Vallhagen

Fantastiskt roligt. En garanterad storsäljare. Jag ser mycket fram att besöka din monter på bokmässan 2013. Jag är förstås helt allvarlig. Jag tror absolut att det finns en hyfsat stor intresserad läsarskara för din bok. Se nu bara för fan till att INTE blir stjärna innan releasen. Då spricker ju hela konceptet.

Tråd flyttad. Politiken hör hemma i OT.

Jag har inte sett nåt svar. Var frågan för svår? Vad är det du tycker är så bra med dansbandsmusik? Varför är den så bra? Var frågan tydlig nog nu? Om du svarat redan i tråden så kan du hänvisa till det, så slipper du svara dubbelt.

Det där duger inte. Du kan junte avkräva alla människor detaljerade vallacceptabla argument, och samtidigt ducka för den allra enklaste motfrågan. Men jag har kanske missat svaret. Det var nåt om "gillade som 7åring"?. Men det dugernte serru, du kan ju inte bara gilla utan att kunna argumentera för det.

Men du Wall-e Berätta varför du är så djupt förälskad i dansband. Vad är det med dansbanden som är så fantastiskt? På vilket sätt är musiken och texterna bra? Berätta också varför dansbandsmusik är mycket bättre än salsa.

Fast 9/10 (nä, 10/11) som har sett och älskat och garvat brallorna av sig till just Spinal Tap är ju hårdrockare själva. Det finns liksom så mycket igenkänning. Hur är det med självdistansen i dansbands- och tyrolerumpasvängen? Garvar man åt dansbandsmotsvarigheten till Manowar? *** Jag tycker för övrigt inte om ordet "hata" i såna här sammanhang. Så jag nöjer mig med "ogilla". Om nu någon uppfattat nåt annat. tjong

För att det är urvattnat, könlöst, lättsaltat, ljummet, oinspirerat, oengagerat, helt befriat från någon som helst attityd, sömnigt och meningslöst... Diehard formulerade det rätt bra tidigt i tråden; som nån som inte orkar eller har viljan eller idéerna, men fruktlöst försöker ändå. Som att inte få upp spyan, det stannar som en återhållen sur rap. Fast utifrån betraktaren så kan det få någon sorts ironiskt distanserad kvalite, som i sällsynta fall plockas upp även av artisten. Som ett eko från folkhemmet man kan le åt. Lite tragiskt gulligt. Så, på det hela taget så är det skit. Även om det definitivt är en del av det svenska fulkulturarvet.

Fantastiskt bra fråga. Hur blir man hårdast idag, 2012? När det hårdaste influenstipset i tråden hittills är Mr Bungle från... 1991? Ett av mina favoritgäng skall sägas, tillsammans med andra Patton-prylar. (Ok, jag har inte klickat på assück-tipset än, ska kolla snart). Jag har inte svaret själv, men testa att jobba extremt dynamiskt mellan mjukt/gott och hårt/ont? Även om det oxå är redan gjort. Minimalism är oxå av godo, den gode Trent Reznor jobbar gärna med sparsmak, och han är ju ruskigt ond (men fan, det är ju OCKSÅ 90-tal...). Annars, om jag pratar egen musiksmak, så sitter ALLT i genuiniteten. Trovärdigheten. Ska du framföra något argt så måste du vara arg på riktigt. Eller möjligen(?) likt en trovärdig skådis kunna gå in i ilskan just när du framför den. Det är därför som Eva Dahlgrens "Döden" är så fruktansvärt hård, trots sin relativa lågmäldhet. Men fanfan igen, det är ju ännu tidigare... 80-tal. Ska man pyssla med shock/skräck så vete fan om det går att göra något mer extremt än det som redan gjorts... Nyligen sa Alice Cooper (refererar här till SVTs "hårdrockens historia") att om man ska gå ett steg till så måste det bli det självmord på scen. Att "bara" skära sig i handlederna är ju redan gjort. Men vi skippar det tror jag. Jag hoppas på kreativa tips i tråden. Frågan är kul.

