Guitar Nilsson

Equivalent Noise Level: 20dB(A weighted IEC 268-4) Kan man läsa om micken MXL 990. http://www.mxlmics.com/condenser_mic/900_S...L990/mxl990.htm Är det bra eller dåligt? Ett lägre värde är väl bättre antar jag? Hur mycket noise-db är acceptabelt om man ska spela in enbart fingerspelsgitarr och en tämligen svag röst? Har liksom blivit intresserad av MXL mikrofonerna. Är de kinatillverkade, de med?

De flesta säger att rörmickar inte är nåt vidare om de inte kostar en rejäl slant. Tog hem en själv på prov, kommer inte ihåg vad den hette, men den lät sämre och väsnades mer än min ADK A51e. Så jag la det där med rörmickar på hyllan, då för typ sex år sen. Men nu ska jag börja spela in igen och vill gärna ha lite halvgammalt varmt sound på trummor och hela alltihop. Och det kommer ju nya grejer hela tiden. Thomann säljer mycket av ett märke som heter T.Bone, högtalare, mickar mm. Är det bara skräp, tex det här: http://www.thomann.de/se/the_tbone_sct800_stereoset.htm Hur viktigt är det med ett matchat par föresten? Här har de en annan billig rörmick http://www.thomann.de/se/mxl_9000.htm Det jag är ute efter ska passa både till trumöverhäng, alltså för att ta upp både cymbaler och pukor, ak gitarr och viskyrösts sångpålägg. Finns det lösa rördrivna mickpreampar? En sån ihop med tex en BI mick kanske är vettigare? Eller en icke rördriven preamp som är bättre än de som sitter i min beställda Yamaha AW1600 digitalporta? Jag vill inte få för "digital-kalla" inspelningar. (vad jag nu menar med det) Men det får ju inte heller låta som när man kopplar sångmicken till en Twin Reverb. Det tror jag för övrigt att de gjort på Iggy Pops "The passenger"! Alla kommentarer och åsikter mottages gärna.

Jag har nog redan bestämt mig för Yamahan ändå. Den har en del stora fördelar ändå. Jag kan åka hem till typ en pianist och ha färdigt för pålägg på 10 minuter. Jag kan använda den även som livemixer och spela in varenda gång vi, eller jag ensam spelar live. Skulle vi då sätta en kanontagning kan jag enkelt pytsa över inspelningen till en dator för värsta redigeringen. Jag har dessutom nu setat nästan dygnet runt och tittat på demos från tex Reaper. Om jag skulle köpa en japansk bok som lär ut kinesiska skulle jag nog fatta den lika bra. Yamaha AW1600 verkar spela i en högre division än andra portor. Att göra bluesinspelningar i världsklass handlar mer om tur och ögonblick än teknik. Man måste kunna släppa det tekniska helt och slappna av om det ska bli nånting unikt. Lyckas vi sätta det där extra har jag flera polare som sysslat med Cubase i åratal som kan hjälpa till att redigera fett. Jag kan ju skaffa en riktigt bra preamp och mick att använda till enskilda spår. Då borde jag kunna få samma kvalitet på ljudet som om jag använder cubase och ett ljudkort. 8-kanals judkort är ju inte gratis de heller... Nu är det dags att skrida till handling så jag får nya saker att ta upp till diskussion. Som tex mikrofoner!

Nu har jag prutat ner en 2 år beg Yamaha 16 kanalare till 5000:- Men hur 17 vet man att den inte är trasig? Urk.

Presonus Firepod 10 Firewire LJUDKORT 4000 kr http://www.blocket.se/vi/18475860.htm?ca=5_s Kan det vara nåt? Om jag skulle återgå till datorinspelningstänket... Hm, kollade Deutchland uber alles Thomann de vill ha 3789 kr damen på blocket vill ha 4000 kr. Fast kortet kanske är bra ändå?

För mycket pengar. Hittade inte annonsen heller.

Jag såg ett videoexempel på hur de riggade upp den för att spela in live, de spelade in från 8 kanaler, men man kunde skicka ut bara det man ville i PAt, tex enbart sången. Köper jag en AW1600 får jag kanske en bättre PA-mixer än den jag har på köpet. Den kom tydligen ut 2005, så den borde väl vara ganska gammal i konstruktionen nu? Och det kanske kommer en nyare, bättre och billigare när som helst?

