Jump to content
  • Sign in to follow this  

    10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på, del 2/2


    Calle Olsson

    Vintagefantasten Calle Olsson berättar om sina favoriter bland gamla kompressorer, eq-enheter och effektburkar. Han rotade fram elva åtråvärda klassiker.

    Varför vintage? När jag började spela in så var det självklara svaret på den frågan att det var vintage jag hade råd med. Nu är det prismässigt snarare tvärtom. Vintagemaskiner brukar vara rätt svåra att hitta och hittar man dem är de dyra. Fast oftast är det ändå värt mödan och pengarna, eftersom rätt hårdvaruburk kan tillföra precis den där magin som behövs i dina produktioner ibland.

    Effektenheter

    RE-201 Space Echo – Gav upphov till en musikgenre

    Om det var sjuttiotalets kosmiska trend eller om Roland bara tyckte det lät så rätt att kalla RE-201 för Space Echo låter jag vara osagt. Men det här bandekot gjorde definitivt en helt ny ljudbild tillgänglig för pionjärer som Lee ”Scratch” Perry, Kraftwerk och Pink Floyd för att nämna några.

    Lee Perry var den som under sjuttiotalet i stort sett skapade det som i dag kallas dub. Och det var genom att använda sig av feedback-effekten på Roland Space Echo som han gjorde det. Själva ekosignalen matas tillbaks och ger ett slags rundgång som gör att ljudet ändras en aning för varje eko. Detta kan också kontrolleras genom att skruva på tonkontrollerna och Intensity-ratten.

    RE-201 har ett inbyggt fjäderreverb som även det är mycket populärt. Fördelen med bandekon är att varje eko har sitt eget sound beroende på hur slitet bandet är, hur ekot är kalibrerat eller hur pass nyligen rengjorda tonhuvudena är. Ekot fungerar lika bra till gitarr som till syntar och sång. Perfekt att ha på en send och mata in lite olika kanaler för att skapa lite liv i ljudbilden.

    Universal Audios plugg Galaxy Tape Echo och AudioThings Outer Space  simulerar effekterna från Roland RE-201 Space Echo. Se även Arturias Delay TAPE-201.

    rolandspaceecho_red.thumb.jpg.22d6fa1e611ad7a24cd51a499ae9a382.jpgRoland RE-201 Space Echo

    Roland SBF-325 – Flanger med äkta stereo

    I slutet av sjuttiotalet släppte Roland en rackserie som bestod av en rad högkvalitativa effekter. Den jag gillar bäst av dem är stereoflangern SBF-325. Den är stereo rakt igenom. Om du tar in en stereosignal så går den så genom hela maskinen.

    Den här flangern skimrar verkligen och har en rad funktioner som gör den användbar i de flesta situationer. Det fins fyra effektlägen, tre olika flanger och chorus. Du kan styra feedback, center position, hastighet och modulationsdjup.

    Flanger kan vara en ganska svår effekt att jobba med. Den tar över ganska lätt så att man bara hör effekten och inte musiken. Men med SBF-325 är det aldrig svårt att hitta en plats åt effekten i ljudbilden, detta tack vare dess variationsrikedom och mycket höga ljudkvalitet.

    Någon pluggversion av Roland SBF-325 ser inte ut att finnas idag på marknaden.

    RolandSBF325_red.jpg.42cd6b77ca44e0e4b186c82cd95d8567.jpgRoland SBF-325 är en flanger med äkta stereo.

    Lexicon Prime Time Model 93 – Episka rymdklanger

    Lexicon är ett företag som sedan sjuttiotalet specialiserat sig på digitala reverb. De har också släppt ifrån sig ett par mäktiga delayburkar som kallas Prime Time.

    Jag använder Model 93, som är den första i serien. Den släpptes 1978 och är helt digital men låter verkligen levande och organiskt trots detta. En svensk artist har sagt: ”Det är som ett RE-201 utan alla problem med band-svaj”. En väldigt bra beskrivning.

    Prime Time Model 93 består egentligen av två stycken delayer som man kan ställa tiden individuellt för. Varje delay har sin egen utgång och jag har dem alltid helt panorerade ut åt sidorna. Jag har faktiskt inte riktigt koll på om de sedan påverkar varandra, men en sak är jag säker på. Det är något i de där kretsarna som gör att resultatet blir så där som man vill ha det. Stort och rymdigt och episkt.

    Soundtoys plugg PrimalTap simulerar Prime Time Delay.

