wellness music

Jisses, den här webshopen har jag helt missat. Vibrationsdämpande höljen till USB-kabel och allt.

2MuchCrazyjuice Kanonbra sammanställning du gjort och jag känner igen mycket av det du beskriver. Jag fick lära mig en intressant grejj när jag nyligen var och tog bort en vaxpropp. Jag frågade audiologen varför jag ofta får tinnitus efter att jag kört ett intensivt pass på studiobygget - trots att jag både använder proppar och hörselkåpor. Hon berättade för mig att det troligtvis beror på ledningen och resonansen i skallbenet. Det var en grejj som jag aldrig hade tänkt på tidigare. Så det bästa är ju att försöka få in regelbundna pauser om när man utsätter sig för höga ljudnivåer. Om man inte vill köra med hjälm förstås... Hälsningar / Björn

Självmordsvapen?? Förstår faktiskt inte vad du menar 😕

Jag tror jag förstår hur du menar Valle . Jag vet inte om jag lyckats få fram min poäng helt och hållet men jag tycker det här är en intressant diskussion. Nu rockar vi vidare🙂

Det verkar som vi tycker olika här och jag tycker absolut att affärsmoral hör hemma i den här diskussionen. Naturligvis ska ett ingånget avtal hållas men behöver nödvändigtvis inte ristas i sten. I min värld kan saker och förutsättningar förändras över tid och om båda parter är intresserad av ett långvarigt samarbete kan man tex, skriva in att man har "avstämningsstationer" under resans gång för att utvärdera projektets utveckling. Detta är i synnerhet väldigt aktuellt idag då många parametrar är ovissa med tanke på den snabba teknikutvecklingen. Det jag bara ville visa på är att det finns alternativa tänk vad det gäller arbetssätt inom vår bransch men även hur vi alla har olika synsätt på hur musik ska värderas. Har man hittat en modell som funkar bra och som ger en bra magkänsla så är det väl bara att rocka på. Hälsningar / Björn

Tjena Valle! Jag håller med dig om att ett företag oftast (och kanske klokast) drivs i ett vinstdrivande syfte. På samma sätt kan ju även en upphovsman ha ett liknande tänk. Jag tycker inte att denna diskussion har något med MBL etc att göra, utan jag ser den gärna som ett ypperligt tillfälle för oss som jobbar med musik att få bolla tankar och ideér som förhoppningsvis leder till klarhet och konstruktiva lösningar där vi faktiskt själva kan påverka. Som kuriosa kan jag nämna att hela EM:s koncept har jag haft som en betaversion ända sedan 2005. Det gjordes en pressrelease inom branschen för detta projekt (WellnessMusicLibrary) men tyvärr så kom det andra projekt i vägen och konceptet har ännu inte sjösatts. I princip identiskt upplägg som EM förutom att vinst splittas mellan bolag och låtskrivare och att jag förhandlade fram ett skräddarsytt avtal med STIM. Vad det gäller bra och dåliga dealar så är det väl egentligen hur enkelt som helst att signa en mindre bra deal i iverns hetta. Ett resonemang som bygger på att man "får skylla sig själv" om man skriver på en mindre fördelaktig deal förutsätter att en del av parten inte har en schysst intention, vilket återfinns i de flesta bransher, och det tycker jag är så himla tråkigt. Vänligen / Björn

Tjena Demonen! Som jag ser det så beror det mycket på vilka ambitioner / vilken inställning man har till sitt skapande samt vilken strategi man väljer på lång sikt. Om upphovsmannens ambitioner sträcker sig till att få bli hörd på radio mot en symbolisk ersättning, och man är nöjd med, så kan ju ovan nämnda modell vara ett bra alternativ. En jämförelse kan ju då vara att den ovan nämnda ersättningen utesluter all framtida ersättning för verket i fråga medan en portfolio full av skisser och ideér kan vara guld värd för upphovsmannen när rätt tillfälle ges. När inträffar då rätt tillfälle kan man ju undra? Tålamod, kreativitet och framför allt att tacka nej till upplägg där artistiskt skapande inte värdesätts på ett sunt sätt ökar troligtvis förutsättningarna för att kunna leva på sin musik över tid. Hälsningar / Björn

Hallå Demonen och Kängan och tack för er feedback! Jag tycker denna debatt är viktig. Så länge inte Chris är med i debatten (jag upptäckte denna tråd lite sent - sorry) vill jag inte uttala mig mer om EM, utan istället fokusera på hur vi upphovsmän förhåller oss till vår musik och vårt arbete. Jag tycker det är viktigt att lyfta fram helheten och de konsekvenser som ett utträde från STIM innebär för ens framtida möjligheter att tjäna pengar på sin musik. Kriteriet för att uppnå verkshöjd är att verket går att anmäla hos STIM, oavsett om det är enkel barnvisa eller XYZ med Rush. ES är bara ett av många exempel på affärsmodeller där vi som upphovsmän faktiskt kan välja och därmed påverka åt vilket håll vi vill att utvecklingen ska gå. Jag upplever en tydlig trend där värdet av musik och upphovsmäns arbete värdesätts allt mindre och där det nästan ska vara en ynnest att över huvud taget få betalt för sitt arbete. Den trenden vill jag gärna bryta. En sak som är viktig att komma ihåg i sammanhanget är att det oftast är svårt att höja sina priser och ta vettigt betalt om man tidigare sålt sina tjänster allt för billigt. Därför tycker jag att det är viktigt att tänka till innan man etablerar principer som man sedan får äta upp. Allt gott! / Björn

