Danabacken Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 Hej, alla kära medlemmar! Jag har grubblat över en sak ett tag nu (15 minuter, för att vara ärlig). Många snackar om att man behöver läsa theori o sånt om musik, för att bli duktig på att skapa musik (harmonier, toner, etc..). Själv har jag ALDRIG tittat på nåt sånt, men jag är ändå nöjd med mina kunskaper (jättenöjd ibland faktiskt 🙂 ). BLIR man så mycket bättre av att lära sig om musik-skapande och harmonier och sånt egentilgen. (Eller är det bara jag som är naturbegåvning 😆 , skoja bara) Peace \Daniel Ottosson 😆 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
herwhisper Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 Teori är väll aldrig fel att kunna. Men det är ju inte något måste. Visst är det bra att kunna harmonilära o sådant för att underlätta låtskrivandet, men jag tror att utan musikalisk läggning och begåvning så kommer man inte långt hur duktig man än är på teori. Så jag tycker att du lugnt kan fortsätta att göra din musik som du alltid har gjort! En annan har ju läst lite teori, men när det väl kommer till kritan och man sitter och gör en låt så är det ju inte teori man sitter och tänker på. Utan man kör ju på det som låter bra. Låter det bra så är det bra!!! Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
BaldByChoice Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 Visst är det bra med kunskaper om musikteori när man ska skapa sina alster. Det är ju skönt att slippa testa sig fram hela tiden. Men om det är nödvändigt...? Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
JJRockford Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 Hur är det man säger, "kunskap är aldrig tung att bära"? Håller visserligen inte alls med om det i många situationer, men i vilket fall. Är man en naturbegåvning med bra gehör så är det klart att man kanske kan klara sig långt på det, men egentligen så är det nog aldrig till någon nackdel att kunna kunna teori, notkunskap och sånt där. Inte minst om man ska samarbeta med andra musiker. Det är klart, en del som läser för mycket blir nog väldigt låsta av det, och begränsar sig till vad som är teoretiskt möjligt, inte vad som låter bra. Men i det stora hela så är det nog inget fel med bra teorikunskaper. Om man sen gör bättre musik är en annan sak... Johan Norberg, krönikör i Fuzz, behandlade förresten detta ämne i någon av sina småfyndiga krönikor. Han tog Benny Andersson som exempel, och påpekade att det i i princip varje artikel som skrivs om honom så påpekas det hur fantastiskt det är att han inte kan läsa noter, vilket den ordinäre musikjournalisten ser som ett klart plus i kanten. Medans Johan Norberg gissar på att det mest beror på lathet 😆 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Neosus Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 (redigerat) ...jag tror oxå att det beror mest på lathet. Det är ju inte, som sagts tidigare, så att man sitter och tänker på teorin när man skapar. Däremot så får du med dig ett större arkiv med kunskap i huvet att plocka ur och som underlättar i självaste skapandet.... 😆 Alltså jag menar såhär; Kolla/lyssna på en jazzpianist t.ex. När han/hon sitter och improviserar så har han/hon oftast suttit och tränat och lärt sig harmonilära och skalor i bra många år. Alltså han/hon använder sig av kunskapen för att lätt kunna improvisera. Bara ett exempel alltså.... Sitter man och skapar 3 ackords låtar och använder sig av att plocka olika delar ur varenda hit som har spelats i media så är det ju en helt annan sak..... 😆 Redigerat 2 augusti 2005 av Grahn Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Johan Royen Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 Finns dels de som tycker att utbildade musiker förlorar sin själ, och de som anser att man måste ha teorin för att musiken skall vara "bra", och vi som finns någonstans mellan extremerna. Tror absolut inte att teorikunskaper är skadliga, eller att man måste kvalificera sig genom att kunna visa upp diplom. Finns givetvis undantag, om jag skriver ett riktigt skumt stycke konstmusik får det inte samma uppmärksamhet som ett av Gorecki eller Stockhausen, delvis givetvis eftersom de nämnda kompositörerna redan är rätt namnkunniga, men även eftersom de har en gedigen kompositörsutbildning i grunden som jag saknar. Hsh, teori är bra att kunna eftersom man kan koncentrera sig på det kreativa utan att själva genomförandet - "såhär ska det låta, men hur fan får man det att låta så?!" - kommer i vägen. Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Neosus Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 Helt klart, Royen! Att få musiken att låta bra är en helt annan sak. Att få denna själ i musiken, att få musiken levande, kan ingen utbildning hjälpa... Då är det egentligen livets hårda skola som gäller..... 🙂 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
crillemannen Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 Självklart ska du lära dig teory. MEed hjälp utav den kunskapen så slipper du pröva dig fram. Du kan anpassa dina förhoppningsvis uppövade skalor i alla olika tonarter. Tro mig teory löser mycket.. Plugga på 🙂 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Claes Holmerup Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 Teori är alltid bra att ha som en grund att stå på - men man ska inte underskatta de autodidakta (självlärda). Risken med för mycket teori, är att man låser in sig inom ramar för vad som får göras eller inte får göras. Den begränsningen har inte autodidakta, utan de gör sin musik helt på gehör och struntar i reglerna (som de ju inte känner till). Ibland blir resultatet helt underbart bra och ibland fullständigt katastrofalt, men ofta kan det bli mer intressant än sådant som är inlåst inom sina ramar... Man ska heller inte underskatta folk som kan mycket teori, eftersom de ofta kan jobba fram sina idéer betydligt snabbare och effektivare än autodidakta, eftersom de har en bredare kunskap om hur olika ackord kan komplettera varandra o dyl... Det är dessutom inte alla med utbildning som låser in sig inom ramarna och blir apatiska om de ska spela något utan att få noter framför näsan, så man kan egentligen inte säga att det ena utesluter det andra. Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Tophe Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 (redigerat) Grejen med de som kan mycket teori är dessutom ofta att de var musikaliska redan innan de satte igång med teorin. Kreativiteten försvinner ju inte bara för att man fattar vad man gör. Det har naturligtvis en hel del med attityd till musik att göra. Om man ser musikteori som "vad man får göra" kan det säkert stympa skapandet. Men om man ser det som "vad man KAN göra" så blir det helt annorlunda. Tänk på teori som språkutveckling. Shakespear hade ett ordförråd på ca 15000 ord om jag inte minns fel. Hans verk har en helt fantastisk språkfärg. En vanlig engelsktalande svensson tror jag har ca 6-8000 ord. Mycket vacker poesi skulle aldrig finnas om det inte vore för en utvecklad språkkunskap hos poeterna. En löjlig analogi till sist... Naturen blir ju inte ful bara för att man vet vad blommorna heter. Redigerat 2 augusti 2005 av Tophe Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Claes Holmerup Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 En löjlig analogi till sist...Naturen blir ju inte ful bara för att man vet vad blommorna heter. ...men man behöver inte heller veta namnen för att kunna skapa en vacker trädgård... 😆 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Morta Postat 2 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 2 augusti 2005 Teori är alltid bra att ha som en grund att stå på - men man ska inte underskatta de autodidakta (självlärda). Risken med för mycket teori, är att man låser in sig inom ramar för vad som får göras eller inte får göras. Den begränsningen har inte autodidakta, utan de gör sin musik helt på gehör och struntar i reglerna (som de ju inte känner till). Ibland blir resultatet helt underbart bra och ibland fullständigt katastrofalt, men ofta kan det bli mer intressant än sådant som är inlåst inom sina ramar... Man ska heller inte underskatta folk som kan mycket teori, eftersom de ofta kan jobba fram sina idéer betydligt snabbare och effektivare än autodidakta, eftersom de har en bredare kunskap om hur olika ackord kan komplettera varandra o dyl... Det är dessutom inte alla med utbildning som låser in sig inom ramarna och blir apatiska om de ska spela något utan att få noter framför näsan, så man kan egentligen inte säga att det ena utesluter det andra. Blev lite fundersam. Vad gör att en person som är självlärd inte kan teroi? 