Erik dP

Förrutom en spark kanske du behöver en morot: Idag hörde en studioägare av sig och erbjöd mig att spela in tre låtar gratis. En krog frågade i våras om jag ville spela hos dom. Jag kanske nappar på erbjudanden nån gång i framtiden (när jag lärt mig spela instrument bättre, eller har nåt band). Jag antar att bara man har tillräckligt bra material så kan dörrar öppna sig. Jag är dock rätt nöjd med att inte känna ngn press. Jag funderar dock på att skicka in nåt till webjokern med den trygga säkerheten att det det är omöjligt att vinna den vägen, för att kunna sprida min övriga musik via den uppmärksamhet man kanske får där. Bara mitt bidrag är tillräckligt bra...

Skippa textdelen då. Grejjen är ju att din hjärna ska börja jaga melodier. Jag hör numera ständigt ny musik i min skalle. Ibland kan jag inte följa en lunchkonverasation då jag stänger in mig i min bubbla. Sedan vet jag inte...Branch?...Du gör väl det här för din egen skull först och främst? Skaffa en "riktig" utbildning så du har en inkomst. Läkare, ingenjör. Räkna inte med att tjäna pengar på musik. Särskilt om du inte skrivit något än.

Tips från mig (Så här gjorde jag): - Skriv en låt per dag, musik + text, och spela in det. - Gå ej tbaks för att ägna dig åt gårdagens, eller förrgårdagens resultat. - Gör så några veckor. Stunta i att låtarna du krystar fram låter pinsamma, med pinsam text. ...För mig blev det så att min skalle började ständigt försöka hitta på nya låtar. Nu skriver jag ca en låt i månaden. Ibland tar det bara ett par timmar att skriva en låt som senare kanske justeras här och där. Jag har vid nåt tillfälle lyssnat på resultatet av "en låt per dag" projektet och jag har väl kanske tagit något vidare i nya låtar. Minns inte. (Jag hörde senare någon artist säga nåt om "skriv 100 låtar och kasta bort dom" som sitt tips, så jag antar att jag inte var först med denna metod.)

Digitaltrummor?

Ännu värre är det de gånger okända band (kompisar) spelar på en krog. På deras studioinspelningar så hör man en tydlig separation mellan instrumenten. Live så drar ljudteknikern upp alla reglage på max. Jag har nån gång frågat vid soundcheck varför och fick till svar att när folk kommer så dämpas ljudet av kropparna. Problemet är att folk vänder på klacken pga ljudvolymen. Om någon väljer att gå in och lyssna så står dom så långt bort som möjligt. Det kan väl inte vara kul att spela om man inte ser någon publik. Och för publiken kan inte en homogen ljudmatta som genererar mer tinnitus än musikupplevelse vara värt nåt. Det enda som sker är att bandet inte kan sprida sin konst som önskat.

Jag menar att jag istället för att bara ge upp provade mig fram, och genom att spela in mig själv i olika tonarter mm så har lärt mig hur jag ska sjunga för att låta så bra som möjligt. Det var bara mina erfarenheter. Sedan låter jag fortfarande inte som jag någon sångfågel, men jag behöver kanske inte skämmas. Den låt jag skrev häromdan testade jag i tre olika tonarter enl anteckningar: först G, sedan Bb, och sist A. Det var det sista som funkade bäst i strupen (men kanske inte i öronen då jag inte spelat in ännu). Jag börjar ofta skriva i en tonart, men ändrar när den blivit sjungbar.

Första gången man sjunger in sin vackra stämma, vilket man tror, så vill man sedan hålla käft resten av livet. Falsk och nasal. Så här gick jag till väga, Learning by failing. Tips från coachen: Man kan sedan jobba med hur högt man sjunger. Viska till skrika. Även tonart - spela samma låt flera gånger och byt ett halvt tonsteg mellan varje gång. Variera var i strupen rösten kommer ifrån - svårt att förklara: Kvid, skrik, gurgla fram oljudet. Efter ett tag hittar man var man låter bäst (allt är relativt). Jag är rätt bekväm hur jag låter numera. Och min omgivning verkar stå ut (eller så ljuger dom).

