AnthonyS

Omöjligt att svara på utan ljudklipp. Spela in någon simpel trudelutt och släng ut, om du inte vill lägga ut ett klipp du redan spelat in.

Kom inte och påstå att det inte är högst individuellt.

Ja tror att du gör en smärre tankevurpa när du ställer att spela in med exempelvis trumpluggar mot att spela med riktiga trummor. Det är precis samma konst som utövas, men medan en person spelar på ett fysiskt trumset sitter en annan och spelar trummor på ett MIDI-klaviatur och en tredje med en Roland Octapad. Alla tre spelar musik, alla tre kan njuta av samma instrumentalistglädje och alla tre är "riktiga" musiker. Tror absolut inte att det handlar om att man vill slippa spela ett instrument. Men man kanske vill slippa köpa ett trumset för att lägga komp till sina demos, och man kanske vill slippa köpa en saxofon och lära sig traktera den, bara för att man vill ha ett skönt jazz-fill i en fusionlåt. För mig handlar det mycket om tid. Jag hade mer än gärna lärt mig spela alla fysiska instrument vilkas ljud jag använder mig av i min musik, men det finns inte tid och ekonomisk möjlighet att skaffa allihop, än mindre att lära sig hantera dem alla. EDIT: Stavade fel.

Nej, oftast inte. Det här verkar vara vibrerande molekyler i en gaskropp. Så ljudet "hörs" i varierande utsträckning enbart inom gaskroppens rymd, men inte utanför. Ett hypotetiskt skrik i tomma rymden innebär att stämbanden fladdrar omgivna av "tomhet", utan att sätta några molekyler i svängning. Således inget ljud. Jag vet, det var så sjukt vackert.

Knappast va? EDIT: Lyckades skriva fel.

Är det fel att jag gillade det där..? 😊

Att det ligger svett, känsla och energi bakom måste ju inte innebära att det var just svårt. För mig har det inget med saken att göra. Om jag själv skulle ranka de saker jag spelat in efter "bästhet" tror jag att de översta fem platserna innehas av relativt banala bitar, rent tekniskt. Att få till dem med avsedd känsla däremot, det är en kul utmaning. Men kanske inte just svår.

Ja, jag håller med om detta utifrån den aspekten att en låt aldrig blir bättre per se (och nu utgår jag bara från mina egna kompositioner) för att det ligger en jäkla massa nötande bakom. Det är en viktig distinktion. Det må kännas bättre, när jag själv vet vilken guldtagning det var. Men låten och verket i sig kan ju vara kass för det.

Men vad tråkigt! Den stärkaren är emellertid en ganska straight forward konstruktion, så EN reparation borde definitivt räcka. Hoppas det löser sig! Du har inte nollat volymen på guran? Jag vet att det är en självklar grej, men jag har själv i paniken över att en stärkare "dött" glömt bort att jag nollat volymen. En annan gång hade jag på scen vänt på in och ut ur en tubescreamer, och redan börjat ringa runt efter reservrör till min Mesa-topp. Ibland är det så enkelt. Annars lär du ju få den lagad eller utbytt. Alltså, den stora skillnaden är förutom de ofta men inte alltid betydligt mer invecklade kretsarna är ju att en stärkare kan husera nog med ström att ha ihjäl en grindval, om man inte är försiktig. Och det är ju lite läskigt. Yes, ett analogt delay. Diamond Memory Lane 2 eller Way Huge SupaPuss. Men det måste bli ett Wet. Måste.

Jag förstår. Jag är ingen trollkarl med lödkolven heller, men jag har börjat lära mig och det är en fantastisk värld... Nej, inte än! Har så svårt att bestämma mig. Det borde dock egentligen inte vara svårt - jag behöver ju inte fler delay, men jag behöver verkligen en Wet. Men att köpa ännu ett delay är så rysligt kul... 🙁

Jo, tveklöst. Mycket bättre, till och med 🙂

Och visst är det då du plockar fram Leslien..? 😉

Nej det är nog så. Jag har kommit på mig själv med att prova saker bara för att jag kan. Och det är sällan produktivt, för min del. Jag har gått tillbaka till att vara väldigt "basic" i studion, eftersom det funkar bättre för mig i dagsläget. Det jag spelar in nu är inte riktigt musik som vinner på att editeras. Men det ställer också helt andra krav på mig som musiker när jag spelar in mitt egna material. Jag måste sätta bra tagningar, och jag måste kunna materialet. För mig blir det roligare så. Mer spelande, mindre pill i datorn. Men det gör att det tar så oändligt mycket längre tid också, att gå från låtskiss till färdig komposition.

Det är väl inte direkt så att det inte editerades i inspelningsstudios under 70- och 80-talen. Mig veterligen klipptes det och klistrades med frenesi och stor iver, precis som idag. Det editeras garanterat mer idag, om inte annat bara för att det går. Men det var ju inte direkt så att alla de geniförklarade artisterna gick in sjukt välrepade i studion och bara satte hela skiten.