😆 Jag tycker att grundläggande not, funktions och harmonianalys är något man ska försöka sig in på. Det har hjälpt mig många gånger, dels när jag skriver musik men extremt mycket då jag spelat ihop med andra. Jag hör på ett helt annat sätt på ett färgat ackord än vad mina polare med mindre teoretiska kunskaper gör. Detta gör att jag lättare "plankar" låtar och har det mer bekvämt att "arra" och försöka förmedla musiken till andra. Att det skulle göra någon till en bättre låtskrivare dock, det vet jag inte om jag köper! Lycka till 😆 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Powerflop Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Jag har alltid ansett att konstnärliga yrken kan man inte gå i traditionell skola för att lära sig. Finns det t.ex. nåt tristare än skolade röster? Nej, eftersom de låter likadant. Däremot kan man med fördel uppsöka en sångpedagog när man väl skaffat en unik röst (d.v.s. sin egen) för att putsa upp tekniken. Så till alla oförstörda förmågor säger jag; sky all ordnad musikutbildning som pesten. Ut och lira med folk stället, ta ut låtar på gehör och gör egna. Det är skola för musiker det. Kunskap är kanske inte tung att bära, men den är ivägen mest hela tiden. Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Impey Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Jag tycker att känslan i det man gör är det viktigaste sedan om det är så jävla korrekt enligt alla "regler" spelar mindre roll. Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
robertus Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Fördelen med att lära sig teori är att man själv slipper visa vad menar när man spelar i band. Istället är det ju bara att ge dem ett not blad. 😉 Om du skriver ner det du gör kan ju andra än du själv få nytta av det. Bra stöd för minnet är det också. Men du behöver ju inte lära dig teori. Vem behöver körkort för att kunna köra bil? Det finns ju massor av folk som inte kan köra men ändå har blivit godkända 😏 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
robertus Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 En löjlig analogi till sist...Naturen blir ju inte ful bara för att man vet vad blommorna heter. ...men man behöver inte heller veta namnen för att kunna skapa en vacker trädgård... 😏 ...men det underlättar om man vet vad det heter när man ska få hjälp av proffs... 😉 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Desann (oregistrerad) Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Jag kom att tänka på Danny Elfman som är en MYCKET skicklig filmkompositör som dessutom är självlärd. Han har blivit nobbad flera gånger av att bli nominerad för en oscar då starka krafter inom Hollywood inte gillar att han just är självlärd. Tycker den här elitiska mentaliteten är riktigt smaklös och jag har faktiskt gillat Danny Elfman mer sen jag hörde att han just är självlärd. Vem kan inte förvånas och förbluffas av hans "Ice dance" score till Edward Scissorhands. Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Claes Holmerup Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Jag har alltid ansett att konstnärliga yrken kan man inte gå i traditionell skola för att lära sig. Finns det t.ex. nåt tristare än skolade röster? Nej, eftersom de låter likadant. Däremot kan man med fördel uppsöka en sångpedagog när man väl skaffat en unik röst (d.v.s. sin egen) för att putsa upp tekniken. Så till alla oförstörda förmågor säger jag; sky all ordnad musikutbildning som pesten. Ut och lira med folk stället, ta ut låtar på gehör och gör egna. Det är skola för musiker det. Kunskap är kanske inte tung att bära, men den är ivägen mest hela tiden. Om man går till en BRA sångpedagog, så tar han/hon fram det som är unikt i rösten och utvecklar det. 