    Lexicon_MODEL93_01_red.jpg.4360e6804963d4d007820623c92163df.jpgLexicon Prime Time Model 93 är rakt igenom digital men låter ändå organiskt och levande.

    Ensoniq DP-4 – Känd från Daft Punks produktioner

    Det är inte bara ljudet som betyder något – eller om något låter dåligt så vill man ju så klart inte ha det – men det skadar ju inte om det ser bra ut heller. Ensoniqs klassiska digitala multieffekt DP-4, som släpptes i början av 90-talet, är ett typexempel på hur fint det kan bli när man verkligen tänkt igenom en produkt från start till mål.

    Den låter bra och ser bra ut. Silverratten är verkligen sjukt snygg.

    Den har dessutom en flexibilitet som inte går att återfinna på någon annan effektenhet i klassen, den går till exempel att använda som två helt separata effektenheter i stereo.

    Nuförtiden kan du plocka upp en DP-4 eller uppföljaren DP-4+ för någon tusenlapp eller två begagnad. Den har mycket fina effekter såsom vocoder och phaser, som bland andra Daft Punk har använt en hel del.

    Någon pluggversion av Roland DP-4 ser inte ut att finnas idag på marknaden.

    EnsoniqDP4_red.jpg.86bf7fa4c4c0a7078832f66b849921a1.jpgEnsoniq DP-4 används av Daft Punk.

    1169098614_Blattstreck.png.69131bc8f0ce11082b6d67578ea2ee93.pngEq-enheter

    Roland SEQ 315 – Klassiker från 70-talet

    Detta är den ena av två eq-enheter i Rolands populära studiorackserie från slutet av sjuttiotalet. Den andra är en 31-bands grafisk och den här är en 2x15-bands dito. Det är alltså två separata kanaler, men det fungerar bra att ha dem på ett stereopaket, då alla reglar är stegade.

    Det går att ställa dem mellan stegen också, men av någon anledning är det skönt att ha fasta lägen på en eq-enhet.

    SEQ 315 har både balanserade och obalanserade utgångar och jag tycker den är mycket användbar vid inspelning av trummor och keyboard. Fördelen med en extern eq är att man rätt snabbt hittar vilka frekvenser man gillar att förstärka i just sin studio. Billigt och användbart. Även om mjukvara också kan göra jobbet så är det rätt skönt att ha det på vissa ljudspår redan innan mixning.

    Någon pluggversion av Roland SEQ 315 ser inte ut att finnas idag på marknaden.

    RolandSEQ315.jpg.e9c42eaecc354b523f8d2e91e9f8c77f.jpgRoland SEQ 315 har fasta lägen för eq-inställningarna.

    Orban 622B – Perfekt för trummor

    Orban är ett ganska okänt företag som tillverkat högpresterande ljudutrustning sedan sjuttiotalets andra hälft. De är främst inriktade på radio och tv men vissa produkter fungerar naturligtvis lika bra i din studio.

    Denna ljusblå skapelse är en parametrisk equaliser, vilket innebär att du har fyra frekvenser att förstärka eller dämpa och du kan själv bestämma hur detta ska ske – mycket användbart vid mixning av till exempel trummor.

    Orban 622B är verkligen en sådan där maskin som lägger till önskad effekt på precis rätt sätt. Den är enkel att jobba med – förutom en master on/off per kanal har även varje band en switch. Vid mixning kan man ibland mixa sig ”blind” så att man bara drar på mer och mer diskant. Då är det bra att kunna växla mellan två lägen för att enkelt höra vilket som låter bäst.

    En begagnad 622B kostar mellan 2 000 och 4 000 kronor beroende på om du har tur eller inte. När jag fick min så var samtliga switchar helt oxiderade. Men då var det bara att sitta och dra i dem några minuter så att de släppte. Detta beror ofta på att enheterna inte har använts på länge när de säljs.

    Någon pluggversion av Orban 622B ser inte ut att finnas idag på marknaden.

    orban6228-1_red.jpg.dc53c1f820fd96b350de02dbc9e1abc9.jpgOrban 622B gör sig bra som huvud-eq vid bearbetning av trummor.

    Pultec EQP-1A – Legendarisk eq från 50-talet

    Pultec EQP-1A är den mest legendariska equaliser som någonsin byggts. Den släpptes redan 1951 och är konstruerad av Eugene Shank. Själva grundidén är att man helt enkelt skulle kunna återställa det naturliga ljudet som gått förlorat vid själva inspelningen. I dag används en eq till så mycket mer än så, men då detta var drivkraften bakom designen så är den verkligen perfekt anpassad för det.

