Guitar Nilsson

Den rem jag har på huvudgitarren fick jag av morsan i början av 70-talet! Jag spelade bas då och var en spinkig fan. Morsan provlyfte den ganska tunga basen och kollade in remmen jag hade, modell smal av tyg man har till spansk nylongitarr, Frälsningsarmen har ju den modellen. Inte bra för axeln tänkte mor och köpte en bred svart flott rem åt mig. Den hade vadderad insida från början, det ramlade bort för väldigt länge sen. Jag har tappat bort allting i mitt liv men remmen har jag kvar. Och bekväm är den. Jag har fäst den med en grövre plåtskruv än original och en blank bricka, man drar inte åt så hårt att remmen nyper, bara nästan. Inget sticker ut, inget behöver tas loss, jag kan packa ner den i caset ändå. Remmen är förtås fastsatt lika i andra änden, där det sitter en smalare bit rem. Konstigt att den hållit hela livet! Ni kan ju fundera på mittmicken om ni vill. Fender rules.

Schecters grejer är fina grejor! Man kan hitta beg såna gitarrer som är mycket bättre än vad de kostar. Ljudet i en elgitarr hänger mestadels på träslaget. Sen är det ju lite olika vad man gillar också. Fender tex har tre träslag: Poppel är det i kropparna på de lite billigare modellerna, ljud sisådär, Al är det kroppträslag jag gillar bäst, ger mest sustain i fendrarna. Ask är dyrast av Fenders träslag, men det gillar inte jag, tonen dör ut fortare, det blir för mycket diskant, och så blir de jobbigt tunga. Jag tycker mig märka skillnad på även halsarnas ljud, det finns ju lönnhalsar med greppbräda av rosewood eller de som är av lönn rakt igenom, dessa gillar jag bäst. Gibson är av mahogny i både kropp och hals. Att gneta och spara/avbetala på en fin Gibson är inte dumt ändå. Man köper under sin livstid en massa förstärkare och distboxar osv som man ofta snabbt tröttnar på, det gör man inte på en kvalitetsgitarr.

Schecters grejer är fina grejor! Man kan hitta beg såna gitarrer som är mycket bättre än vad de kostar. Ljudet i en elgitarr hänger mestadels på träslaget. Sen är det ju lite olika vad man gillar också. Fender tex har tre träslag: Poppel är det i kropparna på de lite billigare modellerna, ljud sisådär, Al är det kroppträslag jag gillar bäst, ger mest sustain i fendrarna. Ask är dyrast av Fenders träslag, men det gillar inte jag, tonen dör ut fortare, det blir för mycket diskant, och så blir de jobbigt tunga. Jag tycker mig märka skillnad på även halsarnas ljud, det finns ju lönnhalsar med greppbräda av rosewood eller de som är av lönn rakt igenom, dessa gillar jag bäst. Gibson är av mahogny i både kropp och hals. Att gneta och spara/avbetala på en fin Gibson är inte dumt ändå. Man köper under sin livstid en massa förstärkare och distboxar osv som man ofta snabbt tröttnar på, det gör man inte på en kvalitetsgitarr.

Jag har en murrig viskyröst som blir murrigare ändå med åren. Och jag brukar ofta hata min röst, det gör nog de flesta, lika som alla skriker rakt ut när de ser sig själva på bild, fast andra tycker det var ett bra kort. Man får lära sig att stå ut med den röst man har och öva på så blir det sakta bättre. Tänk bara på Bob Dylans röst, den är ju inte vacker, men ändå är det så fu#¤in bra. När jag sjunger i min ADK 51 så använder jag inget puffskydd, för ett sånt tar bort lite av den nästan obefintliga diskanten i strupen, det går bra om man siktar lite snett bredvid micken så det inte puffar. Rätt inställning på gain är förstås viktigt. Jag vet inte hur det är brukligt att göra när man spelar in med dataprogram, jag har bara hållit på med porta och i riktiga studios, men om man i lyssningslurarna hör hur det låter med kompressor och reverb är det lättare att sjunga rätt på en gång. Kompressorn är ju väldigt svår, det är millimeterskruvning som gäller. Bara lite för mycket av den så blir det mumligt, för lite så blir det också fel. Är det nåt man måste öva på så är det att ställa in kompressorn på sång. Balansen i lyssningen är också viktig. Hör man musiken lagom bra i lurarna, men rösten lite för bra blir man lite feg och rädd att ta i när man sjunger. Speciellt om man ska sjunga rocknroll ska man höra sig själv snudd på lite för svagt, då är det lättare att ge järnet. Jag brukar alltid gasa på lite eq i övre mellanregistret direkt när jag sjunger vid ungf 2500 herz. Sen väljer jag alltid nåt krispigt reverb också, de flesta reverben tycker jag är för dova och liksom förstärker det låga mellanregistret som jag ju vill ha mindre av. Skriv gärna och berätta om du gör några framsteg!

