Rambo

En ständig inspirationskälla för ljudtekniker som i sina svåraste stunder brottas med den krassa verkligheten är givetvis www.svalander.se , lite elakt kan brukar han kallas ljudvärlden Borat. Hans anläggning låter tokbra enligt "tillförlitliga källor" men det ligger en bit från den krassa verklighet vi arbetar i, men kul är det.... /Olle

Jag tycker IDF´s råd om en bra dynamisk mic är ett klokt råd, Shure är gjord för "close up mic´ing", en konding, eller ännu värre en stormembranare kommer att vara utmärkt för att plock upp lågfrekventa störningar som kommer att modulera din sång...... Neumann U-47 hade i sin manual "not closer than 1 meter". En konding har en enorm elektrisk dynamik, ger upp mot nära 1 volt ut vid "close mike och starka transienter", det finns inte en billig preamp som klarar detta. Efter att sångare/producent fått testa olika mikar så väljer 9 av 10 Shure, utan att veta vilken som är vilken. mvh Olle

Såg inte att det fanns nån åldersgräns.......

Ska inte du snickra å vara flitig, istället för att sitta å drälla framför dator´n....hahaha hälsningar Olle Ramm

CD-masters gjordes från början på en NTSC-Umatic, svartvit, med ett Sony 1630-interface. Nu lite matematik: NTSC har en framerate på 29,97 Hz och har 525 TV-linjer per frame. 35 linjer används för "blanking" och är inte tillgängliga för inspelning av video, återstår 490 linjer att spela in på. Det får plats 3 stereo-ljudsampels per linje vilket ger (29,97 frames per sekund x 490 linjer x 3 sapels = 44,0559 samples per sekund). Standard för NTSC är 30 frames per sekund (på grund av 60Hz nätfrekvens som användes för att synka sändningar och mottagare, den enda stabila nationella referens som fanns att tillgå innan kristallerna kom). Så 29,97 frames spelades upp 30 fps. Vi får då (30 fps x 490 linjer x 3 samples = 44.100, eureka !!!!) Varför 29,97 ?, stora TV-stationer hade en inhouse-timecode och för att få dygnets 24 tim att gå jämt upp så var man tvungen att plocka bort en del frames, vilket resulterade i just en tidskod på 29,95 ( kallas ibland "dropframe"). När video med digitalt ljud kom så fanns två separata ljudspår vilka klarade 24 bitar, 48 kHz sampling, och "proffsvärlden" valde att gå 48 kHz såväl på video som på open-reel digitala bandare. Även om Polar´s gamla 3M-maskiner gick på 16-bit, 50 kHz sampling. Så 44,1 är video-världens fel, möjligen trodde man inte tillräckligt starkt på nya digitalformatet att det ansågs onödigt att utveckla en ny maskin. By the way..... den första "proffsmaskinen" var en Sony F1, med 12 bitar 44,1, där signalen spelades in på Betamax. man kunde köra 14-bitar om man "snodde" två av redundans-bitarna...... Ha det Olle

Det brukar inte vara några större problem att få över en hyfsat bra mix till vinyl, gravergubben brukar ha bra verktyg för att hålla koll på signalen. Ett speciellt basfilter som lägger ihop i mono under valda frekvenser, ställbart från typ 40-300Hz, så det fixar han. Besvärligast brukar det vara runt 8kHz med "s-ljud" och annat skräp, det tar mycket effekt att skära diskant och graverdosan är lite ömtålig. Framförallt gillar den inte kantvåg (överstyrda signaler) då blir det mycket elektrisk energi som sätter maxnivå. Kör inte mastern för hårt, vare sig du kör digitalt eller analogt, lämna limiteringen till graveringen. Inga tokiga CD-nivåer!! För disco är det bäst att köra maxi (LP-format på 45rpm) då kan dom trycka nivå vilket ger en speciell avspelningsdist som brukar funka bra på discoanläggningar på hög ljudnivå, du får tebax lite mer top, lite exitereffekt som är svår att simulera. Man kör breda spår med hög nivå där nålen kan hoppa fram och skapar lite nya signaler som inte finns på mastern. Lycka till... Olle

Japp, för spetsen upp och ner ett par mm framför magnethuvudet (OBS maskinen ska vara avstängd!!!) och backa sen ifrån huvudet, som om du drar fältet med dig. Upprepa på alla magnetiska delar som bandet passerar, rullar, pinnar mm. Stäng inte av degaussern om du är för nåra någon del, då bygger du ett nytt magnetfält. Ha ingen tape på bandaren eller i närheten, typ 30-40cm. Lycka till

BBC kurvan har sin grund i akustisk musik inspelad med distansmicar och det energiinnehållet låg också till grund för den RIAA-kompensering som finns på vinylskivor. Där gäller mekaniska och elektriska parametrar som gör det omöjligt att gravera "raka kurvor" om man vill ha nån nivå på skivan. Så på Vinyltiden gällde helt andra regler än i dagens digitala värld. Extrem närmikning och "plugg-djungeln" ger oftast ett helt annat energispektra som idag tenderar att gå mer mot "rakt", eller i varje fall att det "raka området" kan utnyttjas för transienter och annat. Spektrumanalysator, Vu-, Peak- och 0dBFS-mätare är alla instrument som har begränsad information (relativt till vad örat uppfattar) men i kombination så är dom användbara för att få ut max av det dynamiska- och frekvensutrymme man har att hålla sig inom, framförallt är kombinationen "mastering-tools", för att kunna "se" det man tycker låter konstigt eller har problem med.

Hejsan, En liten historisk tillbakablick, Stereo, enligt den gamla definitionen är ljud inspelat med två mikrofoner i någon stereokonfiguration, alltså inte det vi idag kallar stereo, ett antal monokällor (mikrofoner) panorerade i en tvåkanalsdimension. På rörbordens tid hade man oftast inga pan-pottar, en stereoåkning gjordes genom att köra signalen på två reglar och och åka nivå från extrem hö till extrem vä, vilket var lite pilligt utan automatic. Ett fåtal gubbar sysslar fortfarande med "stereoinspelning", två mic´ar i x-y eller Blumline eller nån stereo- eller m/s-konfiguration. Typ svenska Opus3 (Jan-Erik Persson) som ofta blir referensplattor i tunga HiFi-magasin, han flyttar runt gubbarna i stället för att använda pan-pottar och reverb, låter ofta otroligt bra. Dom gamla "stereomixarna" var ofta masterband för gravering där sången låg separat för att kunna justera nivån vid monogravering, för att göra det som kallades "radiosiglar". StereoLP började säljas i slutet av 50-talet, kallades "microgrove" vill jag minnas. Hade den kultiga info-texten "Även spelbar i mono" på omslaget. Men notera att Radio då bara var mono så få fattade egentligen vad stereo innebar, och redan då skrevs om problem med att få frun att acceptera två bångliga högtalarlådor i möbleringen........