Guide: 10 bästa klassiska analogsyntarna

Syntarna är listade i bokstavsordning efter tillverkarnamn. Priserna som anges i guiden kan snabbt förändras och dessutom vara väldigt olika beroende på produktens skick. Så även om vi angett cirkapriser, föreslår vi att du själv kollar in dagsaktuella priser via Ebay.com, Vend.se eller andra sajter.

ARP Instruments – ARP 2600
– klassikernas klassiker

Det är svårt att hitta en mer given analogsynt i en guide som denna än ARP 2600. 51 år efter att den första versionen lämnade verkstaden i Newton Highlands, Massachusetts, fortsätter den att vara en högst imponerande maskin, ur vilken du kan ratta fram extraordinära och helt unika ljud. Detta är precis vad artister som Depeche Mode, Joy Division, Nine Inch Nails, Herbie Hancock, Stevie Wonder (som märkte sitt exemplar med blindskrift), Extrawelt, Giorgio Moroder och tusen andra redan gjort.

Vid en första anblick kan den ge intrycket av att kräva en doktorshatt i modulärt patchande för att kunna spelas på, men låt inte ytan lura dig – under chassit är alla komponenter redan ihopkopplade med varandra och redo att köra. Möjligheten att koppla runt patchkablar på den telefonväxelliknande fronten är mer en rolig bonus för den som vill experimentera vidare.

Totalt byggdes omkring 3 000 exemplar, så du kanske inte ska räkna med att finna en i närtid, men de olika mjukvaruemuleringarna som gjorts går inte av för hackor de heller. 

Tillverkare: ARP Instruments
Produkt: ARP 2600
Tillverkningsår: 1971-1981
Pris: Ca 140 000-160 000 kronor på Ebay. 
Pluggversioner: Arturia – Arp2600 V, Glen Stegner – Arppe2600va
Kommentar: Korg har lanserat en synt som är en reproduktion av Arp 2600 och går under namnet Arp 2600 FS.

EMS – VCS3
– ambientgenrens moder

Ibland är det skönt när någon annan betalar räkningarna. Som i fallet Peter Zinovieff. Tack vare sitt giftermål med Victoria Heber-Percy fick han nämligen råd att gå "all in" på att pula och löda och skruva med elektronik som han köpte på olika överskottslager. Det här pågick tills Victoria en dag 1969 fick nog och tyckte maken kunde göra något vettigt istället, vilket han tillsammans med kompanjonerna David Cockerell och Tristram Cary faktiskt gjorde.

Resultatet blev VCS3. Det var egentligen aldrig tänkt att användas som ett självständigt instrument – därav avsaknaden av klaviatur – utan mer som effektlåda. Detta gjorde den ännu mer användbar, (priset var också en tiondel av vad Moog ville ha för sina maskiner). Exempel på dess sound hittar du i The Whos Won’t Get Fooled Again, där VCS3 styr orgelljudet. Även King Crimson föll pladask och tog till och med ut den på turné (i Happy Family kör bandet rösten genom en VCS3). Och så har vi Brian Eno, som dök ned i ett tidigt ambientland och experimenterade med den som gäst på Matching Moles Gloria Gloom.

Tillverkare: Electronic Music Studios (EMS)
Produkt: VCS3
Tillverkningsår: 1969-1994
Pris: Ca 220 000 kronor
Pluggversioner: Arturia – Synthi V, EFM – Synthia2, XILS Lab – EMS VCS3

Korg – MS-20
– definierade en era

Av någon anledning som forskarna ännu inte kunnat enas om var Korgs MS-20 en bärande del av den franska, elektroniska vågen på 90-talet. Möjligen var priset en faktor, som till skillnad från vad du lär få punga ut för för ett original idag var relativt överkomligt. Hur det än är med den saken gjorde fransmännen naturligtvis alldeles rätt i att fastna för denna halvmodulära pärla, som också låter dig köra in och misshandla externa ljud genom MS-20:s filter.

Ett ikoniskt exempel på dess sound är det skruvade gnisslande riffet i Daft Punks debutsingel Da Funk. Ett annat, lite mjukare exempel på den ljudvärld MS-20:n lever i hör du i basen i Mr Oizos gamla reklamhit Flat Beat. Och ett mer modernt knorrande hittar du i Röyksopps Vision One ungefär 43 sekunder in i låten.

Tillverkare: Korg
Produkt: MS-20
Tillverkningsår: 1978-1983
Pris: Ca 13 000-25 000 kr på Ebay
Pluggversioner: Korg – MS-20 V2, Arturia - Korg MS-20 V, Cherry Audio – PS-20
Kommentar: År 2013 lanserades även Korg MS-20 Mini – en reproduktion av klassikern MS-20, återskapad av Korg i 86 % storlek. Pris: Ca 6 200 kronor.

