Jump to content
Annons

Ordlista med studiotermer


moberg2236

Recommended Posts

Hittade en ordlista HÄR som ny på detta forum och då det gäller inspelning så tyckte jag det behlövdes. Anledningen till att jag inte bara länkar till sidan är för att det sparar nog massa tid för de flesta som är som jag. Om man har det på ett och samma stället och kan titta här då det dyker upp något konstigt ord.

tryck CTRL+F och sök efter det ord du letar efter. Hoppas det ska vara till hjälp.

Jag vet i alla fall att jag kommer behöva den 🙂

AC = Alternating Current = engelska benämningen för växelström. Se (motsatsen): DC.

A/D - även AD, ADC. Analog till digital omvandling - den första länken i en digital kedja av signalöverföring. En AD-omvandlare omräknar spänningsvärdena hos den analoga signalen till digitala binära siffervärden som representerar den analoga signalens styrka vid varje samplingsintervall, bestämd av den valda samplingsfrekvensen, se d:o.

ADATä – Alesis Digital Audio Tape, en flerkanalig digital inspelningsstandard som använder S-VHS-band som media. Standarden gäller även Alesis optiska digitala multikanalsinterface för överföring av 8 kanaler digital audio via optisk kabel.

AES (Audio Engineering Society) är en världsfederation som grundades 1948, och som har till syfte att främja sådana yrkesmän som i olika avseenden är involverade i ljudteknisk produktion. Verksamheten syftar främst till utbildning och för standardisering inom ljudtekniken. Har avdelningar i de flesta länder och sitt högkvarter i New York.

AES/EBU-interface. Standard för professionell digital apparatur gällande balanserad symmetrisk elektrisk kabelöverföring av digital tidsmultiplex 2-kanalig (stereo) audiosignal med 16 bitars kvantisering (i vissa fall upp till 24 bitar) och samplingsfrekvenserna 44,1 eller 48kHz. Överföringen sker över 3-polig ledning med kontakter av typ XLR-3 (s.k. Cannonkontakt). Signalen har som elektrisk standard en impedans om 110W och en signalspänning från 3V till 10V t-t. Se även S/PDIF.

AKUSTIK. Varje luftfyllt rum kan betraktas som ett akustiskt svängande system som kan ge resonans vid olika frekvenser. Orgelpipan är ett tydligt exempel på detta fenomen. Boningsrum och andra lokaler kan ha resonanser vid ett flertal olika frekvenser. I mycket små rum med hårda väggar kan resonanserna bli obehagligt märkbara och upplevas som skrälliga medan resonanserna hamnar på lägre frekvenser ju större rummet är och upplevs oftast som mindre besvärande. Vid ringa akustisk dämpning reflekteras ljudet fram och tillbaka mellan rummets väggar, golv och tak. När ljudvågorna träffar en vägg kommer en del av ljudet att gå igenom väggen och fortplantas till intilliggande rum. En annan del kommer att absorberas av materialet i väggmaterialet och omvandlas till värme. Ljudenergin som återstår kommer att reflekteras ut i lokalen igen och träffar efterhand ett annat väggavsnitt där samma sak upprepas. När ljudvågen har reflekterats tillräckligt många gånger har den förlorat sin energi och har släckts ut. Karaktären hos den efterklang som därvid uppstått är just det som man kallar rummets, eller salens akustik.

ALGORITM - oftast en mycket strukturerad form av datorinstruktioner för att åstadkomma särskilda signalprocesser. Ett dataprogram är en form av algoritm och i MiniDisc-tekniken är ATRAC-kodningen (se d:o) ett annat exempel på algoritm.

ALIASING - s.k. "vikning", eller "Nyquist-teoremet" (se d:o), d.v.s. den typ av intermodulation (se d:o) som kan uppstå om man i ett digitalt överföringssystem försöker överföra signaler med högre frekvens än halva samplingsfrekvensen. Genom denna effekt kan annars ohörbara frekvenser och HF-störningar vikas ner i det hörbara området och ge otrevliga "spöktoner". Aliasing var ett vanligt problem i de första CD-spelarna på 1980-talet innan man med översampling (se d:o) kunde avsevärt förbättra filtertekniken i CD-spelarna.

AMPERE - enheten för elektrisk ström. En ampere = strömmen över en ledare som totalt har en resistans om ett ohm och spänningsfallet är ett volt från den ena änden av ledaren till den andra. Uppkallad efter den franske fysikern, matematikern och professorn (1824) André Marie Ampère (1775-1836).

AMPLITUD = signalstyrka. Maximivärde för en växelströmssignal.

ANALOG = motsvarande = överensstämmande = likartad = jämförlig. Ordet används i ljudtekniska termer för att beskriva den konventionella teknik där vi med hjälp av mikrofoner omvandlar ljudets oändligt varierande luftvibrationer till signaler som i elektrisk form helt motsvarar, är i analogi med, luftsvängningarna och deras styrkor och frekvenser. På samma sätt som växelspänningen från en mikrofon är analog med lufttrycksvariationerna var hos det ljud som mikrofonen fångade upp är förhållandet detsamma hos all annan analog ljudteknisk utrustning. Magnetismen hos ett analogt ljudband varierar analogt med den elektriska signalen från mikrofonen. Spåren i grammofonskivan återger mekaniskt samma vågformationer som ljudvågorna hade framför mikrofonen.

Den främsta nackdelen med analogt ljud är svårigheten att skilja ut det önskade ljudet och isolera detta från störsignaler och annat som kan påverka ljudets renhet och klangfärg. Den analoga ljudsignalen, med sitt från början oftast oerhört stora dynamikomfång och stora frekvensomfång är mycket lättförstörbart av olika tekniska omständigheter.

ANSI - American National Standards Institute.

ANTI-ALIASING-FILTER ett lågpassfilter som föregår AD-omvandlingen för att förhindra att frekvenser som är högre än halva samplingsfrekvensen ska passera. Se aliasing.

APERTURE. Dämpning av höga frekvenser i sample-and-hold-kretsen vid D/A-omvandling för att eliminera oönskade transientspikar, eller "glitchar", som uppstår vid D/A omvandlarens sample-and-hold-switchar. Kallas även de-glitching.

ARMSTRONG, Edwin H (- 1954), amerikansk fysiker och en av radioteknikens förgrundsgestalter vid sidan av Guglielmo Marconi, Heinrich Hertz och James Clerk Maxwell. Utvecklade den typ av FM-radio som idag är den nästan allenarådande. De grundläggande principerna för denna teknik inlämnades och patentsöktes 1933. FM-radio innebär att man låter sändarens bärvågsfrekvens påverkas analogt med ljudsignalens frekvens- och styrkevariationer. Detta till skillnad mot den äldre AM-tekniken där man låter ljudsignalens styrke- och frekvensvariationer analogt påverka sändarbärvågens styrka. Fördelen med FM-radio, jämfört med AM-tekniken, är i första hand att störningar lättare kan utsläckas på mottagarsidan med ett renare klarare ljud som resultat.

ATC – Adaptive Transform Coding. Ett bitreduktionssystem.

ATF – Automatic Track Following. Har till uppgift att automatiskt reglera tracking (spårföljning) i DAT- och Video-8-spelare.

ATRAC - Adaptive Transform Accoustic Coding. En bitreduceringsalgoritm speciellt framställd för MiniDisc. ATRAC har till uppgift att ta bort vissa för våra öron ohörbara delar i ljudsignalen. Resultatet efter denna kodning är att endast 1/5 av den ursprungliga mängden data återstår, och det är detta som är förutsättningen för att samma längd av speltid som finns på CD ska kunna rymmas på den betydligt mindre MD-skivan. ATRAC har sedan introduktionen av MiniDisc 1992 vidareutvecklats och fått allt bättre förmåga att ge MD en med CD jämförbar kvalitet. Ändå är en årsmodell och ett fabrikat av ATRAC alltid kompatibel med alla andra årsmodeller och fabrikat av ATRAC. Såväl ATRAC och MiniDisc är standardiserade begrepp där just kompatiblitet har en avgörande betydelse.

AUDIO - hela den teknik som relaterar till sådana ljudvågor som är uppfattbara med det mänskliga hörandet.

AVERAGING - medelvärde. En metod för hantering av fel i digital överföring. Ett saknat eller felaktigt sample ersätts av medelvärdet av omgivande samples.

BALANSERAD ledning. En effektiv metod för störningsfri (främst brumfri) överföring av signaler mellan ljudapparater. Den är nästan allenarådande inom professionell ljudteknik och har sin främsta fördel vid signalöverföring på stora avstånd. Principen bygger på användning av skärmad 2-ledarkabel där den ena ledaren har signal som går i exakt motfas (180o ) till den andra ledaren. Skärmen har i detta fall som enda uppgift att vara just allena skärm! Signalen som överförs finns alltså endast mellan de två innerledarna i kabeln. Eventuella störfält som kan omgiva kabeln på dess väg kommer i första hand att påverka de signalbärande ledarna med lika fas, men eftersom principen bygger på att nyttosignalen överförs med rakt motsatt fas i respektive ledare kommer störningarna att utsläckas när signalen tas emot av det differentiala balanserade ingångssteget på den apparat som signalen skickas till. Motsatsen är obalanserad ledning, där signalen överförs genom en skärmad enkelledare, en teknik som är nästan allenarådande inom HiFi-tekniken och fungerar i de flesta fall tillräckligt bra för överföringar på korta avstånd (högst 10 meter).

BANDBREDD, det frekvensområde som ett system kan överföra utan dämpning under ett specificerat värde, vanligtvis normerat till högst 3dB dämpning.

BANDMIKROFON, en typ av dynamisk mikrofon (se d:o). I bandmikrofonen består membranet av ett korrugerat (veckat) band av aluminiumfolie monterat i ett magnetgap. Genom korrugeringen bildar bandet självt både fjädrande upphängning och membran som lätt vibrerar följsamt efter ljudvågorna. Därigenom induceras också elektriska svängningar som tas upp i var ytterände av aluminiumbandet. Bandmikrofonen ger i allmänhet mycket goda prestanda men har alltid visat sig vara en ömtålig och relativt tung konstruktion i praktisk användning.

BANDPASSFILTER, ett filter som låter frekvenser inom ett utvalt frekvensområde passera men dämpar frekvenser under och över detta frekvensområde.

BATTERIER har den grundläggande egenskapen att de kan omvandla en kemisk energi till en elektrisk energi. Batteriets väsentliga beståndsdelar är anoden, katoden och elektrolyten. Materialen till dessa beståndsdelar är valda efter sina förmågor att antingen avge eller attrahera elektroner, vilket är det nödvändiga för att någon elektricitet ska kunna alstras i batteriet. Batterier förekommer som icke laddbara för engångsbruk eller som laddbara ackumulatorer. Ackumulatorer har den egenskapen att de kan mottaga elektrisk energi utifrån och omvandla och lagra denna som en kemisk energi för att sedan återigen kunna omvandla den lagrade kemiska energin till elektrisk energi.

BELL, Alexander Graham (1847-1922) . Skotskfödd amerikan som uppfann telefonen. Den första demonstrationen av elektrisk överföring av mänskligt tal med hjälp av hans apparatur skedde 1876. Bell uppfann även audiometern, ett tidigt hörselhjälpmedel, och han vidareutvecklade Edisons fonograf.

BERR - burst error rate. Anger hur många felaktiga block i följd en digitalsignal innehåller.

BINAURAL (konsthuvudstereo), ett sätt att arrangera mikrofoner i syfte att efterlikna våra hörselorgans sätt att uppleva riktverkan hos ljud. Tekniken går ut på att montera in mikrofoner innanför våra ytteröron, eller vanligare, inuti ett konsthuvud. Vid lyssning av binauralt gjorda inspelningar är det nödvändigt att lyssningen sker över hörlurar. Då ger denna teknik ofta en spektakulär upplevelse av äkthet och dimension hos inspelningen. Den binaurala inspelningstekniken har en förvånansvärt gammal bakgrund. Det var Mr. Bartlett Jones från Chicago som redan 1927 ansökte om patent för ett konsthuvud för stereo-ljud-inspelning. Se Stereo.

BINÄR. Ett förhållande där det endast finns två motsatta storlekar, två lägen, på ett värde. I det binära räknesystemet finns bara två baser representerade med antingen en etta eller en nolla. Jämför detta med det decimala talsystemet, där basen är tio (ental, tiotal, hundratal o.s.v.).

BIT - förkortning för BInary digiT. Den minsta mängden av en digital information. En bit kan representera endast två lägen för denna information, förekomst eller frånvaro, till eller från, hög eller låg - eller som det oftast uttrycks, en binär etta eller nolla.

BITSTREAM - s.k. "1-bitsteknik". Varje sample motsvaras av den tid det tar att ladda upp och ladda ur en känd kapacitans över en känd resistans. En förenklad och relativt billig teknik för D/A-omvandling. Kallas även pulsdensitetsteknik eller Delta/Zigma-omvandling.

BLER - block error rate. Anger antalet felaktiga block per sekund hos en digital signal.

BLOCK - digitala ljuddata grupperas i block för överföring eller lagring.

BRR – Bit Rate Reduction. Bitreducering.

BRUSFORMNING - (eng. dithering / noise shaping). En teknik där man kan minska distorsionen på svaga signaler genom att avsiktligt lägga till brus till signalen, ofta mycket noga avvägt brus vad gäller frekvensspektra och styrka. Se även Översampling.

BYTE - en grupp av åtta bit (word) som tillsammans bildar en digital information.

CARDIOID, se karaktäristik.

CAV – Constant Angular Velocity. En disk vars rotationshastighet (varvtal) är konstant. Gäller för hårddiskar, disketter och grammofoner. Jämför med motsatsen; CLV - se dito.

CCIR (Comité Consultatif International Radio) En avdelning inom den Internationella Teleunionen (ITU) vars uppgift oftast har varit att ta fram regelverk och standarder som rör överföring av radiosignaler, med termen "radio" i dess vidaste betydelse även för områdena television och telefoni. CCIR har högkvarter i Geneve, Schweiz.

