Jump to content
Annons

Ta det där steget/-en. Att satsa. Hur gjorde ni?


everlastingrecords

Recommended Posts

Jag har sysslat med musik och inspelning i över tio år nu men aldrig tagit det där steget och satsat fullt ut. Bland annat på grund av att jag fick barn tidigt och behövde en tryggare inkomst. Men nu, snart femton år senare, känner jag att det kanske är dags att göra något av det hela. Jag vill inte stå där om ytterligare femton år och känna likadant. Livet är lite väl kort för det.

Jag gissar på att det finns fler som jag som har ett jobb men drömmer om att göra något annat med den lilla tid vi har på jorden. Så jag tänkte att det här kan vara en tråd där folk delar med sig av sina historier och lösningar. Hur det gick till att starta en studio, hur man lyckas (eller misslyckas) med att balansera deltidsjobb med musiken, etc.. Med lite tur kanske det inspirerar någon eller några av oss att våga/orka ta steget och göra något av den passion vi känner inför musikskapande och teknik.

Jag fick idén när forumets nya huvudansvarig Gizmois presenterade sig och beskrev sin väg genom livet.

Själv har jag släppt tre album men aldrig "slagit" i någon större bemärkelse. För att få ut musiken startade jag mitt eget skivbolag men jag har aldrig gett ut något utöver mina egna produktioner. Det jag gillar att göra och skulle vilja satsa på är mixning och ljudläggning/-produktion. Det är de roligaste bitarna med musikproduktion tycker jag, utöver låtskrivandet som dock förbehålls mitt eget artisteri (har aldrig haft drivet att skriva till andra, det är för personligt på något sätt).

Jag har lite trevande försökt hitta vägar att gå. Dels har jag skapat en hemsida för min "studio": http://traumwerkstudio.blogspot.se/ (tar gärna emot synpunkter på allt från koncept, priser, design, etc...). Har även hört mig för via de få kontakter jag har. Men jag känner att det är svårt med.. ja det mesta!! Jag är inte rädd för att satsa men jag varken kan eller vill ta tjänstledigt och bara chansa.

Så ja.. Hur gjorde ni för att komma dit ni är idag?! 🙂

  • Gilla 1
Link to comment
Dela på andra sajter

Annons

Har aldrig gjort/jobbat med nåt annat, så för egen del skedde det nog gradvis. Har m.a.o. inte så bra tips för "steg". Men kan dela med mig av en del erfarenhetsmässiga sanningar.

Musikbranschen, i synnerhet när det gäller att göra musik för lyssning (i motsats till live, teater m.m.), är ibland de hårdaste konkurrensmarknaderna – i synnerhet just nu. Det är ingen lek.

Det sägs att Los Angeles internationella flygplats har ankommande och avgående folk på olika våningsplan, för att de 30,000 unga som anländer till L.A. varje dag fulla av självförtroende, långa CVn, glitter i ögonen och en rik framtid i Hollywood Hills i sinnet, inte ska möta alla de tidigare 30,000 unga som varje dag lämnar L.A. med själen våldtagen och sliten i stycken.

Till Stockholm … tja kommer kanske 300 varje dag – så att säga. Är du en av dom? Eller är du en av dom som till 110% tänker anordna saker så att samma sak inte ens kan drabba dig? Som i grunden har en envis besatthet 😉

Så det går inte att göra nånting halvdant, inte idag, utan räkna med att tillbringa minst 5 timmar dagligen (effektiv tid) åt det du vill bygga upp. Du måste ta en jäkla sats o fart, för att lyckas komma upp o loss från gravitationen, som rymdfararna säger. Annars drar gravitationen/ verkligheten ner dig på jorden igen, tillbaka in bakom charkdisken på ICA. På med det fula blå/vita förklädet och lustiga mössan igen. Verkligheten stavas ”Ekonomi”. Det är minst lika viktig som – om inte viktigare än – lusten till musik, om du vill överleva i branschen.