Jag ser att jag ställde en fråga i den gamla tråden, som fick ett kort (korrekt) svar av Joachim. Sen dess har jag läst på lite och byggt en del prylar (effekter) själv. Dock (reservation!) så har jag varken byggt en DI- eller Reampbox själv. Men i princip: Det finns passiva och aktiva boxar, åt både det ena och andra hållet (DI resp Reamp). Dessa har sina respektive för- och nackdelar. Om man kan koppla en aktiv box "åt fel håll" vete fan, men det går definitivt med en passiv box, eller den lilla prylen hegobald länkar till. En passiv box består i allt väsentligt av en transformator, som har en impedans åt ena hållet och en annan impedans åt det andra. Kopplad åt det ena hållet blir det en DI-box, åt det andra en Reampbox. Simple as that. Dock (och här förlitar jag mig på det jag läst på nätet); det är DI-boxens transformator som är "känslig". Här krävs precisionslindning utförd på prexis rätt sätt. Fan vet hur det går till, men det handlar bl a om magnetisk avskärming i speciellt hölje, och trafon kan bli dyr, kanske 5-800 kr(?). Ska man "bara" ha en reamp så ska det funka med billigare trafo, man bör komma undan med kanske en hundralapp för den. Min försiktiga slutsats, om man håller sig till passiva komponenter: En reampbox bör vara billig. En DI-box kan tillåtas kosta mer. Bägge alternativen går att koppla åt fel håll, men förvänta inte ett "bra" resultat om man kör reampbox som DI. *** Tjing

Nej, hypoteser blir vetenskapliga teorier genom t.ex. experiment. Om rätt ska vara rätt. Inom psykologin och övriga vetenskaper. På detta gav jag exempel ovan. Jag ser verkligen inget personangrepp i mitt förra inlägg. Peka gärna på det, så ska jag ta bort det.

Det där gäller ju alla ämnen inom vetenskapen utom matematiken som är ett regelverk skapat av människan. Hela natur- och läkarvetenskapen bygger på teorier. Föralldel även de humanvetenskapliga disciplinerna. "Teori" är det största och liksom häftigaste som kan åstadkommas i den akademiska världen. Jag gissar att du hört talas om "relativitetsteorin" (Einstein) och "teorin om big bang" (Hubble). Du får gärna diskvalificera hela den akademiska världen (sandlådan?) som bullshit, men att isolera/diskriminera en i sig mångfacetterad vetenskaplig gren på det sätt du gör är lite småfånigt. *** Smileys har i min värld varit ganska vanlig även i handskriven text. När jag gick i skolan förekom ofta den lilla kommentaren "Bra!" efterföljt av en handritad gladolle när man fick tillbaka en bedömd inlämningsuppgift eller ett prov. Den gula gladollen med texten "Keep smiling" eller "dont worry be happy" har väl anor sen 70-talet?

En rejäl påse anmälningar i denna tråd. Tydligtvis har någon/några haft en riktigt kvalitativ midsommarafton. Jösses. Det blir yxa fram och slänga hälften av trådens inlägg. Tack för visat intresse.

Tack för uppskattningen. Det enda problemet med byggsjälvgalenskapen är ju att jag knappt spelar ett skit... Man fastnar i lödkolvar och kretsscheman i stället. Å andra sidan... en annan sida av kreativitet. Tack. Du är välkommen att fråga vad som helst:) Och jag borde kanske öppna en egen tråd om det finns nyfikenhet. Någon dag i någon framtid...

Festlig referensförskjutning faktiskt... vad ser ut som vad liksom... Tack för det. En rectifier på burk, typ, och jag är rätt nöjd med designen. Ser nästan "riktig" ut. Jag har etsat den. Sljudklipp kommer, jag lovar. Men jag lovar inte när;) ... säkrast så, med min produktionstakt. tjing

BlaHk och MetHell. Mina två senaste hembyggen.

Hypotetiska fånerier. Det är liksom ingen risk att Bosse punk (Michael Wiehe, Thåström, Alonzo, Geezer Butler m fl) skulle tillbe Breivik. Nej jag tycker inte att vitmaktmusik är coolt. De som förletts att tycka det har ingen hjärna. Du försöker dra alla som "tycker" nånting över en kam. Det går ju inte. Att höja rösten för en god sak är inte dåligt bara för att det finns folk som höjer rösten för dåliga saker. Det är liksom inte rösthöjandet som är ont.