CD - Compact Disc. Inregistrerat varumärke för det år 1982 av Sony och Philips i samarbete framtagna optiska systemet för skivor. Att det blev ett samarbete mellan dessa i andra sammanhang konkurrerande giganterna var ingen tillfällighet. Sony hade redan då ett stort försprång när det gällde know-how om digitalljud. Philips å sin sida hade lång erfarenhet av optisk lagring och läsning på skiva från sitt dåtida LaserVision-system (för video). Kostnaderna att forska fram CD-systemet sägs ha uppgått till cirka 16 miljarder SEK. CD-skivans popularitet fick dock en trög start och det var först år 1987 som CD-spelarna nådde ett genombrott. Det året såldes nämligen samma antal CD-spelare som antalet försålda skivspelare för vinyl.

Vid fabrikationen av skivan formsprutas den smälta polykarbonatplasten med högt tryck mot en "stamper", en nickelmatris. Plasten kyls av och resultatet är en skiva som på sin ena sida har det från stampern ingjutna spåret av pits (gropar) som är själva inspelningen. Spåret har mikroskopiska egenskaper - det åtgår cirka en halv miljon pits för att beskriva en sekunds musik - ett mänskligt hårstrå som ligger längs med spårriktningen på skivan är så tjockt att det täcker 30 spår på CD-skivan.

Varianter på CD-skiva finns i form av CD-E (Erasable - inspelningsbar och raderbar), CD-I (Interactive, multimedia), CD-R (Recordable - inspelningsbar men ej raderbar), CD-RW (Re-Writable - inspelningsbar och raderbar), CD-V (Video för video och CD-ljud enligt MPEG-1), CD-ROM (Reed Only Memory för datalagring).

Inom CD-tekniken förekommer ett flertal olika standarder specificerade av Philips i en serie böcker där namnen på de olika standarderna anspelar på färgen på böckernas pärmar. "Red book" är den vanligaste CD-standarden för vanliga audioinspelningar, benämnd CD-DA. "Orange book" avser standard för inspelbara CD-skivor (CD-R) för ljudinspelning, bilder (Photo-CD) eller datalagring. "Yellow book" är standard för CD-ROM för lagring av datainformation av olika slag. Böcker, stillbilder och även rörliga bilder med enklare ljud. "Green book" är standard för interaktiv CD för rörliga bilder och spel. Fler, men mindre vanliga standarder förekommer.

CDS Cinema Digital Sound. Digitalt ljud för biograffilm, där ljudet lagras som en optisk kod direkt på filmremsan.

CIRC - Cross Interleaved Reed-Solomon Code. Felkorrigeringsalgoritm i CD, DAT och MD-systemen.

CLOCK - se word clock.

CLV – Constant linear Velocity. En disk som varierar sin rotationshastighet för att uppnå konstant spårhastighet. Oavsett var på skivan avläsning / inregistrering sker så är spårhastigheten densamma. Används i CD och MD-systemen. Jämför med motsatsen; CAV – se dito.

CMRR, se Common Mode Rejection Rate.

COAXIAL-kabel, se koaxialkabel.

COMMON MODE REJECTION RATE (CMRR), anger i dB förmågan hos en ingångsförstärkare eller utgångsförstärkare i ett balanserat signalöverföringssystem att utsläcka signaler (störningar) som har lika fas i både "hot" respektive "cold" ledare. Se balanserad ledning.

CONSUMER – synonym för det av Philips och Sony i samarbete utvecklade interface-formatet S/PDIF (se d:o)

CROSS TALK, se kanalseparation.

CURIE-punkten är benämning för den temperaturpunkt, cirka 180° C, vid vilken ferromagnetiska material förlorar sin spontana magnetiska polarisering. Efter nedkylning kommer det ferromagnetiska materialet att permanent behålla det magnetiska status som fanns när temperaturen låg vid Curie-punkten. Detta status kan därefter endast förändras om kombinationen av hetta (180° C ) och magnetism föreligger. Är en förutsättning för hela den teknik som rör inspelning på Magneto-Optiska (MO) och MD-skivor. Uppkallad efter den polsk-franske kemisten, fysikern och professorn vid Sorbonne (1909) och nobelpristagaren i fysik (1903) och nobelpristagaren i kemi (1911) - Marie Curie (1867-1934).

D/A (även DA, DAC) Digital till analog omvandling - den sista länken i en digital kedja av signalöverföring. En DA-omvandlare konverterar den serie av digitala binära siffervärden som representerar den analoga signalens ständiga spänningsväxlingar vid varje samplingsintervall, bestämd av den valda samplingsfrekvensen.

DAB (Digital Audio Broadcasting). Digital ljudradio med nästintill CD-kvalitet. NRSC (National Radio Systems Committee) anser att detta ska bli framtidens digitala rundradiosystem. Den största skillnaden jämfört med vanlig analog FM-radio, där varje programkanal sänds på egen sändare på egen frekvens, är att man i DAB kan sända ett flertal programkanaler i en så kallad "ensemble" över ett knippe frekvenser. Man använder en bitreduceringsalgoritm kallad Coded Orthogonal Frequency Division Multiplex, som reducerar datamängden med cirka 80%. Dataströmmen som sänds ut fördelas över ett antal bärvågor tillsammans med en felrättande kod vilket slutligen resulterar i en signal med stor störtålighet. Förutom själva programljudet kan också annan intressant information sändas med DAB, såsom text, grafik eller till och med rörlig videoinformation. I en DAB-ensemble ingår även en gemensam meddelandekanal för t.ex. trafikinformation. Denna informationskanal kan lyssnaren själv välja att aktivera eller av-aktivera.

DAC – se D/A

DASH – Digital Audio Stationary Head. Digital mångkanals "open reel" inspelningsmaskin.

DAT (Digital Audio Tape). Digital kassettbandspelare för en speciell typ av bandkassetter som innehåller ett 3,81 mm brett band av metal-typ. Standarden fastställdes i augusti 1986 av EIAJ (se d:o) och bygger bland annat på att tonhuvudena sitter på en roterande trumma, 30mm diameter, med varvtalet 2000 RPM och att bandet transporteras förbi dessa huvuden med den mycket långsamma hastigheten av 8,15mm/sekund. Genom den mekaniska uppbyggnaden lånar DAT-spelaren idéer från videobandspelarnas värld, fast i miniatyriserad form. När det gäller signalhantering så är släktskapet med CD-spelarna tydlig.

DATAKOMPRESSION, se kompression

DAW – Digital Audio Workstation. En benämning som förekommer som samlande namn för olika hårddisk-redigeringar för ljud.

DB / deciBel. Vårt hörselsinne består till det yttre av våra öron, men ännu viktigare är de processer som sker inne i vår hjärna för att sortera och bearbeta de signaler som kommer från våra öron. Det svagaste ljud ett friskt öra kan uppfatta vid det som kallas "hörseltröskeln" har en styrka av en tjugo-milliontedel av en Pa (20 µPa), vilket är ungefär en 5 000 000 000-del av de normala ljudstyrkor vi omges av till vardags. Tryckförändringen vid hörseltröskeln är faktiskt så liten att när den åstadkommer en inbuktning av vår trumhinna motsvarar denna rörelse diametern av en vätemolekyl.

Om vi skulle mäta ljud i enheten Pascal skulle vi få otympligt stora tal att handskas med. Därför använder vi en helt annan skala - deciBel eller dB-skalan. Denna överensstämmer bättre med den mänskliga hörselns sätt att reagera logaritmiskt på ljudstyrkeförändringar. deciBel i sig är inget fast värde såsom t.ex volt eller ampere. Med dB anges enbart hur ett uppmätt värde förhåller sig i jämförelse med en standardiserad referensnivå. Många olika slag av sådana referensnivåer finns. Här följer några:

dBA, akustisk ljudnivå med referensen satt vid vad som brukar kallas "hörseltröskeln", alltså det svagaste ljud en människa normalt kan uppfatta, där 0dBA motsvarar 20 µPa. Referensen dBA är framförallt mycket vanlig vid bullermätningar.

dBf, anger antenningångskänslighet för en radiomottagare.

dBFS, antal deciBel i förhållande till digital absolut toppnivå där 0dBFS är full utstyrning (alla bitar=1).

dBm, absolut effektnivå med referensen 0dBm=1milliwatt över 600 Ohms last. Under denna förutsättning motsvarar 0 dBm spänningsvärdet 0,775V.

dBr, relativ effektnivå relativt till en annan punkt i överföringskedjan. Är vanlig i sammanhang där man vill inbördes jämföra två olika signalnivåer med varandra.

dBspl (sound pressure level), motsvarar dBA.

dBu, absolut spänningsnivå med referensen 0dBu=0,775 V. Liknar referensen dBm, men till skillnad mot dBm förutsätts här inget beträffande impedansen, lasten. Detta är den oftast förekommande referensen vid mätningar inom professionell ljudteknik.

dBV, absolut spänningsnivå med referensen 0dBV=1 Volt. Förekommer som referens endast inom konsument-HiFi.

dBW, absolut effektnivå med referensen 0dBW=1 Watt.

dBW/m, anger en högtalares känslighet. Anger ljudtryck i dB per watt inmatad elektrisk effekt, mätt på 1 meters avstånd framför högtalaren.

dBxä , varumärke för ett analogt brusreducerings-system.

DB-9. Ett 9-poligt kontaktdon som vanligtvis används för RS-232 seriell överföring.

DB-25. Ett 25-poligt kontaktdon som vanligtvis används för RS-232 seriell överföring.

DC = Direct Current = engelska benämningen för likström. Se (motsatsen): AC.

DCC (Digital Compact Cassette) utvecklades och introducerades i samarbete mellan holländska Philips och japanska Matsushita 1991, och var tänkt att bli den naturliga efterträdaren till den vanliga analoga ljudkassetten, ursprungligen skapad av Philips och introducerad i det tidiga 1960-talet. DCC var länge en hård konkurrent till MD-systemet och ansågs i de tidigaste åren ha en bättre ljudkvalitet än dåtida MD. I den massiva reklamsatsningen från Philips framhölls kompatibliteten med de vanliga kassetterna eftersom DCC-spelarna kunde spela upp inspelningar från sådana också. Detta sades vara en fördel, inte minst jämfört med MD, men då DCC inte kunde göra inspelningar analogt på den gamla typen av kassett så var kompatibliteten av tveksamt värde. DCC hade, till skillnad mot t.ex. DAT stationärt tonhuvud. Till skillnad mot MD hade man en bitreduktion om 4:1 i sin bitreduktionsmetod som kallades PASC (Precision Adaptive Subband Coding). Matsushita drog sig så småningom ur detta projekt (1995), och detta, tillsammans med de allt större framgångarna för MiniDisc-systemet, som så småningom gav samma eller bättre ljudkvalitet, blev nådastöten mot DCC. Även Philips har (1999) deklarerat att man avslutat alla satsningar på DCC-systemet. Indirekt, genom sitt ägande i Marantz, har man även börjat tillverka MD-spelare.

DEGLITCHER – en s.k. sample-and-hold-krets i en D/A-omvandlare. Sample-and-hold-kretsen har till uppgift att läsa av och hålla det avlästa värdet stabilt under omvandlarens insvängnings och utsvängningsförlopp, vilket annars skulle ge upphov till störningar (glitch).

DE-EMFASIS - se pre-emfasis.

DE-ESSER, en apparat som med mycket snabb attacktid begränsar diskanten då en förinställd nivå hos diskantenergin i programsignalen överskrids. Oftast kan den beskrivas som en snabb, frekvensberoende limiter (se d:o).

DIGITAL ljudteknik innebär att de ursprungliga analoga ljudsignalernas oändligt varierande vågmönster omvandlas och beskrivs med enbart binära siffervärden bestående av de två motsatsförhållandena - ett eller noll / svart eller vitt / närvaro eller frånvaro, eller vad man nu föredrar att kalla dessa två motsatta värden.

Grundprinciperna till det digitala ljudet fastställdes så tidigt som 1937 av Alec Reeves vid International Western Electronics i Paris. Redan på den tiden kunde man teoretiskt se fördelarna hos denna teknik, där lagringsmediet ( skivan eller bandet ) inte längre kan färga signalens egenskaper med avseende på parametrar som brus, svaj, distorsion, frekvensgång, etc. Genom digital signalbehandling av de från början analoga signalerna kan man få en total kontroll och reducera behovet av intrimning, kontroller och efterjusteringar hos ljudsystemet. Den valda digitala formen och dess i förväg definierade ramar ger i fortsättningen full kontroll av systemets begränsningar. Den valda samplingsfrekvensen t.ex. har den avgörande betydelsen för den övre gränsfrekvensen för det ljud man vill överföra. De digitala ordens bitantal och den valda typen av kvantisering avgör i sin tur gränserna för hur stora dynamiska förlopp som systemet kan återge.

Alec Reeves grundforskning var inte praktiskt tillämpbar med de tekniska förutsättningar som stod till buds på den tiden. Den första förutsättningen för den fortsatta utvecklingen var tillkomsten av transistorn 1948. Under slutet av 1950-talet inleddes försök att praktiskt tillämpa digitala ljudöverföringar. I det här tidiga stadiet handlade det först och främst om att försöka dra fördelar ur den digitala tekniken för att åstadkomma förbättringar på telefontrafiken. Det skulle dock dröja en bit in på 1960-talet innan några egentliga resultat av försöken kunde nås. Den digitala ljudtekniken har sedan fått en avgörande betydelse inom den moderna telefonkommunikationens värld, inte minst idag i våra små mobiltelefoner som inte hade kunnat åstadkommas med den gamla analogtekniken.

