AnthonyS

Jag tror gitarrbranschen lite lagt krokben för sig själv genom att vara ett under av bakåtsträvande konservatism. Man kör på fullaste allvar med att en design som är sextio år gammal fortfarande är den bästa. Tänk er samma marknadsföring på datorer, bilar, telefoner, tv-apparater etc. Visst, fioler och pukor osv. har inte heller utvecklats så mkt de senaste två hundra åren. Men där fyller ju själva bevarandet av originaldesignen en orkestral funktion. Det kanske gitarrens design i stort också gör, men attityden gör mig ändå less... Man har inom gitarrbranschen blivit fixerad vid ett fåtal gitarrister (hur bra de än må vara), och bygger hela mytologin kring gitarren som instrument kring dem. Jag tror tyvärr att det på sikt kan leda till att folk förlorar intresset för gitarren. Jag är själv gitarrist, har prenumererat på flera musikrelaterade tidningar, och när jag kollar igenom gamla årgångar av Guitar World (ingen diskussion om vilken tidning som är bäst nu) så är det ett ständigt upprepande, ja snudd på ett förbannat TJAT om Jimmy Page och Jimi Hendrix, som inte åstadkommit så jättemycket nyskapande de sista årtiondena. Vai och Satriani får sin beskärda del av sidorna, likaså de stackare som gick hädan aldleles för tidigt, ex. Randy Rhoads och Dimebag Darrell. Men det är liksom en aura av återblickande hela tiden, ett ständigt hyllande av några få år och människor. Tro tusan att folk tappar intresset då. Det saknas naturlig evolution. Kanske beror det på att gitarren är var mans instrument och att det går alldeles utmärkt att sälja en gitarr med motiveringen "Jimi Hendrix hade en likadan. Då måste det ju vara den bästa som finns", utan minsta självkritiska tanke i stil med "ja, men vad tusan hade han att välja på?". Det är segt att vara gitarrist i en bransch som är så otroligt besatt av svunna tider. Men kanske är det så att folk inte bryr sig så mycket längre. Nu är gitarristen ointressant, bara stjärnan vid mikrofonen som räknas. Eller så är det så att gitarren spelar efter lite egna regler eftersom den som instrument är tämligen unik på det viset att den inte bara är ett instrument, utan också en symbol för musikalisk revolt, kreativitet och rock n' roll.

Ja, det är en av ståndpunkterna i denna eviga diskussion. Finns saker som ingen någonsin sett/hört/känt?

Då missuppfattade jag nog dig. Du menar att man i exemplet skulle känna av ett statiskt ljudtryck från en ensam källa? Lufttrycket kan dock fortfarande spåras till tid=noll, och har således en början, även om det rör sig om en statisk datapunkt. Trots att det är statiskt äger det energimängd, och all energimängd stammar från tid=noll. (Förutsatt att man utgår från tillgänglig bevarad energi, och inte energi från tid=negativ) En ensam punkt som utstrålar förändring i lufttryck (vilket den måste göra för att vi ska kunna uppfatta den med hörseln) kommer att påverka omgivningen i form av en sfärisk rekyl. Således utstrålar den moment, och momentet måste ha en källa? Eller?

Fast tar vi bort tidsdimensionen kan vi aldrig betrakta det. Då är vi åter på filosofisk mark: finns saker vi inte kan se/höra/känna...

På sätt och vis; ja. Gitarren blev väl så stor dels genom att det var ett utmärkt soloinstrument för virtuoser, men också för att det fyllde en sån enorm funktion inom popmusiken. Nu kan man göra det senare på betydligt enklare vis.

Att skapa ett musikstycke som aldrig börjar fungerar inte. Eftersom musiken i sista änden är ett resultat av samma energi som producerat allt omkring oss kan den också spåras tillbaka till alltings början. Om du då skulle hävda att musikstycket du presenterar för oss har spelats för alltid skulle det ändå alltid gå att spåra start- punkten för musikstycket tillbaks till tid=noll. Att skapa ett stycke som aldrig upprepar sig om som håller på i evighet borde inte vara så svårt. Exempel: CDEFGAB följt av föregående sekvens med en adderad repetition av varje ton, alltså: CCDDEEFFGGAABB följt av den sekvensen med en adderad repetition av varje ton, alltså CCCDDDEEEFFFGGGAAABBB osv, med antalet upprepningar av varje ton hela tiden ställt till <föregående rad+1> och antalet gånger sagda algoritm upprepas ställt till <mot oändligheten>. Du får dock problemet att mönstret upprepas; D kommer efter C, E kommer efter D osv. men det är nog ofrånkomligt. Det tar inte särskilt lång tid innan alla toner har följt på varandra i samtliga kombinationer. Du skulle kunna lösa problemet med musikstycket som aldrig börjar eller slutar genom att aldrig skriva/framföra det. Vi närmar oss då filosofins gränsland, men tesargumentationen håller. Musikstycket existerar, men det har aldrig börjat spelas (har således ingen början) och eftersom det aldrig har börjat spelas tar det heller aldrig slut. Typ.