Att jobba med musik har mycket gemensamt med att driva eget företag, att förstärka sitt varumärke och tänka i ekonomiska/politiska/taktiska termer. Det hänger extremt mycket på att vara social och lära känna massor med människor, och att massor med människor ska känna till dig. Många ytliga kontakter snarare än fåtalet ’riktigt nära’ vänner. Gör reklam för dig själv.

Har du familj och barn så skulle jag föreslå att det här måste få bli ett familjebeslut, inte bara ett privat beslut. Musikbranschen är ofta ingen fast månadslön, utan en väldigt ojämn inkomstkälla, där framförhållningen inte alltid är lång. Man är ledig på måndagar och tisdagar, jobbar sena kvällar, helger, i allmänhet jävligt obekväma arbetstider. Vill man gå ut och ta en öl så går musiker ut på söndagkvällar.

Alla, inklusive deras mor-mor (t.o.m. mor-mors kanarie-fuckin-fågel) gör musik idag. Och alla vill göra allting själv, oavsett realism eller erfarenhet. Dom som man får jobba åt är m.a.o. de som inte vill göra allt själv, de som inte är fullt lika intresserade av musiken. Dom är aningen mer exhibitionistiska, lite mer intresserad av att ”bli stor”, snygg, tjäna pengar, köra dyr bil, dricka fint, ha solglasögon på sig i regnet typ. Drömmare.

Branschen funkar till 80% på rekommendation. Goda rekommendationer får du av kombinationen att du är ibland de bättre på vad du gör, att du är jäkligt rolig/avslappnad på samma gång, samt att du är pålitlig (alltid håller tider, deadlines, aldrig strular eller snackar skit m.m.). Att du får andra att känna sig fullständigt lugna och trygga, vara sig själva bara. Misslyckas med 1 av dom 3, så blir uteblir rekommendationen.

Folk ringer/anlitar i regel inte folk som är ’kända för att vara bra’ eller ’har stora namn’. Folk ringer/anlitar folk som dom känner, personligen. Lär känna- och bli vän med så många du bara kan, och ge ett bra intryck av dig själv (dvs det intryck dom vill ha). Ge dig ut ibland många evenemang enbart för att synas och träffa nytt folk, visitkortsvängen. Men vänta sen inte på att andra ska ringa dig. Ta initiativen själv. Dra ihop folk, initiera saker, bra saker. Syns du inte, så finns du inte.

I varje musik-kultur/stad finns en ’inre krets’, med hippa/ikoniska aktiva musikanter där alla känner alla lite grann. I större städer finns flera såna kretsar. Dom är oftast folk som i det närmaste vuxit upp tillsammans, aldrig gjort så mycket annat, alltid spelat alltid haft kontakt. Lite som hur du själv kände till de flesta ungar runtom där du växte upp. Dom umgås och jobbar nu som vuxna.

Och det är där, i den kretsen du vill in, ibland dom, bli en av dom. Fastän du inte alls växte upp i samma kvarter. Det är däromkring det mesta kretsar runt, passerar genom, och det mesta emanerar ut ifrån. Ett bra sätt att komma in där är att bli introducerad runt av en av dom, eller en av de som dom känner till och litar på. Bli kompis med rätt folk och se till att aldrig skämma ut vare sig dig själv eller dom. Ta det soft.

Många musikprojekt, stora som små, börjar som samtal mellan folk, i bilfärder, på fester/fyllan, filmkvällar, resor, överallt där folk möts och umgås längre stunder. Det är dom gångerna som folk börjar spåna, och fundera på vilka dom skulle ta in om dom ska genomföra det, eller vilka dom ska ta in för dom ska genomföra saker. Första tjing går då alltid till dom användbara resurser som finns i samma rum eller samma sammanhang just där och då. Du måste vara på plats, där och då, för att bli erbjuden.

Se till att bo i en av våra tre storstäder. Blir väldigt svårt annars. Bor du redan i Stockholm, så är kanske SoFo bättre än Vallentuna. Placering har betydelse.

