axeman

Jag skulle säga att det beror lite på. Känner ni att ni har en helt färdig produkt, d v s färdigmixad skiva som låter spot on, då kan det vara värt att mastra låtarna bara för att presenterar ett paket för skivbolagen. Skiva, artist, allt är klart. Det är ju ganska trevligt att bara köpa en mastertape och allt är klart för utgivning. Jag skulle påstå att det är ett ganska bra säljargument, men som Drloop skrev så kommer de ha åsikter om mixar och låtar ändå, så frågan är om det är värt det? Är ni halvvägs, och du skriver själv att det låter "hyggligt", så skulle jag inte kasta iväg de pengarna på mastring. Jag skulle antagligen lägga en kompressor på mixen och pressa ihop den lite extra och eqa till den lite snyggt, men det är knappast "att mastra". 😄

Allt hänger ju på grundljudet. Visst, man kan eqa lite högmid, men du kan inte trolla fram strängseparation. Det inspelade ljudet är vad det är och är du inte nöjd så är det bara tillbaka till ritbordet (= ställa upp micken och göra om). F ö, "Reckless"-plattan har ett grymt gitarrljud! Bob Clearmountain!

Om du lyssnar på amerikanska storsångare så hör du ofta att de in sjunger "sss" utan snarare "sch". D v s mer "schay" iställlet för "say". Det är förstås en teknikgrej som kan vara svår att ta till sig bara så där. Jag har faktiskt inte hört en svensk sångerska/sångare som kan hantera s-ljud.

Kolla på deras hemsida www.reaper.fm. De har två olika priser, där kravet för en "discounted" är följande: "You may use the discounted license if any of the following is true: * You are an individual, using REAPER only for personal use. * You are an individual or business, using REAPER for commercial use, and the yearly gross revenue does not exceed USD $20,000. * You are an educational or non-profit organization."

$60 för Reaper är väl inte så farligt..?

"Mellanhänder" är ju ett ganska vagt ord. Vad innebär det? Alla på det här forumet bör väl veta att en låt passerar ganska många kreativa led från en gitarr till en listetta, så att det är många som delar på kakan bör väl inte uppröra?

Tyvärr är ju svaret väldigt enkelt, men inte så roligt för dig: Det är helt enkelt att plugga harmonilära och jazzpiano... ...och förslaget Slick book är förstås en bra startpunkt. Lycka till!

Så funkar det så klart inte. Vissa saker går att rädda i mastring, men mastring är inte trolleri: Är t ex virveln mixad för högt så är den det. Det bästa är då att gå tillbaka till mixläge och rätta till. Gör om, gör rätt.

Jag kör Fxpansions VST till AU adapter + Nepheton. Funkar fint i Logic

Vad du söker efter hittar du hos http://www.d16.pl/ Drumazon: 909 Nepheton: 808 Phoszyon: 303 Tre pluggar som levererar. Kolla in dom. 😉

Memphis! Sjukt snyggt lirat. Jag sitter mitt i natten och har skrivit vetenskapsfikonspråk i tre dagar sträck. Väldigt befriande att lyssna på tonerna som kom från din gitarr. Tack för den! 😛

+1 för äkta! Och speciellt shakers och tamburiner som är billiga dessutom. Jag har kommit på mig själv MÅNGA gånger (nä, jag lär mig aldrig 🙂) att jag sitter och gräver i shakerloopar och börjar klippa och trixa för att få det att sitta. Sen kommer jag på att jag har en mick uppställd och en ful potatisformad shaker liggande på datorn. Det är ju bara att *shikkashikka* och hitta ett par takter som är bra så är det klart! Smidigt OCH låter bättre. Som sagt, +1 för äkta! 😄