😆 Är det däremot en inkompetent sångpedagog, så kan det bli som du säger - att alla låter i princip likadant. 😉 Jag kom att tänka på en sak vi diskuterade härom dagen där hemma; att det finns fruktansvärt många musical-artister som faktiskt låter nästan identiskt - som alltså tydligen har fått lära sig att sjunga exakt likadant enligt en enda mall. De sjunger ok och intonerar bra - men det låter ointressant eftersom de låter likadant som så många andra. Man hör liksom att det är en sådan där svensk musical-röst direkt - även om det inte är någon musical-låt de sjunger... Man kan helt klart misstänka att alla har gått till samma Wallmans/Fame Factory-sångpedagog allihopa... 😏 I övrigt tycker jag att utbildning nästan alltid är bra, eftersom det underlättar. Dock finns det många som hämmas av det de får lära sig - och då är det inte bra, men det beror egentligen på den enskildes inställning och inte så mycket på själva utbildningen (om inte läraren är dålig...). Däremot är det så, att utan talang och känsla, så kan man få hur mycket utbildning som helst utan att det hjälper - men det bästa är att både ha talang och utbildning. 😄 Träning behövs alltid - oavsett om man är autodidakt eller utbildad. Om den träningen sker på turné eller på annat håll, spelar mindre roll. Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Henke Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Det komiska i det här resonemanget är det faktum att dom som säger sig inte förstå sig på musikteori generellt är dom som i störst utsträckning håller sig till den (omedvetet). Argumentet om att en musikteoretiskt kunnig blir låst av vad man "får" och "inte får" göra är helt befängt. Tvärt om så tror jag snarare att de flesta istället använder den kunskapen för att bryta mot det konventionella och att undvika musikaliska klyschor. Teorin är ju absolut inte nödvändig att kunna, men personligen tycker jag musikskapande blev bra mycket roligare och mer givande när jag förstod hur det hänger ihop. Jag kan bara svara för mig själv och mitt eget låtskrivande har iallafall utvecklats till det positiva... Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
VacUm Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Det komiska i det här resonemanget är det faktum att dom som säger sig inte förstå sig på musikteori generellt är dom som i störst utsträckning håller sig till den (omedvetet). Argumentet om att en musikteoretiskt kunnig blir låst av vad man "får" och "inte får" göra är helt befängt. Tvärt om så tror jag snarare att de flesta istället använder den kunskapen för att bryta mot det konventionella och att undvika musikaliska klyschor. ORD! Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Johan Royen Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Jag har alltid ansett att konstnärliga yrken kan man inte gå i traditionell skola för att lära sig. Finns det t.ex. nåt tristare än skolade röster? Nej, eftersom de låter likadant. Däremot kan man med fördel uppsöka en sångpedagog när man väl skaffat en unik röst (d.v.s. sin egen) för att putsa upp tekniken. Så till alla oförstörda förmågor säger jag; sky all ordnad musikutbildning som pesten. Ut och lira med folk stället, ta ut låtar på gehör och gör egna. Det är skola för musiker det. Kunskap är kanske inte tung att bära, men den är ivägen mest hela tiden. Resonemanget är lite bakvänt. Att ge sig ut och spela med andra musiker istället för att plugga teori är givetvis ett bra sätt att lära sig spela i ensembler, att traktera sitt instrument under olika förhållanden och så vidare, men att man skulle undvika någon formaliserad teoriutbildning vars enda funktion är att lägga hämsko på annars subversiva musikaliska element är tevksamt. Anta att du spelar med ett punkband, då är chansen förhållandevis liten att du lär dig något annat än just punk. Går du däremot en (bra) teoriutbildning lär du dig de grundläggande principerna för all västerländsk musik (och mycket av den musik uppstått i mötet med andra kulturer) och kan utnyttja dessa i ditt skapande. Ett annat exempel är harmonilära: efterhand skaffar du dig ett förråd av funktionsföljder som du kan utnyttja oavsett tonart och utan att behöva pröva dig fram. Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