Ändå är det främst för dess fördelar i olika HiFi-sammanhang som vi idag värdesätter det digitala ljudet, men vägen dit har varit mycket lång. I slutet av 1960-talet inledde ett flertal rundradiobolag, däribland japanska NHK, brittiska BBC med flera att experimentera med PCM-kodad ljudinspelning. De första resultaten nåddes hos japanska Denon 1972 i samarbete med NHK. Mot slutet av 70-talet började Sony att marknadsföra sitt PCM1630-system som innebar att möjligheterna till digital inspelning spreds till många inspelningsstudior världen runt. Lagringsmedium för 1630-systemet var U-Matic videokassetter. En enklare variant på detta system utgjorde det av EIAJ standardiserade PCM-F1-systemet med 14, alternativt 16 bitar och den udda samplingsfrekvensen 44,056kHz. Även detta system var avsett att kombineras med videobandspelare som medium. De här externa processorerna med sina tillkopplade videobandspelare var dock mycket obekväma att använda för ljudinspelning men de gav en ljudkvalitet jämförbar med CD-tekniken.

Det riktigt stora genombrottet för den digitala ljudtekniken kom först i oktober 1982 med Compact Disc, CD. Denna för sin tid oerhört högteknologiska landvinning hade åstadkommits genom samarbete mellan japanska Sony och holländska Philips. Genom CD-skivan uppnåddes i ett slag en dittills oöverträffad ljudåtergivning från studiomikrofonen till hemmastereons högtalare. Med tillkomsten av CD-skivan har anspråken på god ljudåtergivning höjts. Man använder numera ofta uttryck som "CD-kvalitet" och menar då inte enbart CD-skivan, utan en mycket hög ljudteknisk standard i största allmänhet.

DIN - Deutsche Industrie Norm, avser ett mycket omfattande standardiseringsarbete från Deutsches Institut für Normung. Inte minst inom ljudtekniken har det förekommit standardiseringar, DIN-normer.

DIN, på senare tid en förekommande benämning för Digital Input – digital ingång. Motsatsen är DOUT.

DIN UNLOCK – ett felmeddelande som förekommer på displayen på MD-spelare vid användning av digital ingång (DIN). Innebär att den digitala ingången inte mottager någon signal som den kan låsa sina PLL-kretsar (Phase Locked Loop) på. Man kan också uttrycka det så, att den inte mottager någon klocksignal. Normalt rättar det hela till sig om en CD-spelare med digital utgång -eller någon annan lämplig källa med digital utgång- kopplas till MD-spelarens ingång, och att CD-spelaren är igångsatt och en skiva spelas.

DIOD är den enklaste formen av halvledarkomponent. Diodens främsta egenskap är att den kan leda ström i endast en riktning (framriktningen) men blockerar strömmen i den andra riktningen (spärriktningen). Därav benämningen halvledare / semiconductor.

DISTORSION - en oönskad förändring av signalernas vågformer när de passerar en ljudapparat. Distorsion förekommer oftast som s.k. harmonisk distorsion, även kallad klirr, som innebär att oönskade övertoner som inte fanns i den ursprungliga signalen alstras av ofullkomligheter i ljudanläggningen. En form av harmonisk distorsion är intermodulation (IM-distorsion) som avser en form av förvrängning som uppstår när två eller flera toner i kombination med varandra bildar nya störtoner vars frekvens är summan och/eller skillnaden av de ursprungliga tonerna i signalen. En av de mest obehagliga former av harmonisk distorsion har benämningen tredjetonsdistorsion som avgränsat gäller de oönskade övertoner vars frekvens är 3 gånger högre än grundtonen hos den ursprungliga signalen. Ofta anges distorsion som THD - Total Harmonisk Distorsion, och är då en summering av all form av harmonisk distorsion. Distorsion anges vanligtvis i procentuell storlek i förhållande till grundtonen. Se även klippning.

DITHERING, även kallad brusformning (se d:o)

DOLBY - varumärke för Dolby Labs, England och USA. Företaget och namnet är synonymt för brusreduktionssystem som Dolby A, B, C, S och SR, som allesamman bygger på olika slag av sinnrika frekvensberoende kompandersystem vars funktion var att minska brus hos analog bandinspelning. Namnet Dolby förekommer numera hos många former av kodningssystem, bland annat för surroundljud för film och man har även haft en framträdande roll vid forskningsarbetet bakom MD-systemets ATRAC. Företaget grundades 1967 av den amerikanskfödde men sedan 1961 i England bosatte elektronikingenjören Ray M. Dolby, som även är berömd för att ha ingått i det team av konstruktörer hos amerikanska Ampex som i det tidiga 1960-talet konstruerade världens första fungerande videobandspelare.

DROPOUT, korta signalbortfall som är ett vanligt problem främst vid användning av bandspelare (kan även förekomma hos CD eller MD). Orsakas exempelvis av smuts- eller dammpartiklar eller dåliga bandskarvar eller defekter hos bandets magnetiska skikt.

DSP – Digital Sound Processor. En dataprocessor som specialanpassats för att utföra olika förändringar hos en digitaliserad audiosignal. Ett vanligt användningsområde är t.ex. olika EQ (se D:o)

DTRS - Digital Tape Recording System - varumärke för det av Tascam utvecklade DA-88, som är ett idag mycket förekommande digitalt mångkanalinspelningssystem.

DVD - Digital Versatile Disc. Digitalt lagringsmedium med samma yttre mått som en CD skiva. DVD kan ge upp till 17 Gb lagringsutrymme.

DYNAMIK avser förhållandet mellan den största och minsta signal ett ljudsystem kan återge. Begränsas av bruset för svaga signaler och distorsionen för starka signaler. Förväxlas ofta med termen signal-brus-förhållande (eng. S/N, signal-to-noise ratio), vilket avser förhållandet mellan maximal signal och brus i den överförda signalen, utan hänsyn till huruvida det tekniska ljudsystemets fulla potential har utnyttjats. Både för dynamik och för signal-brus-förhållande anges värdet i enheten deciBel.

DYNAMISK MIKROFON. En mikrofon där principen bygger på att en spole av koppartråd är fastsatt på ett membran. Trådspolen kan röra sig fritt i ett kraftigt magnetfält och när membranet utsätts för ljudvågor kommer detta att röra sig, och därmed kommer även trådspolen att röra sig i magnetfältet. Den växelspänning som då induceras i spolen är en elektrisk motsvarighet, analogi, till ljudvågorna.

EBU (European Broadcasting Union). En organisation för europeiska rundradioföretag. Organisationen grundades 1950 och har bland annat medverkat till att fastställa olika tekniska standarder. Från 1993 skedde ett samgående med OIRT - den tidigare Östeuropeiska organisationen för rundradioföretag. EBU har numera totalt 68 aktiva medlemsföretag i 49 länder.

EDISON, Thomas Alva (1847-1931) amerikan som uppfann fonografen (1877) och därmed blev grundare till Det Inspelade Ljudet. Edison är berömd för många andra uppfinningar, bl.a. glödlampan (1879). Han bidrog starkt till telegrafins, telefonins och filmteknikens utveckling.

EFFEKTIVVÄRDE, se RMS

EFM - Eight to Fourteen Modulation. Kanalkod för CD och MD. 8 databitar representeras av 14 kanalbitar.

EIA (Electronic Industries Alliance) En organisation som grundades 1924 och som tillvaratar hemelektronikfabrikanternas intressen och medverkar vid fastställande av olika tekniska standarder.

EIAJ - Electronics Industries Association of Japan. Medverkade bland annat till att sätta en mycket tidig form av japansk standard för digital ljudinspelning där videoband användes som media under det tidiga 80-talet. Standarden föreskrev bland annat 14 bitar (i vissa fall 16 bitar) och en samplingsfrekvens om 44,056kHz.

EKO - reflexion av ett ljud. Efterklang och eko är varianter på samma fenomen. Medan eko innebär distinkta upprepningar av ett ljud innebär efterklang en mera diffus och kontinuerligt dämpad återklang av ett ljud. Se även Akustik. Förutom det naturliga akustiska ekot förekommer inom ljudproduktion speciella effektenheter som efterliknar det naturliga ekot eller som kan åstadkomma efterklang av mera artificiellt slag för att uppnå olika effektfulla klanger.

ELECTRETMIKROFON. En mikrofon vars principiella funktionssätt liknar en kondensatormikrofon (se d:o). Skillnaden gentemot kondensatormikrofonen är att electretmikrofonen har en permanent elektrisk laddning (polarisering) som eliminerar behovet av en externt tillförd polariseringsspänning. Dock finns, precis som hos kondensatormikrofonen även hos electretmikrofonen ett behov av internt förstärkarsteg, vilket kräver att drivspänning tillförs utifrån via mikrofonens sladd. Elektretmikrofoner ger i allmänhet mycket god valuta för pengarna, de har oftast en mycket rak frekvensgång men är mer brusiga än kondensatormikrofoner och framförallt jämfört med dynamiska (se d:o) mikrofoner.

ELEKTRON, negativt laddad partikel. Motsatsen är neutron, som är en positivt laddad partikel.

EQ (equalization) - en avsiktligt åstadkommen ojämnhet i en frekvenskurva för att öka eller minska styrkan hos ett eller flera frekvensavsnitt i det hörbara området. I vissa fall har eq åstadkommits för att bättre tillgodose olika åsikter om hur ljud bör låta. Oftast sker detta med hjälp av en equalizer (se d:o). I andra fall sker eq enligt strikt normerade frekvenskurvor, såsom vid t.ex pre-emfasis eller motsatsen, de-emfasis (se Preemfasis).

EQUALIZER (EQ), en mer eller mindre komplicerad form av tonkurve-kontroll. Från ett enkelt filter till bas/diskant-kontroll till oktavfilter eller tersfilter. Se grafisk equalizer, respektive parametrisk equalizer.

EXPANSION innebär motsatsen till kompression (se d:o). Vid expansion förstärks starka signaler medan svaga signaler dämpas vilket medför att dynamiken ökas. Expansion utnyttjas ofta i olika former av brusreduceringar och då alltid i kombination med kompression. I en Dolbyä typ A, B, C, S och SR, i DBXä , m.fl., låter man signalen i samband med inspelning genomgå en kompression, för att därefter vid avspelning låta signalen passera en expansion. Slutresultatet blir att framförallt bandbruset kommer att göra sig mindre märkbart.

FANTOM-MATNING (eng. phantom powering). En metod att distribuera en DC-spänning från en mikrofonförstärkares ingång, via den balanserade mikrofonkabeln fram till mikrofonen. Använd för att spänningsförsörja kondensatormikrofoner (se d:o). Den vanligaste DC-spänningen för fantom-matning är 48v.

FASLÄGE = tidsförhållanden för växelströmmar. Strömmar och spänningar ligger i fas när de når sina maximum- eller minimumlägen samtidigt.

FAQ (frequently asked questions) Ett exempel på FAQ är de som gäller för MD-systemet. Svaren kan hittas på följande adress: http://www.hip.atr.co.jp/~eaw/minidisc/minidisc_faq.html

FERRIT – ett mycket hårt magnetiskt material som inte har elektrisk ledningsförmåga och som används bland annat som material till transformatorkärnor.

FLETCHER-MUNSON - namnen på de två forskare som mätte upp och dokumenterade kurvor för den tämligen olinjära frekvensgången hos det mänskliga hörandet. De påvisade dessutom att frekvensgången hos det mänskliga hörandet varierar beroende på ljudets styrka. Örats största känslighet ligger vid tonområdet 3 - 5kHz. Vid mycket låga frekvenser har vår hörsel betydligt mindre känslighet vilket medför att vi förskonas från många ljud som alstras i vår egen kropp och som vi annars skulle störas av som ett ständigt bullerljud från främst vårt eget hjärta och cirkulationen i vårt blodsystem.

FREKVENS = antal i förhållande till tid hos ett med jämna mellanrum repeterat skeende. Anges i enheten Hertz (Hz) som i sin tur anger antalet svängningar per sekund. 1 Hz = 1 svängning per sekund, 1kHz (kiloHertz) = ett tusen svängningar per sekund, 1 MHz (megaHertz) = en miljon svängningar per sekund. Se Hertz.

FULL SCALE, se dBFS.

GRAFISK EQUALIZER, en tonkontroll på vilken varje frekvensband (oftast fast uppdelat i oktaver eller i ters) representeras med ett vertikalt monterat skjutreglage så att positionerna för varje reglage grafiskt ungefärligt visar den erhållna frekvenskurvan. Se equalizer.

GRANULATIONSBRUS, en hörbar förvrängning av signalen som ett resultat från kvantiseringsfel. En åtgärd mot granulationsbruset är att tillföra dithering-brus (se d:o).

HAAS-EFFEKTEN - en psykoakustisk egenhet i vår förmåga att uppfatta riktningen hos olika ljud. I de fall ljud når vårt vänstra och högra öra precis samtidigt och med samma ljudsintensitet kommer vi att uppfatta att detta ljud kommer rakt framifrån. Om vi istället tidsfördröjer ljudsignalen som når det ena örat men fortfarande med exakt samma ljudstyrka som ljudet som når vårt andra öra, kommer vårt hörselsinne att uppfatta det som om ljudet kommer från den sida som det förstnämnda örat är vänt åt. Se även stereo.

HARMONISK DISTORSION - klirr. Se Distorsion.

HEADROOM anger den skillnad i signalstyrka som man har valt som en gardering mot överraskningar i form av plötsliga, alltför starka, signalnivåer som annars skulle medföra klippning (se d:o) i det ljudsystem man arbetar med.

HERTZ (Hz) - enheten för frekvens, som anger antalet svängningar per sekund. Bär namnet efter den tyske fysikern och professorn (1889) Heinrich Rudolf Hertz (1857-1894), som var den förste som artificiellt lyckades åstadkomma radiovågor och som påvisade att de följde samma lagar som ljusets vågor och därmed lade grunden för den elektromagnetiska ljusteorin.

HIGH FIDELITY "Hi-Fi" - ett begrepp eller i praktiken en mer reklambetonad term för klassning av en ljudanläggnings förmåga till naturtrogen återgivning. Många försök har gjorts för att fastställa vilka krav som ska ställas på ljudutrustning för att high fidelity ska anses vara uppnått. Framförallt kom de s.k. DIN-normerna (med beteckningen DIN 45 500) på 1960-talet som redan från början var avsedda att betraktas som minimumkrav. Där talades om ett frekvensomfång på 40-16 000Hz, en dynamik om 50 dB och en uteffekt om minst 2x6 Watt, bland annat. De här kraven ansågs redan när de var nya som alltför blygsamma och fick aldrig någon egentlig acceptans.