Praktiskt sett, försök avgränsa vad du satsar på, bestäm dig för att precis ’det här’ ska du satsa på, så du inte försöker göra ’allt möjligt’ eller säger ’du är öppen för det mesta’. Ju mer du avgränsar, ju mer barlast du dumpar, desto mer effektivt kommer du kunna fördela dina ansträngningar och din tid. Du kommer måsta skaffa resurser och mycket ny kunskap inom ett smalt område för att bli konkurrenskraftig där. Så att liksom ’knacka på dörren och se vad som händer, se var du landar’, det funkar oftast inte. Du kommer hamna där du själv väljer att hamna, där du själv ser till att du hamnar.

Behöver du köpa verktyg så gör det nu, och lär dig dom lika grundligt och second nature som att äta med kniv och gaffel. Men investera inte i något som inte garanterat kommer betala tillbaka sig självt med minst det dubbla inom snar tid. Håll i pengarna. Tredubbel datorbackup t.ex. är känt som lite standard i datorbranschen i alla fall, och effektiv backup behöver du.

Allt som idag tar 1 timme att göra, måste skäras ner till att ta 5-15 minuter. Som amatör så är allt lite av en upptäcktsfärd. Man provar, testar nya saker, ser vad som händer, lär nytt osv. Lusten består ofta i att ’leka runt’. Och går det inte så går det inte. Då stänger man ner och gör nåt annat nästa dag.

Som proffs däremot, jobbar du mot klockan. Det finns inget ”det gick inte”, eller nåt utrymme för att leka runt för att upptäcka nya saker. Här gäller att bara göra klart uppdraget så fort och bra du bara kan. Experimentera finns inte direkt tid för. Att göra något inom deadline, är ofta bättre än att göra något bra. Deadlines i musikbranschen är alltid, alltid alldeles för tajta, men det är lite upp till dig att se till att få den deadline du behöver.

Så du använder bara det du redan kan, förstår och har. Att lära/träna in nya saker eller testa runt får man göra på söndagsförmiddagarna typ. Så börja lägg upp komprimerade arbetsmetoder, lägg upp färdiga mallar och lösningar i datorn. Skär bort precis allt onödigt lull och lägg upp allt för att spara så mycket tid du nånsin kan, vare sig det gäller dator, lokal, instrument, transportmedel osv. Och se till att datorn samt din DAW, eller nåt verktyg du har, aldrig nånsin krånglar. Var radikal, för allt du kommer göra kommer ta dubbelt så lång tid som du trott och 4 gånger så många misstag eller fel som du räknat med kommer uppstå på vägen. Ha fet marginal.

Att börja ta steget innebär nog att prova på det man vill göra ett tag, ramla i några gropar, och lära sig mycket av det. Tala med folk som gör det du bestämt dig för att göra, lär dig var fällorna finns. 9 av 10 som inte lyckas i branschen har fastnat i såna gropar/fällor/eländen och orkar sen inte ta sig ur det. Gravitationen drar tillbaka dom ner på marken.

Själva ’steget’ består nog av att du en dag måste börja kräva betalt för samma sak som du gjorde gratis igår. Det är ett avgörande steg, och det finns inte så många andra sätt att göra det på, än att göra det ’plötsligt’. Men som i all marknad så måste kunderna känna att det är värt det också, och du måste vara realistisk nog att fråga dig om du hade bokat dig själv, om du vunnit på att göra det.

Hur mycket pengar behöver du få ihop efter skatt varje månad, för att gå runt? Vad har du för netto-månadskostnad för boende, mat, hygien, lån, bil, studieskulder osv? Den nettoinkomsten måste du upp i. Antingen rätt fort, eller väldigt gradvis över tid. Ofta har man inte tid att ha 75% normaljobb och försöka gjuta liv i en musik-karriär samtidigt. Dygnet har för få timmar och sinnet har för lite ork i längden. Dom två riskerar att bara späda ut varandra mer o mer i längden.