    Den har ett exceptionellt fint ljud i både höga och låga register, är rördriven och återfinns i många stora studior runt om i världen. Som tur är finns det hårdvarukloner både att köpa och bygga själv samt numera även professionella mjukvaruversioner. Av hårdvaruklonerna är Manleys Enhanced Pultec Equalizer en av de mest kända. Den finns i både mono- och stereoversion.

    Waves PuigTec EQs och Avids Pultec Bundle samt Universal Audios Pultec Passive EQ Collection simulerar bland annat Pultec EQP-1A.

    pultec-eqp-1a-104830.thumb.jpg.95c9abdcdb39910ad8f473ed29ede735.jpgPultec EQP-1A släpptes redan 1951.

    1169098614_Blattstreck.png.69131bc8f0ce11082b6d67578ea2ee93.pngKompressorer

    Valley People ”Dynamite” – Uppskattad kompressorklassiker

    En kompressor är i stort sett standard på alla spår i all musik i dag. Sedan har man minst en masterkompressor, för att inte tala om de olika busskompressoerna hit och dit. Annat var det förr när man kanske lade en stereokompressor på mastern och fick förlita sig på bandkompression eller annat härligt på de övriga.

    Men något som det alltid är tacksamt att offra en stereokompressor på är överhänget på trummorna. Där passar Valley Peoples Dynamite in perfekt. Det går att göra mycket kul med denna produkt. Allra bäst är den när man vill göra riktigt mycket – förstöra och bryta ner. Dynamite var fram tills för ett par år sedan ganska enkel att hitta.

    Men på senare tid har den blivit en eftersökt kompressor som många producenter världen över använder sig av. Den finns i några olika utföranden. Enligt de som provat de olika modellerna ska de låta identiska, men de äldre är naturligtvis snyggare.

    Softubes Valley People Dyna-mite och Universal Audios Valley People Dyna-mite simulerar  kompressorn Valley People ”Dynamite”.

    valleypeople_red.jpg.37227e18ad8b90b084bffa36422b9c1b.jpgValley People Dynamite är i dag en hett eftertraktad kompressor.

    Fairchild 660 – Sällsynt och eftertraktad

    Fairchild 660 är den mest legendariska kompressor som tillverkats. Kanske inte den bästa, men den snyggaste, största och… ja, den kanske är bäst ändå.

    Modellen 660 designades av Estlandsfödde ingenjören Rein Norma i början av femtiotalet och tillverkades i cirka 1 000 exemplar. Det är alltså inte så stor chans att man får se en sådan här maskin i verkligheten. Men de finns. Det finns enligt min vetskap minst ett exemplar i Stockholm i alla fall.

    Designen är baserad på egenskaperna hos RCA-6386-röret och tack vare dess geniala tekniska lösningar har den ett nästan helt transparent ljud även vid mer överdrivna inställningar. Dessa geniala lösningar bidrar dock inte till att dra ner vikten Den väger runt 20 kilo utan låda – den skeppades nämligen utan front och baksida. Det innebär att de flesta 660:orna ser olika ut. Studior har helt enkelt behövt improvisera fram egna racklösningar.

    Den har en storebror, 670, en tvåkanalig 30-kilosbest som är snäppet ovanligare. Cirka 600 exemplar finns av den. Den har dock inte exakt samma teknik och därmed inte heller exakt samma sound. Fairchild 660 och 670 finns båda som pluggar. Testa dem och dröm dig bort.

    Waves PuigChild Compressor och Universal Audios Fairchild Tube Limiter Collection simulerar både Fairchild 660 och 670. Även Avids Classic Compressors Bundle simulerar dessa två Fairchild-kompressorer.

    fairchild660.jpg.4d70a9cc4576196cc0ddfb51937ea81b.jpgKompressorn Fairchild 660 är en best på 20 kilo (utan låda).

    Universal Audio 1176 – Lättrattad limiter

    Om du någon gång varit i en professionell studio är chansen mycket stor att du har sett en Universal Audio 1176, antingen de lite äldre Urei-varianterna med så kallat silverface eller de lite nyare med blackface. Vilken av dem du skaffar spelar egentligen ingen roll ljudmässigt. Om du är ute efter en så är det väl mer en smaksak rent estetiskt vilken du ska jaga. Men de äldre är dyrare.