HÖGPASSFILTER, ett filter som låter frekvenser som är högre än en specificerad frekvens passera obehindrat medan frekvenser under denna dämpas.

HÖGTALARE och deras funktionsprincip bär stora likheter med mikrofoner. Medan mikrofoner har uppgiften att omvandla de omgivande luftvibrationernas akustiska energi till elektrisk energi är funktionen den omvända för högtalaren, där elektrisk energi omvandlas tillbaka till akustisk energi.

Högtalare finns av olika slag med olika funktionsprinciper. Den vanligaste är den elektrodynamiska högtalaren. På denna har man ett membran som ofta är tillverkat av pappers- eller plastmaterial och format svagt koniskt. På konen sitter monterad en spole av isolerad koppartråd (talspolen) som kan röra sig fritt i ett kraftigt magnetgap. När vi matar denna spole med en växelströmsignal kommer spolen att dra högtalarens membran fram och tillbaka så att konens mekaniska svängningar är i analogi med signalens elektriska svängningar. Talspolens impedans hos en högtalare är mycket frekvensberoende, eftersom den dels utgör en elektrisk induktiv krets och dels ett mekaniskt svängande, fjädrande upphängt, mer eller mindre lättrörligt system. Högtalarkonen med sin kopparspole har även en inte alldeles försumbar tyngd som inverkar på högtalarens möjlighet att återge transienter (se d:o) med det tunga systemets något fördröjda reaktion på snabba insvängningsförlopp, och därefter en viss "over shoot" på utsvängningen. Som om detta inte vore nog, så har den dynamiska högtalaren dessutom en mycket skral verkningsgrad.

Trots alla brister har den dynamiska högtalaren hängt med oss, ända från de första radioapparaterna på 1920-30-talen och in i våra dagar. Många försök har gjorts för att åstadkomma högtalare med annan och bättre funktionsprincip. Den bästa hittills är den elektrostatiska högtalaren som, bortsett från den svaga basåtergivningen, har uppvisat mycket goda egenskaper för transientåtergivning kombinerat med en rak frekvenskurva och överhuvudtaget en mycket neutral återgivning. Nackdelarna med de elektrostatiska högtalarna har varit ett högt pris, stor ömtålighet för påverkan från luftmiljön i rummet, dålig verkningsgrad och, som sagt, svag basåtergivning.

Oavsett högtalarens funktionsprincip blir de ljudliga resultaten från den alltid i hög grad påverkade av de akustiska egenskaperna i det rum där högtalaren ska stå, och även var i rummet högtalaren placeras.

IC (integrated circuit) En miniatyriserad halvledarkrets åstadkommen på en enda kiselbricka.

IEC (International Electrotechnical Commission) En Europeisk organisation med högkvarter i Geneve, Schweiz. Har varit drivande i många internationella standardiseringar som bland annat har rört ljudtekniken.

IMPEDANS - ett mått på en elektrisk krets eller apparat och dess egenskap att motstå eller anpassa sig till en påförd växelspänning. Impedans är den komplexa summan av resistans och reaktans och anges med symbolen Z och i värdet ohm. Impedans är ett växelströmsteknikens motsvarighet till resistans men till skillnad mot resistans är impedans alltid frekvensberoende och endast relevant i växelströmsteknik. I praktiken handlar impedans om hur anpassad en induktiv komponent är till den elektriska krets till vilken den är tänkt att kopplas. En högtalare t.ex. måste genom sin impedans vara anpassad till en förstärkares utgång. Om det system som sammankopplats har dålig impedansanpassning blir resultatet prestandaförluster, främst i form av försämrad verkningsgrad och i värre fall i olika slag av förvrängning av signalen.

INDUKTANS, benämning för en elektrisk komponent och ett mått på en spoles egenskap att motsätta sig förändringar i en pålagd ström. Induktanser används nästan uteslutande inom växelströmsteknik, men för att enklast beskriva effekten av en induktans börjar vi med likströmmen. Likström kan utan hinder passera en induktans eftersom induktansspolen som mest kan utgöra en relativt lågohmig resistans för likströmmen. Likström som passerar en induktansspole kommer däremot att ge upphov till ett magnetfält som lätt kan konstateras om man häller induktansspolen i närheten av en kompassnål.

Låter man istället en växelström passera induktansspolen måste det alstrade magnetfältet hela tiden växla riktning i samma takt som växelströmmen växlar riktning. Magnetfältet kommer då att sträva efter att motverka strömväxlingarna. Ju kraftigare magnetfält som alstras i spolen desto starkare motverkas växelströmmen och denna motverkande effekt kommer dessutom att öka ju högre frekvens växelströmmen får. Det är just denna egenhet som utnyttjas hos induktanser. De förekommer i form av drosslar eller spolar i svängningskretsar och resonanskretsar för att selektera fram eller dämpa vissa frekvenser. De betecknas med symbolen L, och värdet på induktanser anges i enheten Henry (H). Hos induktanser är även Q-värdet - också kallat godhetstalet - av intresse. Se även Q-värde.

INTERFACE - gränssnitt. Enhet som ansluts för att bilda övergång mellan två olika system så att dessa ska kunna tolka varandras programspråk.

INTERLEAVE - infoga. Ingår som ett led i felkorrektionen i t.ex. CD-, DAT- och MD-tekniken, där man förflyttar och blandar de enskilda digitala bitarna i ett flertal digitala ord med varandra så att de sprids tidsmässigt. Genom denna metod kommer drop-outs (signalbortfall) eller störningar att fördelas i betydligt mindre portioner över ett betydligt större antal ord och på så vis lättare och rättare kunna korrigeras.

INTERMODULATION - IM-distorsion. Se Distorsion.

INTERPOLERING - beräkning. Ingår i felkorrektionssystem i t.ex CD-, DAT- och MD-tekniken som en metod att återskapa felaktiga eller förlorade data.

ISO (International Standards Organization) Grundades 1947 i Geneve, Schweiz och har medlemmar från över 90 länder. ISO är aktiv och stöder framtagande av internationella standarder. Iso har vi även från det grekiska ordet "isos", som betyder "lika". Därav förekommer uttryck såsom isobar (lika tryck), isometrisk (lika längd), o.s.v.

JITTER - tidsinstabilitet hos en signal. Ett vanligt fenomen bl.a. inom videotekniken, där det kan uppstå t.ex. på grund av ojämn bandtransport (svaj) hos videobandspelare. Resultatet kan då bli en gungig och instabil bild. Inom den digitala audiotekniken kan jitterproblem uppstå i samband med digital signalöverföring. Hos en digital signal kan jitter teoretiskt förorsaka svårigheter att exakt tidsbestämma pulsernas flanker. En absolut korrekt tidsbestämning av dessa flanker, som utgör själva övergångarna från "hög" till "låg" - från etta till nolla - har betydelse vid D/A-omvandlingen. I praktisk användning av t.ex. DAT, CD eller MD elimineras jitterproblemen mycket effektivt genom att klockfrekvensen i signalen efter kabelöverföring alltid återskapas genom PLL-kretsar och buffertminnen (RAM) och efter buffertminnet "klockas" ut med frekvensen från en kvartslåst klockfrekvens. Om man vid en kabelöverföring skulle få så stora jitterfel att dessa kretsar inte kan eliminera dem så innebär det att de överhuvudtaget inte heller kan låsa in sig på den inkommande klockfrekvensen. Resultatet av så stora jitterfel blir vanligtvis att muting inträder.

KANALSEPARATION (eng cross talk) anger i antal dB hur väl separerade och fria från överhörning ljudkanalerna är.

KARAKTÄRISTIK – beskriver hur känslig en mikrofon är för ljud rakt framifrån och hur mycket som ljud från andra riktningar undertrycks. De vanligaste karaktäristikerna är kula = klotformad = omnidirectional = lika känslig för ljud oavsett riktning, njure = cardioid = känsligast för ljud som kommer rakt framifrån, super-cardioid är en ännu mer riktad mikrofon och shot gun-mikrofoner fångar upp ljud på avstånd och används framförallt för TV- och filmljud, och åtta = lika känslig för ljud som kommer framifrån eller bakifrån. Se även Proximity.

KLIPPNING (eng. clipping) en oönskad effekt som nås i de fall man försöker överföra signaler med högre amplitud, styrka, än ljudsystemet är avpassat för. Vid grafisk presentation, t.ex. med hjälp av ett oscilloscop, kan man se att vågformernas toppar blivit tillplattade eller "avklippta". Därav namnet.

KOAXIAL-kabel. En enkelledare omgiven av ett tjockare lager av isolation, täckt med en relativt tät skärmstrumpa. Koaxialkablar kännetecknas av att man vid tillverkningen genom att välja kabelns dimensioner för innerledare respektive skärm och tillverkningsmaterial för den isolation som finns mellan dessa ledare har uppnått en definierad högfrekvensimpedans, till skillnad mot vanlig enkel skärmad sladd där impedansen är mindre viktig. Impedansen hos kabeln har stor betydelse vid överföring av högfrekvenssignaler men är mindre viktig vid överföring av audiosignaler. Mest förekommande impedanser hos koaxialkablar är 50, 75 eller 93W .

KOLKORNSMIKROFON är den absolut enklaste formen av mikrofon. Består av en burk fylld med kolpulver vilken har förslutits med ett membran. När membranet utsätts för ljudvågor kommer membranet i sin tur att utsätta kolpulvret för ett varierande mekaniskt tryck. Kolkornens sammanlagda resistans kommer därvid att variera analogt med ljudvågorna. Denna typ av mikrofon hade stor betydelse i forna dagars telefonapparater men är numera förpassad till muséernas värld.

KOMPRESSION förekommer i olika tekniska former. Den mest traditionella formen av kompression är den som används i många analoga ljudtillämpningar, nämligen dynamisk kompression, där det dynamiska omfånget reduceras så att de från början svaga ljudsignalerna förstärks samtidigt som starka signaler dämpas. Vanlig framförallt i pop-radiosammanhang, där man vill åstadkomma ett "tätare" sound. Dynamisk kompression kan dock i mildare omfattning vara användbar även i mer seriösa sammanhang - en konsert med symfoniorkester kan t.ex. ha en akustisk dynamik på över 100dB! Det är i de flesta fall praktiskt helt otänkbart att återge hela detta stora dynamikomfång i ett vanligt bostadsrum. Se även expansion.

En helt annan typ av kompression är den data-kompression som används i det s.k. ATRAC-systemet i MD-spelare. Denna kompression förändrar inte det dynamiska omfånget utan är en datateknisk algoritm där man på ett mycket intelligent sätt utnyttjar vissa av vårt hörselsinnes bristande förmågor. Denna typ av kompression handlar enbart om att minska mängden av databitar för att beskriva ljudet. Man använder en kompressionsgrad av 5:1, vilket innebär att MD-systemet bara använder en femtedel så stor mängd databitar som CD-systemet för att beskriva samma ljud.

KONDENSATOR - en passiv elektrisk komponent som utmärker sig genom sin kapacitans, alltså sin förmåga att lagra elektriska laddningar. En kondensator består principiellt av två metallplattor, ofta i praktiken i form av metalliserade folier som är åtskilda av mellanliggande isolerande material (dielektrikum), ofta i form av olika slags plastfolier. Genom denna isolering kan inte likström passera men växelström kan passera mellan metallskikten genom att den mellan skikten uppstående elektriska laddningen kommer att pendla mellan dessa. Det finns en betydelsefull relation mellan växelströmmens frekvens och kondensatorns kapacitans; ju högre frekvensen är, desto mindre kapacitans krävs för att en viss mängd energi ska kunna passera genom kondensatorn. Kapacitans anges i enheten Farad, uppkallad efter den engelske fysikern och professorn (1827) Michael Faraday (1791 - 1867).

KONDENSATORMIKROFON. En mikrofonkonstruktion där principen bygger på att ett elektriskt ledande membran är monterat mycket nära men elektriskt isolerat framför en metallplatta. När membranet utsätts för ljudtryck kommer det att vibrera i takt med ljudvibrationerna och därmed kommer även den kondensator som bildas av membranet och den bakomvarande metallplattan, att få en till ljudvibrationerna analogt varierande kapacitans. För att utvinna någon elektrisk signal ur denna konstruktion måste man även påföra en elektrisk laddning (polarisering) mellan membran och metallplatta. För att kondensatormikrofoner ska kunna användas praktiskt måste de även ha ett enkelt förstärkarsteg inbyggt i mikrofonkapselns omedelbara närhet för impedans-anpassning. För polariseringen, och för drivning av detta förstärkarsteg, är det nödvändigt med extern strömförsörjning till kondensatormikrofoner. Se även elektretmikrofon.

KULA, se karaktäristik.

KVANTISERING - en process i samband med AD-omvandlingen där man efter samplingen (se d:o) avrundar de samplade analoga signalvärdenas nivåer till vissa förutbestämda fasta nivålägen eller "fack". Ju fler antal kvantiseringsnivåer desto större precision kan signalernas nivålägen återges med. Nackdelen med ett stort antal kvantiseringsnivåer är att mängden data som ska överföras också ökas. Hur stort antal dessa nivåer har bestäms av storleken på det binära ordet, d.v.s. antalet bitar för varje sampel. Vid kvantisering med 16 bitar är antalet nivåer 65536 och det teoretiska signal/brusförthållandet 96dB.