Ditt namn är en aktie. Du måste få värdet på aktien att stiga, mycket, flera hundra procent.

F-skattsedel kan vara en bra grej redan i början om du räknar med stora inköp samt börja jobba åt bolag/kommuner inom snar framtid.

Att leva på musik - utan att bli kantor eller lärare - är lite som att hoppa mellan dom fasta tuvorna i ett träsk - ekonomiskt. Missar man en tuva, eller kliver på en för mjuk tuva, elle tappar balansen, så sjunker man tillbaka ner i träsket. Det är en tuff balansgång ekonomiskt. Underskattar man det, så kommer man aldrig lyckas hoppa upp på tuvorna och klara att stå kvar där, att hoppa mellan tuvorna, röra sig ovanför träsket.

Hoppas det kan bidra till några tankegångar.

Lycka till!

Redigerat av Signia
  • Gilla 4
Link to comment
Dela på andra sajter

Tack för ditt ärliga och utförliga svar Signia! Mycket matnyttigt att hämta där!

Och du sätter fingret på en av de saker jag både har svårt för samt verkligen ogillar att göra: socialisera och mingla! Jag vet att jag är min egen fiende i detta och att det förmodligen gjort att mina skivor inte fått lika stor spridning som de kunde fått. Problemet är dock inte bara att jag tycker det är tråkigt utan jag är en (väldigt) introvert person i grunden. Det innebär att jag dräneras av den typen av umgänge till den grad att jag inte har energi att syssla med musiken! Jag har försökt hitta lösningar för detta genom att anlita promotionbyråer men det är svårt att ersätta det personliga.

Jag tror du har rätt i att det gäller att specialisera sig, "branda" sitt namn. Tror det är sådant jag måste fundera på, vad specifikt det är jag vill göra.

Link to comment
Dela på andra sajter

Grymt Signia att ta sig så´n tid till att dela med sig av sin erfarenhet, bra tråd! Känner igen mig i det här hur svårt det är att ha ett "vanligt jobb" vid sidan om musiken. Dränerar lätt på energi som behövs till musiken. Nej, jag tror nog på envishet och att lära sig flyga i turbulensen, satsa fullt ut!

Link to comment
Dela på andra sajter

Och du sätter fingret på en av de saker jag både har svårt för samt verkligen ogillar att göra: socialisera och mingla! Jag vet att jag är min egen fiende i detta och att det förmodligen gjort att mina skivor inte fått lika stor spridning som de kunde fått. Problemet är dock inte bara att jag tycker det är tråkigt utan jag är en (väldigt) introvert person i grunden. Det innebär att jag dräneras av den typen av umgänge till den grad att jag inte har energi att syssla med musiken! Jag har försökt hitta lösningar för detta genom att anlita promotionbyråer men det är svårt att ersätta det personliga.

Min lösning på det samma problem, i andra sammanhang, har varit att slå mig samman med någon annan som är ett bättre ansikte utåt än vad jag är, men samtidigt är en riktigt bra samarbetspartner. Och vi måste komplettera varandra. Inte alltid lätt att hitta, men det går. Ensam är inte stark. Ett bra team är starkare.

Link to comment
Dela på andra sajter

Bra inlägg Signia!

Själv är jag inte riktigt på den punkt jag vill vara i mitt liv som musiker. Men jag har kommit en bra bit på väg. Och det jag kan säga hittills att jag lärt mig är att om man vill överleva i branschen (tjäna pengar så att man kan leva drägligt) så handlar det 90% om att förstå "The business side of the music business". Jag har framförallt vågat börja säga nej till "gratisjobb" då dom sällan leder någon vart, oavsett vad folk säger. Jag gr bara pro bono jobb när JAG själv känner att jag vill det, aldrig för att någon anna säger att det är "bra reklam" det är det sällan.