Jag såg ett videoexempel på hur de riggade upp den för att spela in live, de spelade in från 8 kanaler, men man kunde skicka ut bara det man ville i PAt, tex enbart sången. Köper jag en AW1600 får jag kanske en bättre PA-mixer än den jag har på köpet.

Jag minns ifrån tråden om inspelning, och att vilja göra det tekniska och det musikmässiga själv, som du beskrev. Det blir lite såhär då .. att man tvingas bli både tekniker och musiker på samma gång. Det blir ett nytt perspektiv att lära sig - datormässigt eller analogt. Det finns ingen direkt genväg igenom detta, ifall man vill göra även det tekniska själv. Portabandaren är ju en väldigt kompakt variant av en mer analog inspelnings-anläggning. Och priserna är skurna på ganska lämpliga ställen, för portan är inte riktad till kunder som vill ha de mest noggrant framställda komponenterna. Alternativet till att lära sig datormiljön, är ju att införskaffa hårddiskbandspelare och analog kringutrustning. Hårddiskbandare typ Adat, eller Adat HD24, Fostex D serien, Mackie SDR2496 eller Rolands VS serie. Då har du en digital bandare som är jämförbar med en analog bandspelare. Play, stop, rewind, forward och enklare klipp och klistra funktioner. Det ljudet kan du sen använda en valfri mixer för att både spela in och justera inspelningar efteråt. Utöver det kan det vara en bra idé med några ljudprocessningsenheter, typ kompressor, gate, reverb, högtalare och förstärkare m.m. Det är som varianterna som finns idag. Vill man göra det tekniska själv, så finns inte alltför många enkla genvägar - vare sig kunskapsmässigt eller ekonomiskt. Hårddiskbandarna har inte mickingångar? Antar att jag måste ha ljudkort även då? Och då går jag helt bet med pengarna.

Ge ett exempel på när jag skulle vara glad åt den större flexibilteten med Cubase? Vad är det jag både kan och vill göra med Cubase som inte Yamahan klarar? Här hittade jag ett test: http://reviews.cnet.co.uk/digitalmusic/0,3...49252952,00.htm De jämför bla med datorprogram och nämner allt krångel dataprogrammen ställer till, och hur stabil Yamahan är: Where a computer can suffer from numerous configuration problems, the AW1600 is rock solid. This, combined with the sheer portability of the unit, makes the AW1600 an extremely tempting proposition for professionals and enthusiasts alike. While professionals will use the desk as a solution to recording live bands and later transferring tracks to a computer, the home user can use it as a complete studio. Once we'd got to grips with the interface on the AW1600, we were only really limited by our own creativity -- it's an exceptionally powerful tool. Det jag hittills läst om Yamahan så är det en helt annat klass på den jämfört med andra digitalportor. Jag ska läsa mer om både program och Yamaha portor...

Så här står det bla: "Eight High Quality Award-winning Focusrite Pre-amps The best sounding interface in its class. Focusrite's unparalleled pre-amp legacy forms the foundation of this new interface, with eight award-winning Focusrite pre-amps". Finns det inga digitalportor med lika bra preampar och omvandlare? Nästan allt dataprogrammen kan göra är jag ju helt ointresserad av. En intressant grej med Steinbergs demo av ljudkortet var att man kunde lyssna på sång och gitarr både "dry recorded" och processad med deras kompressor och reverb. Och när jag tänker efter är den ljudförädlingen inget jag inte kan göra bättre ändå med den kompressor och reverb jag redan har. Kompressorn RANE DC24 lovordas på forum worldwide. Thomann säljer ju både KORG och Yamaha portor. ZOOM HD16 är väl samma skit som deras gitarrdosor så den är avskriven helt. http://www.thomann.de/se/korg_d888.htm http://www.thomann.de/se/yamaha_aw1600.htm Skaffar jag dataprogram så tar det antingen ett år innan jag begriper mig på det, eller också fattar jag det aldrig vilket är troligare. Ju mer demos jag laddar hem ju avskyvärdare verkar alltihop vara. Raka motsatsen till musik som är så enormt roligt. Om jag hittar en porta med 8 skapliga preampar kan jag ev skaffa en riktigt bra att använda när jag spelar in bara en kanal åt gången. Med porta går jag miste om en massa grejer datorprogrammet kan göra, men det är ju sånt jag helst vill slippa. Jag har redan det för mig perfekta ljudet i gitarren, så jag vill inte leta gitarrljud i flera timmar innan jag kan spela in, jag vill bara trycka på rec och spela in brusfritt med fet botten. Yamahaportan kan rätta till falsksång såg jag. Det kan man ju kanske använda i smyg. Försöker på detta sätt resonera mig fram till vad som är bäst för mig. Men hur f-n vet man om portornas preampar är skit eller inte? Håkan, hyfsat desperat

