AnthonyS

Det har varit dags för mig att köpa SSD och lite mera RAM till min MBP 15" Unibody från 2008 ett tag nu, men så spanade jag in den nya Air-serien och blev sugen. Min nuvarande dator är ärligt talat ganska trött, och Logic är dessvärre lite av en balansakt. Men det fungerar fortfarande. Eftersom jag tänkt uppgradera den räknar jag med iaf lite bättre prestanda ffa med tanke på hårddisken (sitter en 7200-varvare i nu). Men så är det ju det här med att den är tung, stor och låter som en accelererande rymdfärja när fläktarna jobbar - trots upprepade renoveringar på just fläktområdet. Så jag är ju sugen på en helt ny, och med min studentrabbat blir det i alla fall lite billigare. Så vad säger ni som sitter på en Air och komponerar? Fungerar det bra? Den erfarenhet jag själv har av att jobba med musik på en Air är att det fungerade över förväntan, men då rörde det sig om ganska små projekt. Men jag har sällan mer än 10-15 spår (varav ca hälften audiospår och hälften syntar/pluggar etc.) + 2-3 effektbussar i mina produktioner. Så det känns som att det skulle kunna bli toppen.

Kul att höra, grattis! 🙂

One Way Ticket To Hell And Back med The Darkness från skivan med samma namn är ett sjukt snyggt ljud. Sjukt snyggt.

Haha, jag reflekterade inte ens över det. Shar-pey 😉

Jag hade behövt det nu. Ska precis avyttra en kanonfin gura 🙁

Precis som det audiogram du fick i din hand vid din senaste undersökning kan visa fel, kan det audiogram du erhöll inför förra sökningen ha visat fel. Det kan man aldrig veta. Försök att se framåt, spetsa öronen på måndag och visa vart skåpet ska stå! 🙂

Jag som står med en fot i vardera ände av det hela (klassiskt skolad cellist med ca tio år i kammarorkester å ena sidan och rock-/metal/-jazzgitarrist å andra sidan) tänkte dela med mig av min syn på det hela. Jag har aldrig haft problem att lära mig det jag ska spela på gitarren utantill, hur avancerat det än har varit. Men med klassisk musik upplever jag att det finns en rad variabler att ta hänsyn till, som inte riktigt blir lika uttalade på gitarren. Ett notblad med barockmusik innehåller inte bara de noter som ska spelas, utan också crescendo, decrescendo, piano, forte etc. Dessutom innehåller samtliga musikers notblad anteckningar i stil med "räkna 4-4-2 från där Nisse kommer in" eller "Paus för helvete!" eller liknande påminnelser. Varför? För att de behövs när man ska navigera sig igenom ett riktigt krångligt stycke, där alla 35 musiker ska hitta rätt. Därtill kan ett klassiskt stycke på sammanlagt 60 minuter innehålla i princip 40 sidor musik som inte upprepar sig nämnvärt. Detta ska sitta tight, och det är inte direkt så att man har tid att vänta på att alla ska behaga lära sig allt utantill under resans gång. Och då är det inte amatörer jag spelat med, utan folk med som mest 40-50 års erfarenhet av att spela i kammaruppsättning. Jag har träffat människor som klarat av att lära sig hela monsterstycken utantill utan problem. Men när man halvvägs igenom repetitionsperioden upptäcker att man måste skriva om ett ackord för att faggotisten inte fick rätt pipa med sig, eller för att konsertflygeln man ska använda surnat från C3 och en oktav uppåt är det ett helsike att få alla att minnas det utan att ha en "manual" framför sig att justera i. Således - enligt min erfarenhet finns ett helt annat behov av noter när man talar om en ensemble på mellan 35 och 50 personer, jämfört med ett band på fyra, fem eller elva personer som själva skrivit sitt material (bra poäng, du som först skrev det i tråden) eller bara lirar för att det är kul. När jag spelade i mindre konstellationer, som exempelvis i en då relativt populär stråkkvartett behövde vi inte noter. Allt satt, och vi kände varandra utan och innan så tight var det också. Men då var vi fyra. 40 är en annan sak. När dirigenten efter en havererad kadens säger "Då tar vi det från takt 107, fiss-moll ackordet, på fyra" måste ALLA veta exakt vart man befinner sig. Det är lite svårt att göra det, även om man kan stycket i huvudet. Jag menar, lek med tanken själv och ta en låt du verkligen gillar och kan utantill - och fundera dig sedan fram till hur takt 43 börjar. Musikens komplexitet alternativt musikernas dumhet inom respektive genre säger jag inget om. Jag har som sagt träffat folk som kunnat recitera ohyggligt svåra stycken helt ur minnet, och jag har lirat med personer som inte kunnat få in Blitzkrieg Bop i huvudet utantill på fyra-fem veckor.