Moog – Minimoog Model D
– misstagen som blev legendariska

Minimoog Model D är en annan ”no-brainer” på listan och sägs vara tidernas mest populära analogsynt, kanske till och med mest populära icke-digitala synt över huvudtaget. Lustigt nog var den nära att aldrig ta steget upp från ritbordet till löpande bandet. Robert Moog ska själv ha tyckt att prototypen som ingenjörerna visade upp 1970 – en enklare och mer stabil version av Moog Modular – var en kul grej, men han såg inte riktigt vem som skulle vilja köpa den. Totalt byggdes och såldes till slut över 12 000 Minimoog Model D.

Kul trivia är också att Minimoog:ens ultrafeta sound kommer sig av att samma ingenjörer aldrig lyckades få syntens tre oscillatorer att synka helt. Resultatet: ett legendariskt varmt och rikt ljud, (till detta bidrog också det unika filtret).

Att hitta låtar där Minimoogen överglänser övriga instrument är som motsatsen till att hitta en nål i en höstack. Riffet i Gary Numans Are Friends Electric? är ett exempel. Leaden och basen (och biltutorna) i Kraftwerks Autobahn är ett annat. Härifrån är det bara att leta sig vidare. I sanning en synt vars rykte lär överleva oss alla.

Tillverkare: Moog
Produkt: Minimoog Model D
Tillverkningsår: 1970-1982
Pris: Ca 110 000-130 000 kr på Ebay
Pluggversioner: Arturia – Mini V, Universal Audio – Moog Minimoog, Roberson Audio – RA Mowg

Oberheim – OB-Xa
– fetast av de feta

Oberheim, efter amerikanen Tom Oberheim, släppte sin första polyfoniska analogsynt 1977, men det var först med 1979 års OB-X som de på allvar tog upp kampen med Moog och Yamaha. Det är dock 1980 års OB-Xa som vi väljer att slänga in i denna lista. Dels för att ingenjörerna uppgraderade både filtersektionen och möjligheterna att stacka flera röster på varandra. Men dels också för att vi då kan tipsa om tre klassiker där Oberheim OB-Xa spelar en huvudroll. 

Den första är trumpetvirtuosen Miles Davis Star People – med en elegant övergång från OB-Xa:n till jazzlegendarens sedvanligt blå trumpettoner. Den andra är funkfarfar Princes 1999 – med ett syntbrass som får låten att levitera som en zenbuddistmunk. Och den tredje är Van Halens megahit Jump, med ett inledande Oberheim-riff så arketypiskt fett att det får Jabba The Hut (den sexistiska slemklumpen i Star Wars) att se undernärd ut.

Tillverkare: Oberheim
Produkt: OB-Xa
Tillverkningsår: 1981
Pris: Ca 90 000-110 000 kronor på Ebay
Pluggversioner: Arturia – OP-Xa V, Discodsp – OB-XD
Kommentar: Oberheim lanserade tidigare i år (2022) OB-X8 – en analog synt som enligt dem själva har det klassiska OB-Xa-soundet. Pris: Ca 59 000 kronor

Roland – SH-101
– floppen som skrev historia

SH-101? Det är väl den där lågbudgetsynten som Roland försökte förföra massorna med, som floppade grovt, bara hade en oscillator men såldes i tre olika färger, och kom med något slags valbart keytar-grepp för att locka kidsen?

Ja, precis! Men det är också samma synt som levererar den spöklika leadmelodin som alla misstog för en theremin i början av Portisheads Mysterons. Och som pumpar fram Nitzer Ebbs mördande sågtandsbasar på bandets första singlar. Och som marinerad i reverb står för melodierna över hela Boards of Canadas ambienta milstolpe Music has the Right to Children. Och som ploppar fram det mjuka basriffet i OMD:s 80-talshit Locomotion. Och som enligt rykten ska vara en av The Knife-Olofs favoritsyntar.

SH-101 må vara den minst maffiga och mest simpla analogsynten på den här listan, men utan den hade den elektroniska delen av till exempel Manchesterscenen på 90- och 00-talet låtit helt annorlunda.

Tillverkare: Roland
Produkt: SH-101
Tillverkningsår: 1983
Pris: Ca 10 000-14 000 kronor på Ebay
Pluggversion: Roland SH-101

Roland – Jupiter-8
– tungviktare "all over the place"

1981 var fettets år. Det vill säga fett på det där feta sättet som bara en analogsynt med åtta rösters polyfoni och två oscillatorer per röst kan låta. Vi pratar naturligtvis om året när japanska Roland släppte sitt flaggskepp för återstoden av decenniet – Jupiter-8, 22 kg tung och döpt efter solsystemets största planet. Till bjässens status bidrog ett gäng godisfunktioner, framför allt möjligheten att splitta klaviaturen i två för att slippa kompa sig själv på en annan synt, naturligtvis de 64 minnesplatserna och så ett för tiden helt unikt unison-läge där alla 16 oscillatorer trängs på samma utrymme.

Till skillnad från många syntar från eran med motsvarande klassikerstämpel är det svårare att placera Jupiter-8 i ett visst fack ljudmässigt. Vilket förmodligen är en av anledningarna till att den hittat sin plats i så skilda megahits som Duran Durans Save A Prayer, Michael Jacksons Thriller, Marvin Gayes Sexual Healing och Queens Radio Ga Ga. Den passar helt in i vilken musikgenre som helst.