Aldrig jobbat med varken Mac elle ProTools. Men du kanske har råkat ställa kameran på NTSC (eller 30 bilder per sekund) och projektet är europeiskt PAL (dv 25/50 bilder per sekund). Frameraten var väl det som saknades i "inforutan". Alternativt svar: I PC-världen kan väl sånt här hända beroende på vilken skärm (i ett multiskärm-mode) som är "main". Kanske bara ena skärmen i Mac går att visa film på.

Tänk på att den filmar med ett "amerikanskt" format och inte ett "europeiskt". Dvs 30 bilder per sekund istället för 25 eller 50. Man kan få konverteringsproblem, eller flimmer tilsammans med lampor. Jobbigt om du tex har film från flera kameror som inte snyggt går att klippa ihop. Eller om du bränner en skiva till mormor som sedan inte går att spela upp på tjock-TVn pga NTSC/PAL-krånglet. VHS går inte heller att spela in till då dessa är PAL och inte NTSC. Synd att dessa smidiga prylar inte går att ställa in för EU-standard. Dom borde ha EU-strafftullar för teknik som inte är anpassade för europeisk marknad så dom börjar anpassa sig. Dom har ju redan nu strafftullar för videokameror om dom kan filma längre än 30 minuter. (...Släktingar till oss spelade in barnaåren på en Sanyo med 30 eller 60-bilder per sekund, och har nu svårt med distributionen till den äldre generationen. <- Det sista rimmar!) Det är möjligt att det finns snygga lösningar, men de kostar förmodligen tid och pengar. Jag har hört att en del europeiska filmare filmar med 25p och sedan relativt enkelt kör filmen lite långsammare då de konverterar filmen till filmduksformatet (24p). (Då slipper dom lampflimmer vid inspelningen.) Det andra hållet funkar oxå, 24->25 då dom överför Hollywood-filmer till svensk TV (filmerna blir då 4% "kortare" då de spelas upp snabbare). Kompakta kameror som filmar med EU-format: -Panasonic har några modeller med 25p AVCHD (jag har en Lumix TZ7). Även vissa av deras systemkameror har detta. -Sony har också några kompakter som filmar med samma format som Panasonic. Även de dyrare NEX och större system kameror. -Canon's systemkameror går ibland att ställa in på flera olika format 24, 25, 30, 50, 60 bilder per sekund. Det är väl .MOV tror jag? -Pentax har en systemkamera som filmar med 25 bilder per sekund. -Den enda mobiltelefon jag läst om som fixar detta är en Nokia (en "8" i modellnamnet har jag för mig). Om man ska filma med EU-format så verkar det som att man ska undvika: Ipad, Iphone, Sanyo, Zoom, de flesta digitalkameror och mobiltelefoner. Som hobbyfilmare rekommenderar jag att alltid köra EU-format. Man sparar tid och pengar (även om kameran kan vara lite dyrare). Såvida man inte bara ska slänga upp nåt kort på Youtube eller nåt sånt. Jag antar att de flesta dock inte bryr sig lika mycket som jag, men jag har ibland riggat upp ett par kameror, och sedan synkat ihop dom med hjälp av ljudet och enkelt klippt ihop en konsertfilm genom att hoppa mellan kameravinklarna. Detta skulle inte funka så bra om formaten skiljde sig åt.