Hej igen, Angående hörselnedsättning kan generellt (väldigt generellt) sägas att primär åldersnedsättning sker först och i störst utsträckning i de högre frekvenserna (där triggergränsen för hörsel runt 8KHz kan ligga så högt som 100db hos en helt normal gamling). Den hörselnedsättning du beskriver är nog inte helt otänkbar. 250Hz och 500Hz kan kännas som två vitt skilda frekvenser (vilket det också givetvis är), och rent anatomiskt ligger de ju inte jättenära varandra. Utan att fördjupa sig alldeles för mycket i innerörats anatomi kan man förklara det såhär; 20-20000Hz skall dela på ett upptagningsområde som motsvarar en tunn remsa med en längd av ca 3,5 cm, där de högsta frekvenserna rent anatomiskt tas upp "först" eller längst ut, medan de lägre frekvenserna tas upp "sist" eller längst in i snäckan. Nu är det emellertid så att upptagningsområdena per frekvensområde rent anatomiskt varken följer på varandra helt logaritmiskt eller linjärt/exponentiellt (även om de ligger i "ordning"). Om man bortser från att den i örat svängande strukturen är av varierande tjocklek och därigenom rigiditet längs dessa 3,5 cm kan man enkelt tänka sig fördelningen av upptagningsområdena enligt våglängder på frekvenser. Det stämmer inte helt anatomiskt, men då förstår man i alla fall att det är längre mellan upptagningsområdena för 150 och 250 Hz än vad det är mellan 6500 och 6600 Hz. Det hela kompliceras emellertid av dels distorsionsfenomen, dels det faktum att upptagningsområdena inte är absolut avgränsade i relation till varandra. Men just det struntar vi i nu. Poängen med min långa harang är att det helt enkelt kan vara så att du fått en "lokal" nedsättning just där. Eftersom du har en nedsättning på båda öronen finns ju risken att du är lätt bullerskadad generellt, eller helt enkelt har fått din åldersförändring i unga år, alternativt bär på viss ärftlighet, en ovanlig proteinuppsättning i örat (alltså örats aktiva komponenter - men då är vi nere på molekylnivå, alltså ännu längre ner än på cellnivå) etc. En "rak kurva" som visar nedsatt ljudkänslighet över hela spektrat kan tyda på att någonting är lite knackigt i mellanörat. En kurva som visar sågtandsmönster kan bero på ovanligt mycket interferens från den egna andningen etc. De tänkbara skälen till ditt audiogram är många, som du förstår. MEN, och det är ett viktigt men. Du bör, precis som du sett till att få igenom, få ett nytt test genomfört. Det kan emellertid dessvärre vara svårt för dig i nuläget att få genomgå en fullständig hörselutredning, eftersom du inte verkar ha så stora besvär från din hörsel. Men du kan alltid be om det, och hoppas. Att testa benledningen som Wellness föreslår är ett bra förslag. Det finns som du förstår ett helt batteri med undersökningsmetoder för att utröna vilken typ av skada som föreligger, men beroende på var i landet du bor är tillgängligheten väldigt olika. Hoppas det var till någon hjälp, och att det löser sig till det bästa för dig. I bästa fall ger ju en ny undersökning ett bättre resultat, så avvakta och se vad du får för resultat på måndag. Angående rimligheten i det hela är mitt svar att ja, det kan mycket väl vara en rimlig hörselnedsättning. Men det kan också vara en rimlig felmätning, och du skriver ju att du blev störd under mätningen. Se till att påtala alla eventuella störningsmoment och om möjligt eliminera dem den här gången. Men som du förstår kan jag inte uttala mig mer specifikt än vad jag gjort, utan du får se mitt inlägg som en rad övergripande råd och generella tolkningar av det du beskriver. Stort lycka till, ställ gärna fler frågor om du har några, här eller via P.M. så ska jag svara efter bästa förmåga. EDIT: Några skrivfel.

Jag vill dock poängtera att den dag jag spelar in och publicerar min musik i publika/kommersiella sammanhang (vilket lyckligtvis äntligen verkar bli av i samband med sensommaren - det har varit stiltje länge nu) kommer jag utan tvekan att vända mig till någon som kan slutmixa/mastra och iordningställa materialet för distribution. Jag kan det helt enkelt inte tillräckligt bra själv, och ser inget konstigt alls i att i det sammanhanget betala för kompetensen. EDIT: Förtydligande.