På mindre krogar kliver alltid värsta fylldumskallarna upp på scen och ska önska Maragareta, låna gitarren eller sjunga. Att lita på att vakterna ser till så ingen ramlar som en timmerstock över trummor och allt kan man aldrig lita på. Jag brukar sällan lämna prylarna obevakade om jag tar paus. En tråkig sak med att vara musiker är att man lägger ner all tid och hela sin själ på att musiken man framför ska bli så bra som möjligt. Sen upptäcker man kanske att det på krogen till 20% musik och 80% att man inte ska bli så förbannad på fyllona att man smäller till dem. Många kanonbra musiker har lagt av tack vare det. Men är man beredd på eländet kan man lära sig att undvika allt gaggande. När herr Fyllbult raglande närmar sig upptäcker man att man måste skruva på nåt bakom förstärkaren, och fyllot ledsnar snart på att titta på en rygg som inte svarar på tilltal (sludder) och vinglar iväg. Fast mestadels är det otroligt kul att spela, det bästa man kan hålla på med. Är man förberedd blir inte chocken lika hemsk när de värsta dräggen kommer. Och det gör de, tyvärr. Ursäkta offtopic, men det hänger ju ihop lite med straplocks, att tappa gitarren pga att bandet hakar loss är hemskt. Ännu värre nästan om nån obekant trampar sönder den.

Jag har haft Schaller och nån annan modell på straplocks. Men efter några år så blir det lätt att det lossnar åker ur trät, hävarmens vickningskraft blir ganska stor en bit ut från gitarren. Så sen många många år är en karosseriplåtsbricka och en fet träskruv det enda rätta för mig. Remmen viker jag lite finurligt när jag packar ner gitarren i fodralet. Kanske inte vad man vill göra med en ny gitarr... Ett tips är att doppa starplocksskruven i trälim när man drar i den. Kanske skruva i den löst en gång, ta ur igen och lite till lim. Att skruva ur skruven sen går bra trots limmet. Att man tappar gitarren så den går sönder är ju värsta mardrömmen! En annan liten grej jag brukar tipsa om är att man alltid snurrar gitarrkabeln ett eller två varv runt förstärkarens handtag innan man pluggar in den i förstärkarens ingång. Det som kan hända är att man själv, eller troligen nån annan, kanske ett fyllo som kliver runt på scenen får gitarrkabeln runt foten och rycker sönder både kontakten på sladden och vad värre, kanske kretskortet där ingången sitter går sönder, ljudet tvärdör och i värsta fall får man lämna in förstärkaren på reparation, kan ju bli skitdyrt. Och fyllidioterna som orsakar sånt här de vinglar ju bara iväg, de skiter ju helt i allt. När jag står och spelar live och herr fullbult närmar sig siktar jag med gitarrhalsen i ansiktet på honom så att han inte kan komma så nära att han kliver sönder gitarrdosor och kablar. Att prata med dessa vandrande vålnader går inte, knuffa bort dem med våld är det som gäller om man inte vill få utrustningen förstörd.

.

+1 för 868an. Sedan om man vill ha ett klickigt kaggeljud så går det att skruva fram väldigt snyggt ur den också. Kul med svar. Att EV 868 är det bästa till kaggen verka de flesta tycka, så en sån är spikad. Men ang CM3 har jag läst några kommentarer att de är lite tunna i basen. Jag har en föreställning, (säkert fel) att en mick med stort membran ger mer fläsk, särskilt vid avståndsmickning.

