Melodi v.s Tension -> Release

[Lundin]

Tjenna.

Nu ska jag eventuellt flumma till det, så ta några valium om det blir för jobbigt,ok?

Det har dykt upp en liten boll i skallen, ganska nyligen faktiskt, att jag börjar höra melodiers anspänning och upplösning och hur tajt musikens harmonik och rytmik hänger samman med detta.

Det känns rätt häftigt att höra hur man ska spänna upp melodin mot harmonik och rytmik, för att sen låta den upplösas mot slutet av en fras, stegra intensiteten och kunna få en förlösande känsla när exempelvis refrängen går igång...

..Nu ska vi se...nä..det var inga rostade fulsvampar i mjölken heller 😎

Hur ser ni som skriver textbaserade låtar på detta? Är det så att vissa har det undermedvetet medan andra går helt på matematisk beräkning?

Och är det någon av er som verkligen tänker på detta?

Redigerat 2 december 2005 av Lundin

[bengan_gbg]

Tjena demonen!

Tänker i princip aldrig så. Det är för det mesta vers, vers, refräng, vers, refräng, brygga, refräng, refräng 😆. Det är själva låtskrivarbiten det. I arrandet "känner" jag nog inte så mkt alls. Det blir som det blir, typ.

[Linus]

😆

[joachime]

Det har dykt upp en liten boll i skallen, ganska nyligen faktiskt, att jag börjar höra melodiers anspänning och upplösning och hur tajt musikens harmonik och rytmik hänger samman med detta.

Det känns rätt häftigt att höra hur man ska spänna upp melodin mot harmonik och rytmik, för att sen låta den upplösas mot slutet av en fras, stegra intensiteten och kunna få en förlösande känsla när exempelvis refrängen går igång...

Det låter som om det egentligen är du som ligger bakom Vacums bidrag i den här tråden! 😄

Nej, men allvarligt talat. Om jag fattat dig rätt, så är jag mycket avundsjuk. Det låter som att du har fått kläm på några av de viktigaste förutsättningarna för att bli en framgångsrik producent.

Edit: Och när får vi höra ett exempel på dina nya färdigheter? 😠

Redigerat 1 december 2005 av joachime

[loveless]

Lundin...Jag vill höra en utveckling av det du säger...om du orkar!

edit: stavfelsdiktatorn tog en tur

Redigerat 1 december 2005 av loveless

[Sonnert]

Det känns rätt häftigt att höra hur man ska spänna upp melodin mot harmonik och rytmik, för att sen låta den upplösas mot slutet av en fras, stegra intensiteten och kunna få en förlösande känsla när exempelvis refrängen går igång...

jag brukar kalla det för "orgasmen i låten" 😆 om det nu är samma sak vi tänker på.

[Lundin]

Edit: Och när får vi höra ett exempel på dina nya färdigheter?  😆

När valiumen slutar verka... drog precis i mig en burk 😆 *burp*

Vi får se, det tar ju en stund att omsätta det i praktik, men det hela är ganska simpelt egentligen..eller mitt tankesätt är ganska simpelt och nu kanske inte det motsvarar det andra kallar Tension -> Release.. normalt använder man ju termen för hur olika ackord "drar" eller strävar åt något håll... hursomhelst det känns bara på samma sätt..i kroppen lixom 😆

Loveless: Vad vill du att jag ska utveckla? Det enklaste är att lyssna på all musik som görs: Lyssna på hur sången/melodin går, lyssna på rytmiken, lyssna på ackordföljder och lyssna sedan på vilka punkter som faller samman, hur ofta de gör det och i vilken rytm... ..och som jag frågade var: om någon annan tänker på samma sätt 😆

Dedacia: Absolut samma sak, fast med förspel, mellanspel och efterspel 😆

Redigerat 1 december 2005 av Lundin

[dejv]

tension and release är nått man bör använda som sologitarrist! och jag försöker så gott det går! kolla in kee marcello...ha har en video om hela grejjen...eller han snackar mkt om det i sin instruktions video. han är förövrigt fantastiskt bra. men de e intressant de där.... 😆

[Signert]

Tjenna.

Nu ska jag eventuellt flumma till det, så ta några valium om det blir för jobbigt,ok?

Det har dykt upp en liten boll i skallen, ganska nyligen faktiskt, att jag börjar höra melodiers anspänning och upplösning och hur tajt musikens harmonik och rytmik hänger samman med detta.

Det känns rätt häftigt att höra hur man ska spänna upp melodin mot harmonik och rytmik, för att sen låta den upplösas mot slutet av en fras, stegra intensiteten och kunna få en förlösande känsla när exempelvis refrängen går igång...

..Nu ska vi se...nä..det var inga rostade fulsvampar i mjölken heller

Hur ser ni som skriver textbaserade låtar på detta? Är det så att vissa har det undermedvetet medan andra går helt på matematisk beräkning?

Och är det någon av er som verkligen tänker på detta?