Precis som vi alla är individer är våra öron också individer. Det går inte att exakt förutspå hur någons öron ska påverkas av trauma/stress/infektion/inflammation etc., förutom de antagningar som utifrån statistik går att applicera på en hel population. Vad som ger dig en specifik hörselnedsättning runt frekvens x kan mycket väl hos mig ge en nedsättning kring frekvens y. Jag tror inte att du kan överklaga beslutet. Högskolor har de antagningskriterier de har, och de går inte att ändra på trots dålig kommunikation från deras sida. Med det inte sagt att jag inte förstår din frustration. Du kanske bör fråga dig varför deras antagningskriterier ser ut som de gör, och fundera på om det kanske ändå blir svårt för dig att fullt ut tillgodogöra dig utbildningen med den nedsättning du nu faktiskt verkar ha fått? En värdelös tröst, men ändå en tanke. I all välmening, givetvis. Jag ska fördjupa mig mer i dina frågor rörande hörselproblemet under kvällen och återkomma i tråden. (Jag kan egentligen detta på mina fem fingrar men mina fem fingrar verkar vara en aning glömska idag...)

Nej, det skrev du inte. Men hur många mastrar gratis, om man nu ska räkna med att resultatet blir mer kommersiellt gångbart än det var från början? Jag antar att vi ser på detta från olika håll. Jag bakade in ett positivt omdöme från andra i att själv vara nöjd, som i "Nu tycker både jag och x och y att det låter bra. Då är jag nöjd." Å andra sidan spelar ju huruvida andra gillar ens slutmix/master ingen som helst roll om man inte ska försöka få ut sin musik kommersiellt, utan är nöjd (återigen) med att sitta hemma och pula och dela med sig av sin musik till de närmast sörjande.

Jag har ett antal inramade vinylomslag i en av IKEAs standardramar, som jag dessvärre just i detta nu inte minns namnet på. Men den är kvadratisk, och kanske 45 cm bred och hög. FUnkar hur bra som helst, är billigt och faktiskt riktigt snyggt.

Är man per definition nöjd med sin insats finns ju inget skäl att betala för att bli mer nöjd. Är man nöjd så är man nöjd, liksom. Således borde det vara tämligen meningslöst att betala för att bli något man redan är.

Kom ihåg det inlägget nästa gång du själv "råkar" skoja till det i någon annans tråd... 😉 Och on topic. De gånger jag bett någon annan lägga siste handen vid mina låtar (det vill säga de få gånger jag faktiskt helt färdigställt några) har det varit för att jag helt enkelt inte kan det så bra själv. Fast det var nog mer slutmix än mastering, i ordets rätta bemärkelse. Så för mig blir svaret" för att det ska bli bättre utfört än om jag gjorde det själv, och för att någon annans öron ska få säga sitt. EDIT: Skrev lite slarvigt.

Det måste vart sjukt nice 🙂

Jag är övertygad om att du gick på det, men det var ett snyggt försök att rädda fejset 😉

Alltså, killen måste ju inte bocka och säga "ja, just det" för att vi är av olika åsikter rörande vad som ingår i begreppet "producent" och "producera"...

Jag upprepar - det spelar ingen roll att du försöker övertyga oss. Det är din framtida arbetsgivare som ska betala för din kompetens. Det är han/hon/de du ska övertyga. Du får presentera dig som producent sju dagar i veckan om du vill. Det är helt ok. Du får också berätta för dina kommande kunder/arbetsgivare om dina tio års erfarenhet precis hur mycket du vill. Det är du som ska kunna backa upp det sen, så det är inte oss du behöver lägga energi på att övertala. Talar din portfölj och ditt kunnande sitt tydliga språk är det liksom inga problem.

Där är vi helt överens 🙂

Nej det kan jag aldrig tänka mig att det är. Vad jag skrev i mitt inlägg (#105) är endast baserat på vad jag själv läser in i ordet "musikproducent". I min bok får man kalla sig precis vad man vill, men när man gör det bör man också fundera på hur man kan uppfattas av andra. Särskilt om man vill göra sig ett namn i en bransch, och göra gott intryck på folk. Det är hela min poäng.

Gör det då enkelt för dig och skit i vad både vi och du tycker om begreppen. Fundera däremot på vad dina framtida arbetsgivare ser framför sig när de hör orden "tio års erfarenhet av musikproduktion".

Där däremot, håller jag inte med (oavsett om du vill starta en diskussion om det eller inte). Musiker torde idag vara ett såpass brett begrepp att den som håller på med det på fritiden i någon seriös utsträckning rimligtvis borde få kalla sig musiker om denne så önskar. För mig är det en beteckning på yrke/hobby/intresse, precis som "golfare", "fiskare" eller "utförsåkare". Däremot inte "producent". Varför? Jag antar att jag tycker att den som i hemmet producerar musik åt sig själv eller andra på hobbybasis helt enkelt räknas som "musiker", medan "producent" för mig är ett yrke, precis som polis, läkare eller miljöminister.

