och varför det låter som det gör. man måste börja nånstans...

eckan: det mesta har jag snarare med flit skitat ned (undrar om jag är den enda som distar synth genom att överstyra ett eurorack... 🙂 ) och lekt med. samplingar och inspelningar är hur rena som helst. och visst ligger det stríngs på slutet. det är stringer, gratisvsti:n med synthstrings.

grymt! det här gillas. inte bara kul utan ambitiöst och välgjort också. trumprogrammeringen är lysande och massor att lyssna på hela tiden utan att det blir grötigt. känns inte heller så ofärdigt som du fick det att låta men så lyssnar jag ju på den nya versionen också...

LÅTNAMN: Show me the meaning, bitch! ARTIST/GRUPP: Apop, BSB, mfl GENRE: Bastard... LÅTLÄNGD: 4:30 STORLEK: 6.19mb LÅTLÄNK: http://anton.tollstorp.com/blandat/Apop_vs...aning_bitch.mp3 Hörde några Jocke Boberg-mixar och som gammalt 2 many DJ:s fan blev jag inspirerad av att göra ett litet försök att bastardmixa lite... Jag lyckades åstadkomma något som jag blev rätt nöjd med så här är det till allas löje! 5 låtar av väldigt olika finns det fragment av. 3 är lätta, men de andra 2 utlyser jag tävling om att finna... Antar att det troligen är fruktansvärt olagligt att sprida sånt här och jag kommer brinna några evigheter längre (med smisk från en viss vit rapare också) men så får det bli. Yrkar på parodi 🙂

sjysst låt men något olyssningsbar pga produktionen. pumpandet blir väldigt jobbigt och tungt, kanske ok i något slags intro för effektens skull men det funkar inte i de resterande 7 minuterna. det är mycket som är snyggt annars men det kommer inte fram riktigt och som sagt tidigare kommer den inte riktigt igång tillräckligt för att kännas som en dansgolvsdänga. så jag väntar med betyget tills remixen kommer för det har potential.

hahaha! underbart! jag tycker den står sig precis som den är och i den längden, bara för att det är så skruvat. skulle funka fint nånstans mitt på ett album bara för att få folk att undra vad i helvete man håller på med. thumbs up!

tack för alla kommentarer! he, tråden blev lite urspårad men det är alltid kul att diskutera saker och dra saker till sin spets lite... låten är lagd på hyllan ett slag nu... väldigt många åsikter från många håll som måste smältas men det blir nog en version två av denna framåt hösten, förhoppningsvis tillsammans med mina partners in crime i psyjuntan. kram på er alla!

he, antar att det är du som frågar om den på helgon också 🙂

dbd: minns vagt det där rosa bandet... så svårt att komma ihåg ansikten när man det passerar så många per dag och det oftast dessutom är mörkt. ändå förväntar sig alla hela tiden att man ska komma ihåg dem.

äh, det är bara diskussion. no hard feelings. har man inte rätt att säga vad man tycker vore det ju meningslöst att diskutera överhuvudtaget (och att diskussionen hamnade i min tråd ser jag bara som en bonus, alltid roligt när något man skapat driver fram en diskussion!). jag spelar heller aldrig gitarrsolo på något annat än gitarr, skulle aldrig få för mig att använda virtual guitarist eller något sådant. om jag däremot råkar ratta till ett synthljud som vagt låter som en gitarr och tycker det låter sjysst kanske jag använder det. tanken är då inte att det ska låta som en gitarr utan att det ska låta precis som det gör. till klaviaturinstrument däremot kan jag i större utsträckning använda pluggar eller samplingar även om jag gärna skulle äga ett par hammond, nån wurlitzer och ett fint clavinet... eftersom de i alla fall spelas på mitt hyfsade klaviatur i de fallen blir det ändå ungefär samma sak. jo, visst finns genrer, men det är fortfarande bara ett påhitt. att försöka följa en genre tycker jag är meningslöst utom möjligen i utbildningssyfte. antalet genrer är dessutom så absurt att det ändå känns som varje låt tillhör en egen. the kristet utseende drev fint med det genom att kalla musiken "narcotic gay metal" och annat. mitt gamla rockband kallade vår musik, något ironiskt, för "heavy flash rock". 😆 men visst vill vi jämföra och människan är sådan att vi jämför en jädra massa. man har sina referensramar både när man skapar och när man lyssnar och genrerna fyller väl sin funktion ibland. så länge man är öppen i övrigt spelar det sällan nån roll men hur ofta hör man inte "jag lyssnar på typ allt utom techno och hårdrock"? _sånt_ får mig att spy! något som får mig att gäspa är musik som bara försöker efterlikna något som redan är gjort. i så fall måste det vara bra jävla grymt genomfört för att vara intressant.