Helt ärligt har jag fått fler betaljobb som en följd av tidigare betaljobb. Kan på rak arm faktiskt inte komma på ett enda betaljobb som kommit av att jag gjort ett gratisjobb för någon. Så var inte rädd att ta betalt. Det är tyvärr det som sticker i ögonen på en del människor. Oftast faktiskt dom som inte har kommit någonstans i sin karriär som uppfattar det girigt att ta betalt. Dom som är seriösa förstår att saker kostar pengar och vill man ha något riktigt gjort så får man betala för det.

Våga tro på dig själv, det du kan är värt något och du kan därför också ta betalt för det. Även om det handlar om, som många redan nämt, att ta det i små steg. Men den största skillnaden för mig och det som gjort att det börjat ta fart är när jag själv vågade börja ta betalt. Istället för att hoppas på att kanske få betalt om jag gör ett bra jobb. Om du får betalt för något så kommer du göra allt för att göra ditt bästa jobb. Pengarna kan agera som en motivation för dig att anstränga dig lite extra, du vill ju inte lura någon på pengar eller hur?

Jag skulle kunna orda hur mycket som helst om det jag lärt mig genom åren, men jag besparar er från det. Men fråga gärna om ni undrar något!

  • Gilla 2
Link to comment
Dela på andra sajter

Å jävlar 😊 va inte meningen att .. eh .. men tack! 🙂

Fyll gärna på, eller kritisera. Jag kan inte nåt om det där med att ta sig från en plats i tillvaron till en annan. Men här finns gott om erfarenheter på forumet. Dela med er!

.. de saker jag både har svårt för samt verkligen ogillar att göra: socialisera och mingla! Jag vet att jag är min egen fiende i detta och att det förmodligen gjort att mina skivor inte fått lika stor spridning som de kunde fått. Problemet är dock inte bara att jag tycker det är tråkigt utan jag är en (väldigt) introvert person i grunden. Det innebär att jag dräneras av den typen av umgänge

Ja det där har jag lite svårt för med faktiskt, mer förut än nu då. Så mycket av musikens värld är så ytlig. Ju mer säljande musiken är, desto ytligare omständigheter omges man av. Och ju mer betalande den är, desto mindre egna initiativ och personlighet förväntas av musiken och en själv. Man kan inte använda sin egna lust och drivkraft för musiken så mycket då. Man blir mer av en ren rak tonritare, som gör det simpla som andra vill, får stänga ute sin egen känsla för musiken.

Men jag håller med Niklas J. Blixt; Våga försöka tro på dig själv och testa i alla fall innan du ger upp. Som du sa, du vill inte gå i pension utan att ha försökt på allvar.

Det är jobbigast i början, när man ska ta sig upp och in. Det är då man måste knyta alla dom där banden. Efteråt håller man bara kontakten lite då och då, går som publik på andras projekt m.m.

Och som Niklas säger: att ta betalt kan verkligen vara att signalera "Jag ställer kravet på mig själv att ta mitt (och ditt) projekt på 110% allvar". Så länge man har huvet med sig att granska projektet, tacka ja till det man är helt säker på man fixar, tackar nej till sånt som inte kommer gå, då ska det inte bli några problem. Det är när oerfarna och entusiastiska tar på sig ansvar långt bortom vad dom fixar och sen fuckar upp hälften, det är såna man vill undvika.

Bjelkeman^ påminner om teamwork, där nån är mer jobbraggaren och den andre kanske är den mer produktive. Norska producent-duon Stargate (jobbar åt Rihanna, Kate Perry m.fl.) sägs vara lite så. Kanske fixa nån med bred säljarkäft att joina ditt skivbolag som A&R-kille, och dra in folk att göra skivor åt/med?

En annan tanke är, att om man är introvert som person så är man ju självständig, och då kanske man passa bättre som artist/huvudakt själv, än att jobba med att hjälpa andra bli/göra detsamma. Introverta personer brukar ha massor av intressanta saker att säga till världen, när dom väl gläntar på dörren till deras egna slutna rum. Kan stärka självkänslan nåt fantastiskt ibland med. Då får man använda sin känsla för musiken som drivkraft mer med. Kan vara en tanke.