JJRockford Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Man kan helt klart misstänka att alla har gått till samma Wallmans/Fame Factory-sångpedagog allihopa... 🙂 Möjligen OT och oviktigt, men ändå; Monica som varit sångpedagog i Fame Factory tycker jag verkar stämma in väldigt väl på ideal-bilden av en sångpedagog, som låter folk utveckla sin egen identitet, istället för att stöpa dom i samma form. I a f enligt det hon gjort i Fame Factory. Sen diggar jag väl inte direkt all musik i programmet, långt ifrån, men ur något slags allmänt perspektiv är det ganska lärorikt. Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Claes Holmerup Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Man kan helt klart misstänka att alla har gått till samma Wallmans/Fame Factory-sångpedagog allihopa... 🙂 Möjligen OT och oviktigt, men ändå; Monica som varit sångpedagog i Fame Factory tycker jag verkar stämma in väldigt väl på ideal-bilden av en sångpedagog, som låter folk utveckla sin egen identitet, istället för att stöpa dom i samma form. I a f enligt det hon gjort i Fame Factory. Sen diggar jag väl inte direkt all musik i programmet, långt ifrån, men ur något slags allmänt perspektiv är det ganska lärorikt. Ok - jag bara slängde ur mig det eftersom det är ett program som jag verkligen inte gillar och inte för att jag har direkt koll på hur folk från just Fame Factory brukar väsnas... 🙂 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
JJRockford Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Man kan helt klart misstänka att alla har gått till samma Wallmans/Fame Factory-sångpedagog allihopa... 😱 Möjligen OT och oviktigt, men ändå; Monica som varit sångpedagog i Fame Factory tycker jag verkar stämma in väldigt väl på ideal-bilden av en sångpedagog, som låter folk utveckla sin egen identitet, istället för att stöpa dom i samma form. I a f enligt det hon gjort i Fame Factory. Sen diggar jag väl inte direkt all musik i programmet, långt ifrån, men ur något slags allmänt perspektiv är det ganska lärorikt. Ok - jag bara slängde ur mig det eftersom det är ett program som jag verkligen inte gillar och inte för att jag har direkt koll på hur folk från just Fame Factory brukar väsnas... 😛 Säker på att du inte blandar ihop det med Idol?! En del i Fame Factory verkar riktigt begåvade, och hade det inte varit för Berts allsmäktighet så hade det nog kunna bli ännu mer bra musik av det! Men Bert är ju väldigt inriktad på "hits", och då blir det nog lätt lite enformigt... Även om några de mest minnesvärda hitsen i historien sannerligen inte är skapta efter "mallen". Ta Queen's "Bohemian Rhapsody" t ex. Hur kommersiell är den egentligen?!?! 🙂 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Murdock Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Eller Paranoid Android t.ex(även om den inte är en jämförbar megahit).. det är jävligt kul med låtar som gör extremt tvära kast men ändå håller ihop. Träning är själklart att man behöver. Angående teori brukar jag själv anse att man måste kunna reglerna innan man får bryta dom. Själv brukar jag använda den teori jag kan(som jag fö måste träna upp igen) till att komma på fler tricks för att kunna göra låtar med ett ackord. E ligger så bra till på gitarren ju. 😱 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Claes Holmerup Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Man kan helt klart misstänka att alla har gått till samma Wallmans/Fame Factory-sångpedagog allihopa... 😱 Möjligen OT och oviktigt, men ändå; Monica som varit sångpedagog i Fame Factory tycker jag verkar stämma in väldigt väl på ideal-bilden av en sångpedagog, som låter folk utveckla sin egen identitet, istället för att stöpa dom i samma form. I a f enligt det hon gjort i Fame Factory. Sen diggar jag väl inte direkt all musik i programmet, långt ifrån, men ur något slags allmänt perspektiv är det ganska lärorikt. Ok - jag bara slängde ur mig det eftersom det är ett program som jag verkligen inte gillar och inte för att jag har direkt koll på hur folk från just Fame Factory brukar väsnas... 