Det där tycker jag är någonting som man försöker ha i åtanke under hela processen, både i komposition, text, arr och produktion. Tycker faktiskt inte att det är flummigt alls. 🙂

Däremot är det givetvis rent tekniskt stor skillnad på spänningsuppbyggnad i en ackordföljd och i en låttext. Men man blir alltid lika extatisk när man lyckas... 🙂

[Sonnert]

Dedacia: Absolut samma sak, fast med förspel, mellanspel och efterspel

eller varför inte multipla orgasmer 😠

[Lundin]

Det är jäkligt konstigt att man hela tiden kört huvudet i väggen och försökt göra saker och ting svårare än det egentligen är..

Om jag plockar vadsomhelst ur det jag normalt lyssnar på är det ju så simpelt att man nästan börjar gråta 😆

.. t.e.x man har en melodi som är neutral..alltså relativt "spänningslös", en brygga som i text OCH ton bygger upp en liten "förspänning", alternativt om det bygger på 4 taktersrundor, spänningen ökas i sista delen av versen, bryter musiken och låter text/melodi explodera in i refrängen, melodin och texten driver refrängen mot rytmen, melodin bromsas upp mot slutet av refrängen och går avspänd in i andra versen.. o.s.v..

Men från teori till praktik har det inte varit 2cm direkt, för hur svårt är det inte att bara fånga en melodi ur luften, spela in den med inlevelse och SEN bygga upp harmoniken...och dessutom få det att låta bra?

( Ok, att vissa av er kan detta är väl relativt känt vid det här laget.)

Men utan en klar bild av hur man ska bygga upp en låt enligt tension -> releaseprincipen har det oftast bara blivit briljanta och detaljerade 4 eller 8 taktersloopar som gått runt runt tills man tröttnat och stängt av datorn..

Det känns som felet man gör/gjort är att inte låta melodin styra kompet, utan byggt kompet först, fett o smaskigt..bara för att senare märka att man målat in sig i ett hörn när kompet inte tillåter att melodin och framförallt texten skapar den där känslan som gör att allt känns sammansatt och genomtänkt.. för alla detaljerna redan varit klara och melodin hamnat i skymundan... låten blir tvetydig för melodin inte backas upp harmoniskt e.t.c.

Tankesättet känns solklart - undrar om jag ska skicka ett mail till Per Gessle och fråga hur han tänker 😆 ..och om han gör det

Och nej: inga holländska röksvampar idag heller.

[maxmaxmax (oregistrerad)]

Du har det, kompis.

Kram

[VacUm]

Som jag fattar det så är det ju grunden för västerlänsk musik du pratar om. Spänningar som upplöses till tonika. (t ex G7 --> C) I andra kulturer funkar det inte alls så. Lyssna t ex på en raga från Indien så fattar du skillnaden.

Sen vad just du uppfattar som rätt/bra/korrekt behöver inte alls någon annan göra. Vad du har gjort är ett försök att verbalt beskriva ditt personliga tonalitet-/meloditänkande. Att börja skriva musik på matematiska grunder tror jag bara leder till kliché på sikt. Man måste låta sig utvecklas och ligga ett snäpp före sin intellektuella uppfattningsförmåga. Bygger man musik genom analys så fastnar man väldigt fort. Däremot är det aldrig fel att analysera i efterhand.

edit: ett tips på att komma ur 8-taktersproblematiken är ju att tänka de 8 takterna som en helhet som sedan löses upp i nåt annat. Och de 16 takterna som en helhet som löses upp i nåt annat osv.. Alltså från spänning till avslappning på alla plan.

Redigerat 3 december 2005 av VacUm

[Lundin]

Som jag fattar det så är det ju grunden för västerlänsk musik du pratar om. Spänningar som upplöses till tonika. (t ex G7 --> C) I andra kulturer funkar det inte alls så. Lyssna t ex på en raga från Indien så fattar du skillnaden.

Sen vad just du uppfattar som rätt/bra/korrekt behöver inte alls någon annan göra. Vad du har gjort är ett försök att verbalt beskriva ditt personliga tonalitet-/meloditänkande. Att börja skriva musik på matematiska grunder tror jag bara leder till kliché på sikt. Man måste låta sig utvecklas och ligga ett snäpp före sin intellektuella uppfattningsförmåga. Bygger man musik genom analys så fastnar man väldigt fort. Däremot är det aldrig fel att analysera i efterhand.

edit: ett tips på att komma ur 8-taktersproblematiken är ju att tänka de 8 takterna som en helhet som sedan löses upp i nåt annat. Och de 16 takterna som en helhet som löses upp i nåt annat osv..  Alltså från spänning till avslappning på alla plan.

Jag tror du misstolkar mig nu.. ditt svar ser mer ut som att jag har ett problem jag vill lösa och att jag försöker övertyga någon om att mina teorier är nyskapande. Fel i såfall.. se det som en frågeställning och fundering.

Och att jag formulerar mig i termer som inte hör hemma i detta sammanhang, kanske är klantigt, men tror jag ändå att de flesta förstår vad jag egentligen menar med frågeställningen.