Link to comment
Share on other sites

Annons

LASER (Light Amplification by Stimulated Emission of Radiation). Lasern uppfanns av professor Charles Townes med hjälp av A L Schalow vid Columbia-Universitetet. Den första fungerande lasern åstadkoms av Teodor Mejman 1960. Den var en gasurladdningslaser och emitterade synligt ljus. Professor Charles Townes mottog 1963 nobelpriset för sitt arbete. Via tillkomsten av lysdioden - LED (1960), förde utvecklingen vidare till halvledarlasern (1962), som idag återfinns i den optiska pickupen i alla CD- och MD-spelare. Denna sänder vid avspelningen ut en mikroskopiskt smal ljusstråle mot skivans reflekterande, metalliserade skikt som sedan reflekteras tillbaka in i pickupen där denna returnerande ljusstråle via ett prisma når en ljuskänslig halvledarsensor som omvandlar ljuset till en elektrisk digital signal.

LCD (Liquid Crystal Display) - flytande kristall-display. En display (teckenfönster) med numerisk och grafisk information som bildas genom ett material vars kristaller ändrar riktning, och därmed synbarligen svartnar när det utsätts för ett elektriskt fält. Denna typ av display är vanlig framförallt i batteridrivna applikationer (inte minst i armbandsur) där man har nytta av den nästan obefintliga strömförbrukningen i denna typ av display.

LED (Light Emitting Diode) En typ av halvledare, diod, som utsänder ljus när den utsätts för spänning i "framriktningen". Uppfanns 1960 av J.W. Allen och P.E. Gibbons i England. Lysdioder finns med det aktiva materialet bestående av galliumarsenid (GaAs) och som avger ljus i skalan infrarött till rött, galliumarsenidfosfid (GaAsP) som ger rött till gult ljus och galliumfosfid (GaP), som ger grönt till blågrönt ljus. Att tillverka lysdioder även för grundfärgen blått är ett sedan länge eftersträvat mål, men det har medfört stora svårigheter. Det förekommer numera sådana, tillverkade av kiselkarbid (SiC), men de är än så länge mycket dyrbara och har låg verkningsgrad. Lysdioder har alltmer kommit att ersätta glödlampor i funktioner som indikering och kontroll-lampa. Lysdioder erbjuder fördelar som lägre effektförbrukning och en avsevärt bättre livslängd - i princip kan man säga att lysdioder har "evigt liv".

LIMITER, en förstärkare vars utsignal är automatiskt dämpad vid en i förväg bestämd övre gränsnivå. Effekten av en limiter påminner om en kompressor (se kompression) även om det inte är samma effekt som önskas. En limiter används i första hand för att skydda mot överraskande ljudstyrkeförändringar, mot överstyrning, medan en kompressor används för att uppnå en minskning av signalens dynamik.

LINJENIVÅ, avser oftast den i professionella sammanhang vanligaste nivån som refereras som "0dB", men motsvaras mer korrekt uttryckt av +4dBu (=1,234volt).

LITIUM-JON-BATTERIET. Litium, grundämne (Li) vars främsta egenskap är att det är den lättaste av alla metaller och överhuvudtaget det lättaste av alla fasta material. Litium har i tidigare decennier mest förekommit som tillsats i tenn- eller blylegeringar för att förbättra hårdheten hos dessa metaller. Vid det sena 1970-talet började litium komma till användning som elektrod i icke laddbara batterier. Redan i detta utförande kännetecknades litiumbatteriet av sin höga polspäning och stora energimängd i förhållande till batteriets relativt låga vikt. Mycket forskningsarbete krävdes under 1980- och 90-talen för att åstadkomma en laddningsbar variant på litiumbatteriet. I sina tidigaste versioner var de laddbara litiumbatterierna vådligt osäkra genom att litiumelektroden under laddning hastigt kunde nå en så hög temperaturstegring att batterierna därigenom lätt kunde explodera. För att öka säkerheten övergick man till att använda icke-metallisk joniserad litiumoxid som katod (-) och en kolblandning som anod (+). Säkerheten ökade men fortfarande kräver LiIon-batterier särskilda åtgärder för att förhindra överladdning men också för att förhindra att batterierna blir alltför urladdade, vilket kan permanent förstöra batteriet. Därför är varje battericell utrustad med sin egen individuella regler-elektronik för att känna av och begränsa toppar hos spänningar, strömmar och temperatur under laddning och urladdning.

Utrustade på detta sätt är LiIon-batterier lika säkra att använda som andra batterier och ger smått fantastiska egenskaper: De har ingen "minneseffekt". Vid samma yttre storlek ger LiIon ungefär 50% mer energi än NiMH och vid samma vikt ger LiIon cirka 80% högre energi än NiMH. LiIon klarar cirka 500-800 upladdningar och har mycket liten självurladdning - cirka 10% per månad jämfört med 30% för NiMH-batteriet. Den relativt höga cellspänningen hos LiIon-batteriet - 3,6V - ger också fördelar. NiCd och NiMH måste oftast arrangeras som seriekopplade celler för att nå tillräckligt hög spänning vilket ger resultatet att det alltid blir den av cellerna som har sämst kapacitet som kommer att sätta gränsen för batteriets totala livslängd. LiIon-batterier med sin högre cellspänning kan oftast användas och räcka till som en enda cell och därmed undviks seriekopplingens nackdelar.

LITZ-TRÅD, ett sätt att anordna en elektrisk ledare så att den består av ett stort antal mycket tunna, individuellt emaljerade och därigenom individuellt isolerade koppartrådar. Denna typ av ledare har mest förekommit i induktansspolar, där de har givit fördel för att minska virvelströmmar. De har de även blivit mycket vanliga som ledare i hörlurskablar och mikrofonkablar, där man drar nytta av lirztrådens stora flexibilitet.

LJUD som vi uppfattar med våra öron består av komplexa lufttrycksvibrationer av ständigt varierande styrka och frekvens. För att kunna överföra denna luftiga energi till någonting som elektroniska ljudapparater kan göra något av måste luftvibrationerna först omvandlas till elektriska signaler i en mikrofon. Mikrofonen är ett utmärkt exempel på en energiomvandlare, som alltså omvandlar en form av energi till en annan form av energi, och de är nödvändiga vid all inspelning av levande ljud.

LO-CUT, ett filter som dämpar de lägre basfrekvenserna. Ofta förekommande i mikrofoningångssteg för kompensation av proximityeffekten (se d:o).

LOUDNESS är en finess som finns på de flesta stereoförstärkare. Den anpassar förstärkarens tonkurva till vår hörsels minskade känslighet för bas- och diskantljud vid låga ljudstyrkor. Denna kompensation sker genom att vid låga volympådrag automatiskt låta bas och diskant återges mer betonat än mellanregistret. Se Fletcher/Munson.

LÅGPASSFILTER, ett filter som låter frekvenser under en specificerad gränsfrekvens passera men dämpar frekvenser över gränsfrekvensen.

MADI - Multichannel Audio Digital Interface. Mångkanal-interface som bygger vidare på AES/EBU-formatet (se d:o). Medger överföring av 56 kanaler i en coaxialkabel eller via fiberoptik.

MAGNETO-OPTISK (MO - Magneto-Optical). En inspelningsbar termo-magneto-optisk disc som kan raderas och spelas in obegränsat antal gånger. Med den magneto-optiska inspelningstekniken används en kombination av magnetisk inspelning och laserljus. Det magnetiska, inspelningsbara skiktet på MO-skivan består av ett lager av terbium, järn och kobolt. Styrkan hos det magnetiska fältet som används vid inspelning är bara cirka en tiondel av den styrka som normalt skulle behövas för att påverka orienteringen av de magnetiska partiklarna i skiktet. Genom att detta magnetfält påförs i kombination med en laserstråle som upphettar magnetskiktet till den s.k. curie-punkten (se d:o) förlorar materialet i skiktet sin magnetiska motståndskraft mot den påförda magnetiseringen. Laserstrålen som används har mikroskopisk storlek och därigenom uppnås även en mikroskopisk påverkan av ytan på magnetskiktet - en mikroskopisk precision och en informationstäthet av ett slag som inte är möjlig att nå vid annan form av magnetisk inspelningsteknik. Efter laserns och magnetfältets påverkan av de magnetiska egenskaperna på denna lilla fläck så svalnar materialet av naturliga skäl och därmed så "fryses" också tillståndet i det magnetiska skiktet. Till skillnad mot annan typ av magnetisk inspelningsteknik kan den information som lagras på en MO-skiva aldrig raderas enbart genom att utsätta det inspelade mediet för kraftiga magnetfält. För att kunna radera inspelningen krävs alltid kombinationen av lasern som upphettar till curie-punkten - och magnetfältet!

Vid avspelningen av MO-skivan utnyttjas det förhållandet att de vid inspelningen uppkomna magnetiska fläckarna på skivan även ger förändringar i hur polariserat laserljus vrids så att det får olika vinkel när det reflekteras från de påverkade fläckarna på skivan. Denna vridning ger även som resultat att ljusintensiteten varierar beroende på om ljuset reflekteras från en magnetisk fläck eller magnetiskt opåverkat mellanrum mellan dessa fläckar. Intensiteten som lasern belyser skivytan med är vid avspelningen bara cirka tiondelen så stark som vid inspelningen och därmed undviks den upphettning som sker vid inspelningen, och därmed säkras att inspelningen förblir opåverkad vid avspelningen och även efter ett obegränsat antal avspelningar.

MARCONI, Guglielmo (1874-1937), italiensk fysiker, uppfinnare, nobelpristagare i fysik (1909), markis (1929), brukar kallas "radioteknikens fader". Utförde 1895 i Bologna de första framgångsrika försöken med trådlös telegrafering. Då han till en början mötte dålig förståelse för sina forskningsresultat i sitt hemland flyttade han 1896 till England och inlämnade samma år en patentansökan på trådlös telegrafi. Radioteknikens födelse brukar sättas till året 1901. Det var då som Marconi framgångsrikt genomförde eldprovet för den nya tekniken och lyckades överföra den telegrafiska signalen "S" över Atlanten från hans egen sändarstation i Cornwall och med mottagarstationen på New Foundland.

MASH - Multi stAge noise SHaping. Metod för D/A-omvandling med enbits-teknik (bit-stream) i kombination med flera steg av brusformning efter varandra. Metoden förutsätter även användning av översampling, vanligtvis med 64X.

MASKERINGSEFFEKTEN (eng. Masking) är ett fenomen i vårt hörselsinnes ofullkomlighet att uppfatta vissa ljud om de är omgivna av andra ljud med något lägre styrka men med näraliggande frekvens.

MAXWELL, James Clerk (1831-79), skotsk fysiker, professor (1871) som 1873 framlade den epokgörande teorin om elektromagnetiska fält, där han var den förste som förklarade ljuset som en elektromagnetisk vågrörelse.

MD (MiniDisc) Varumärke för det av Sony framtagna och 1992 introducerade digitala ljudinspelnings-systemet. Det var då precis tio år efter introduktionen av CDn, som hade brutit igenom som en efterträdare till den äldre vinylskivan. Att konsumenterna uppskattade kvalitetsvinsten med CD-skivan kunde även utläsas av att försäljningen av ljudkassetter var i nedgång. En efterträdare till den gamla kassetten var därför önskvärd. I förstone sattes förhoppningarna till CD-R-skivan som introducerades 1989 och som, liksom CD-skivan, hade tillkommit genom samarbete mellan Sony och Philips. Även om CD-skivan var väldigt kompakt jämfört med sin företrädare Lp-skivan var CDn inte alls någon hit på den portabla Walkman-marknad där kassetten visade sina fördelar genom kompakt format och ringa påverkan av skakningar och vibrationer. Till en början försökte Sony introducera ett nedbantat CD-format, en "CD-single" med diametern 80mm vars speltid uppgick till max 22 minuter. En fördel med att CD-singlen hade mindre diameter än den konventionella CDn var att man fick minskad risk för avläsningsfel förorsakade av skevheter i skivan jämfört med en skiva med större diameter. En liten skiva gör inte lika stora slängar - den "vobblar" i mindre grad än en större skiva. Sony marknadsförde en mycket liten Walkmanapparat avsedd just för dessa CD-singlar, men genom att den inte alls kunde spela fullformats CD-skivor blev den en försäljningsflopp.

Den magneto-optiska (MO) skivinspelningsteknologin hade använts som datalagringssystem i flera år, inte minst hade Sony själva varit mycket delaktiga i denna utveckling. Tekniken hade redan uppvisat stor tillförlitlighet som lagringsmedium innan introduktionen av MiniDisc-systemet. MiniDiscen är en inspelningsbar magneto-optisk skiva med en lagringskapacitet på 140mb, bara 64 mm i diameter, inkapslad i ett skyddande fyrkantigt plasthölje som är 7x6,75cm. I MD-systemet ingår en dataredutionsteknologi kallad ATRAC (se d:o) och ett "skakminne" som gör att spelningen kan ske ostört i portabel användning även om spelaren skulle bli omruskad under joggingrundan.

MD-DATA var ett datalagringssystem som använde discar med samma utseende som MD-audio-discar, men systemet krävde ändå speciella discar som inte var kompatibla med MD-audio. Detta datalagringssystem blev dessvärre ett misslyckande för Sony och det är sedan flera år nedlagt. Möjligen blev det en flopp därför att MiniDisc bara kan rymma en datamängd av 140MB, vilket är väldigt lite jämfört med CD-R som kan hålla 650MB eller mer. MD-DATA-discar förekommer numera som media för de speciella multikanal-MD-spelare som används inom musikbranschen.

MIC ATTENUATOR. (mic att, pad), dämpsats före mikrofoningångssteget. Minskar ingångskänsligheten med vanligtvis 20dB, som skydd mot överstyrning.

MIDI - Musical Instrument Digital Interface. En internationell standard för kommunikation mellan synthesizers, andra datorbaserade elektroniska instrument och datorbaserade ljudbearbetande apparater. Även sequencerprogram för datorer med Midi följer denna standard. Kontaktstandard för MIDI är 5-polig DIN-kontakt, oftast i grupp om tre stycken märkta med IN / OUT / THRU.

