nattvaktaren

John Berry? Vem fan är det?

För att alla gubbjävlar tror att damerna kör sämst, och det var den vinkeln som var mest intressant?

Det gör du rätt i. För dina övriga glädjeämnen denna lördagskväll är, gissar jag, ganska få? Det gäller att ta vara på sina segrar, små som stora. ☺️

"Bo". Det är nog det rappaste jag kommer på.

Absolut, med rätt inställning kan alla bli Bill Gates! Om man verkligen tror på något tillräckligt mycket så blir det så! Bara man vill så går det! Köp en lott, det kan bli du! Som sagt, jag ville bara berätta om mina erfarenheter från musikvärlden, att det finns betydligt fler drömmare och skitsnackare än doers. Det är hör liksom till sakens natur. De jag sett lyfta sig från hobbynivå till halv- eller helproffs är alla 1. arbetsnarkomaner och 2. begåvade. Ingen jag känner har inlett sin karriär genom att berätta på internet att man planerar att bli rik på att lira, det är det bara skitsnackarna som gör. Men nog om mina erfarenheter från branschen. Hur är det med dina?

Jaha? Vi har väl alla olika definitioner av vad det innebär att "gå långt". Jag jobbar med musik sedan flera år tillbaka, spelar över hela världen och har en liten men trogen publik. Jag är långt ifrån rik - tvärtom är det för mig som för de flesta i branschen; ofta lite skralt ekonomiskt. Men jag gör åtminstone precis vad jag vill, hela tiden. Min erfarenhet - och då handlar det naturligtvis bara om just min erfarenhet - är att nio av tio storslagna planer som den ovan bara är varmluft och aldrig lämnar dagdrömmarstadiet. Nio av tio "erbjudanden" är skitsnack från folk som hoppas men inte har förmågan. Nio av tio "projekt" som presenterats för mig genom åren har varit rena fantasier utan verklighetsförankring - och så vidare. Om någon hade berättat det för mig 1988 hade jag sluppit bli så jävla besviken så jävla många gånger. Jag tror inte att man bygger karriärer genom att berätta att man vill dricka paraplydrinkar och ligga etta på billboard hot 100, och jag tror definitivt inte man hittar sina framtida samarbetspartners och stjärnlåtskrivare genom att annonsera på internet. Tyvärr tror jag att det fortfarande är så sjukt trist att man måste jobba, sen jobba lite mer, och därefter jobba ytterligare en stund - för att långsamt sega sig uppåt och knyta kontakter i en bransch som egentligen inte har plats för fler. Att lyckas inom musiken idag är inte att bli rik, det är att kunna lämna sitt dagjobb, kanske till och med på heltid. Mina två öre.

Jag tror att det i viss mån alltid handlat om en kombination av entreprenörskap och musikalisk skicklighet och ett eget, personligt spännande uttryck. Det har aldrig räckt att bara ha en av dessa bitar, eller iallafall nästan aldrig. MEN jag tror att du har rätt i - jag tolkar dina frågor som att du är av den uppfattningen - att det krävs större engagemang utanför det rena musicerandet för att lyckas idag jämfört med hur det var för 30-40 år sedan. Det finns inte längre tillräckligt med pengar i branschen för att hålla artister på mellannivå med managers och dylikt, den biten får man fixa själv. Och så var det ju även innan guldrushen i popbranschen på allvar tog fart, i början av 60-talet. Egentligen tror jag det tillstånd som rådde mellan då fram till nyss var det extrema, det sjuka. Varför ska man kunna bli miljonär på att boka möten åt ett gäng geeks som spelar pop, liksom? Bra att luften gick ur den extremt uppblåsta och självgoda biznizen så att vi kan skala bort mellanchefer och tyckare utan egentlig kunskap. Bra att det inte finns pengar nog för en ny generation att sitta och gnida Bach-hårdrock sju timmar om dagen, skönt att slippa försäkrade slaptummar.