Ja fy fan. Jag får självmordstankar nästan. Känner ju en och annan som kan det hela, men vem vill eller ha tid att lära ut sånt här till nån som aldrig varit i närheten av det förut?

Det här med hörlursförstärkare då? Får man med det inbyggt i andra kort med? Jag vill ju att hela bandet ska kunna lyssna i lurar, slipper jag skaffa en separat burk till det är det ju bra. När jag lyssnade på bandmixen tyckte jag faktiskt det lät lite taskigt, kanske beror på min laptops hörlursförstärkare, men det brukar låta betydligt bättre när jag lyssnar på Accu-radios countryavdelning. Även lite äldre låtar som är inspelade analogt... Nämn ett bättre ljudkort i samma prisklass?

Trodde jag skulle få se en video om Cubase inspelningsprogram, men det handlade tydligen om ett 8-kanals ljudkort. http://www.steinberg.net/en/products/hardw...ideos_pdfs.html Presentatören nämner särskilt att micpreamparna är nåt i hästväg bra, kan man lita på det? Thomann tar 7578 kr för hela lådan, http://www.thomann.de/se/steinberg_mr816_x.htm ett av de ljudfreak jag känner har byggt EN rörmicpreamp enligt superritning där enbart delarna kostar 6000. Kan då denna 8-kanalare vara så bra som man säger i reklamen? Jag fattar inget om sånt här men tror att burken även innehåller monitoravdelning, hörlursförstärkare, reverb, kompressorer mm. Är det standard med tex hörlursförstärkare i ljudkorten? Det hela verkar ju andas kvalitet och enkelt användande, fast jag fattar ju inte ett skit av det här tyvärr. Jag har i alla fall fattat (tror det är så) att ljudkortet är hjärtat i inspelningen. Jag vill ha 8 kanaler samtidig inspelning, vad anser ni om denna burk? Cubase A1 ingår ser jag. Är det bra eller dåligt? Jag har en liten klen laptop...

Finns American Deluxe-telen för 2000 kr?

En beg Schecter kan man väl hitta för 2000?

Jag spelade samma strata i 15 år eller mer, sen provade jag den svarta american standardtelen och blev fast. Saknade dock stratans mittmick så jag designade det här systemet och lät gitarrbyggaren Paul Guy i stockholm fixa det. På original tremickade tele sitter en 5-way switch, lika som på strata. Inte bra, eftersom man går miste om att kunna spela på stall och halsmicken samtidigt, ett typiskt sound telen är ensam om, att mista det ljudet vore ju katastrof, att ta hela själen ur telen! Så jag bytte aldrig brytaren utan bytte i stället ut tonkontrollen (som jag alltid haft på fullt) till en balanskontroll dit mittmick och stallmick är kopplad. Med brytaren i "stall-läge" kan jag steglöst ratta mellan mitt och stallmic. Med brytaren i mittläget kan jag få halsmick + mittmick, halsmick + stallmick, eller alla tre, och steglösa lägen mellan hals och någon av de två nedre. Med brytaren i halsläge låter enbart halsmicken som vanligt, ett underbart sound, det jag spelar mest på. Det är mycket enkelt att sköta det hela, jag finjusterar balansen hela tiden, spelar jag på mittmicen och vill ha anings mer bett rattar jag över mot stallmicken, eller tvärtom. Ett problem med tele kan ju vara att halsmicken blir lite väl dov, och stallmicken för diskantig och sen finns inget lagom läge däremellan. Med det här systemet finns det massor av varianter, och det utan krångliga och fula extrabrytare. Gitarren ger en enorm sustain och output med två original Delta Thone-mickar och en Noiseless strata midmic. PÅ min tidigt 70-tals-strata har jag vid stallet en Noiseless Hot, men den har ändå inte samma krut som någon av de här tre. Har även inne på Musikbörsen jämfört min gitarr mot en USA-strata med Texas Special, den lät fesigt tunt i jämförelse. Man kan spela med mkt hög gain utan att det blir akustisk rundgång, annars ett typisk teleproblem Den noggranne betraktaren kan se att mittmicken sitter närmare stallet än vad brukligt är på både tremickade tele och strator, jag ville ha anings mer "stallbett" i den än med den originalplaceringen. Noiseless som mid är helt suveränt om man styr över rejält, typ Carlos Santana, man kan vrida över balansen lite grann mot stallmicen för att få det sista lilla bettet. Vrider jag över helt, blir det med max dist lite för vasst, och lite för snålt med midhäng. En mycket lyckad ombyggnation.