I så fall, ta hjälp av (bra) skivbolag, PR, distribution, bokningsbolag och hela baletten så du inte sitter på kammaren och gör allt själv i ensamhet. Vi vet att du säkert kan 🙂 men det händer inte mycket då, ingen vet att du finns då ju. Artister vinner ingen publik på imagen 'kan göra allt själv'. Spendera cash istället och ta hjälp utifrån, då får du igång lite av en cirkus runt dig och snacket börjar gå. Låt dom passa upp på dig, inhämta energi från dom istället för att du ska ge ut till dom.

Redigerat av Signia
Link to comment
Dela på andra sajter

Signia säger återigen en hel del bra saker!

Det jag märkte när jag började ta betalt var att folk som är villiga att betala för att få hjälp av dig, va du nu än erbjuder, är mer "commited" (i brist på svenskt uttryck) och burkar vara mindre tramsiga. Sen när jag för ett tag sedan hade lyxen att kunna höja mina priser något så vart det ännu något bättre. Svårt att förklara, men det vart en bättre kvalitet på kunderna skulle man kunna säga.

Och återigen är det viktigt att vara ärlig och bara ta på sig jobb som man vet att man klarar av. Man kan utmana sig själv, men aldrig ta sig vatten över huvudet. Du kommer vinna mer respekt hos klienter om du vågar stå på dig att säga nej till saker du vet att du inte kommer greja. Och med tiden skapar man sig ju förhoppningsvis kontakter, så att man kan slussa folk vidare om man inte kan ta jobbet själv.

Mycket riktigt som Signia säger så blir det ofta pannkaka när oerfarna personer tackar jag till allt för att dom är så "jobbkåta". Våga säg nej när du vet att du inte kommer klara det. Det kommer du vinna på i längden. Det finns ett talesätt som jag tycker säger ganska mycket:

"Om du tycker att det är dyrt att anlita ett proffs, vänta tills du anlitar en amatör"

Link to comment
Dela på andra sajter

Det sägs att Los Angeles internationella flygplats har ankommande och avgående folk på olika våningsplan, för att de 30,000 unga som anländer till L.A. varje dag fulla av självförtroende, långa CVn, glitter i ögonen och en rik framtid i Hollywood Hills i sinnet, inte ska möta alla de tidigare 30,000 unga som varje dag lämnar L.A. med själen våldtagen och sliten i stycken.

Så på 100 dagar (mindre än 1/3 år) anländer 3 miljoner unga till Los Angeles för att pröva lyckan? 😳

  • Gilla 2
Link to comment
Dela på andra sajter

Så på 100 dagar (mindre än 1/3 år) anländer 3 miljoner unga till Los Angeles för att pröva lyckan? 😳

Ingen aning egentligen. 😛 Var den sifran som sas till mig när jag hörde det bara.

3 mille på 100 dar låter lite väl, när du säger det. Men det är nog många. Har man inställningen att "jag ska bli nåt" så är det nog LA eller NY man åker till, utan att inse hur ofantlig konkurrensen är, plus hur mycket slumpen nog spelar in då.

Link to comment
Dela på andra sajter

Ingen aning egentligen. 😛 Var den sifran som sas till mig när jag hörde det bara.

3 mille på 100 dar låter lite väl, när du säger det. Men det är nog många. Har man inställningen att "jag ska bli nåt" så är det nog LA eller NY man åker till, utan att inse hur ofantlig konkurrensen är, plus hur mycket slumpen nog spelar in då.

Ja, siffran är nog lite väl tilltagen. Men många lär det var.

