Guitar Nilsson

Ja naturligtvis! Och om mickarna på kameran kommer lite högre så hörs nog sången lite bättre också. Hade du en kompis som filmade eller satt kameran still på ett stativ?

Fint spelat. Rejält korkad filmning! Gör om och gör rätt!

Jag har inget speciellt gebit. Jag gör ju både mkt enkla svenska visor och vrålmusik i Zabbat-anda, och mycket däremellan. Nyss har jag medverkat på en samlings-cd med psalmer... Men som bluesgitarrist vete fan. Det får andra avgöra. Men jag har aldrig lyckats spela en enda liten pryl som Jimi eller SRV spelade, så det är nog mest mina egna toner jag spelar. Det är väl mest mitt låtskrivande som är nyskapande. Kan ju passa på att bekänna att en gång för typ 35 år sen spelade jag och polarna i timtal på nått fyllekalas bluesförening. Efter kl ett på natten skippade vi nykterheten, då hade vi spelat fyra timmar nyktra. När klockan var fem var alla as kalas, och tex trummisen tyckte nog det kändes tillräckligt i armar och ben det han redan knackat på trummorna. Då var jag så full att jag trodde jag var Hound Dog Taylor och skällde på de andra på nån sorts amerikanska att de måste fortsätta spela. Haha, fy fan, berätta aldrig det här för nån så det kommer ut.

Mysko dubblo-posto

Där har du rätt Mon Demon. Särskilt i att mycket blues är skittråkig. De flesta sitter väl halva dagarna och försöker nöta in SRV´s riff helt mekaniskt. Svenska bluesgitarrister är ibland lika icke nyskapande som alla low-budget dansband med långa rosa skjortsnibbar som fanns i slutet av 70-talet eller när fan det var. Alla spelade samma svensktopps-piss-låtar och försökte enbart låta som Sven-Ingvars och Vikingarna allihop. 80% reverb, 20% fåniga rosa kostymer. Går jag ut på krogen eller liknande tycker jag givetvis att det är roligare med ett band som försöker härma gamla USA-blueslegender än otajta dansband som försöker härma dansband som härmat dansband som härmat dansband som härmat Vikingarna. Men svensk blues är mestadels bara skitkopior av orginalen. Och egentligen är det ju ganska tråkigt även om banden faktiskt klarar av att spela lika som orginalen. Lika upphetsande som förfalskningar av Picassotavlor. Och hur fan ska man kunna bestämma sig om man vill försöka härma Chicago eller Texas-dialekten när man sjunger sin äkta amerikanska blues från Bollnäs eller Säffle?

Vad är det med dig då? För det första påstod jag aldrig att det var nån större undersökning. För det andra var det överhuvudtaget ingen åsikt från mig. Det var bara ett litet fakta i det stora oändliga världsalltet. Jag kan ju spä på med att jag dessutom med 100% säkerhet vet att både min dotter, svärsonen och massor av deras kompisar gärna vill ha både orginal CD och vinyl-skivor. Och det är inte heller nån av mina åsikter. Jag själv har åsikten att vinyl är skit. CD är bättre. Spela och sjunga själv bäst.

Jag fick en förfrågan igår om jag hade nåt ex av vår debut-LP, Guitar 66 Lost Like A Pinball (vinyl alltså) från 1983 till salu. Det är den unge svärsonens far, han heter Håkan lika som jag, som vill ha vinyl. Han lyssnar inte på annat, han har nyss skaffat nygammal stereo med bla Carlsson-högtalare. Så intresset för skivor man kan ta på är inte helt borta.

Ja vad är gammalt och nytt under solen? Tonerna som står till buds på en gitarrs greppbräda är väl desamma nu som 1920. Skillnaden i gammal och ny musik är ju bara att det är bättre ljud på inspelningarna nu. Och ev att det finns dataprogram som gör att man slipper spela, det låter ändå. Som självspelande pianon för 100 år sen. De som säger att det är gubbigt och kasst med blues säger det enbart därför att de är avundsjuka på att de inte kan spela blues. Kan man inte både spela blues och sjunga barnvisor för riktigt små barn är man ingen hel musiker. Kan man det kan man spela allt annat också. Och dessutom, det finns många väldigt unga svinbra bluesmusiker. Och sopmusiker i alla åldrar.

Om det får kosta 15000, väljer man inte Mac då? 😕 Mvh Grottmänniska i Ljusne.

Vad är föresten en "fender-blues"? En speciell sorts musik? Som inte går att spela likadant på en Ibanez? Eller är det en fender gitarrstärkare som menas, och att det inte går att få fram samma musik ur en Marshall? Man får lära sig nya saker varje dag!

Modern blues är bara skit skrev jag... Tar tillbaka det. När jag spelar är det skitbra.