Först och främst är det ju tyvärr så att ingenting går upp mot rutin så mitt första tips är att hålla förväntningarna nere. Jag minns min första demo med mitt gamla band hur vi, trots att vi visste bättre, ändå levde med nån fantasi att det kommer låta "skiva". 🙂 Jag skulle också tipsa om att hålla ner antalet låtar första gången. Det är lätt att gå överstyr och säga "Nu ska vi spela in 8 låtar!" för att märka att det var otroligt mycket jobb. Har ni många låtar så var självkritiska och sortera ut de som är absolut bäst och fokusera på 2 - 3 låtar. Antagligen kommer ni lära er så mycket på resan att allt redan nästa gång kommer gå mycket smidigare. Eller så märker ni att det inte alls var värt besväret och hyr en studio och producent... 🙂 Du frågar var ni ska börja. Jag säger att ni redan har börjat. I replokalen. Har ni inte snickrat fram arrangemang på era låtar så vågar jag påstå att ni har slösat bort er tid. Vet alla vad som ska göras på låtarna så... Beror det helt på låten, tyvärr. 🙂 För maximalt med hjälp så vore det kalas om du kunde lista vad ni behöver spela in, vad det är för typ av musik, vad som finns sedan tidigare (du nämner t ex MIDIspår. Är det någonting ni kommer använda er av i produktionen?) och annan information du tycker kan vara till hjälp.

Precis. Stereobredd är ju någonting relativt, så om allt är brett så blir ingenting brett. 😉 Smalna in trummorna så låter maxpannade gurorna fetare, t ex.

Jag skulle säga att det där i princip enbart handlar om spelteknik och att lära sig jobba pitchhjulet ordentligt.

Helt korrekt att det inte direkt påverkar resultatet, men däremot indirekt. Det är svårt att sitta och korrigera någonting som man faktiskt inte hör i lyssningen.

Bredden sitter också i DA-omvandlarna. Ett billigt ljudkort låter smalare och plattare. Det blev otroligt tydligt när jag bytte ljudkort från Audiophile 2496 till Presonus Firepod

Alla andra instrument blir stereo när man spelar live... 😄

Jag har faktiskt inte skivan själv, utan får tacka för komplimangen och säga att min iaktagelse var otroligt konstnärlig. 🙂

Jag har alltid varit lite småkär i ljudet av ett CP80-piano, men tycker att de syntar och samplingar jag har stött på som ska "fejka" ett CP80 aldrig har kommit i närheten. Jag vet av erfarenhet att t ex ett multisamplat Wurlitzer ofta låter Kalle Anka (även om det finns ett par bra) medan äkta vara har ett fantastiskt ljud. Är det samma sak med CP80 funderar jag då? Finns det någon som har släppt ett multisamplat CP80 som i alla fall gör orginalet rättvisa?

Jag säger inte att samplingar är kassa, jag säger bara att de oftast inte står sig mot äkta vara. Dessutom föredrar jag att vrida på en ratt för att förändra t ex längd på kick istället för att välja nästa sampling i listan. Goldbabysamplingarna låter bra, det håller jag med om och jag håller också med om att mycket handlar om efterarbete. Även en riktig 808 kräver nästan att processas för att låta riktigt trevligt. Utifrån egen erfarenhet så tog det dock ganska lång tid innan jag fattade grejen med en 808. Det var först när min vän köpte en riktig maskin som jag fick en "aha"-upplevelse och verkligen började uppskatta dess kvaliteer. Det är väl därför jag "varnar" för samplingar, så att ingen tror att de kan avfärda rolandburken när de egentligen bara har jobbat med undermåliga samplingar. 😏

+1 på den. Jag kan föredra att skilja på "bruks-eq" och "karaktärs-eq". Det är rätt skönt när jag t ex ska gå in och lyfta diskanten på ett spår, då klickar jag bara på fin-eqn och drar lite i diskantratten och behöver inte oroa mig för att jag ska ratta fel. Arbetsmetod helt enkelt. Sen är det ju andra faktorer som spelar in, som processorkraft och olika karaktärer på olika eqs...

Min poäng var att det ser photoshoppat ut, ok? 😕

Sorry, jag missade "nybörjarbiten". 🙂 Då reviderar jag till att säga att det börjar med ett bra sångljud vid inspelning och sen kan man lyfta diskanten med en eq. Ungefär det som alla har sagt redan. Men: Ska man ha krisp som det låter på skiva, DÅ är mitt tips giltig! 😆 För övrigt: GML is the crisp! 😄

övriga texten är rejält otydlig, men "Produced by Michael McDonald" står mitt på skivan och heeelt läsbart 🙂