Har du provat AKG C1000S? Jag har redan en sådan, det kanske vore ide att köpa en till likadan i stället för två CM3 eller två Octava? Akg´n har ju utbytbara plastkapslar inutu också så man kan rikta den mer när man spelar live. http://www.thomann.de/se/akg_c1000s.htm

När Neil Young spelar sitt Crazy Horsestuk använder han en pytteliten 10 watts Fendercombo från 50-talet. Och i den brötar det ju en hel del. 😐

Ang 4*12-lådor så kan man tänka på att det skiljer rejält i tryck på den vinklade och den raka, den raka låter mer, och har mer botten. Det har jag testat på både Marshall och andra fabrikat fyrtolvor, det skiljer mer än man kan tro. Så skulle jag skaffa dubbla såna och spela på skulle jag absolut köpa två raka, ingen vinklad. Hur exakt de gjort på inspelningen kan man knappast säga om man inte var med. Men det är inte otroligt att man använt en twin reverb till de lite renare basiga tonerna. Ety en sån förstärkare brukar finnas på plats i de flesta studios. Live har han nog en Mesa eller kanske Marshall. Den Fender Hotrod jag spelar på kan man få att låta jäkligt Marshallvrålig med full gain, mycket mid och rätt pedaler. Twin reverb är inte så roliga enligt min åsikt, för dåligt häng. Håller med om att det är combo och enkeltolva som gäller, både på scen och i studio. Man får en viss läcker påverkan på rören av högtalaren. Spelar man in och vill ha mycket botten kan man testa att pula in en mick på baksidan, kanske en kaggemick. Strängvalet gör ju sitt till med, jag spelar nedstämt en helton och på Daddario 0.10 - 0.52, Ligth top, heavy bottom. Då är det mjukt att töja de tunnare strängarna, medans man får mer stadga och botten i bassträngarna. Med för tunna bassträngar blir det nog svårt att få det soundet i videon. Skulle kunna tänka mig att han använt lite olika gitarrer också.

Det finns väl både dyrare och billigare burkar. Och att man alltid får vad man betalar för vete 17. Det finns en hel del mkt dyra prylar inom allt, inte bara musik som ändå är skräp.

Jag heter Håkan Nilsson, bor i Ljusne, Hälsingland, jag är gitarrist, sångare, låtskrivare mm. Guitar 66 är mitt band, vi satte igång 1978. Jag har producerat ett antal singlar, EP, LP och CD med oss. Nu har vi inte gjort nån CD sen 2001, tänkte ändra på det nu. Vi har spelat både pop, punk och blues. Vi har haft framgångar på en webradiostation i Floroda, Electricblues Radio där vi legat högt på listan som styrs av lyssnaromröstning. Spellistan kan vara 200 artister, BB King, Clapton, Hendrix osv. Fick nedantående i dag, vi hamnade som nr fyra av 159 artister. http://www.electricbluesradio.com/playlist56.html Vi har förr åtminste en gång blivit etta, en gång tvåa med en av mina egna låtar. Det känns mycket hedrande, då det är publiken som röstar och vi för de flesta runt vår jord är helt okända. Kan tillägga att CDn Rawblues 2001 är digitalt inspelad i Bildas studio i Söderhamn. Vi spelade allt, bas, trummor och en gitarr i en tagning förutom sången som las på efteråt. Vi spelade in en dag, mixade dan därpå. Electric_blues_Little_wing_Guitar_66_listetta__Small_.bmp

Någon som testat Ludwigs "Zep"? Det är alltså ett set med samma stora kagge och övriga dimensioner som det John Bonham spelade på. Är stommarna lite lågbudget?

Hur effektiv tror ni städningen blir när man springer till datorn stup i ett och trycker på f5?

Om jag tänker så här då: Först skaffar jag ett av gratisprogrammen REAPER eller Ardour. Kan man ladda ned dem gratis och de funkar lika bra som SAW borde man ju efter nån dags tittande i programmet förstå om jag klarar eller inte klarar att använda först och främst det allra enklaste i dessa de enklaste av program. Tror jag mig klara det köper jag ett bra ljudkort och sätter igång. Trivs jag med hela stuket skaffar jag sen ett bättre program, kanske Tracktion 3. Deras 4 timmarsinstruktionsvideo verkar ju lovande. Nu ska jag dammsuga och skura lite få se om nån polett ramlar ner under tiden.