Har du någon låt nedladdad här? Jag hittar inte så bra bland alla sidor här...

Den rem jag har på huvudgitarren fick jag av morsan i början av 70-talet! Jag spelade bas då och var en spinkig fan. Morsan provlyfte den ganska tunga basen och kollade in remmen jag hade, modell smal av tyg man har till spansk nylongitarr, Frälsningsarmen har ju den modellen. Inte bra för axeln tänkte mor och köpte en bred svart flott rem åt mig. Den hade vadderad insida från början, det ramlade bort för väldigt länge sen. Jag har tappat bort allting i mitt liv men remmen har jag kvar. Och bekväm är den. Jag har fäst den med en grövre plåtskruv än original och en blank bricka, man drar inte åt så hårt att remmen nyper, bara nästan. Inget sticker ut, inget behöver tas loss, jag kan packa ner den i caset ändå. Remmen är förtås fastsatt lika i andra änden, där det sitter en smalare bit rem. Konstigt att den hållit hela livet! Ni kan ju fundera på mittmicken om ni vill. Fender rules.

Schecters grejer är fina grejor! Man kan hitta beg såna gitarrer som är mycket bättre än vad de kostar. Ljudet i en elgitarr hänger mestadels på träslaget. Sen är det ju lite olika vad man gillar också. Fender tex har tre träslag: Poppel är det i kropparna på de lite billigare modellerna, ljud sisådär, Al är det kroppträslag jag gillar bäst, ger mest sustain i fendrarna. Ask är dyrast av Fenders träslag, men det gillar inte jag, tonen dör ut fortare, det blir för mycket diskant, och så blir de jobbigt tunga. Jag tycker mig märka skillnad på även halsarnas ljud, det finns ju lönnhalsar med greppbräda av rosewood eller de som är av lönn rakt igenom, dessa gillar jag bäst. Gibson är av mahogny i både kropp och hals. Att gneta och spara/avbetala på en fin Gibson är inte dumt ändå. Man köper under sin livstid en massa förstärkare och distboxar osv som man ofta snabbt tröttnar på, det gör man inte på en kvalitetsgitarr.

Schecters grejer är fina grejor! Man kan hitta beg såna gitarrer som är mycket bättre än vad de kostar. Ljudet i en elgitarr hänger mestadels på träslaget. Sen är det ju lite olika vad man gillar också. Fender tex har tre träslag: Poppel är det i kropparna på de lite billigare modellerna, ljud sisådär, Al är det kroppträslag jag gillar bäst, ger mest sustain i fendrarna. Ask är dyrast av Fenders träslag, men det gillar inte jag, tonen dör ut fortare, det blir för mycket diskant, och så blir de jobbigt tunga. Jag tycker mig märka skillnad på även halsarnas ljud, det finns ju lönnhalsar med greppbräda av rosewood eller de som är av lönn rakt igenom, dessa gillar jag bäst. Gibson är av mahogny i både kropp och hals. Att gneta och spara/avbetala på en fin Gibson är inte dumt ändå. Man köper under sin livstid en massa förstärkare och distboxar osv som man ofta snabbt tröttnar på, det gör man inte på en kvalitetsgitarr.