MINNESEFFEKTEN ("memory effect") förekommer hos NiCd-batterier och i mer osäker omfattning även hos NiMH-batterier. Fenomenet upptäcktes ffg hos NiCd-batterier som användes i en rymdfarkost som cirkulerade runt månen. Batterierna fick sin laddning från solcellerna när farkosten befann sig i solljus. När sedan farkosten färdades i skugga utnyttjades batterierna som reservkraft. Laddning / urladdning skedde absolut regelbundet med exakt samma uttag av samma antal procent av kapaciteten hos batterierna. Så småningom konstaterades att det inte längre gick att få full kapacitet ur batterierna. Först sedan man utsatte batteriet för full urladdning och därefter fullständig laddning några gånger gick det att åter få batteriet till sin fulla kapacitet.

Metoden brukar kallas att rekonditionera batteriet. För att ta bort eventuell minneseffekt kan man låta batteriet ladda ur sig helt till lägst 1 volt per cell. Detta åstadkommes enklast och säkrast genom att utnyttja den "low voltage sensor" som portabla CD- eller MD-spelare har inbyggda. Apparaten kan sättas i funktionen "repeat" så att spelaren fortsätter att spela utan några avbrott. När apparaten känner av att batterispänningen blivit för låg stänger den automatiskt av sig. Därefter ska man ge batteriet full laddning enligt apparatens bruksanvisning. Metoden ska dock inte tillämpas oftare än högst någon gång varannan månad eftersom den vid överdriven användning tär på det begränsade antalet laddningscykler hos batteriet. Metoden kan också i olyckliga fall faktiskt påskynda den effekt som beskrivs i nästa stycke.

Ett annat problem hos NiCd och NiMH är deras mycket låga cellspänning som gör att de i regel måste arrangeras seriekopplade för att nå upp till tillräckligt hög spänning. Resultatet av seriekopplingen är att det alltid blir den av cellerna som har sämst kapacitet som kommer att sätta gränsen för batteriets totala kapacitet och livslängd. När spänningen i en av cellerna sjunker under 0,2V förekommer det att cellen antingen kortsluter sig internt eller reverserar sin polaritet. Problemet alstras framförallt genom påverkan från de andra, kraftfullare cellernas kvarvarande kapacitet, som i praktiken kommer att ge den svaga cellen en felpolariserad laddningsström,

Se även sökorden Nickel-Cadmium respektive Nickel-Metallhydrid.

MO-disc - se Magneto-optisk.

MODULATIONSBRUS, en form av störande brus som blandar sig med ljudsignalen och modulerar denna vid analog bandinspelning. Modulationsbruset ökar vid ökande signalstyrka och är mest framträdande vid basfrekvenser. Det orsakas bland annat av variationer på tjockleken hos bandets oxidskikt, men också genom att de mekaniska nötningsljuden som uppstår vid transporten av bandet förbi tonhuvudena kan påverka ljudet både under inspelning och under avspelning. Modulationsbrus är visserligen mest förekommande vid bandinspelning men är ändå inte samma fenomen som bandbrus, som är ett mer eller mindre konstant brus som ligger under nyttosignalen.

MOTSTÅND - även kallad resistor - en passiv elektrisk komponent som är den mest förekommande i de flesta elektronikapparater. Motståndet utmärker sig genom sin resistans som gör att när ström genomflyter motståndet så uppstår ett större eller mindre spänningsfall och det är just detta som man på olika sätt utnyttjar. Det finns ett viktigt samband mellan dels storleken på detta spänningsfall, dels resistansen och dels den ström som genomflyter motståndet. Detta samband utgör den viktigaste delen i ett komplex av elektriska fundamentala principer som allesamman har sin grund i Ohms lag som i sin tur utgör grunden för hela den samling av matematiska formler för omräkning av storheter hos ström (ampere), spänning (volt), resistans (ohm) och effekt (watt), m.fl.. Se även Ohm.

MPEG, Motion Pictures Expert Group, en arbetsgrupp bildad inom ISO för fastställande av standarder för digital, bitreducerad video och audio.

M/S är benämningen på en speciell tillämpning inom stereotekniken. Ska utläsas som Mitt respektive Skillnadssignal (eng. Middle / Side). Denna teknik förekommer främst hos en del stereomikrofoner, där två mikrofonkapslar kombineras, varav den ena har cardioid (njureformad) riktningskaraktäristik och är vänd rakt framåt. Den kommer därmed att ge M-signalen - summasignalen. Bakom denna mikrofonkapsel monteras en annan mikrofonkapsel med 8-formad riktningskaraktäristik så att dess mest känsliga sidor är vända 90o i förhållande till den tidigare nämnda, framåtriktade kapseln. Mikrofonkapseln med 8-formad riktningskaraktäristik kommer att motsätta sig alla ljud som kommer rakt framifrån och i första hand ta upp de ljud som kommer från sidorna. Denna mikrofonkapsel är dessutom kopplad så att den högra delen ger en signal som ligger 180o i motfas i förhållande till M-kanalen och vänsterdelen av 8-mikrofonen. Med hjälp av ett matrisnät omvandlas M respektive S-kanalen till en vänster, respektive höger-kanal. Fördelen med denna teknik är att man genom olika grad av blandning mellan M-kanalen och S-kanalen kan variera hur stor bredd stereouppdelningen får efter omvandlingen till vänster- respektive höger-kanal, som sker med hjälp av ett enkelt matrisnät. Till vardags har vi nytta av M/S-tekniken när vi lyssnar på FM-radio, där det tack vare just denna teknik har kunnat nås en fullständig kompatiblitet mellan den äldre mono-radiotekniken och den nyare stereo-radiotekniken.

MULTIPLEX - gemensam benämning på olika metoder för simultan överföring av flera ljudkanaler över en gemensam ledning.

MULTITRACK eller "mångkanalare", en inspelningsapparat med fler än 2 ljudkanaler, vanligtvis med uppdelningen 4 / 8 / 16 / 24 / 32 eller 48 kanaler.

MUTE - 1) en sista-stadiet-metod att hantera fel i ett digitalljudsystem. Om data inte kan läsas korrekt och inte heller felkorrigeras riktigt, tystas systemet tills felet avhjälpts. 2) en finess som dämpar det brus som annars normalt uppträder när man skiftar mellan olika radiostationer på FM-skalan.

Hop Til Top

NAB - National Association of Broadcasters. Organisation för samordning av tekniska standarder hos de amerikanska radiobolagen.

NEUTRON, positivt laddad partikel. Motsatsen är elektron, som är en negativt laddad partikel.

NICAM, Near Instantaneously Companded Audio Multiplex. En bitreducerad teknik för digitalt TV-ljud i stereo, utvecklat av brittiska BBC i början av 1980-talet. Systemet baseras på 14 bitar / 32 kHz .

NICKEL-KADMIUM (NiCd) är en fortfarande mycket förekommande typ av laddbart batteri. NiCd-ackumulatorn har bland annat fördelen av en relativt stabil utspänning (1,2v / cell) under hela urladdningsfasen och en mycket låg inre resistans som möjliggör stora strömuttag. De bör dock aldrig urladdas till lägre polspänning än 1,0v. Om urladdningen når så låg polspänning som nedåt 0,2v kan det inträffa att cellen reverserar sin polaritet och är då oftast inte längre möjlig att väcka tillbaka till sin ursprungliga kapacitet. När ett ackumulatorpaket består av flera seriekopplade celler kan det finnas individuella olikheter i den kvarvarande kapaciteten hos cellerna. Därvid kan enstaka celler nå den kritiska gränsen 0,2v långt före de andra och de kan då på ett avgörande sätt begränsa batteripaketets totala livslängd. NiCd-ackumulatorn är också starkt förknippad med "minneseffekten" - se detta sökord. Andra nackdelar hos NiCd-ackumulatorn är en stor grad av självurladdning vilket reducerar möjligheterna att försöka lagra kapaciteten i laddade ackumulatorer för senare användning. Genom innehåll av kadmium är de också en av de mest miljöskadliga batterityperna.

NICKEL-METALL-HYDRID NiMH - är en ackumulatortyp som tagit över alltmer av den dominans som NiCd-ackumulatorn tidigare hade. NiMH är ett relativt miljövänligt batteri i stark kontrast mot NiCd-batteriet. Medan en NiCd-ackumulator kan snabbladdas på cirka 15 minuter är motsvarande undre gräns för NiMH cirka en timme. NiMH-ackumulatorn kräver större säkerhetsåtgärder för att undvika överladdning och den temperaturstegring som sker när man nått fulladdat tillstånd sker mer abrupt i NiMH än i NiCd. NiMH har stor självurladdning, vilket gör att energin minskar med cirka 30% per månad vid lagring.

NJURE, se karaktäristik.

NOISE GATE, brusgrind , en signalprocessenhet vars utgång tystnar helt när den inkommande signalen sjunker under ett inställt tröskelvärde. Över detta tröskelvärde passerar signalen helt oförändrad. En av fördelarna med en brusgrind är att vid frånvaro av nyttosignal i programmaterialet hindras brus att passera. Den tvära till- och frånslagseffekten kan dock i kreativa sammanhang vara störande.

NOISE SHAPING. Se dithering.

NYQUIST-teoremet, Nyquist-flanken och Nyquist-diagrammet. Det var svensk-ättlingen Harry Nyquist som ffg bevisade att en analog, strikt bandbreddsbegränsad signal kan överföras i ett digitalt system och korrekt återskapas om den har samplats med en frekvens som är minst dubbelt så hög som signalens högsta frekvens. Harry Nyquist, som under 30- och 40-talen ingick i teamet av berömda teknologer hos anrika Bell Laboratories i USA. Samma Bell Laboratories som också stod bakom tillkomsten av den första transistorn, den första halvledarlasern och den första kiselhalvledaren, bl.a.

Hop Til Top

OHM, symboliseras med grekiska omega-tecknet: W . En enhet för elektrisk resistans och impedans (se d:o). Uppkallad efter den tyske fysikern Georg Simon Ohm (1789-1854), känd för sina arbeten inom matematik, akustik och för mätningar av elektrisk resistans. Man talar om "Ohms lag" och menar då hela den samling av matematiska formler för omräkning av storheter inom ström (enhet: ampére, uttryckt i symbolen I), spänning (enhet: volt, uttryckt i symbolen U), resistans (enhet: ohm, uttryckt i symbolen R) och effekt (enhet: watt, uttryckt i symbolen P).

OMNI, se karaktäristik.

OPERATIONSFÖRSTÄRKARE (OP-amp). En analog ic-krets vars typiska egenskap är att den har två s.k. differentiala ingångar som verkar i motfas till varandra. Operationsförstärkare är idag en av de vanligaste byggstenarna i analog signalförstärkningsteknik.

OPTOFIBER. Vid optisk överföring av signaler, jämfört med elektrisk dito via kopparkabel, vinner man framförallt fördelen att överföringen blir totalt okänslig för magnetiska störfält. Till nackdelarna hör svårigheten att skarva en optokabel och en mer begränsad distans för signalöverföringen. Vad som främst begränsar distansen är kabelns dispersion och dämpning av ljusets styrka. Dispersion innebär att den skur av ljusstrålar som går genom kabeln reflekteras på ett diversifierat vis inuti kabeln mot ljusledarens ytterväggar. Efter passagen genom kabeln kan ljuset närmast beskrivas som ett knippe av ett oändligt antal olika ljusstrålar som alla har fått olika löptid genom kabeln. Därvid kommer en ljuspuls att breddas tidsmässigt och få mera diffusa flanker efter passage genom optokabeln vilket i sin tur medför en begränsning av den övre gränsfrekvensen för överföringen.

Hop Til Top

PAD (mic attenuator, mic att), dämpsats före mikrofoningångssteget. Minskar ingångskänsligheten med vanligtvis 20dB, som överstyrningsskydd.

PARAMETRISK EQUALIZER, en equalizer (se d:o) där man har inställningar för centerfrekvens (den frekvens man vill påverka), bandbredd (Q-värde), och hur stor nivåförändring man vill uppnå på den inställda frekvensen.

PASC - Precision Adaptive Sub-band Coding. Kompressionsalgoritm som användes i DCC-systemet (se d:o) som datareduktionssystem av den typ som i MD-spelare motsvaras av ATRAC (se d:o).

PATCH BAY - signalväxel. En panel försedd med kontakter, uttag, där man genom att använda korta kabelövergångar, "snören", kan sammankoppla ljudutrustningens olika enheter på mångskiftande sätt. Liknar oftast en gammaldags telefonväxel.

PCM (pulse code modulation) - den egentliga benämningen på vad vi i dagligt tal kallar digitalljud.

PEAK-TO-PEAK, ett värde som anger den maximala spänningsskillnad som uppstår mellan signalens positiva respektive negativa vågtoppar.

PHON - ett mått på akustisk ljudstyrka som relaterar till vårt hörselsinnes sätt att uppfatta ljudretningar. Jämfört med deciBelskalan (dBA), som liksom phonskalan är logaritmisk för ljudstyrka, avviker phonskalan genom att även frekvensmässigt överensstämma med hörselsinnet. Vid frekvensen 1000Hz är dBA- och phon-skalorna lika, men vid andra frekvenser är phon-skalan tillrättalagd enligt de s.k. Fletcher/Munson-kurvorna (se dito).

PHONO-kontakt. Se RCA-phono.

PLUG-IN POWER, en teknik som används för att distribuera DC-spänning från en mikrofoningång, via mikrofonkabeln till mikrofonen. Spänningsmatningen är nödvändig vid användning av electret-mikrofoner (se dito).

POTENTIOMETER - en elektromekanisk komponent för kontinuerlig variation av resistans med hjälp av en justerbar släpkontakt som bildar uttag på en resistansbana. Namnet potentiometer anger dess funktion att förändra potential, som spänningsdelare. Vanlig användning är för reglering av t.ex. volym och andra styrkeförhållanden på förstärkare. Potentiometrar förekommer även som varierbart motstånd och kallas då vanligen reostat.