Jag hoppas inte det. Ser absolut ingen anledning varför man skulle betala deras hutlösa priser för ett program som nätt och jämt mäter sig med gratisprogram som REAPER eller Ardour. Förstår att du blev såld av dendär videon. Men det är inget där som är unikt för SAW. Du får gärna lägga pengar på SAW om du vill. Men personligen tycker jag att det är det sämsta köpet man kan göra när det gäller inspelningsprogram. OJ! Jag har inte kollat nåt pris alls. Då får jag väl ändra mig igen då, det har man ju rätt till. De kanske bara är smartare på att göra demovidjor somm tilltalar svagsinta som mig. Pust. och stön

Jo polaren Pär fick aldrig igång den alls, han bröt ihop och sket i det fast det bara var en porta. Har funderat ett tag på hans porta, men XLR på bara två kanaler var inte alls bra. Om jag abslout ska ha en porta tror jag nog jag hellre köper Yamas nya 16-kanalare, även om den är dyrare än Zooms. Fast nu har jag fan e mej blivit kär! Har tittat litet snabbt på SAWstudio http://www.sawstudio.com/support_videos.htm Kolla bara på BAND SESSION PART 1, det är det här jag vill ha. Det där verkar ju vara helt enkelt skitbra, jag har nästan bestämt till 100 procent fast jag höre talas om det för bara fyra timmar sen. Ser på deras sida att de har ett eget forum också. Är det ingen här som använder det?

Lustigt nog så flanerade jag i staden och stötte ihop med två musiker, den ene väl förtrogen med datorer och inspelningsprogram. Den andre som jag spelat med i många år är som jag fast mycket värre ändå. Och så säger han; ska du inte köpa min Yamaha 16-kanalsporta? Han hade köpt den och efter att ha blivit grinfärdig ställt undan den i kartongen, svensk manual, allt orginal. Det är en Yamaha AW16G. http://www.awinspire.com/legacy/aw16g_specs.php 24 bitars AD Conversion, 24 Bit DA Conversion och 32 Bit Internal Processing, borde ju vara bättre än zooms 16-bitar? Hårddisken är sämre, bara 20 GB mot 80 på Zoom. Den har en stor nackdel, det är bara två kanaler som har XLR in, fast även de andra ingångarna är både Mic/line. Han ville ha 4000 kr för den, på Blocket finns en lika i Kalmar som man begär samma belopp för. http://www.blocket.se/vi/18364790.htm?ca=18_s Thomann säljer den inte, (Case för den finns) så den är väl en pensionerad modell. Men de Yamahaporta som finns är ju svettigt dyra. Kanske jag ska gnälla ner priset ännu lägre, och slå till? Sen kan vi börja diskutera vad man ska ha om vill ha en riktigt bra preamp. Han den andre musikanten hade låtit bygga en rörpreamp exakt likadan som i ett rördrivet bord. Bara komponenterna kostade 6000 kr. Men då lät även en halvdålig mick gudomligt sa han lyriskt. Samma kille förespråkade ett program som hette SAW, det kunde man köra även i en klen dator. Ska googla lite på det nu....

Alltså jag tror du skrämmer upp digsjälv och vill få det till något svårare än vad det är. Visst är det en liten inlärningskurva, men den är väldigt liten. Om du klickar på knappen "Help" nere i vänstra hörnet så finns där en quick-start guide. Med Tracktion 3 Project och Ultimate bundle så följer det med en instruktionsvideo. I Ultimate Bundle följer det med en väldigt omfattande instruktionsvideo dessutom. Den går även att köpa separat för $29 här: http://streamworksaudio.com/?page=products...D=1&catID=7 Med tracktion 3:s fyra timmars instruktionsvideo måste tom jag klara av det. En fråga är ju om ljudet av vårt band liveinspelat låter bättre genom ljudkort och Tracktion än genom en Yamaha eller Zoomporta? Mkt av kapaciteten i programmen är ju sånt som inte intresserar mig, som att på skärmen kunna flytta alla sneda kaggeträffar osv i snörräta rader. Det tycker jag är lika kul som tyskarnas stöveltrampsparader under kriget. Det är bara det klockrena ljudet och frekvensomfånget jag vill åt. Svåra frågor det här...