Jag förstod inte det där med att det jag nu upptäckt, "min teori" om spänningar och upplösning i melodin skulle vara matematiskt tänkande och att det skulle leda till kliché på sikt.? Var och hur fick du ut det ur texten? 😄

Hade nästan väntat mig en annorlunda vinkling på min fråga från dig, då du om någon har känsla för såna här saker 😏

[VacUm]

Jag tror du misstolkar mig nu.. ditt svar ser mer ut som att jag har ett problem jag vill lösa och att jag försöker övertyga någon om att mina teorier är nyskapande. Fel i såfall.. se det som en frågeställning och fundering.

Och att jag formulerar mig i termer som inte hör hemma i detta sammanhang, kanske är klantigt, men tror jag ändå att de flesta förstår vad jag egentligen menar med frågeställningen.

Jag förstod inte det där med att det jag nu upptäckt, "min teori" om spänningar och upplösning i melodin skulle vara matematiskt tänkande och att det skulle leda till kliché på sikt.? Var och hur fick du ut det ur texten? 😄

Hade nästan väntat mig en annorlunda vinkling på min fråga från dig, då du om någon har känsla för såna här saker 😏

Oj, nä jag var nog otydlig.. Vi missuppfattar båda två..

Vad jag i grunden säger är att jag håller med i ditt tänk. På alla plan. Vår musik bygger på spänning-->upplösning. Eftersom du pratade om melodier och harmonik i ditt första inlägg trodde jag att det var just det vi pratade om. Om man tar en spänningston mot harmoniken är vi västerlänningar vänjda vid att den ska lösas upp. Detta gäller även det rytmiska, storform, dynamik.. ja rubbet.

Vill man ta det vidare så är det jävligt intressant att kanske ha en melodik som ligger ganska platt inom relativt enkla ramar, fast harmoniken får det melodiska att endast funka som spänningstoner. Eller bygga upp motsägelsefull dynamik (svagt mixad, fast väldigt starkt spelad), rytmik (metrisk modulation har ju varit på tapeten ett tag) på samma tänk. Men ändå bevara några andra element i den traditionella spänning-->upplösning-idén.

Oj, lite flummigt blev det.. Men det var absolut inte meningen att dissa dina idéer på nåt vis. Ursäkta om det verkade så.

[Lundin]

Vill man ta det vidare så är det jävligt intressant att kanske ha en melodik som ligger ganska platt inom relativt enkla ramar, fast harmoniken får det melodiska att endast funka som spänningstoner. Eller bygga upp motsägelsefull dynamik (svagt mixad, fast väldigt starkt spelad), rytmik (metrisk modulation har ju varit på tapeten ett tag) på samma tänk. Men ändå bevara några andra element i den traditionella spänning-->upplösning-idén.

Oj, lite flummigt blev det.. Men det var absolut inte meningen att dissa dina idéer på nåt vis. Ursäkta om det verkade så.

Now we're talking. Alltså jag tog inte illa upp på något sätt av det du skrev...

fast jag märker nu att mitt svar ser bittert skrivet ut.. sorry.. jag borde kanske skickat ett PM direkt istället för att skapa en flum-tråd 😄

Det är ju precis det du säger här som jag tror jag börjat skrapa på ytan av.

Har du några lästips i ämnet du kan rekommendera?

Undrar vem som blir årets flummare? tror inte du ligger i riskzonen iaf. 😏

ciao

Redigerat 3 december 2005 av Lundin

[joachime]

...intressant att kanske ha en melodik som ligger ganska platt inom relativt enkla ramar, fast harmoniken får det melodiska att endast funka som spänningstoner. [...] Men ändå bevara några andra element i den traditionella spänning-->upplösning-idén.

Tycker både du och Lundin är inne och tafsar på "bra" popmusiks innersta "väsen". Låt absolut inte den här tråden stanna av!

Den här tråden har potential att bli en av årets mest intressanta trådar, så sluta upp med att ursäkta er hela tiden!

Sorry om jag flumma ut lite! 😉

[jkn]

asså... lite för mycke vin just nu, men..

"love will tear us apart" med joy division avrundas ju med ett fett release i o med dur-ackordet som helt plötsligt dunkar loss. hela låten är ju en j-lä anspänning, för att sedan "lösas" upp i ett av de vackraste avslut som någonsin gjorts. kanske låter klyschigt, men ni som inte lyssnat efter detta i låten - gör det nu! go´natt.

[VacUm]

Det är ju precis det du säger här som jag tror jag börjat skrapa på ytan av.

Har du några lästips i ämnet du kan rekommendera?

Inga lästips, men lyssna på moderna storband. Där finns det mängder av intressant arrangering/komposition. Studera lite Bach också. Kanske inte riktigt samma sak, men det kan man alltid göra om man vill häpna. 😛

[Lundin]

Inga lästips, men lyssna på moderna storband. Där finns det mängder av intressant arrangering/komposition. Studera lite Bach också. Kanske inte riktigt samma sak, men det kan man alltid göra om man vill häpna. 😮

😆 ... jag lyssnade faktiskt på Vivaldi idag av en slump.

Det fanns ju en del intressant dramatik i arrangemanget som kändes användbart, helt klart.