POULSEN, Valdemar (1869-1942), dansk fysiker, sedermera professor vid Polyteknisk Læreanstalt i Köpenhamn, som forskade fram de grundläggande principerna för den magnetiska inspelningstekniken och som även praktiskt lyckades tillämpa denna teknik i form av trådspelare, en föregångare till bandspelaren. Hans patenterade konstruktion, telegrafonen (1898) visades upp på den stora Världsutställningen i Paris 1900. Konstruktionen hade en cylinder av mässing, 15cm i diameter och längden 30 cm, på vilken en 0,5 mm pianotråd var upplindad. Inemot 400 varv med sådan tråd fick rum på cylindern. Tonhuvudet för inspelning och uppspelning löpte på en gejder och följde spåret med pianotråden när cylindern roterade med varvtalet 300 RPM. Speltiden per cylinder blev sålunda något över en minut. Scientific Americans korrespondent var entusiastisk efter att ha fått inspelningsmaskinen demonstrerad. I ett reportage från Världsutställningen beskriver han att ljudkvalitén var "mycket distinkt och helt fri från de obehagligt raspande biljud som fonografen vanligtvis ger ifrån sig". Poulsen vidareutvecklade senare sin telegrafon där ståltråden istället gick från rulle till rulle på ett sätt som påminner om senare tiders bandspelare. Med denna konstruktion ökades speltiden avsevärt till hela 45 minuter per rulle. Poulsens trådspelare hade alltså fördelar i form av både bättre ljudkvalitet och avsevärt längre speltid än den dåvarande fonograf- och grammofontekniken. Trots detta kom den magnetiska inspelningstekniken att få ligga i träda i över 30 år till mitten av 1930-talet, då den vidareutvecklades genom insatser från Telefunken och Badische Anilin und Soda Fabrik (BASF).

Att Poulsen själv inte fortsatte utvecklingen berodde på att han som telefoningenjör fick händerna fulla med att arbeta på en av honom själv utvecklad teknik på radiotelegrafins område. Poulsen lyckades konstruera en ljusbågssändare som överträffade den konstruktion som Marconi hade använt i sina lyckosamma telegrafiska överföringar över Atlanten (1901). Poulsens sändare kunde inte enbart användas för telegrafisignaler, som Marconis, utan den kunde dessutom moduleras med tal. En experimentstation uppfördes i Lyngby utanför Köpenhamn där Poulsen fortsatte att utveckla sin ljusbågssändare. Danska radions första sändare var av just Poulsens konstruktion och användes under åren 1922-25. Poulsen tycks vid seklets början ha prioriterat radioteknikens utveckling istället för ljudteknikens, precis som Edison å sin sida hade ägnat tio år till att utveckla det elektriska ljuset istället för fonografen.

PPM (Peak Programme Meter) ett instrument för elektrisk ljudmätning vars främsta egenskap är att det har god förmåga att visa signalernas toppvärden - peakarna, transienterna.. Se även VU.

PROXIMITYEFFEKT - närljudseffekt. En bashöjning som uppstår i mikrofonen när den placeras mycket nära ljudkällan. Förekommer vid användning av mikrofoner med riktverkan.

PRE-EMFASIS och de-emfasis - en metod som har använts i många analoga ljudinspelnings- och ljudöverföringssystem som en passiv form av brusreducering. Principen är att höja diskanten vid inspelning (pre-emfasis) och sedan dämpa den vid avspelning (de-emfasis),och på så vis uppnå en dämpning av skivans/bandets brus. Exempel där denna teknik använts är analoga rullbandspelartekniken med sina NAB respektive IEC/CCIR-kurvor, kassettbandspelare med sina 120us- (för ferroband) respektive 70uS-kurvor (för CRO2-band), grammofonskivor med sina RIAA-kurvor, FM-radio med sina 25 respektive 50 uS-kurvor. Även inom CD-tekniken finns inbyggd en möjlighet att använda pre-emfasis men den förekommer nästan aldrig i praktisk användning.

PROTOKOLL (protocol). En noga specificerad uppsättning av regler, procedurer eller konventioner som relaterar till format, till timing eller kontaktstandarder för att göra dataöverföring möjlig mellan två apparater.

PUMPNING, en oönskad effekt som uppstår vid felaktig och överdriven limitering eller kompression av ljudsignalen. Om ett sammansatt ljudprogram komprimeras finns risken att det för tillfället starkast ljudande instrumentet i en orkester ensamt kommer att påverka kompressorn så att denna (kompressorn) reglerar hela den övriga orkesterns ljudstyrka så att den "studsar" upp och ner i ljudstyrka till t.ex. en bastrumma.

Hop Til Top

QUANTIZATION, se kvantisering.

Q-VÄRDE (Q=quality), även kallat godhetstalet, är en måttenhet som anger selektivitet, d.v.s. branthet, d.v.s. graden av smalbandighet i en induktans eller ett filter. Ju mer smalbandigt desto högre Q-värde. Se även Induktans.

Hop Til Top

RCA-PHONO, kontaktstandard utvecklad av Radio Corporation of America (RCA), ursprungligen endast tänkt att användas för interna kopplingar mellan olika chassier i radio- och TV-apparater under 30-talet. Kontakttypen blev så småningom alltmer populär och är numera den överlag vanligaste kontakttypen för HiFi-apparatur.

R-DAT (Rotary head Digital Audio Tape recorder ) är en äldre benämning på det som numera enbart kallas DAT. Distinktionen med ett R före DAT behövdes innan DAT-standarden var fastställd, eftersom det i det sena 1980-talet fanns idéer om en DAT-standard som använde stationära tonhuvuden (kallad S-DAT), men denna standard kom aldrig längre än till ritbordet. Se DAT.

REAKTANS, egenskap hos en kapacitans eller en induktans att vilja motsätta sig ändringar i en växelström. Reaktans betecknas med symbolen X och anges i enheten ohm.

RIAA (Radio Industry Association of America), en organisation som blivit mest känd för en gällande standard för s.k. pre-emfasis (se d:o) för inspelning/avspelning av analoga grammofonskivor, den s.k. RIAA-kurvan.

RIKTVERKAN, se Karaktäristik.

RMS (Root Mean Square) = en framräknad och jämförande måttenhet för effektivvärdet hos en växelström. En växelström med X antal volt rms (Vrms) ska över en resistiv belastning ge samma energiutveckling / värmeutveckling som om samma antal volt istället hade använts i form av likström. Enkelt uttryckt ska t.ex. 100Vrms växelström få en glödlampa att lysa exakt lika starkt som om den istället hade kopplas till 100V likström. Jämför med toppvärde (se d:o).

ROSA BRUS, en avsiktligt framställd brussignal som kännetecknas av att den har en avtagande styrka med ökande frekvens i det hörbara ljudspektrat. Används i vissa slag av mätning på ljudutrustning. Jämför med vitt brus (se d:o).

RUNDTAGANDE, se karaktäristik.

Hop Til Top

SAMPLING kommer av engelskans "sample" (provbit, pröva, smakprov) och innebär när det gäller den digitala ljudtekniken att man med jämna intervall periodiskt mäter (tar prover på) den analoga signalens i ögonblicket varande styrka.

SAMPLINGSFREKVENS (eng. sample frequency / sample rate), det antal gånger per sekund som värdet hos den analoga signalen uppmäts och omräknas till binära digitala siffervärden. De mest vanliga samplingsfrekvenserna är 44.100 gånger per sekund (44,1kHz) eller 48.000 gånger per sekund (48kHz). Den mycket udda samplingsfrekvensen 44,1kHz är en gammal standard som tillkom därför att den ansågs matematiskt bekväm i förhållande till vissa synksignal-frekvenser inom TV-tekniken för att medge multiplex överföring av digitala ljudsignaler tillsammans med videosignaler - en teknik som såvitt känt aldrig har kommit till praktisk nytta. Den är nu standard för CD- och MD-tekniken

SAMPLINGSFREKVENSKONVERTERING, en process för att konvertera en samplingsfrekvens till en annan. Vanligtvis är det mellan frekvenserna 44,1kHz (standard för bl.a. CD och MD) och 48kHz (standard för bl.a. DAT-bandspelare) som konvertering önskas.

SCART-kontakt. En 20-polig kontakttyp som förekommer i TV / video. Stiften i en scartkontakt har sin numrering ordnad i zick-zack-ordning (obs!) som ger följande funktioner hos respektive stift: 1= ljud ut höger. 2= ljud in höger. 3 = ljud ut vänster (mono ut om det gäller en monoljud-apparat). 4 = ljudjord. 5 = RGB blå jord. 6 = ljud in vänster (mono in om det är en monoljud-apparat). 7 = RGB blå. 8 = TV/video-omkopplare (kopplar automatiskt om TVn till videoingång när videon startas). 9 = RGB grön jord. 10 = klockpuls ut (data). 11 = RGB grön. 12 = data ut. 13 = RGB röd jord. 14 = data jord. 15 = RGB röd. 16 = Blanking. 17 = video jord. 18 = blanking jord. 19 video ut. 20 = video in. 21 = metallkåpa, chassiejord).

SCMS - Serial Copy Management System – en skyddskod som tillskapats för att begränsa möjligheterna till olaglig masskopiering av copyrightskyddad musik. De flesta musik-CD har försetts med en binär SCMS-kod bestående av två ettor (11). Denna SCMS-kod gör att kopiering i EN generation till MiniDisc medges. Vid kopiering till MiniDisc - eller t.ex. DAT via digitala anslutningar (koaxialkabel eller optisk kabel) medföljer denna binära kod 11 med signalen men omvandlas till en etta och en nolla (10) på kopian. Denna kod 10 innebär att kopiering redan skett i en generation och att fortsatt kopiering inte medges. En kopia kan alltså inte användas som om den vore ett original och som master för kopiering till en generation till.

Det hittills sagda gäller ej om man vid inspelningen har tagit in signalen till MiniDiscspelaren via de analoga ingångarna (Line in eller Mikrofon). Då räknas MiniDisc-inspelningen i detta avseende alltid som ett original och inspelningen på discen kommer att få SCMS-kod 11, vilket innebär att kopiering från denna disc medges på samma sätt som i ovanstående exempel, där kopiering skedde från CD-skiva.

Sammanfattningsvis finns alltså tre olika stadier för SCMS-koden. Kod 00 innebär inga begränsningar för kopiering. Koden 11 innebär att kopiering medges, men begränsas till EN generation. Kod 10, slutligen, innebär att kopiering inte är tillåten.

SCSI - Small Computer System Interface. Standardiserat gränssnitt för dataöverföring som utvecklades av ANSI (American National Standards Institute) i det tidiga 1980-talet. I början förekom denna standard endast hos Macintosh-datorer med start 1986. Standarden har under årens lopp utvecklats och den ursprungliga SCSI-standarden benämns numera som SCSI1 (8 bitar / 5MB/s). Den har följts av Fast SCSI (8 bitar / 10MB/s), Fast Wide SCSI (16 bitar / 20MB/s), Ultra SCSI (8 bitar / 20MB/s), Ultra Wide SCSI (16 bitar / 40MB/s), Ultra2 SCSI LVD (8 bitar / 40MB/s), Ultra2 Wide SCSI LVD (16 bitar / 80MB/s), Ultra 160/m (16 bitar / 160MB/s).

SDIF2 (ej samma som S/PDIF) Sony Digital Interface 2. 16 bitar, 44,056kHz / 44,1kHz / 48kHz. 2-kanalig överföring via tre koaxialkablar, vänster kanal/höger kanal/word clock. Mångkanalsöverföring genom D-subkontakt. Kallas även 1630-format.

SIGNAL-BRUS-FÖRHÅLLANDE (eng. S/N, signal-to-noise ratio), avser förhållandet mellan maximal signal och brus i den överförda signalen utan hänsyn till huruvida det tekniska ljudsystemets fulla potential har utnyttjats. Förväxlas ofta med dynamik (se d:o).

SMPTE - Society of Motion Pictures and Television Engineers. Organisation som medverkat i utformning av olika standarder inom det ljudtekniska området.

SMPTE / EBU TIDKOD (time code) är en standardiserad kodsignal som ger en exakt och unik identitet åt varje bildruta (frame) hos en videoinspelning. Standarden fastställdes av en kommitté bildad 1969 genom medverkan från Society of Motion Picture and Television Engineers (SMPTE) och European Broadcasting Union (EBU) och är numera använd inom all form av produktionsmässig videoredigering med tillhörande ljudredigering liksom i olika former av synkroniserings- och loggningssystem för video. Tidkod kan ibland benämnas på olika vis beroende på hur den lagras på t.ex. videoband: LTC (longitudinal time code); VITC (vertical interval time code) m.fl.. Koden som sådan är dock densamma.

S/PDIF (Sony/Philips Digital Interface Format). En standard för kabelöverföring av digital tidsmultiplex 2-kanalig audiosignal med linjär kvantisering från 12 till 16 bitar (default), i undantagsfall upp till 24 bitar, och med samplingsfrekvenserna 32, 44,1 , 48 (även 96kHz är möjlig). Signalen kan antingen överföras optiskt i form av modulerat ljus eller som elektrisk koaxial signal. Kontaktstandard för optiska signaler är s k TOSlink (Toshiba link) eller för elektriska signaler s.k. RCA-phono. I mer sällsynta fall förekommer även BNC-kontakter och för walkman-apparater förekommer en speciell optisk kontakt som är formad likadant som en mini hörlurskontakt, men gjord helt av isolerat material (plast). I sitt elektriska utförande har S/PDIF-signal en impedans om 75W , en signalspänning av 0,5 -1Vt-t och en bandbredd från 100kHz upp till 6MHz (ingen DC).

Vid koppling av elektrisk koaxial signal är det viktigt att kabeln som används är avpassad för 75W impedans. Det går utmärkt att använda så kallad videokabel (oftast med gula RCA-phono-kontakter) men absolut inte vanlig audiokabel, som har en högst odefinierad impedans. S/PDIF är en standard som har samma dataformat som hos den för professionell apparatur gällande AES/EBU-standarden. De huvudsakliga skillnaderna mellan de två standarderna gäller vald impedans (110W hos AES/EBU), signalnivån är högre hos AES/EBU (3 - 10Vt-t) och att man hos AES/EBU-standarden använder balanserad överföring och en annan kontakttyp (XLR-3). I många fall går det utmärkt att konvertera från AES/EBU genom att bara omvandla från balanserad till obalanserad koppling, men det kan också förekomma att konverteringen kan ställa till stora problem genom att en del apparatur är mycket snävt avpassade att fungera på endast en av standarderna. Det handlar då inte bara om fel vad gäller impedans och signalnivå utan också om små men viktiga bitstatus-skillnader. Det kan till exempel handla om att bits som används för att beskriva emfasis (se dito) eller kanalstatus i AES/EBU faller inom området som beskriver SCMS-status i S/PDIF-standarden. Se även AES/EBU.

