komiskt sammanträffande för "gitarr-virtuoser"...

[nikko]

Förklaringen är att folk gillar musik, inte gitarrsolon.

[Erik dP]

Jag har aldrig fattat varför låtar just ska ha gitarrsolon. Det måste vara ngn önskan från gitarristen att få höras lite. När jag spelade gitarr i ett band så var det liksom nödvändigt att det skulle vara ett gitarrsolo i varje låt. Jag har nästan aldrig solon i mina låtar numera. Lite upprepande melodislingor har jag gärna, men solon har jag använt för att markera ngt i en låt - tex: eftertanke, tidshopp mellan två delar i en låt.

[ironman]

Det här är ett tag innan Electric Banana Band. 😉

Sedan är han nog rätt känd för sina insatser med ABBA också.

Cool video, han hade grimasen redan då. Det påminner om någon som käkat mycket extasy

Ja visst det kommer jag i håg nu det där med att han spelat med abba. Spelade han inte med Ted Gärdestad också ?

Och jag skrev electric banana band hehe

Banankontakt och jag vill bo i en svamp hehe

[Jetblack]

Per-Erik Hallin är en skicklig sångare och pianist som är mest känd för Kalle Anka.

[therocker]

Vad handlar tråden om egentligen? Va det varför gitarvirtuoserna sällan är megakändisar?

Det blir dom inte för att dom är för självupptagna och egenkära för att fatta att gitarren är ett instrument som måste passa in i helheten. Ett gitarrsolo måste tillföra låten nåt. Och när det väl gör det kan det vara det bästa som finns 🙂 Mark Knopfler va ett geni.... och visst va han känd men kanske inte mer känd än Dire Straits?

[AnthonyS]

va ju inte riktigt det de handlade om,

tror inte så många förknippar red hot chillipeppar med deras gitarrspel på samma sätt som Van halen.

men nu va de om hur fitarrister kända som just enormt bra gitarrister slår får sina största hits med låtar där gitarren inte alls är i fokus.

Nu har du redigerat det här inlägget så mycket att det tyvärr inte finns så mycket kvar att svara på.

De får oftast sina största mainstreamhits med låtar där gitarren inte är i fokus. Ja. Sant. Men det betyder inte att dessa låtar nödvändigt vis måste vara deras största "hits" inom andra genrer. Steve Vai är ett bra exempel. Hans gitarrspel med Frank Zappa (som i sig är större än vad Steve Vai någonsin kan bli på egen hand, men kanske inte 100% mainstream) är otroligt bra, men hans mest kända hits för oss gitarrister kom långt senare. Och där är så att säga gitarren, minst sagt, i fokus.

Jag vet egentligen inte vart jag vill komma. Du har skapat en tråd där du lyckats konstatrera det uppenbara. Grattis!

Gå nu och lyssna på RHCP och fundera över vad BloodSugarSexMagik-plattan hade varit utan Fruschiante på gura.

[AnthonyS]

har alltid diggat slash, vet att månge inom "gitarr-kretsar" leker Purister och rankar ner på slash, förmodligen mest för att han är så känd som han är. Purister är glada för att va underground, är det "mainstream-populärt är det skit", så jävla fjantigt.

Herregud.

[AnthonyS]

Kanske en generationsfråga??? Alla mina polare m.fl. i min ålder har koll på dessa lirare...

Kan mycket väl vara så.

Ja det går ju självklart inte att pådyvla folk vem som är bäst eller sämst, Slash har ingen plats i mitt hjärta det har däremot Steve Vai som jag tycker har en ruggig känsla och inte alls bara onanerar som vissa tycker, men ingen av dessa är värda ett piss om du frågar en Django Reinhardt eller Paco de Lucia frälst, allt är smak och preferenser!

Bra sagt.

[Vallhagen]

Gå nu och lyssna på RHCP och fundera över vad BloodSugarSexMagik-plattan hade varit utan Fruschiante på gura.

Fast nu blir jag sugen på att flika in ett nördinlägg:

I min värld så är red hot chili peppers ett band där de bästa två plattorna är freaky styley och the uplift mofo party plan, sen dess har inte mycket kul hänt. Dessutom är de ett band som byter gitarrister som en annan byter kalsonger. Var inte han Navarro med ett tag? Framförallt så består de av Flea och sångarn; Kiedis.

Alltså... jag har egentligen ingen aning om vem som just nu lirar gitarr i rhcp. Och det är väl åtminstone ett sidospår i tråden, om gitarristen är större än bandet.

...vad jag nu fick sagt med detta.

Tjong

[AnthonyS]

Fast nu blir jag sugen på att flika in ett nördinlägg:

I min värld så är red hot chili peppers ett band där de bästa två plattorna är freaky styley och the uplift mofo party plan, sen dess har inte mycket kul hänt. Dessutom är de ett band som byter gitarrister som en annan byter kalsonger. Var inte han Navarro med ett tag? Framförallt så består de av Flea och sångarn; Kiedis.