Ett underbart svar!

Hej. Nej, jag har föregående MBP 15", 4GB, 2.53GHz C2D.

Jag kör på en MacBook Pro till allt mitt musikarbete. Helt enkelt för att jag kan ta den med mig överallt, och då har jag allt mitt arbete med mig. Jag kan sitta och redigera midispår på tåget, lägga på ett snyggt delay i sängen osv. (Det sista har jag aldrig gjort, men jag kan 😄 ) När det gäller arbete i den stationära studion fungerar extern bildskärm alldeles utmärkt. Begränsningar i prestandan har jag inte märkt av så mycket än faktiskt. För mig var valet givet. Dock skall sägas att om jag hade haft råd hade jag skaffat en stationär studiodator också, för att slippa allt kopplande fram och tillbaka, och för att det är smidigt att bara ha den stående där. Men ska jag råda dig att välja mellan stationär och bärbar rekommenderar jag bärbar. Apkul att plocka med lite prylar till en polare och spela in när ni jammar! Vill också tillägga att scrollningen inte riktigt upplevts som ett problem av mig. Man vänjer sig vid att man har lite mindre yta. En större skärm är helt klart skönare, men jag lider inte av det. Portabiliteten väger utan tvekan upp den mindre skärmytan.

Fast då måste vi ställa oss frågan hur stort inflytande Jimmy Page hade haft som gitarrist om han aldrig varit med i något band. Förmodligen betydligt mindre, hur bra han än må vara. Såna resonemang är oerhört svåra.

Han var ju en av grundarna oc Slipknot, och även om jag inte uppskattar deras musik varken på platta eller live, så har de ju påverkat metalscenen ordentligt.

Det är väl en fruktansvärd förlust för musiken så fort en musiker dör?

Har haft låsbara Sperzel på en ESP Eclipse, de funkade riktigt bra. Nu har jag låsbara Schaller på min Music Man JP6. SKa jag välja en av dem blir det Schallerskruvarna, eftersom låsratten är skönare att vrida på. Sperzelratten var ganska vass. Har haft PRS första egna låsbara modell också, och den var spännande. Alla har dock låst precis lika bra. ☺️

Om du tycker det låter rimligt och som en bra ide är det väl inget att tveka på? Harmisar? ☺️

Jo, men du skrev att du såg "rent grafiskt" att signalen blev annorlunda. Det var det jag blev nyfiken på. Vad var det du såg?

Vad hände med ljudet? Fick du några peaks/dips i kurvan som du inte fick innan?

Jag håller med Gilbert - vad gör Dueten i din lista? Jag har använt Duet i drygt 1,5 år, och har fortfarande kvar det när jag vill linea in lite gitarr eller micka upp något lite snabbt. Men man ska veta att Dueten är väldigt begränsad. Den gör det den gör väldigt bra, men den gör inget mer. Stort plus dock för bra preamps och omvandlare.

Riktigt bra ide! Vart fick du tag på en Zaollakabel förresten?

De mjukaste kablar jag har är de som varit med längst, släpats fram och tillbaka över scengolv, rullats ihop, rullats ut, klivits på etc. De som är mest slitna helt enkelt. Det är nog enda sättet. En gammal toksliten Paveykabel tror jag är min "mysigaste" 😑

Jag förstår. Ett hett tips är Zaolla, har hört mycket bra om dem. Har inga egna, men efter sommaren blir det ett gäng. Min ekonomi spås ligga betydligt bättre till då. Har du testat George L's? Funderar faktiskt på att lägga upp ett blindtest någon gång. Just kabelfrågan intresserar mig väldigt...

Innan du gör något annat, be en polare hjälpa dig genomföra ett blindtest. Man blir besviken om man säger så... Fast glad, för helt plötsligt blir det mycket billigare med kablar än man tänkt sig 😑

Nice. Det säger en del om hur länge rören faktiskt håller. Skulle aldrig få för mig att byta efter blott ett års användning, trots att mina prylar drar på sig riktigt många speltimmar under den tiden.

Coolt! Hur lät/låter originalrören? (Om de fortfarande sitter kvar)

Är det inte lite väl hårt att bara ge rören ett år? Jag har haft en Mesa/Boogie DC22 som hade rör som närmade sig åtta år, och som lät suveränt. Folk köper ju för tusan gamla fendercombos och marhalltoppar med 20-30 år gamla rör, som spelar och låter gudomligt. Vad har slitits ut i rören efter ett års användning?

Det känns extremt irrelevant att ha bra gehör för att få skriva på ett studioforum. Jag håller nog inte med dig någonstans faktiskt. Men sen stör nybörjare inte mig det minsta. Förmodligen för att jag själv utan problem erkänner att jag är nybörjare på flera områden. Man kanske måste nå den insikten och ha den nivån av själv- kännedom för att trivas på ett forum som är till för alla.