STEREO, stereofoniskt hörande, benämning på människans förmåga att uppfatta riktningen till en ljudkälla. Den grundar sig på vår förmåga att dels analysera styrkeskillnad och dels tidsskillnad till ljud som når våra bägge öron. Om ett ljud når våra öron från t.ex. höger sida kommer ljudstyrkan att uppfattas som starkare av vårt högra öra än det vänstra, detta kan vara tillräckligt för att vi ska anse att ljudet kommer från höger sida. Genom att ljudet även når vårt högra öra tidsmässigt innan det kommer att nå vårt vänstra, kommer även detta att bidraga och få betydelse för vår hörseluppfattning om riktningen. Det kan dock räcka med enbart ettdera av dessa fenomen för att vi ska kunna avgöra riktningen för ett ljud. Detta kan demonstreras med exempelvis hörlurar eller högtalare där en lyssnare får exakt samma ljudstyrka i höger som vänster kanal, men där ljudsignalen tidsfördröjs ett fåtal millisekunder i den ena kanalen. Då kommer lyssnaren att bedöma det som om ljudet kommer ifrån den sida där signalen inte har tidsfördröjts. Detta kallas tidsskillnads-stereo, eller Haas-effekten.

SUBKOD (eng. subcode). Data som sänds tillsammans med ljudinformationen i den digitala signalen, men som inte innehåller ljud-data. Subkoden kan innehålla t.ex. innehållsförteckning (TOC), signaler med spårinformation och uppgifter om digitalt format.

Hop Til Top

TDIF (Teac digital interface format) Tascams 8-kanaliga digitala interface för deras DA-88 multikanal hårddiskinspelningssystem. Kontaktstandard är 25-polig D-sub.

THD - Total Harmonisk Distorsion. Se Distorsion.

TOC - Table Of Contents, innehållsförteckning för en CD-skiva eller MD-skiva. Nödvändigt för att spelaren ska kunna hitta de olika spår som inspelats på discen. TOC anger bland annat antalet spår på skivan, speltid totalt för skivan och speltiden inbördes för varje respektive spår och exakt var tidsmässigt varje spår startar och slutar.

TOPPVÄRDE, topp-till-topp, t-t (Peak-to-peak, p-p), ett värde som anger den maximala spänningsskillnad som uppstår mellan en växelspännings positiva respektive negativa vågtoppar.

TOSLINK (Toshiba link) – namn på en kontaktstandard för optisk överföring av signaler. Används bland annat för signaler enligt standarden S/PDIF.

TRANSFORMATORN - en passiv elektrisk komponent som i princip är uppbyggd av två lindningar som är placerade så tätt intill varandra att det magnetfält som alstras av den ena spolen, när den genomflyts av växelström, smittar av sig och genomflyter den andra. I de flesta fall har transformatorn också någon form av kärna gjort av olika slags magnetiskt påverkbart material. Kärnan har funktionen att överföra och koncentrera magnetfältet kring lindningarna. Transformatorn har som främsta egenskap att kunna överföra växelström eller strömpulser, men aldrig likström från den ena lindningen - primärlindningen - till den andra - sekundärlindningen. Transformatorn har vanligtvis den dubbla funktionen att galvaniskt åtskilja en krets från en annan krets samtidigt som överföring av energi sker från den ena kretsen till den andra. Den kan också fungera som en elektrisk motsvarighet till hävarmen, och omforma en storlek på växelspänning till en annan storlek, som t.ex. i en nättransformator, där man oftast omvandlar nätspänningen till en lägre spänning. Transformatorer förekommer också ofta inom audiotekniken. Även i det fallet är de vanliga på grund av att man vill galvaniskt åtskilja två kretsar eller enheter, men de förekommer också som omvandlare för anpassning mellan två kretsar eller enheter som har olika impedans.

TRANSIENT, attackljud. En god förmåga till återgivning av transienter är av betydelse för t.ex. pianomusik, gitarr, vid pukslag och andra ljud som till sin karaktär inleds med en snabbt växande attack, orsakat i t.ex. pianot av hammarens slag mot strängen, hos gitarren av knäppandet på strängarna, o.s.v.

TRANSISTORN (transfer resistor) Året 1948 lyckades man vid Bell Laboratories för första gången förmå en ömtålig halvledarkomponent av germanium att förstärka en signal 100 gånger. Det team av tre forskare som har äran av detta för elektronikn så fundamentala framsteg var John Bardeen, Walter H Brattain och William Shockley. Den sistnämnde hade varit ledaren för teamet, men deltog inte i egentlig mening i utvecklandet av den s.k. punkt-transistorn / spetstransistorn. Nobelpriset gick därför till de två förstnämnda (1956). Erfarenheter från uranreningsprocesser för atombombsprojekt låg bakom detta godartade forskningsresultat. Transistorn är, vid sidan om dioden själva grundstenen i halvledarteknologin. Transistorn finns som enskild komponent men oftast numera som väsentlig byggsten i integrerade kretsar.

TREDJETONSDISTORSION - en form av harmonisk distorsion. Se Distorsion.

TWEETER – diskanthögtalare

Hop Til Top

ULTRALJUD, ljud med högre frekvens än 20kHz, d.v.s. ovanför normalt hörande för en vuxen människa.

UNITY GAIN används som benämning för förstärkning 1:1, d v s när utsignalen har samma styrka som insignalen i en ljudenhet.

Hop Til Top

VIKNING - se aperture.

VINYL, eller vinylite, en nylonbesläktad plast som vi förknippar med LP-skivor och 45-varvare. LP-skivan -"LongPlaying" - introducerades 1948 av CBS. Speltiden var cirka 20 minuter per sida, vilket för första gången gjorde det möjligt att få plats med en hel symfoni på en och samma skiva under förutsättning att båda sidorna utnyttjades. Året därefter introducerade RCA-Victor 45-varvaren / single-skivan med 7" diameter. Speltiden hos denna var anpassad för lätt populärmusik med en melodi per sida. Senare kom även EP-skivan (Extended Play) med en speltid upp till cirka 8 minuter per sida. 1977 introducerades maxi-singeln - också kallad "twelve-inch" eftersom skivan hade tolv tum diameter och med samma utseende som en Lp-skiva men skulle spelas på 45 varv.

VITT BRUS, en avsiktligt framställd brussignal som kännetecknas av att den har sin styrka jämnt fördelad över hela det hörbara ljudspektrat. Används i vissa slag av mätning på ljudutrustning. Jämför med rosa brus (se d:o).

VOLT - anges i matematiska formler med symbolen U och är enhet för elektrisk spänning. En Volt är den spänningsskillnad som uppstår i en resistans på 1 ohm som överför en ström av ett Ampere. Enheten Volt är uppkallad efter den italienske greven, fysikern och professorn (1779) Alessandro Volta (1745-1827) som fick upphovet till flera elektriska fundamentalia och bland annat uppfann kondensatorn (1782) och batteriet , kallat "Voltas stapel" (1800).

WOOFER – bashögtalare

WORD - en grupp av binära siffror - ett digitalt ord.

WORD LENGTH - ordlängd, anger den dynamiska upplösningen i ett digitalt system. Se även Kvantisering.

WORD CLOCK - kristallstyrd synkroniseringssignal som synkroniserar olika processer i digital utrustning. Kallas ibland "klockan", men till skillnad mot vanliga klockor har den ingen uppfattning om tiden på dygnet, eller ens vilket år det är.

VU meter (Volume Units) Ett medelvärdesvisande instrument för elektrisk mätning av ljudstyrka. Denna instrumenttyp var under tidigare decennier den nästan allenarådande. Oftast har instrumentet varit av mekanisk typ, men elektroniska varianter förekommer. Hos detta instrument var den något tröga reaktionen avsiktlig och noga specificerad. Dess attacktider och även dess "over shoot" var optimerade för radiosändning och för ljudinspelning. I dag, inte minst sedan vi mer och mer övergått till digitala media, har vi även övergått till att använda olika varianter på PPM (Peak Programme Meter) som visar toppvärdena i signalen, peakarna, i första hand.

VÅGLÄNGD (ljudets våglängd). Ljudets hastighet är 344 m/s. Genom att vi vet hastigheten och frekvensen hos ett ljud kan vi beräkna våglängden, som är lika med avståndet från en vågtopp till en annan. Ljudets våglängd beräknas genom att dividera ljudets hastighet med frekvensen.Vi kan då konstatera att frekvensen 20 Hz motsvarar våglängden 17 m medan den vid 20 kHz inte är längre än 17 mm.

VÅGLÄNGD (radiofrekvensens våglängd) - talade man förr i tiden ofta om när det gällde att hitta rätt radiostation. Vid all radiokomunikation är dock våglängden fortfarande intressant när det gäller konstruktion och dimensionering av antenner. Det handlar då oftast om halvvågsantenner eller kvartvågsantenner, d.v.s. antenner vars aktiva element är beräknade efter hälften, eller en fjärdedel av våglängden. Att göra matematiska omräkningar mellan frekvens och våglängd är mycket lätt. Man gör det med faktorn 300 000 (ljusets hastighet) dividerad med frekvensen uttryckt i antal kHz. Vi finner då, som exempel, att mittpunkten på radions FM-band (95MHz) motsvarar våglängden 3,15 meter (300 000 : 95 000 = 3,15).

VÄGT VÄRDE - innebär att man vid ljudmätningar - framförallt vid mätningar av dynamik i ett ljudsystem - tar hänsyn till vårt hörselsinnes varierande känslighet vid olika tonfrekvenser och olika ljudstyrkor. Örat är mest känsligt vid tonområdet 3 - 5kHz och mindre känsligt för tonområden under och över detta område. För att realistiskt påvisa hur störljud, främst brus, uppfattas med våra öron måste mätningarna göras genom användning av särskilt avvägda filter som dämpar signaler över och under 3 - 5kHz så att kurvan motsvarar de s.k. Fletcher-Munson-kurvorna. Vägt värde avser alltså att ge mätvärden som är "hör-riktiga". Se även Fletcher-Munson.

VÄXELSPÄNNING. I motsats till likspänning växlar polariteten hos växelspänning med en viss frekvens. Växelspänning med sinusformad vågform finns t.ex. hos den vanliga nätspänningen och även hos tongeneratorer för mätändamål. När ljudvågor omvandlas av mikrofoner erhålls en växelspänning som är analog mot ljudets lufttrycksvibrationer, men ljudvågorna har sällan sinusformade vågformer.

Hop Til Top

XLR - inregistrerat varumärke för ITT-Cannon och deras kontaktstandard, populärt kallad Cannonkontakt som blivit en världsstandard inom proffs-ljud-världen.

ÅTTA, se karaktäristik.

ÖRSTED, Hans Christian (1777-1851), dansk fysiker och professor (1817) vid Köpenhamns Universitet. Örsted är främst känd för sin uptäckt av elektromagnetismen då han 1820 beskrev hur en elektrisk ström genom en ledare kan få en magnetnål att vrida sig.

ÖVERHÖRNING (eng cross talk) se kanalseparation.

ÖVERSAMPLING, en teknik där man omvandlar samplingsfrekvensen till en avsevärt högre frekvens för att vinna prestandafördelar vad gäller aliasing-filter-funktionen. I de flesta fall kombineras processen översampling också med processen brusformning (se d:o) och det är i första hand när dessa processer samverkar som störst fördel ur de två processerna nås. Med översamplingen åstadkommes även en dämpning av kvantiseringsbruset.

ÖVERTONER - svängningar med frekvenser som är enkla multiplar av grundtonens frekvens. I de flesta fall menar man att första tonen är lika med grundtonen och andra övertonen är lika med en fördubbling av grundtonens frekvens. Övertonerna och hur dessa är uppbyggda har en avgörande betydelse för hur vi uppfattar hur musikinstrument och människoröster klingar; deras karaktär eller timbre. Övertoner kan också uppstå på oönskat sätt som parasitsvängningar i ett ljudöverföringssystem, framförallt i form av s.k. tredjetonsdistorsion. Se Distorsion.

Link to comment
Share on other sites

  • 1 month later...
  • 2 years later...

Undrar hur det ligger till med upphovsrätten om man kopierar in sådana saker rakt av. Upphovsrätt gäller ju faktiskt även skriven text, även om det inte finns något system för att få betalt för det, som det finns när det handlar om musik...

Link to comment
Share on other sites

Undrar hur det ligger till med upphovsrätten om man kopierar in sådana saker rakt av. Upphovsrätt gäller ju faktiskt även skriven text, även om det inte finns något system för att få betalt för det, som det finns när det handlar om musik...

Borde det inte vara olovligt att citera andra då? 😆

Link to comment
Share on other sites

Undrar hur det ligger till med upphovsrätten om man kopierar in sådana saker rakt av. Upphovsrätt gäller ju faktiskt även skriven text, även om det inte finns något system för att få betalt för det, som det finns när det handlar om musik...

Borde det inte vara olovligt att citera andra då? 😛

😆

Det är förmodligen ok i detta fallet eftersom källan uppgavs i början - och att citera i forumet funkar ju automagiskt, eftersom källan uppges i citatet, men jag skrev frågan för att folk skulle tänka till lite extra innan de plockar in kopierad text hur som helst... 🙂

Link to comment
Share on other sites

Create an account or sign in to comment

You need to be a member in order to leave a comment

Create an account

Sign up for a new account in our community. It's easy!

Register a new account

Sign in

Already have an account? Sign in here.

Sign In Now
×
×
  • Create New...