Alltså... jag har egentligen ingen aning om vem som just nu lirar gitarr i rhcp. Och det är väl åtminstone ett sidospår i tråden, om gitarristen är större än bandet.

...vad jag nu fick sagt med detta.

Tjong

Nördinlägg är klädsamt!

Ja, det där är ju sannerligen en fråga om tycke och smak. Jag tycker BloodSugarblablabla är lysande! Och skön, det är så ovanligt med det lugna, Hendrixaktiga plocket och fuzzigheten. Navarro hoppade in när Frusciante tog time out pga beroendeproblem.

Hendrix förresten. Nog tusan var han känd mainstream, genom gitarrdominerade låtar?

[DaCriLL]

Herregud.

sa jag nåt dumt?

[DaCriLL]

Jag vet egentligen inte vart jag vill komma. Du har skapat en tråd där du lyckats konstatrera det uppenbara. Grattis!

Gå nu och lyssna på RHCP och fundera över vad BloodSugarSexMagik-plattan hade varit utan Fruschiante på gura.

tycker väl inte att det skulle vara nåt uppenbart att "gitarrvirtuosers största hits blir med låtar utan gitarr i fokus". va fan e de som är uppenbart med det??!!

har aldrig sagt han inte kan spela,

men han passar ju inte in i den här tråden.

men ska jag va ärlig så hör jag ingen direkt skillnad på redhotchillipeppers låtar genom åren, med eller utan frusciante.

[JohnRick]

Fast nu blir jag sugen på att flika in ett nördinlägg:

I min värld så är red hot chili peppers ett band där de bästa två plattorna är freaky styley och the uplift mofo party plan

Hear hear! 😎

Dessutom är de ett band som byter gitarrister som en annan byter kalsonger. Var inte han Navarro med ett tag? Framförallt så består de av Flea och sångarn; Kiedis.

Utan att fuska på allmusic.com eller annat så tror jag att man ledigt kommer upp i sex gitarrister...minst.

Hillel, John, Arik Marshall, Jesse Tobias, Dave Navarro...och nuvarande...som jag inte vet vad han heter trots att jag har plattan... 😲

[desvaenger]

jo slog igenom ja, men walk of life är större och mer välkänd, och lever dessutom kvar. sultans of swing är inte driekt nåt man hör så ofta.

Sultans of swing DEFINIERAR hela bandet. 🙂

[AnthonyS]

tycker väl inte att det skulle vara nåt uppenbart att "gitarrvirtuosers största hits blir med låtar utan gitarr i fokus". va fan e de som är uppenbart med det??!!

Nu lugnar vi oss. Låt oss förenas i vår gemensamma kärlek till gitarren (och John Frusciante!). Min poäng är att det förmodligen är sant i de flesta sammanhang. Inte mer än så. Och tänker man efter så är det ganska uppenbart. De flesta gitarrister blir mer kända med icke gitarrdominerade låtar i sina band än de blir på egen hand. Historien visar oss liksom detta, gång på gång.

Men hur gör vi med Hendrix? Han var väl ändå ganska main stream när det begav sig, och dessutom med väldigt gitarrcentrerad musik? Där gäller nästan motsatsen - många vet vem han var, men vem tusan känner till hur bandet i övrigt såg ut?

[Erik dP]

Nördinlägg är klädsamt!

Ja, det där är ju sannerligen en fråga om tycke och smak. Jag tycker BloodSugarblablabla är lysande! Och skön, det är så ovanligt med det lugna, Hendrixaktiga plocket och fuzzigheten. Navarro hoppade in när Frusciante tog time out pga beroendeproblem.

Hendrix förresten. Nog tusan var han känd mainstream, genom gitarrdominerade låtar?

Jag har för mig jag läst någonstans att Frusciante spelade igenom Beatles låtkatalog under inspelningen till "Blood Sugar..."-plattan. Kanske sena 60-tals vibbarna smög sig in.

Hendrix måste man nog sätta in i något musikhistoriskt perspektiv innan man klassar honom som mainstream. Kolleger som Clapton mfl var imponerade, men hur såg den samtida allmänheten på hans spelande. Hans hudfärg var nog en uppförsbacke till att börja med. Sedan att han förmodligen i mångas öron brölade fram ett oljud på gitarr kan inte ha förbättrat oddsen. Men det är bara mina gissningar. Hur mainstream var han?

Redigerat 23 februari 2012 av Erik dP

[AnthonyS]

sa jag nåt dumt?

Snudd på. Jag hävdar bestämt att det inte krävs någon som "leker purist" för att inte uppskatta Slash's falskspel i livesituationer, och hans ständiga gliringar riktade mot "posörer", när han själv är en av musikhistoriens mest imagemedvetna gitarrister.