🙂 Säker på att du inte blandar ihop det med Idol?! En del i Fame Factory verkar riktigt begåvade, och hade det inte varit för Berts allsmäktighet så hade det nog kunna bli ännu mer bra musik av det! Men Bert är ju väldigt inriktad på "hits", och då blir det nog lätt lite enformigt... Även om några de mest minnesvärda hitsen i historien sannerligen inte är skapta efter "mallen". Ta Queen's "Bohemian Rhapsody" t ex. Hur kommersiell är den egentligen?!?! 🙂 Ja - Fame Factory är väl på en lite högre nivå än Idol. Det finns så mycket sådant, att man lätt blandar ihop det - och jag undviker att titta på det, eftersom jag inte gillar konceptet med dokusåpor och liknande krafs över huvud taget - men tyvärr har jag genomlidit några minuter då och då - och hört arbetskollegerna snacka... 😛 Bohemian Rhapsody hade nog ingen annan är just Queen kunnat göra, men ändå ett bra exempel. Den är verkligen ingen "kommersiell" låt, men har sålt hur mycket som helst ändå. Bara en bekräftelse på hur fel många bolag har... 🙂 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
dede Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Vad menar vi med musikteori? Att kunna noter eller veta vad Fourniersyntes är.........eller veta vad en fuga är? Den största musikteoretikern enligt min mening är Brian Eno, som anlägger ett filosofiskt synsätt på hela processen. Och kommer up med idéer som engångsskivan....... 😆 Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
1pabloo Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 jag tycker att all musikteori försöker ju förklara vad som låter bra, detta har ju ändrat sig genom tiderna (för länge sen lät maj-sjuan skit och då ett förbjudet intervall) och lika så har därför teorin ändrat sig - MEN teorin kommer efter gehöret - man hör vad som låter bra å skapar sen regler varför.. så , ifall man har koll å kan lyssna så e ju teori ganska "onödigt", vissa använder teori när dom skriver låtar, men det behövs ju verkligen inte. när man sen ska förmedla skiten vidare så måste man ju kunna noter ifall man inte spelar in skiten - då kommer teorin in. å ifall man skriver klassisk musik, som jag gjorde lite förut, e det åxå bra att kunna en massa rå-teori om instrument,omfrång, teknik, klanger osv. ifall du inte ska hålla på i en evighet., Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
captain nemo (oregistrerad) Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Jag skulle tro att de största artisterna - de som tjänar mest pengar - har ingen eller begränsad teoretisk kunskap om musik och spelar säkert inte bra heller. Men de är egentligen ganska få av alla som ägnar sig åt musik. M a o kan man bli superstjärna utan att vara duktig/skolad musiker - det beror mest på bra låtar/rätt i tiden/ rätt koncept/rätt marknadsföring. Däremot trot jag inte att det går att bli bra studiomusiker/bakgrundsmusiker/försörja sig på musik utan en gedigen teoretisk utbildning (och gehör och känsla förstås). Troligen finns det många fler studiomusiker är superstjärnor och det torde sålunda vara mer troligt att bli en studiomusiker än en stjärna och sålunda: OM du inte har en unik talang på något sätt (och då menar jag inte att du kan spela tio toner i sekunden) så får du nog lära dig musik från grunden om du vill bli något - annars är du dömd till att bli evig amatör och "bara" ha kul med musiken. eller? //nemo Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
JJRockford Postat 3 augusti 2005 Anmäl Dela Postat 3 augusti 2005 Vill göra ett tillägg till mitt inlägg ovan; Kom på hur det kan låt i replokalen ibland, bland mina mindre teori-kunniga bandkamrater. Då kan t ex någon annan säga, "Jaha, då spelar vi trioler där", och med det mena en godtycklig samling av tre toner, kanske en åttondel följd av två sextondelar. Det kan lätt bli ganska ineffektivt. Link to comment Dela på andra sajter More sharing options...
Recommended Posts
Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera
Du behöver vara medlem för att delta i communityn
Bli medlem (kostnadsfritt)
Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!
Bli medlem nu (kostnadsfritt)Logga in
Har du redan en inloggning?
Logga in nuLogga in här.