Beror på vilken modell du har. Om jag minns rätt så har Ipod Touch 2gen, 3gen, 3GS, men ej 4G analoga stereoingångar på dockan. Samma har jag för mig gäller för Iphone. Dvs att f o m generation 4 så saknas de analoga stereoingångarna på dockan. Alesis har i sitt sortiment en handhållen docka med inbyggda mickar och fantommatning till externa för detta ändamål. Ipod touch behöver dock en extension-sladd för medhörning med hörlursuttaget då dockan inte använder dockans stereoutgång. Blue Mike 1 & 2 (eller nåt sånt namn) är en stereomick som passar de analoga ingångarna på dessa äldre ingångar. Jag har för mig att denna mick även har stereo aux-in. Det finns några till, men jag antar att inga fler kommer då dockan numera inte har analog-in på nyare produkter. Det som är bra med de analoga ingångarna är att frekvensgången inte är strypt från 150 Hz och nedåt som på hörlursingången. Ipod Touch 2G är inte strypt på hörlursingången. MultiTrack DAW har ett val i menyn om man ska armera ett stereospår eller två monospår vid inspelning. Gitarr + Sång tex. Du kan dock gå till forumet för produkten och kolla då jag bara använder hörlursingången (mono). Om du är pillrig kan du nog bygga en egen sladd då det verkar som om Apple själva inte har någon.

Trådskaparen kör med en Zoom r16 som liksom MultiTrack DAW är en portastudio. Jag har därför liknande funderingar, då portastudios är kanon att spela in med, men kalkon (för det mesta) för editering. Vill man ha möjlighet till maximalt antal kanaler på resande fot i ett så litet paket som möjligt så är portastudios rätt smidiga - MultiTrack DAW erbjuder i princip 48 kanaler på sin Ipod. Det är så att MultiTrack DAW erbjuder i stort sätt inget (som tex effekter, mp3 codec, mm) förutom inspelning av upp till 24 stereokanaler, max två mono eller en stereo åt gången. (Garage Band för Ipad tex lär bara klara en inspelning i mono.) Man kan klippa, klistra, och allt sådant som i vanliga DAW (vågformer visas på varje spår). Så på resande fot kan spela in allt man vill, men effeker mm behöver man i dagsläget trimma efter man exporterat allt till ngt annat DAW. Jag har dock nöjt mig med torra direktmixar till wav från MT. Hoppas jag inte längre ligger högst på din "märkliga påstående"-lista, Valle.

Det jag läst om Reaper är att det är: -billigt (i alla fall så länge man inte tjänar så mycket pengar på sin musik), -har lite andra lösningar än andra DAWs (alla spår ser lika ut: ljudspår och effektspår, eller nåt sånt), -det är litet i storlek (och kanske går att köra direkt från en minnessticka?) -generösa uppdateringar (om jag gått på vad som står vill säga), -nerladdningsbar fullversion som trial i 30 dagar. Jag tänkte att nåt sånt här skulle kunna vara bra som komplettering till min portastudio på Ipod (HarmonicDog MultiTrack DAW).

Variax från Line6. Banjo, resonator, sitar-ljud bland alla el- och akustiska gitarrmodeller.

En Roland PMA5. Kan beskrivas som en trummaskin med ackordspår för styrning av 3 spår med olika instrument. Autokomp med tex trummor, bas, stråkar, piano. Sedan finns ytterligare 4 spår för jamning till autokompet. Allt styrs med touch screen (plastpenna eller finger). Rätt komplett med massor med bra ljud. Jag har nyligen styrt denna med midi då pianoljuden är bättre än de i den gamla Ensoniq SQ-1+ jag lånat, som oxå samlar damm pga pianoinköp (digitalt). Han vill visst sälja synthen. Man lär kunna styra denna och krama ur 32 ljud eller röster, eller nåt sånt, om man använder den som ljudkort. Mitt piano saknar trumljud så jag kanske kopplar in denna nån gång. Jag använder en Boss Loop Station RC-2 som trummaskin just nu där loopfunktionen samlar damm.

Jag har en Vexers-datorlåda jag kan sälja till dig billigt. Inbyggd fläkt och strömuttag. Den har snyggt rundade hörn istället för kantiga. Hjul på ena kortsidan. Så ge ett bud! EDIT: Nu såg jag att tråden är äldre än Erik Saades fans.