Förlåt om jag gör dig ledsen, men tror du inte det krävs mer än lite varmluft och dagdrömmeri för att verkligen slå?

Den lär ju ha fastnat någonstans i Duran Duran. Kammen alltså.

Missade faktiskt det. Har du pengar över så köp nån kul vintagehårdvara för att ge lite karaktär och vajb. Typ en plåt eller ett bandeko eller varför inte en gammal kvarttumsbandare.

Ja just!

Du är rätt snabb med den slutsatsen! Vilken drivrutin använder han? Vad var det för olika ljudkort som testats? Kan utan problem komma på ett par frågor till som kan vara värda att ställa sig innan man går och köper en Frost för 20 lock, eller vad det nu är du brukar rekommendera.

Jag är förvånad över att forumets två tristaste gubbar inte tipsat om rummet och den oumbärliga rumsbehandlingen ännu. Du vet, det är viktigare att sätta upp diffusorer och basfällor och dämpande skumsmurfar än att kunna lira. 😕 Vad har du för ljudkort? Känns som det ska vara ordentligt med I/O för att göra livegrejen rättvisa. Ingen idé att ha alla dom där grejerna om du bara kan spela in två kanaler åt gången.

Vad finns det för likheter mellan Stenes orgelbas i Show Me Love och dom där privatjetmänniskornas Bronski Beat-cover?

haha 😆

Att jag inte har lust att sammanfatta trettio års musikhistoria i ett foruminlägg innebär inte att jag saknar argument.

Citaten ovan skulle kunna vara min dotters, eller min pappas. Det är du som är okunnig och ointresserad av allt annat än det du lyssnade på när du var ung. Naturligtvis har det uppstått massor av genrer efter technon. Läs en musiktidning om du vill veta mer. Men ha det så bra.

Standarden på demosarna i elektroniska avdelningen är rekordlåg. Har alla som kan nåt slutat posta och fått Ubetoo-hybris, säljer skiten på iTunes... eller vad är det som händer? För klen feedback, ingen orkar längre? Va?

Hela världen lägger upp låtar på youtube och sånt, ingen kollade villkoren, plötsligt en dag kommer google ta över och äga oss alla... är det så du tänker?

I så fall tycker jag han ska köpa syltade apelsinskal.

Varför?

Det är ingen skillnad. Det är många gubbar här som är sugna på att lura i dig lite hokuspokus bara. Vanliga stereohögtalare är förstås sällan aktiva, men det är väl i stort sett det hela.

Naturligtvis kan jag det, problemet är väl att om farbror glömt sätta igång sin hörapparat SÅ ÄR DET ÄNDÅ INGEN SOM LYSSNAR. Att påstå att den musik som gjordes när du var tillräckligt ung för att orka bry dig skulle varit mer nyskapande än den som görs idag - det är en klassisk gubbståndpunkt, och är lika usel oavsett vilket årtionde den yttras. Å ena sidan kan man med fog påstå att ingen musik är "ny", det finns inga oupptäckta tonkombinationer. Å andra sidan kan man lika gärna hävda att all musik är "ny" i många lyssnares öron. Och varför är deras upplevelser mindre värda än dina? Allt Elvis gjorde fanns redan - det mesta av det han spelade in var tidigare utgivet av andra, hans framträdande ett rent plagiat av de mer flåskåta sångarna på den svarta samtida scenen. Beatles spelade enkla music hall-dängor blandat med uuurgammal r'n'b. Hendrix gjorde inget annat än att planka gamla bluesmästare. Pink Floyd snodde allt från Holy Modal Rounders, Zappa och Roky Erickson. Abba var simpla plundrare av dels amerikansk soulmusik och dels bayersk schlager - och så vidare. Om du varit gubbe för trettio-fyrtio år sedan hade du alltså sagt samma sak, och det hade varit lika löjligt då som nu.

Kör inte 100%, det ska vara lite genomblödning.

Ska jag mosa potatisen åt farbror? Och liggsåret, är det bättre idag?