den där processen är ju alltid olika varje gång och beror förstås mycket på om jag skapar tillsammans med andra eller själv. oftast brukar det gå till på ett av två sätt: 1: jag kommer vid ett tillfälle som oftast är väldigt olämpligt för musikskapande på nånting som jag tror skulle låta bra om jag satte mig och spelade in det. har jag tur kommer jag ihåg det eller kanske till och med skriver ner det. eller så försöker jag älta det en massa gånger i huvudet så att det förhoppningsvis sitter eller ser till att spela det på något instrument i närheten. ibland är det till och med fungerande idéer och då blir det ofta bra till slut när jag sätter mig och arrar och testar. 2: jag sitter och leker med gitarr eller piano eller bas eller nån synth eller nåt annat och kommer på en melodi eller beat eller ackordsföljd som jag sen fortsätter att arbeta på. de låtarna har oftast större chans att bli någonting färdigt, framförallt om jag jobbar med andra som kan komma med infall redan i början av processen. ett fåtal gånger har det börjat med en textrad men de blir oftast så fragmentariska att det sällan blir något färdigt. eventuella texter får komma sist... sen är det förstås rätt ofta man jammar fram saker om man är flera. vi jammar ju mycket till dator så då är det bara att spela in direkt när man håller på och behålla det som låter sjysst. sen kanske man gör ominspelningar eller omarr men då är det lätt attt göra det i efterhand.

dbd: jag lär ha kollat ditt armband ett antal gånger iaf. "uhm, har du laminat också?" "nähä, glömt i dina andra byxor?" ah, wtf... 🙂 jag var säkerhetspojke alltså... lång och långhårig.

yay, nice att ngn mer gillar sub6! dansade arslet av mig till dem i arvika. förutom space tribe var de lätt bästa dansakten, men jag jobbade under den senare så det blev inget studsande för min del då... :\ eek-a-mouse är alltid trevligt också! hm, får väl posta sin top ten just nu också då... även om jag hatar sånt. så ta siffrorna med ett par nypor salt. blir top-10 med låtar som tar bra jävla tid att tröttna på. 1: Pink Floyd - Pigs 2: Shpongle - My head feels like a frisbee 3: Infected Mushroom - Dancing with kadafi 4: Jethro Tull - My god 5: Björk - Joga 6: Captain Beyond - Myopic void 7: Chemical Brothers - Music response 8: Avalanches - Frontier psychiatrist 9: Mike Oldfield - Serpent dream 10: Tenacious D - Fuck her gently men det finns ju så mycket bra musik att det knappast är rättvist...

jah: eh, så synthar är inte riktiga instrument alltså? min filosofi vad gäller musikskapande handlar inte om att göra helelektroniskt eller synthmusik eller vilken genre man än säger. jag använder mig av de instrument - elektroniska, virtuella eller "riktiga" - jag råkar ha tillgång till. genrer finns inte, förutom i huvudet på folk som gärna vill dela in saker i fack så att de vet vad de ska tycka om (vilka andra dessutom blir tvungna att rätta sig efter). människan är feg och lat och trög och en massa andra egenskaper som inte klingar så fint. så visst har du rätt i att man borde våga mer, det borde vi nog alla. och jag får väl skylla mig själv som titulerar detta flummigt 🙂

ah, det låter faktiskt som fler mickar på trummorna! då får ni lägga till ett par till då 🙂 men ni är nog rätt ute när ni skippar närmickning på pukor. bra trumljud går ju iofs att få med bara en mick om man placerar den rätt. komprimering av en sån effektdistkanal är inte riktigt samma grej som att komprimera hela trummorna utan är mer till för att ändra transienterna på slagen, göra dem lite längre. ännu roligare är att leka med en riktig transientdesigner men de är dyra...