Det kanske är ett bra sätt att skydda sin musik mot plagiat utan risken att behöva uppträda. "Se här: Jag var först!" Men å andra sidan lät ju Danmarks bidrag precis som "Sing for me". Undrar vem som får STIM-pengarna?

Vem på forumet ska skicka in bidrag till Melodifestivalen? Och varför? Det kan vara andra orsaker en den lilla chansen att komma längre än till det runda arkivet. Webjoker eller VIP-filen? Kul om det finns forum-bidrag man kan spana efter.

Det gör inget. Jag vill bara inte väcka hjärtesorg i onödan... ...Utom i mina låtar förstås.

...Oj då. Jag som precis fick lite ågren och raderade "låttexten".

...Och då har man ju dessutom nåt att skriva en låt om.

Lite märkligt att man verkar väldigt, automatiskt, skyddad om man skriver en låt. Men har ett svagare skydd (kortare tid, plus kostnad) om man löser cancerns gåta eller kan få bilar att drivas vatten. ...Fattar varför ungdomar söker till Idol istället för KTH.

Den brukar vara rätt lång för musik (70 år efter upphovsmannens död?) Är den kortare för litterära verk? Som, typ medicin och andra uppfinningar: några få år.

...Skulle jag bli stämd i dagsläget är det förmodligen bara till min fördel. Jag har ju rätt många berättelser som är helt egna.

Originaltexten är på svenska medan min låt är på engelska (har inte läst den engelska utgåvan). Jag har kvar de svenska Ylva-li istället för Lalla-lee (eller nåt sånt) då jag inte tyckte översättningen av namnet var lysande i den engelska utgvan. "Li" lär betyda liten om jag fattat rätt: Lilla Ylva. Tex Barbro blev Barbara (ej använt nåt av detta i min låt). Jag har ju tolkat låten från hur jag föreställer mig hur de känner snarare än att återge exakt. Någon replik är rätt så översatt rätt av utav mig då jag inte ville förvanska originalet för mycket. Slutet är min egen avrundning. Jag antar att ingen fattar nåt i alla fall. Det var dock ngt Spansk-sjungande band som ville översätta min låt till spanska. Med tanke på filmer som Pans Labyrint så verkar spanjorer gilla sagor. Jag körde den genom Google's översättningsprogram åt dom på skoj.

Jag lyssnade på radio (P1) i söndags förmiddag. Där berättades det om Harry Potter-fenomenet som resulterat i fan-noveller, närmare bestämt runt en halv miljon, där fans har hittat på egna Harry Potter-historier. Jag antar att om man gav ut en sådan bok så blir man mer stämd än alla gitarrsträngar i världen (kul ordlek jag just kom på). Då funderade jag på hur det funkar om man låter sig inspireras av en bok/film som exempelvis Kate Bush gjorde med "Wuthering Heights". Jag skrev själv ihop en låt (Salikon's roses) baserad på en Astrid Lindgren-saga från 40-talet, och dessutom av en av Arnolds illustrationer som gjordes långt senare (60-70 tal) till just denna saga. Nu är ju inte detta några "låtstölder" så att säga, men kanske (i alla fall i mitt fall) åt idé-stöld-hållet. Eller inspiration som jag helst kallar det. Jag har tidigare inte funderat så mycket på detta, förutom att sagan förmodligen hade stor betydelse för mig i det undermedvetna då jag skrev mycket av låten utan att ha läst boken sedan jag var barn. De små fraserna jag skrivit hade jag egentligen tänkt att byta ut, men låten växte. Jag förmodar att det har skrivits massor om tex Kung Arthur eller andra sagofigurer. Velvet Belly lär ha baserat ett helt album på tonsatta dikter. Så frågan är hur mycket man får inspireras av det skrivna ordet. (Dan Brown, med Da Vinci koden, blev friad då han menade att den bok han snodde friskt ifrån inte utgav sig för att vara fiktion.)