Jag tor dessvärre att intresset skulle vara mycket svalt.

Kul! Det finns ohyggligt häftiga moddar till den där.

Vad vinner du på att ifrågasätta kritiken? De har ju sagt vad som gäller. De lär väl inte ändra sin åsikt bara för att några medlemmar på ett musikforum eventuellt håller med dig om att de borde gilla låten? Du skriver att du undrar vart gränsen går mellan skit och bra. Jag säger på intet vis att det du skickade in var skit (ty det tycker jag inte att det var) men de har ju faktiskt besvarat frågan rörande vart de anser att gränsen för "bra" går, genom att inte godta ditt alster. Se det som en sporre - börja om, och slå dem med häpnad nästa gång!

Du skrev "Varför släpa hem en stärkare till mig när jag har en Kemper." Det tolkade jag som din egen åsikt. Är det bandets önskan att använda din Kemper säger jag bara tuta och kör! Marshall är ett hett tips, med en JCM800-profil borde ni kunna ratta fram sköna ljud till ändamålet. Sen beror det väl på åt vilket håll de vill svänga, om det är mer funkplock eller punkpump i kvinter. Till det första hade jag rekommenderat ett transientrikt lite scoopat ljud, kanske blackface-kombo. Eller till och med ett rent Mesa-sound, typ MkIV. Den clean-kanalen är magisk till mycket.

Håller med. Om jag skulle spela in i en studio och av producenten/teknikern fick svaret "varför ska du ha med dig din egen stärkare, vi har en Kemper här. Come on bro." hade jag blivit en aning tveksam...

Jag håller med dig om att man ska vara tacksam i den situationen. Men det är inte samma sak som att säga att man är nöjd när man inte är det, bara för att producenten/teknikern ska bli glad. Du likställer att personen i fråga ställer krav med att personen är otacksam. Det är två helt olika saker. Och vad gäller sista meningen - personen i fråga förväntar sig väl gratisjobbet enbart för att du på förhand lovat honom/henne det? EDIT: Stavade fel.

För att svara på det första i ditt inlägg, och det DMM skrev - problemet ligger i det fallet inte hos personen som förväntar sig ett bra gratisjobb, problemet ligger hos den som tappar motivationen att utföra jobbet. Man kan aldrig skylla på att andra förstörde ens motivation - den är man själv 100% ansvarig för. När man börjar skylla det faktum att man gjort sämre ifrån sig än man velat på andra är man lite ute och cyklar tycker jag. Och nu till dina exempel. Jag hade aldrig accepterat fyra veckors försening - jag hade efter en-två veckor sagt något i stil med "Om jag inte får materialet inom två dagar kan jag tyvärr inte hjälpa dig. Jag har inte ansvar för att du kan hålla din deadline." I det andra exemplet är det svårare. Jag antar att du inte visste på förhand hur personen i fråga var som musiker (om du faktiskt visste det på förhand hade det varit lämpligt att förvarna om att han får tre timmar på sig, sen har du annat att göra i studion så det är bäst för hans egen skull att han kommer repad). Visste du det inte får man väl ta det som en lärdom. Vissa människor kommer tyvärr alltid att utnyttja snälla och generösa personer. Det gäller oavsett bransch. Jag vill återigen poängtera att jag har full förståelse för att motivationen kan tryta när man gör något gratis åt någon som strular/är svår att ha att göra med etc. Men då får man sluta ta på sig gratisjobb istället. Som det skrevs längre upp i tråden - alla jobb räknas.

Om du inte kan hantera att den vars musik du producerar/redigerar har åsikter eller ställer krav, varför åtar du dig då ens sådana projekt från början? Med det sagt så förstår jag din poäng och jag förstår att det kan kännas otacksamt. Men du kan inte riktigt förvänta dig applåder och bugningar om personen i fråga inte är nöjd med ditt arbete, oavsett om det var gratis eller inte. Och nej, jag propagerar inte för att någon här inne ska skänka bort sin kompetens gratis. Verkligen inte. Men om man väl har gått med på att göra det kan man knappast klaga på att folk har åsikter rörande ens prestation.

Mitt tips är att skaffa enkla hemstudioprylar och spela in allt som dyker upp i huvudet, inklusive demos och låtar du kan öva in och slipa på. Då kan du den dagen du vill spela in professionellt ta med dig ditt material och mycket lättare förmedla vad du vill få ut av din studiotid. Dessutom kan du experimentera och laborera hur mycket du vill, utan att oroa dig för skenande räkningar och tickande studiotid.

Jag instämmer i vad Wellness säger - skaffa dig en fast juristkontakt som du är bekväm med.

Det har du väl inte? Eller är du också en av dem som tror att en Kemper är full av förstärkare..? 😉