Varmt välkommen Patrik! 🙂

Hej Chris! Många bra tankar med ert koncept och en helt klart inviterande presentation. Som jag ser det så finns det dock en del frågetecken och ifrågasättande från min sida och jag passar härmed på att belysa ert koncept ur ett upphovsmannamässigt perspektiv. För det första så skulle jag vilja få en saklig förklaring till varför ni valt att inte samarbeta med STIM som är grundbulten inom upphovsmannarättslig ersättning? Att det skulle underlätta för kunden är ett argument som jag tyvärr inte kommer att köpa. Detta är ju något som ni naturligtvis kan ta ut från kunden och därmed låta stanna kvar i era fickor. Som jag tolkar er affärsmodell så innebär det i praktiken att ni betalar en upphovsman 606 kr / verk och inspelning för att bygga upp er katalog som ni sedan fritt förfogar över och ger er intäkter i all oändlighet rent hypotetiskt sett. Att ni sedan "står till tjänst" med feedback och rekommenderar att jobba i templates gör det hela ännu mer utstuderat eftersom detta är något som i huvudsak kommer er till gagn i form av en så välproducerad katalog som möjligt samt att kunderna vill ju gärna ha flera varianter och arr från samma session. Rätta mig gärna om jag uppfattat något fel Chris, men jag kan tyvärr inte se det på annat sätt än att kompositören blir extremt utnyttjad genom att acceptera ert upplägg. Återigen så vill jag ge er en eloge för att ni varit tydlig med att EM kanske inte passar alla och att var och en har full frihet att fatta sina egna beslut. Jag vill dock informera om några saker till alla er som står inför beslutet om att jobba med musik på detta sätt. Åsikterna står för mig och baserar sig på 20 års erfarenhet av musiklicensiering. • 606 kr / verk och inspelning är enligt mig en skamligt låg ersättning om inte upphovsmannen ges rätt till royaltyersättning som direkt speglar användandet. • Tänk er för innan ni avsäger er rätten till STIM med tillhörande systersällskap. STIM har varit stelbenta men är helt klart på väg att komma ikapp den tekniska utvecklingen med nya lösningar och tänk. • Värdesätt ditt arbete och din musik. Med vänliga hälsningar / Björn Melander

Aha, då förstår jag hur du menar Claes och jag håller med om att det är nog en del tillverkare som rider på vintagevågen bara genom att sätta dit ett mulligt rör som exponeras tydligt på fronten - typ Allt gott! / Björn

Hej Claes! Jag tror jag förstår hur du menar men jag håller inte riktigt med dig att vi skulle vara så lättlurade🙂. Jag tror att de flesta lyssnar sig fram till vad man tycker låter bra och det ena behöver ju inte utesluta det andra. Jag ser gammal och ny teknik som en palett full av möjligheter till att uppnå det sound man är ute efter. Den mjukhet och värme som elektroniken i vissa äldre burkar och mickar kan åstadkomma / färga ljudet med är inte helt lätt att simulera till fullo i en plugg. Ett exempel är Urei:s gamla compressorer med optokopplare som enligt min mening är näst intill oslagbar på tal. En smakfull kombination av gammalt och nytt är det nog ganska många som använder sig av idag. Hälsningar / Björn 🙂

Hej igen GreenLight. Det var ett bra tips av Claes. Kolla igenom den sidan + lite trådar här på forumet så du först sätter dig in i principen så klarnar det säkert en del för dig. Tänk igenom vad du vill uppnå med bygget och hur dina prioriteringar ser ut. Återkom sedan med dina frågor så kommer du säkert få den hjälp du behöver. Allt gott / Björn

Hej CHAE! Jag förstår din tanke men jag tror att du kommer få en mer flexibel lösning om du gör dessa fristående och med olika egenskaper på respektive sida. Kolla gärna på adrumdrum och Dr. Hans förslag i Forsbergs tråd. Om du gör vridbara fötter så blir ju dessa inte mer skrymmande att förvara än gångjärnsvarianten. Hälsningar / Björn

Hallå Greenlight! Alltid kul med studiobygge! 🙂 Du är helt klart inne på rätt spår tycker jag men det framgår inte om du tänker bygga flytande rum eller inte. Om du inte bygger flytande så vinner du inte speciellt mycket på att ha en så stor luftspalt mellan rummen. Däremot kan du ju använda detta utrymme till att göra en effektiv ljudsluss. Vad det gäller väggkonstruktionen så ska du inte ha gips på båda sidor och sidorna som är mot luftspalten skall vara öppna. Återkom gärna hur du hade tänkt dig konstruktionen för övrigt. Vänliga hälsningar / Björn

Häftig inspelning och vilka panoreringar! 🙂

Vem införde diskantregistret på inspelningar egentligen? Edit: Förtydligande, vem var pionjär vad det gäller att ge ut inspelningar utan "gula hinnan", dvs. med diskantrikt innehåll?