Jag minns för övrigt när jag själv klev av planet på LAX en gång i tiden. Fast det var för att slappa på Venice Beach, kolla in Sunset Strip och åka till Six Flags och Vegas... 😊

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 3 veckor senare...
Mixningskonsulten (oregistrerad)

Mitt tips blir att istället för att ta ett stort steg kan du istället ta flera små steg. Gör upp delmål så långt som det är möjligt helt enkelt.

Något jag stött på i liknande diskussioner om musikbranschen är att många tenderar att måla upp hur svårt det är, och "antingen lyckas man eller inte". Det är enligt mig en lite väl svart-vit syn på det hela.

Har man t ex ett deltidsjobb och kan avvara en rimlig tid till musik så är bara där en bra början och man har således "lyckats" i någon mening. Har man nått etapp 1, så sikta in på etapp 2 osv.

Musikbranschen är otroligt stor och det finns många delgrenar att nischa sig på.

Lycka till!

Redigerat av Mixningskonsulten
Link to comment
Dela på andra sajter

Mitt tips blir att istället för att ta ett stort steg kan du istället ta flera små steg. Gör upp delmål så långt som det är möjligt helt enkelt.

Något jag stött på i liknande diskussioner om musikbranschen är att många tenderar att måla upp hur svårt det är, och "antingen lyckas man eller inte". Det är enligt mig en lite väl svart-vit syn på det hela.

Har man t ex ett deltidsjobb och kan avvara en rimlig tid till musik så är bara där en bra början och man har således "lyckats" i någon mening. Har man nått etapp 1, så sikta in på etapp 2 osv.

Musikbranschen är otroligt stor och det finns många delgrenar att nischa sig på.

Lycka till!

Mycket bra tips. Många musiker, förmodligen även de som redan är professionella, skulle nog må gott av att gå någon slags projektledarkurs och lära sig hur en organiserar sitt arbete på ett effektivt sätt 🙂

Link to comment
Dela på andra sajter

Mycket bra tips. Många musiker, förmodligen även de som redan är professionella, skulle nog må gott av att gå någon slags projektledarkurs och lära sig hur en organiserar sitt arbete på ett effektivt sätt 🙂

Håller med! För att inte tala om hur många musiker och musikutbildningar som skulle må bra av att lära sig lite rent "businessmanship", i brist på annat ord. För att vill man leva på musik behöver man även förstå att, hur mycket konstnärsskap och passion du än har, så finns det en business sida av allt.

Tyvärr finns det väldigt få musik utbildningar som har detta med i utbildningen. Har man tur så pratar man som hastigast om det. Jag har läst en del kurser och utbildningar inom musikområdet, samtliga väldigt bra och jag lärt mig mycket om musik vilket var huvudanledningen till att jag läste från början.

Men när man kommer ut i "verkliga livet" som musiker så har man ingen koll på hur man driver företag inom musikbranschen. Och man märker ganska snart att mina kunskaper i musikteori, musikproduktion och mina färdigheter på mitt instrument bara utger en del i vardagen verkandes inom musikbrachen.

Jag hade varit glad om jag tillsammans med min musikutbildning i alla fall hade kunnat få välja att även lära mig hur man driver ett företag så att man kan överleva. Även om det är en snårig branch och det går inte att lära sig allt i en utbildning. Men jag hade haft mer på fötterna när jag började.

Så att en projektledarutbildning för musiker skulle nog inte skada.

Link to comment
Dela på andra sajter

Jäkla fin tråd!

Jag har inte mycket att bidra med, jag är nog mer musiker o showman än studiolirare, jag började ganska sent med att spela in, och spelar bara in mina egna grejer för att det är kul att få det att låta som jag vill, det har inte funkat de få gånger jag varit i andras studios.

Men det jag varit mest kass på som musiker o låtskrivare, har som för så många andra varit både PR-biten och det ekonomiska.

Det har nog spelat roll att jag aldrig varit sugen på att kuska runt o spela flera ggr i veckan.

Men ska man satsa så är nog det här tråkiga med ekonomin nåt man verkligen måste sätta sig in i.