Jag har en murrig viskyröst som blir murrigare ändå med åren. Och jag brukar ofta hata min röst, det gör nog de flesta, lika som alla skriker rakt ut när de ser sig själva på bild, fast andra tycker det var ett bra kort. Man får lära sig att stå ut med den röst man har och öva på så blir det sakta bättre. Tänk bara på Bob Dylans röst, den är ju inte vacker, men ändå är det så fu#¤in bra. När jag sjunger i min ADK 51 så använder jag inget puffskydd, för ett sånt tar bort lite av den nästan obefintliga diskanten i strupen, det går bra om man siktar lite snett bredvid micken så det inte puffar. Rätt inställning på gain är förstås viktigt. Jag vet inte hur det är brukligt att göra när man spelar in med dataprogram, jag har bara hållit på med porta och i riktiga studios, men om man i lyssningslurarna hör hur det låter med kompressor och reverb är det lättare att sjunga rätt på en gång. Kompressorn är ju väldigt svår, det är millimeterskruvning som gäller. Bara lite för mycket av den så blir det mumligt, för lite så blir det också fel. Är det nåt man måste öva på så är det att ställa in kompressorn på sång. Balansen i lyssningen är också viktig. Hör man musiken lagom bra i lurarna, men rösten lite för bra blir man lite feg och rädd att ta i när man sjunger. Speciellt om man ska sjunga rocknroll ska man höra sig själv snudd på lite för svagt, då är det lättare att ge järnet. Jag brukar alltid gasa på lite eq i övre mellanregistret direkt när jag sjunger vid ungf 2500 herz. Sen väljer jag alltid nåt krispigt reverb också, de flesta reverben tycker jag är för dova och liksom förstärker det låga mellanregistret som jag ju vill ha mindre av. Skriv gärna och berätta om du gör några framsteg!

På mindre krogar kliver alltid värsta fylldumskallarna upp på scen och ska önska Maragareta, låna gitarren eller sjunga. Att lita på att vakterna ser till så ingen ramlar som en timmerstock över trummor och allt kan man aldrig lita på. Jag brukar sällan lämna prylarna obevakade om jag tar paus. En tråkig sak med att vara musiker är att man lägger ner all tid och hela sin själ på att musiken man framför ska bli så bra som möjligt. Sen upptäcker man kanske att det på krogen till 20% musik och 80% att man inte ska bli så förbannad på fyllona att man smäller till dem. Många kanonbra musiker har lagt av tack vare det. Men är man beredd på eländet kan man lära sig att undvika allt gaggande. När herr Fyllbult raglande närmar sig upptäcker man att man måste skruva på nåt bakom förstärkaren, och fyllot ledsnar snart på att titta på en rygg som inte svarar på tilltal (sludder) och vinglar iväg. Fast mestadels är det otroligt kul att spela, det bästa man kan hålla på med. Är man förberedd blir inte chocken lika hemsk när de värsta dräggen kommer. Och det gör de, tyvärr. Ursäkta offtopic, men det hänger ju ihop lite med straplocks, att tappa gitarren pga att bandet hakar loss är hemskt. Ännu värre nästan om nån obekant trampar sönder den.

Jag har haft Schaller och nån annan modell på straplocks. Men efter några år så blir det lätt att det lossnar åker ur trät, hävarmens vickningskraft blir ganska stor en bit ut från gitarren. Så sen många många år är en karosseriplåtsbricka och en fet träskruv det enda rätta för mig. Remmen viker jag lite finurligt när jag packar ner gitarren i fodralet. Kanske inte vad man vill göra med en ny gitarr... Ett tips är att doppa starplocksskruven i trälim när man drar i den. Kanske skruva i den löst en gång, ta ur igen och lite till lim. Att skruva ur skruven sen går bra trots limmet. Att man tappar gitarren så den går sönder är ju värsta mardrömmen! En annan liten grej jag brukar tipsa om är att man alltid snurrar gitarrkabeln ett eller två varv runt förstärkarens handtag innan man pluggar in den i förstärkarens ingång. Det som kan hända är att man själv, eller troligen nån annan, kanske ett fyllo som kliver runt på scenen får gitarrkabeln runt foten och rycker sönder både kontakten på sladden och vad värre, kanske kretskortet där ingången sitter går sönder, ljudet tvärdör och i värsta fall får man lämna in förstärkaren på reparation, kan ju bli skitdyrt. Och fyllidioterna som orsakar sånt här de vinglar ju bara iväg, de skiter ju helt i allt. När jag står och spelar live och herr fullbult närmar sig siktar jag med gitarrhalsen i ansiktet på honom så att han inte kan komma så nära att han kliver sönder gitarrdosor och kablar. Att prata med dessa vandrande vålnader går inte, knuffa bort dem med våld är det som gäller om man inte vill få utrustningen förstörd.

.