@ LaBrea; jag förstår hur du menar och håller med om att det helt klart underlättar för produktionsbolagen att jobba med en sådan typ av katalog. För mig känns det dock konstigt att inte värdesätta musiken högre än vad denna affärsmodell uppmanar till. Att det är "besvärligt att rapportera" den musik man använder i en produktion tycker jag pekar på en ickerespekt för musikens värde tillika upphovsmannens arbete. Någon form av tydligt definierad kickback som speglar användande borde vara skäligt. Jag tycker det är viktigt att verka för att bibehålla musikens värde. Det kan vi göra genom att inte dumpa priserna på vår musik. Allra ödmjukast / Björn

Jag vill gärna flika in i debatten här med några reflektioner. Först av allt så tycker jag att det är både kul och sunt med mångfald och nytänkande i branschen. Det som jag däremot har svårt att förstå är att branschen fortfarande dras med affärs-tänk som inte resulterar i en vinnar-vinnar lösning för samtliga parter. En ersättning om 606 kr för både inspelning och förlag där man inte får ta del av framtida intäkter tycker jag är på tok för låg ersättning. Jag förstår uppsidan för slutkunden med denna affärsmodell men tyvärr så tycker jag att den bidrar med att sänka både värde och status för såväl musik som upphovsmannens konstnärliga arbete. Det blir lite slit och släng över det hela och boostar bara uppfattningen om att musik ska vara mer eller mindre gratis. Med modern teknik är det hur enkelt som helst att öronmärka verken och koppla dessa till avräkningslistor både vad det gäller mekanisk ersättning som utförande. Varför ska inte upphovsmännen få ta del av kommande intäkter över tid? Vissa gånger är det klokt i att vara flexibel och tänka gungor och karuseller men en princip som jag inte tycker att man som upphovsman ska ge vika för är "tjänar andra pengar på min musik så vill jag också vara med att ta del av kakan". Hälsningar / Björn

Kul att analysera gamla inspelningar.!Jag tror att en del av förklaringen ligger i avsaknaden av närmickning, kanalseparation, dynamik samt stereo. En skicklig tekniker och en duktig sångare med ett avspänt "performance" som dubbat sig själv bidrar säkert till att inspelningen upplevs som en "samlad smet" där inga instrument egentligen bråkar med varandra.

Inspirerande och roligt att följa ditt projekt. Helt klart imponerande hur du går till botten med detta och jag hoppas du får ordning på micken! Keep up the good work! Ps! Härlig humor du har ( leta ciggpaket etc. :-))

Hallå JJ! Jag förstår din oro men som ake sa så brukar det sitta en spänningsregulator i likströmsmatade lågvoltsapparater. Står det 9 - 12 V på ditt klaviatur kan du använda 12 V trafon. Om du har en spänningsprovare kan du provmäta trafon utan last och kolla så att spänningen inte överstiger 12 V. Kom ihåg att enklare trafos som är märkt 12 V på sekundärsidan ger 12 V vid 230 V primärspänning. Har man otur så har man kanske 240 V i vägguttagen och då blir sekundärspänningen på din trafo högre än 12 V. Strömmen 1000 mA behöver du inte oroa dig för då detta bara innebär att den trafon klarar av att leverera dubbelt så mycket ström som din apparat drar vid full last, så du skulle i praktiken kunna paralellkoppla två 500 mA apparater till den. Alltså ingen fara med det. Hoppas denna info gör dig lite klokare. Vänliga hälsningar / Björn Edit: Kom i håg att kolla så att polariteten blir rätt och att det verkligen står DC och att det inte är + / - matning.

http://translate.google.se/translate?hl=sv&langpair=en%7Csv&u=http://www.lkmusic.co.nz/ribbonfix.htm

Hallå Shimmen! Kolla gärna denna produkt där du kan få eget motiv printat på absorbenten. http://www.akustikmiljo.se/1/1.0.1.0/112/1/ Hälsningar / Björn

Skämt och sido, det var ju faktiskt ungefär så här megafonerna såg ut i början på förra seklet innan PA:t kom. Tänk dig ett helt gig med en sån där framför truten... Edit: Detta är en mega enkel lösning som borde vara värd att testa. Ännu bättre blir det ju om du har möjlighet att göra en i plåt eller dyl. men formen tror jag funkar fint. Det är ju slutarean som bestämmer hur djupt ner hornet går. Skillnaden med en mer klockformad strut / exponentiellt horn är ju bara att du sprider registret på ett annat sätt och minskar distortionen, men dist vill väl du ha?