Link to comment
Dela på andra sajter

Håller med, väldigt många bra tips och hjärtlig ton i inläggen! Tack till er som delat med er. Det är inspirerande att höra. Det jag framförallt tar med mig är att ingen väg är "fel", det viktiga dock är att ha tydliga och rimliga mål och delmål. Så att man kan mäta vad man klarat av och hur långt man kommit. Jag har själv lätt för att nedvärdera det jag åstadkommit, mest för att jag hela tiden vill vidare när jag är klar med något. Vilket iofs kan vara ett bra drag men det finns ett värde att stanna upp också ibland. Sen det där med att börja ta betalt. Jäklar vad svårt det är. Men det handlar verkligen om att ta sig själv på allvar.

Sen påpekar Signia något som jag verkligen måste ta till mig. Att skaffa rätt sorts hjälp! Det är svårt, dels för att man (jag) lätt blir lite av ett kontrollfreak när det gäller ens egen musik, men också för att det är roligt. Jag gjorde videon till en av låtarna på senaste skivan själv och det var roligt och lärorikt men helvete vilken tid det tar att planera, genomföra och slutföra!!! Även om det är kul så är det viktigt att "kill your darlings" och istället göra det jag kan bäst. Jag menar jag gör videon för att jag älskar att göra musik, inte tvärtom.

Link to comment
Dela på andra sajter

drloop (oregistrerad)

Jag har gått åt andra hållet, lämnade musikbranschen för att jag aldrig fick tid med min egen musik. För mig blev det efter några år uttömmande att jobba med andras grejer och mindre och mindre med mina egna grejer, energin försvann. Men jag var med på guldåldern då man fick betalt när man jobbade så jag höll nog ut längre än bara för det... 🙂

Nu gör jag bara mina egna grejer.

Bra råd i tråden för övrigt. Kontakter och hårt arbete är det som lönar sig.

Om jag fick drömma så skulle jag vilja skriva låtar åt andra. Det vore härligt.

Lycka till ESR!

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 månad senare...

Hittade denna tråden vid sökning och det var lite intressant läsning från Signia.

Hur många som löser tråden här eller ser detta lever faktiskt på musik?

Hel- eller deltid?

Och ni som lever på det. Vad är det för sysselsättning ni har som ni drar in pengarna på?

Är ni producenter, artister, driver ni studio? Jobbar för skivbolag? mm?

En annan sak - som är typiskt osvenskt men som man måste fråga, annars vet man inte.

Hur är er lön?

Är medveten om att en lön varierar stort. Ena månaden betydligt mer, andra månaden väldigt lite.

Men berätta, hur mycket är "mycket mer" och hur lite är det exakt när ni tjänar lite en månad?

Link to comment
Dela på andra sajter

  • 1 månad senare...

Helt underbar post det här. Har också sysslat med musik mer än halva mitt liv men inte vågat ta steget, är också en invåtvänd person och har svårt att få kontakt med människor. Det vore trevligt om denna tråd kunde fortsätta så jag fick läsa vidare! 🙂

Mångsysslar jag med, men börjar förstå att jag nog måste nisha mig mer, men det visar sig svårt med min ADHD. Då jag har så många bollar i luften hela tiden. Ena dagen är det grym melodisk black metal ala dimmu borgir med stråkar och körer, andra dagen är det skum circus hiphop och därimellan tvspels musik i alla dess former.

www.soundcloud.com/anders-bylen

Följer förväntansfullt tråden.

Redigerat av Wolfarion
Link to comment
Dela på andra sajter

Bli medlem (kostnadsfritt) eller logga in för att kommentera

Du behöver vara medlem för att delta i communityn

Bli medlem (kostnadsfritt)

Bli medlem kostnadsfritt i vår community genom att registrera dig. Det är enkelt och kostar inget!

Bli medlem nu (kostnadsfritt)

Logga in

Har du redan en inloggning?
Logga in här.

Logga in nu
×
×
  • Skapa ny...