Det blir kanon! Tänk på att jobba mycket med bas och trumljud. Många bluesrockgrejer låter skit eftersom gitarren är det som hörs alldeles för mycket. Fetta på med mycket trummor och elektrisk bas. Det är först då en bra gitarrist kommer till sin rätt. Trummor o bas är hela grunden, gitarren ska vara en tunn glasyr som får det att glittra.

Det ska vara Hound Dog Taylor and the Houserockers! Ingen basist! Modern blues är ju bara skit. Fin stereo på det här. När de här inte spelade, drack de visky, högg varann med kniv och sköt ihjäl varann. Hound Dog sköt ihjäl basisten, sen spelade de utan basist. Edit: En till. Super man och lyssnar på det här blir man helt galen och kastar sig runt i rummen så möbler och allt blir till sopor. Lyssna hur sista ordet i fraserna förvinner eftersom han tittar neråt slideröret då!

Det lilla jag lyssnade på youtube tyckte jag MXR silicon vad fan mer den nu hette var ett strå vassare än ´69... Och ´70 tyckte jag lät surrigare o sämre. Fulldriven... har en lite otäck känsla att jag nästan skulle begå harakiri om jag sålde den och sen insåg vad jag gjort. Både Fulldrive wha-wha och en bäst fuzz tillsammans vore nog Nirvana. Tror jag gav över 3000 kr för Fulldriven ny. Nu är de väl betydligt billigare. Får jag ett bud då? Man kan köra Fulldriven på 18 volt om man vill, då vrålar den mer påstås. Edit: Mer ljudprov MXR: http://www.thomann.de/se/mxr_m173_silicon_fuzz_classic_108.htm

Här är det två Fulltone, jag tycker ´69 låter betydligt bättre än ´70. I början är det en rolig introlåt med en sångare som growlar bluesrock, skitkul!

Jag hittade den här MXR fuzzen, den låter kanon. Den har en "buffer" knapp som tar bort det dovmurriga många fuzzar lider av. Här är en bra demo, man får höra den ihop med en wha wha på slutet. Här är en annan, snubben får fram ett otroligt långt häng med pedalen fast han kör rent ljud i stärkaren. Det händer rejält med grejer när han vrider på reglagen.... Skulle nog passa min gnisselspelstil...

Jag börjar bli mer och mer inne på att fuzz is the skit man ska ha. Jag har en mkt bra Fulltone Fulldrive 2 distpedal, men den låter ganska likt det ljud jag får i Fender Hotroddens skitigaste kanal på full gain, vill ha nåt som trasar sönder ljudet mer. Har hört flera fuzzar som bara surrar och låter helt skitvärdelöst, har haft nån sån själv med. Den bästa jag haft var en Double Muff, fuzzljudet var helt grymt bra, man kunde spela med ganska rent ljud i den också, om man vred ner vollen på gitarren. Felet var att det försvann diskant. Hade den haft en tonkontroll man kunde gasa på hade den varit perfekt. Nu har jag lyssnat lite på Fulltone ´69 på youtube, de verkar vara skitbra, de kan låta på många olika vis. Fuzzåsikter?

Fanns det trummaskiner tidigt 60-tal?

De ospunna strängarna kan nog duga, men de spunna ökar mer i "sladdrighet" när man stämmer ner. Och det är ju de tjocka man kompar som värst på. Jag spelar en helton nedstämt och spelar Ddario ligth top/heavy bottom, de går från 0.10 till 0.53. Att ha tjockt i basen ger ett j-a tryck i ljudet, de tunnare ospunna är lätta at sola på. Testa!

Använder ni fortfarande samma JBL 4430? 😕

Nån som testat den? Hittar nästan inte ett nada om jag googlar på den... Är den liknade SM57 fast lite sämre? (min gissning)

Jag har provat en del med fler än en mick på elgitarr, både i stereo, och som en närmick + avståndsmick, och med en närmick plus två mickar i stereo en bit ifrån. Det har alltid slutat med att jag bara använt en mick. Det blir bäst tycker jag...☺️

Nej, det vet jag inte förståss. Vi Hotmailar ibland Fredrik o jag. Han är en trevlig jäkel.

Jag är för gammal nu, ondskan har liksom runnit av mig. Spydighetssvaren behövs ju inte heller sen Analogfreak portades på livstid.

Jag hade en dyr Nakamichi kassetmaskin en gång long ago. Den hade två line in och tre(!) mickingångar, två stero och en mono. Vi gjorde fina liveinspelningar av vår rocktrio med den, en mick på basen, en ovan trummorna och en på gitarren. Samt line från mixern, det var väl bara sång i den på den tin. Det jävöiga var att kassetterna lät ruskigt bra hemma, men i bilen var det skit, Nakamichi hade en egen variant på hur spåren låg på tejpen! Långt om länge fattade jag att justera tonhuvet på bilbandaren likadant. Hälsningar raggarn.