[AnthonyS]

Hur mainstream var han?

Det är en förbannat bra fråga. Jag kanske bara gissar. Men det måste ju ändå vart coolt att lyssna på Hendrix? 😉

Redigerat 23 februari 2012 av AnthonyS

[DaCriLL]

Nu lugnar vi oss. Låt oss förenas i vår gemensamma kärlek till gitarren (och John Frusciante!). Min poäng är att det förmodligen är sant i de flesta sammanhang. Inte mer än så. Och tänker man efter så är det ganska uppenbart. De flesta gitarrister blir mer kända med icke gitarrdominerade låtar i sina band än de blir på egen hand. Historien visar oss liksom detta, gång på gång.

Men hur gör vi med Hendrix? Han var väl ändå ganska main stream när det begav sig, och dessutom med väldigt gitarrcentrerad musik? Där gäller nästan motsatsen - många vet vem han var, men vem tusan känner till hur bandet i övrigt såg ut?

du glömmer en viktig detalj, detta var det underbara 60-70 talet. när musikaliteten exploderade, alla prövade nya grejer, band kunde stå på sen o bryta ut i ett halvtimmes långt jam, man exprimenterade hejvilt till höger o vänster med ny ljudteknik.

när musik faktiskt fick vad va musik SKA va.

nu 40 år senare sitter vi med "3 minuter, ska vara nr1 hit och fan ta dig om du inte har med autotune"

sorgligt egentligen om man tänker på det. allting blev så jävla strukturerat och liv löst.

missförstå mig inte, där är en JÄVLA massa skräp från 60 med, men även skräpet fick ble skapat. fanns inga mallar bara rent skapande:)

[Erik dP]

...Ett snällt band som Beatles måste väl ändå betraktats som svärmorsdrömmar av dåvarande föräldrargenerationen?

Redigerat 23 februari 2012 av Erik dP

[DaCriLL]

Snudd på. Jag hävdar bestämt att det inte krävs någon som "leker purist" för att inte uppskatta Slash's falskspel i livesituationer, och hans ständiga gliringar riktade mot "posörer", när han själv är en av musikhistoriens mest imagemedvetna gitarrister.

mjo de får ja erkänna har hört både en o annan falskton live, men du får tänka på att killen krökade så mycke jack daniels att hjärtat höll på att lägga av. inte lätt att sätta allt tonsäkert med en halv pava whiskey i sig haha. men jag tycker om hans gitarrspel ändå. tycker han får det att flyta så bra med alla sina bends, i alla fall på skiva.

sen det där med imagen, visst, men har läst hans bok, halva i alla fall, den jävla hatten råka han bara plocka upp i nån affär för en väldig massa år sen. han hitta en sin egen stil o körde på den.

inte som 80 talets glammare där ALLA band fan såg lika dana ut, o sminka sig dessutom.

han må hålla hårt på sin stil men det är hans EGEN stil. det han menar med posörer, han hatade glamrockarna o deras jäkla smink.

[DaCriLL]

Sultans of swing DEFINIERAR hela bandet. 🙂

håller helt o fullt med dig, men sitter tjejen o jag i bilen så kan hon nynna med till walk of life, inte sultans of swing.

lite det jag menar med "största" hit.

[DaCriLL]

Hendrix måste man nog sätta in i något musikhistoriskt perspektiv innan man klassar honom som mainstream. Kolleger som Clapton mfl var imponerade, men hur såg den samtida allmänheten på hans spelande. Hans hudfärg var nog en uppförsbacke till att börja med. Sedan att han förmodligen i mångas öron brölade fram ett oljud på gitarr kan inte ha förbättrat oddsen. Men det är bara mina gissningar. Hur mainstream var han?

jag har fått bilden av han som mainstream, vet att han slog först igenom i europa men sen även usa. men han spelade ju på woodstock, och den festivalen är ju minst sagt välkänd.

men alltså, det fanns ju inte det kommunikations-nät över världen som ida, ida har vi 1 mainstream, förutom typ japsarna, dom kör sitt helt egna race.

så det är lite svårt att säga vem som var mainstream för där fanns ingen "sammankopplad" mainstream.

[Guitar Nilsson]

Har inte läst hela tråden, men Chuck Berry är den typiska superstjärnan som matade ur sig massor av hits, alla med gitarren i fokus. Det har skvallrats rejält om hans privatliv. För ett antal år sen kunde man köpa porrfilmer med honom i huvudrollen, han filmade allt han gjorde med damerna, hade dolda kameror hemma. Sen kom filmerna på avigvägar förstås.

Polisen jagade honom för otukt med minderårig för länge sen, då gömde han sig i ett långt ekorör under Sun-studion, låg på en madrass där i flera dagar, och fick lyssna på sina konkurenter som sjöng genom högtalare nere i röret. Tex Jerry Lee som han inte gillade alls.

Haha grovt fy fan