Jag vet inte om tankeexperimentet är intressant, men ska du ta bort all politisk och religiös musik, så får du börja med att ta bort all klassisk musik och all blues. Sen blir det inget kvar. För övrigt så yrar du kraftigt kring den här idén att den "politiska artisten utnyttjar sina fans för att finansiera sina egna syften". Bosse Punk ser en orättvisa, skriver en visa om detta, och skivan säljer ganska bra. Intäkterna finansierar en "rock-mot-orättvisan-gala". Här nånstans så får du det till att Bosse Punk är en bad guy. Det är ju värsta sortens logiska felslut. Du förstår: Det är lirarna som representerar "orättvisan" som är bad guys! Störta kungen!

Helt riktigt. Det finns inga religiösa artister, och ingen musik som någonsin spelas i religiöst rituella sammanhang. Ordet "jesus" har aldrig använts i någon låt! Bach skrev inga låtar till kyrkan!

Lika lite som Captain Beefheart "bara" är en korsning mellan Elvis och Little Richard. Ett annat band från -90 är förstås Rage Against the Machine. tjong

Freddy flyttar fram din tidslinje från 70-80 till -90. Och han har definitivt rätt. Jag kan utan vidare rabbla upp 30 band/artister som musicerade innovativt 1990 blankt. Faith No More skrev jag nyss, Freddy la dit Meshuggah. 2000, någon?

Nu har jag inte hela Meshuggas historia direkt i huvet, men visst hade de slagit -92? Det är 20 år sen - längesen. Jag känner mig inte speciellt trångsynt (och inte ett dugg sur); men lite tillspetsat så tycker jag saddam har rätt; det är väldigt sällan jag får känslan "wow, det här har jag inte hört förut... satan va bra!". Känslan av att bli musikaliskt pånyttfödd. T o m de riktiga musikaliska innovatörerna i min värld börjar bli gamla (Mike Patton har ju sprängt alla musikaliska gränser), och jag ser inte tronföljarna. Å andra sidan så kanske de finns därute, men döljs i bruset. Några band som jag upplevt som "nyskapande" eller milstolpar: Björk (egentligen Sugarcubes) Faith No More Tool Van Halen Fläskkvartetten Yngve Malmsten Steve Vai Enya Nine Inch Nails ...alla stenålders/upprepandes idag, även om kvaliten kvarstår. *** Att allt går i cirklar kan möjligen visas genom att 14åringarna i min närhet kommenterar "min" musik med precis samma kommentarer som min morsa. *** Kanske... kan man jämföra med film (en konstgenre där ni gärna får ge mig exempel, jag är inte hardcore cineast). I och med att allt går att göra tekniskt (sedan ungefär Sagan om Ringen eller de tre sena Star Wars-filmerna) - det finns ingen begränsning; så blir det själva kärnan som blir viktig. Story, skådespeleri, bildkomposition. Det blir svårt att göra något "helt nytt". *** Tjing Gubbbengt

Fast 100-80=20 är ju en jävla massa. Jag vill fan inte ha en miljö där 20% är fel. Punkarna vet, hair metal däremot, det är musik för retards. Störta kungen! /Bengt Öfre Vasastan

Vad jag vet, nej. Vill du komma undan "någotsånär billigt" eller t o m gratis, så föreslår jag att du parkerar i ett ytterområde och tar tunnelbana. ...nu är jag inte stockholmare, men har varit i din sits ett antal gånger. Så lyder min erfarenhet, även om jag välkomnar motsägande förslag 🙂 tjing

Kul tanke tycker jag. Jag hade faktiskt nåt liknande "i huvet", men jag tänkte kätting i stället för vajer. Metal, fan! Hur som helst så blev det aldrig av (se ovan, böcker), men tanken kan jag gilla.

Jag hade oxå samma funderingar. Den provisoriska lösningen känns numera ganska definitiv: Nordisk familjebok ca 1930. Tre band till höger och tre till vänster. Modernare eller äldre böcker ger sannolikt samma resultat. Funkar utmärkt. Tjing