Ja en sån här skulle kanske vara det bästa för hans ändamål: http://www.yamahasynth.com/products/aw2400/index.html Thomann hade ingen sån, men en 16kanals: http://www.thomann.de/se/yamaha_aw1600.htm 40 gb och 8157 kr. Den ser ju ut lika som min Rolandporta, typ. Hur ska man kunna veta om preampar och omvandlare är bättre eller sämre på Zoom HD16? Den är väl en några år nyare konstruktion, Yams ahans utgivningsår är 2005 enligt Google. Och efter tre år är väl det mesta stenålders när det gäller datagrunkor? http://www.thomann.de/se/search_dir.html?x...amp;gk=&bn= Zoomen har tjatigt korta reglar ser man tydligt. Bättre pris: 7208 kr En studiecirkel för nåt program, då gick det säkert att lära sig Cubase med. Shit.

Till vänster om spåret du ska spela in på kan du välja vilken ingång du vill spela in ifrån. Där kan du sedan klicka på [R]-knappen och sen på record i transporten längst ner till höger. Till höger om spåret kan du sedan dra de effekter du vill lägga där. Alltså: Ingång -> Spår -> Effekter -> Utgång. Mycket mer logiskt än så blir det väl inte? Följer det med instruktioner klick för klick hur man ska kunna spela in när man säger"ett, två" i en mick? Jag visade Tracktiondemon för tjejen, hur man kunde dubbelklicka för att få fram ett hihat-pys. Ingenting om att spela in nånstans. Hon trodde det var omöjligt utan att ha en instruktör med, bortkastade pengar. Du kommer att bli så förbannad att du sparkar sönder skiten, datorn med. Kan det vara så illa? Jag känner många musiker, flera är nog bland de bättre i Sverige. Ingen av dem skulle kunna spela in en hostning och sen kunna lyssna på den igen med såna här program. Det är kanske det som är felet, att man är musiker? Vitsen med allt det här är kanske att bit för bit mixtra ihop gamla inspelade ljudstumpar till musik. Det skulle vara kul att se nån enda youtubegrej där någon verkligen spelar in ett band. Eller ännu hellre att man fick titta I R på någon som kunde det.

Alesisen var nog kanon men ganska dyr... Antar att mitt analoga 16 in - 2 ut Soundcraftbord inte fungerar? Sitter minnet i själva ADATen? Edirol 4-kanalaren hade ju ungf samma pris som 16-kanals (8 samtidigt) Zoom-portan? 4 spår är för litet, minst 8 samtidigt måste jag ha... Innan det är färdigt har jag väl köpt den där förb zoomen ändå. Hur bedömer man om omvandlare är bra? Finns det inga kritiska test av den? Kollade nyss på en Reaper demo. Där var det nåt liknande jag tänkt mig och en discolåt där man kunde hissa upp och ner volle på olika ljud. Alla ljuden lät vidrigt enligt min enkla åsikt. Men man kan kanske spela in egna ljud också... Apropå Beatles. Den här är fin med 12 str rickenbacker, och John glömmer bort första sticket och tror det är solo. http://www.youtube.com/watch?v=SrFZs0_bT2Q De är grymt karismatiska och studsiga alla fyra. Och att de spelar fel har jag inte sett på nåt annat klipp. Jag kommer ihåg när de visade Beatles första gången i TV jag var kanske 11 år. Tror det var She loves you. Strax efteråt missade jag The Who i Söderhamn. Keith Moon lånade fyrtumsspik och hammare av arrangören och spikade fast kaggarna i scengolvet, rakt genom bastrumssargarna.

Jaha, nu har jag laddat ned en demo(?) av Tracktion 2. Hade förväntat mig se typ en rec-knapp och hur det såg ut när man spelade in nånting. Jag ser bara tråkiga rader man kan klicka på så det kommer ett hihatslag. Sen blir det tyst igen. Min trumburk Alesis SR16 är roligare. Ser det ut så där när man köpt hela programmet och startar det?? Och det ska en vanlig person kunna använda som bandspelare??? Jag tror ibland att jag är förståndshandikappad. Finns det tex jazzmusiker som kan använda sånt här? Det verkar helt sanslöst. Det finns nog inte ett sånt program som jag vill ha, eller också är jag idiot. 🙂

Bara en liten fråga, om nån orkar kolla lite på nedanstående: Är detta eller ungefär samma, fast med andra program, som ni håller med?