Tillverkare: Roland
Produkt: Jupiter-8
Tillverkningsår: 1981-1984
Pris: Ca 350 000-360 000 kronor på Ebay
Pluggversioner: Roland Jupiter-8, Arturia – Jup-8 V

Roland – TB-303
– ljudet du aldrig glömmer

Det blir inte alltid som man tänkt sig. När japanska Roland 1982 släppte sin blivande klassiker TB-303 var tanken att den skulle vara ett alternativ för alla band i avsaknad av en riktig basist. Mycket konstigt tänkt. 1984 tvingades Roland konstatera att produkten var en flopp och lade ned produktionen. Detta tills ett gäng fattiga producenter från Chicago fick tag på en några år senare och började skruva på den på sätt som var allt annat än nyttiga för lyssnarens trumhinnor. Resten är, som det heter, historia.

Om du sent 80-tal eller tidigt 90-tal ville syssla med elektronisk dansmusik var TB-303 ett obligatoriskt inköp. Punkt. Det är svårt att tänka sig en analogsynt med ett mer karakteristiskt sound. Av samma anledning är det svårt att bara plocka ut ett par exempel på syntens storhet, men om vi ändå ska försöka så drar vi till med Phutures Acid Tracks (som kickade igång 303-boomen), Josh Winks Higher State of Consciousness (glöm inte säkerhetsbältet om du krämar på volymen ordentligt) och så en av acid house-genrens stora klassiker – Hardfloor med Acperience 1.

Tillverkare: Roland
Produkt: TB-303
Tillverkningsår: 1982-1984
Pris: Ca 25 000-40 000 kronor på Ebay
Pluggversion: Roland TB-303
Kommentar: Roland har också lanserat TB-03 som enligt dem själva är en ättling i rakt nedstigande led från den berömda TB-303. Pris: Ca 4 500 kr.

Sequential Circuits – Prophet-5
– första programmerbara analogmonstret

Vadå, ska ni kalla ännu en synt ”klassikernas klassiker”? Jepp, det ska vi. Amerikanska Sequential Circuits Prophet-5 är lika given på listan som sill på midsommar. Vid tiden för släppet – 1978, samma år som abborna Anni-Frid och Benny gifte sig (ABBA använde alltså Prophet-5 på Super Trouper) – var den inte bara det sexigaste man kunde tänka sig, den mixade också det bästa av analogt och digitalt med sin helt analoga signalkedja och sin uppsättning mikroprocessorer som höll reda på alla rattars lägen och sparade dem i syntens internminne (de första modellerna hade 40 minnesplatser, de sista upp till 120).

Om du vill få en känsla för soundet kan du spetsa öronen efter basen i Madonnas Like a Virgin. Eller de mjuka padsen bakom Phil Collins sång i In the Air Tonight. Eller det gitarrplockaktiga riffet i Kim Carnes Bette Davis Eyes. 

Totalt tillverkades omkring 6 000 exemplar av synten, men det är naturligtvis den första serien, Rev 1 kallad, du ska hålla utkik efter. Dessa 182 maskiner byggdes alla för hand och är de som sina imperfektioner till trots – eller kanske på grund av – låter allra bäst.

Tillverkare: Sequential Circuits
Produkt: Prophet-5
Tillverkningsår: 1978-1984
Pris originalet: Ca 50 000-100 000 kronor på Ebay
Pluggversioner: Arturia – Prophet-5 V, Roberson Audio – Prophanity
Kommentar: Det finns en ny version av Prophet-5. Pris: Ca 37 000 kronor.

Yamaha – CS-80
– gjord för livescenen

När Yamaha släppte sin CS-80, 1977 var det egentligen en helt makalös maskin de presenterade för världen. Särskilt den anslagskänsliga, halvvägda klaviaturen med aftertouch drog till sig uppmärksamhet från alla som längtade efter en polyfonisk analogsynt gjord för att spelas live på scen. Men ljuden har förstås inget att skämmas över de heller. Lyssna bara på Vangelis soundtrack till Blade Runner där CS-80 med sina leads spelar den stora huvudrollen. Eller på Peter Howells 80-talsremix av Doctor Who Theme där både basen och lite annat levereras av CS-80:n. Ännu ett exempel på dess bredd återfinns i Michael Jacksons The Way You Make Me Feel där blåset är helt CS-80-syntetiskt.

Dessvärre var den tung som en häst, kostade en smärre förmögenhet, stämde ur sig irriterande ofta och hade en uppsättning rattar som inte var helt intuitiva. Dessutom släppte Sequential Circuits sin Prophet-5, billigare, enklare och lättare, strax efter vilket gjorde valet enkelt för konsumenterna. Men det var då det. Idag har CS-80 en självklar plats i analogsyntesens historia.

Tillverkare: Yamaha
Produkt: CS-80
Tillverkningsår: 1977-1979
Pris: Ca 180 000-200 000 kronor på Ebay
Pluggversioner: Arturia – CS-80 V, Krakli – Arminator, IK Multimedia – Syntronik V-80Läs mer:

Samtliga guider över de bästa studioprodukterna och pluggarna >