Jag mår rätt bra. Musikaliskt så är det uruselt. Skriver inga låtar alls. För att det ska bli av så behöver jag en vapendragare. Klarar inget på egen hand. Är dessutom helt kass på engelska och kan inte skriva en textad utan att det blir jävla corny.
Däremot så känner jag mig mer o mer säker i mitt mixande. Så pass att jag tom att folk jag såg upp till, dvs sk proffs, börjar jag se ner till, om man får uttrycka det så illa?!
Så har det iaf blivit när det gäller mixande på daw's.
Vad det gäller mixande av liveband så är det fortfarande inte många som sprätter mig på fingrarna. Kan låta skrytigt och det skiter jag i.
998 av 1000 band/artister jag jobbat med har varit mer än nöjda. Och lika många gånger har det kommit fram folk som kommenterar att det är bra ljud. Visst nån trög kommunistisk proggråtta dyker det alltid upp och kan bättre, men det sker inte så ofta som tur är.
Dom sk proffsen i branschen verkar veta mer om slutsteg än musikalisk balans. Ni vet, dom som läser manualer på skithuset.
Jag har hållit på i snart 29 år med ljudteknik och jag har fortfarande inte ramlat av stolen av nån vassare och jag har inte ljudteknik som yrke heller. Och då kan man ju undra varför? Jo, kasst betalt och på tok för många timmar i bil. Tungt, roddigt och mongotider
Vad det gäller att köpa grejer så blir det mest pluggar, pluggar är roligt och nördigt. Och eftersom jag har en dragstermotor till dator så är det bara att mosa på tills det rinner ur öronen.
Nästa stora köp blir en MacBook Pro Retina. Väntar bara på att det kommer med Haswellproppar.