Frågan är inte om du får kalla dig producent eller inte - du får kalla dig precis vad du vill. Frågan är vad andra människor (potentiella arbetsgivare, konkurrenter, kollegor etc.) läser in i ordet "producent". När du säger att du producerat musik i 10 år riskerar du att framstå som en smula verklighetsfrånvänd, eftersom få människor i branschen delar din (väldigt generösa) definition av att "ha producerat musik". Du kan sälja in dig som producent hur mycket du vill till oss här på forumet, men ytterst få kommer att köpa att du har tio års erfarenhet av musikproduktion genom att du suttit hemma och pluggat musikteori, experimenterat med datorn och skrivit låtar. Det betyder inte att din erfarenhet inte finns där, och det betyder på inget vis att din erfarenhet är värdelös. Men att sälja den som tio års erfarenhet av musikproduktion riskerar att leda till situationer som tvärtemot att hjälpa dig i branschen istället försvårar din resa uppåt. Exempel: Jag började spela cello när jag var drygt sju år gammal (gitarren fick vänta tills jag var tio). När jag var nio eller tio år fick jag i läxa av min cellofröken att skriva ett eget litet stycke till mig och några flickor som spelade fiol. Således knåpade jag följande vecka ihop en lättsam bagatell i D-dur. Är jag då en kille som hade kul med cellon och spelade och skrev musik under uppväxten eller en erfaren kompositör som arrangerade sitt första ensemblestycke för cello och fiol redan som tioåring? Ingen här är ute efter att förminska din förmåga eller din erfarenhet, men alla vill att du ska slippa den pinsamma situation och dess konsekvenser, vilka kan uppstå när man formulerar saker som i mer erfarna personers ögon framstår som mindre genomtänkt.

Jag har full förståelse för att du läst om detta och plötsligt blivit orolig, men när man läser igenom den här tråden kan man inte låta bli att slås av tanken att du kanske just denna gång bör släppa tanken på elen i din lägenhet och lägga fokus på något annat. Det måste finnas många andra saker du kan (läs: bör) lägga fokus på i din studiomiljö än elen..? Att köpa en kroppsstrumpa i bly kan nog vara en idé, ty de elektromagnetiska fält som bildas när dina nervceller skickar impulser längs dina nervtrådar i ryggmärgen kan lätt plockas upp av dina gitarrmickar och där ge upphov till Kriedlerberger-Schmitleberfenomen (sjunde ordningens harmoniska pluskvamperfekt) som kan få ditt ljudkorts D/A-omvandlare att plocka upp bakgrundsfotonstrålning i ökad utsträckning, om du har otur. Och då sitter du ändå där med ditt nya, oerhört kostsamma nätaggregat från Führer und Möllbach, och får likväl inte ett ljud helt fritt från störningar... Ok, jag raljerar som du förstår. Och meningen är inte att håna dig eller att du ska ta illa upp. Det är för att bespara dig en jäkla massa pengar, som du kan ha till roligare saker i din studio. Så länge du har med elektricitet att göra kommer det alltid att finnas källor till interferens och additiva/subtraktiva signalfenomen MEN (och detta är ett viktigt men) det är ofta så subtilt och så lite att det inte spelar någon som helst roll. Dra en kabel från dina gjordade uttag, plugga in gitarren och KÖR! 🙂 I all välmening!

Många bra tips i tråden. Det enda jag kan bidraga med är väl något i stil med att det är viktigt att du är ärlig mot dig själv och gör en konstruktiv analys av läget här och nu. Det här med dina tio års erfarenhet av musikproduktion är intressant. Jag förstår hur du tänker när du formulerar dig så, men vad gör du den dag det står mellan dig och någon som jobbat i en studio med att spela in och mixa band i tio år? Min erfarenhet är att man kan uppnå ganska mycket med en välpolerad CV, men en vacker dag måste man kunna backa upp det också. Kontentan: en kille på 19-20 år som uppger att han har producerat musik i tio år är i en potentiell arbetsgivares ögon en kille med antingen en ovanlig begåvning (med betoning på ovanlig) eller en kille med halvtaskig verklighetsuppfattning. I det läget måste din portfölj med emfas visa på det första, annars är du en av hundra sökande med en överdriven CV, som vill lyckas i musikindustrin. I all välmening. Hoppas du lyckas med vad du vill åstadkomma framöver! EDIT: Förtydligande.