Davy Jones i The Monkees är död.

[SadamJR]

Davy Jones, sångare i The Monkees, har avlidit 66 år gammal. Bandet The Monkees plockades ut till och slog igenom med en egen TV-serie på 60-talet.

Redigerat 29 februari 2012 av SadamJR

[SadamJR]

http://www.youtube.com/watch?v=XfuBREMXxts

[Florian le Sage]

ett av de värsta band jag vet, fjantigt så det skriker, typ som herman's hermits stollegrad...

[Valle]

Aj aj, synd!

The Monkees' musik har jag alltid gillat. Debuten "Last train to Clarksville" rockar än.

TV-serien var dock en aning för fjollig för min smak.

[Guitar Nilsson]

De varken kunde eller fick väl spela på de första skivorna, utan de plockades ihop efter utseende, som det första bandet i världen som bara var en sorts produkt?

Men sen lärde de sig att spela själva. De var mer eller mindre förbannade på att bli överkörda av producenterna. Samtidigt ganska naiva som trodde att deras egna grejer skulle slå lika bra som det de blev serverade.

Trummisen sjöng väl lead lika mycket han?

[BluesBoy]

Tråkigt. 🙁

[DivineCo]

Tråkigt, tråkigt.

R.I.P Davy Jones!

[mixopenta]

The Monkees var ett barnprogram jag brukade titta på när jag var liten. Davy Jones gjorde nån mindre solo karriär efter TV-programmet.

Näst efter Herb Alpert and his Tijuana Brass och "A Taste of Honey" brukade jag spela trummor till "It aint me Babe" när jag var 6-7 år.

Såvitt jag förstår skapades The Monkees för att efterlikna en Amerikansk version av fenomenet Beatles, och var kanske lite "camp" eftersom serien saknade den där typiskt Brittiska humorn som var signifikant för Beatles filmer.

RIP D.J.

/U

[D Vibe]

Vem? Vad?

R.I.P. iaf!

[ake]

The Monkees var ett barnprogram jag brukade titta på när jag var liten. Davy Jones gjorde nån mindre solo karriär efter TV-programmet.

Näst efter Herb Alpert and his Tijuana Brass och "A Taste of Honey" brukade jag spela trummor till "It aint me Babe" när jag var 6-7 år.

Såvitt jag förstår skapades The Monkees för att efterlikna en Amerikansk version av fenomenet Beatles, och var kanske lite "camp" eftersom serien saknade den där typiskt Brittiska humorn som var signifikant för Beatles filmer.

RIP D.J.

/U

Kända som the Prefab Four.

Åke

[Guitar Nilsson]

Det gick en dokumentär om dem för inte så länge sen. De hade en jävligt bra och smart producent som väl var den som låg bakom alla framgångar, han visste exakt vad som skulle slå. Han var med i dokumentären, han var extremt osympatisk, hade väl antagligen en j-a vidrig stil även då det begav sig.

[ake]

Faktum är att More with the Monkees var den andra skiva jag köpte i mitt liv.

Åke

[®offe]

Plockade upp min Monkeesskiva ur en uråldrig gammal drickaback för några veckor sedan. Ni som vet och var med vet att man hade skivorna i gula eller röda plastbackar på den tiden.

Anledningen till att jag tog fram dessa fossiler är att jag byggt en vägg i mitt musikrum där snygga eller betydelsefulla skivor pryder sin plats över hela väggen, och förhoppningsvis kommer att fungerar lite som diffusorer.

Kommer en länk på bygget snart.

Hursomhelst, anledningen till att den skivan kom upp var att när The Monkees sändes på tv så var det som julafton för en tonåring. Det är lätt att glömma att på den tiden fanns inget Internet, inga mp3filer, inget MTV. Det enda som fanns var P3, och notera att det var först 1993 som P3 ändrade profil för att vända sig till en målgrupp under 35!!

Då kan ni tänka er hur vi musikanorektiker i slutet av 60-talet såg fram emot ett TV-program som innehöll musik. Skit samma vad det var! Det var musik!! Ja inte hela tiden förstås men åtminstone några låtar!

Jag lyssnade på allt jag kom över, och det var fan inte mycket ska jag säga. Ibland fick jag spela brorsans Beatlesskivor, men eftersom våran mekaniska skivspelare, stor som en bardisk på Stureplan, gjorde helt nya spår i skivorna när man spelade dem så blev det alltmer sällan jag fick spela dem. Fick då nöja mig med Anna-Lena Löfgrens "Regniga natt" som jag spelade om och om igen för att lära mig hennes understämma, ända tills allt var bara knaster. Då fick jag gå över till Thore Skogmans första komposition "ensam jag är", som var en annan av väldigt få 45-varvare i hemmet. Jag kan fortfarande vartenda ord i texten på dessa skivor. (tror jag i allfall)

Visst hade jag några polare som inte gillade Monkees, men tittade de på serien? Självklart, vad skulle man annars snacka om i plugget dagen efter??

Visst fattar jag att de inte var några musikgenier, men fatta själv att i StasiSverige på den tiden så fanns Pellepennan och Suddagumman, och Kalle på julafton, däremellan Hylands Hörna, that's it!

Minns att så sent som 1987 lämnade Maj-Britt Theorin in ett förslag om förbud mot parabolantenner i Sverige, eftersom medborgarna via dessa djävulspottor kunde se kommersiell tv.. Jo det är sant, googla om du inte tror mig. Med lite flera galenpannor i regeringen så hade internet säkerligen varit förbjudet idag. Hallå Kina, gamle kompis!

Så oavsett vad som sändes på TV eller Radio, innehöll det musik, så blev det oerhört betydelsefullt för en musiksvulten tonåring, och det bär man med sig i livet.

Dessutom tycker jag att ingen, (konstpaus) INGEN, kan mäta sig med gamle Dave när det gäller att spela tamburin och dansa samtidigt!

Vila i frid, du gamle ikon, må det finnas en tamburin i himlen till dig!

R

[Jetblack]

Minns bara honom som mannen som gjorde att David "Bowie" Jones var tvungen att skaffa ett artistnamn för att inte bli förväxlad med. Davy Jones och David Jones låter ganska lika. På senare år har David Bowie onekligen varit större.

[®offe]

Minns bara honom som mannen som gjorde att David "Bowie" Jones var tvungen att skaffa ett artistnamn för att inte bli förväxlad med. Davy Jones och David Jones låter ganska lika. På senare år har David Bowie onekligen varit större.

Kul info, det visste jag inte! Där ser man ju återigen hur mycket Davy Jones har betytt...😉

[Valle]

... våran mekaniska skivspelare, stor som en bardisk på Stureplan, gjorde helt nya spår i skivorna när man spelade dem ...

Haha! 😄 Lysande inlägg!