    Hur som helst är 1176:an egentligen en limiter, men man använder den ofta på samma sätt som en kompressor. Med två stora och två små rattar är det inte svårt att hitta en perfekt inställning för just det du vill göra. Den är underbar och enkel att använda på sång. Jag jobbade i en studio i några år och jag tror att 1176:an var inkopplad på vartenda sångpålägg under den tiden.

    Den finns i modern tappning från Universal Audio (se bild X), då även med inbyggd mikrofonförstärkare. Modellen heter 6176.

    Universal Audio har även en plugg-version av denna limiter och flera versioner av limitern under namnet 1176 Classic Limiter Collection.

    universal_audio_1176ln_med_red.jpg.89b4b0a523cc6f0c52e321f38e89ef76.jpgUniversal Audio 1176 finns i två olika versioner, med olika färg på fronten.

    Teletronix LA-2A Leveling Amplifier – Rörbaserad klenod från 60-talet

    Teletronix klassiska kompressor LA-2A tillverkades mellan 1965 och 1969. De hann med att göra den i tre olika varianter, alla lika bra.

    Den är rörbaserad och tack vare att det endast finns tre vridpotentiometrar är den mycket enkel att jobba med. Vu-mätaren visar antingen hur mycket ljudstyrkan minskas eller hur hög utgångsnivån är – enkelt och bra. Den har tack vare sin optiska teknik ett mycket rent och distorsionsfritt, men ändå karaktäristiskt, sound som gör den till en av de mest åtråvärda pjäserna i teknikhistorien.

    Även denna enhet finns i nyproduktion hos Universal Audio, så du behöver inte slita ditt hår framför auktionssajten Ebay. LA-2A har faktiskt en föregångare från samma designer. Den heter LA-2, kom ut i början av 60-talet och är den första kompressorn med optisk styrning från Teletronix – en teknik som teknikern Jim Lawrence var ensam om på den tiden. LA-2 har ett helt annat sound. Alla olika varianter, inklusive LA-2, finns med i ett pluggpaket från Universal Audio.

    Universal Audio har pluggversionen Teletronix LA-2A Leveler Collection som också innehåller olika varianter av denna kompressor. Se också Waves CLA-2A Compressor / Limiter.

    Teletronix_la2a_1_1_red.thumb.jpg.9be4de9ace7678b8908ebaf6c089fb92.jpgTeletronix LA-2A Leveling Amplifier (nyutgåva)

    Här finner du del 1 av 10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på
     

    10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på: Del 2/2 är en uppdaterad artikel, som tidigare publicerats i Studio nr. 7-2013

    Sign in to follow this  


    User Feedback

    Recommended Comments

    There are no comments to display.



    Create an account or sign in to comment

    You need to be a member in order to leave a comment

    Create an account

    Sign up for a new account in our community. It's easy!

    Register a new account

    Sign in

    Already have an account? Sign in here.

    Sign In Now

  • Similar Content

    • By Calle Olsson
      Vintagefantasten Calle Olsson berättar om sina favoritprylar bland mixerbord, rullbandspelare och mikrofonförstärkare och varför de håller måttet än i dag. I del 2 berättar han om kompressorer, eq-enheter och effektburkar.
      Varför vintage? När jag började spela in så var det självklara svaret på den frågan att det var vintage jag hade råd med. Nu är det prismässigt snarare tvärtom. Vintagemaskiner brukar vara rätt svåra att hitta och hittar man dem är de dyra. Fast oftast är det värt att i alla fall köpa in en äldre grunka för att få tillgång till lite brus, brum och karaktär.
      Naturligtvis låter inte allt som är gammalt bra. Inte ens allt det står Urei, Neve eller Telefunken på låter bra. Det gäller att välja rätt. Många klassiska modeller finns som effektplugg och det är ingen dum idé att börja med att prova någon sådan innan man bestämmer sig för att köpa motsvarande hårdvara, och kanske nöjer du dig med just effektpluggen? Inte sällan är det lite krångligare med hårdvaran, men det är något visst med gammal teknik som värmer upp både studiorum och ljudbild.
      Mixerbord
      Neve 8048 – Mixerbordens Stradivarius
      Det här exemplaret av Neve 8048 finns i Svenska Grammofonstudion i Göteborg.
      Rupert Neve är en noggrann person med en fingertoppskänsla utöver det vanliga när det kommer till professionella ljudprodukter.
      Sitt första mixerbord byggde han i början av 60-talet. Detta följdes av en rad transistorbaserade mixerbord, samt annan inspelningsutrustning såsom eq-enheter och mikrofonförstärkare. I början av 70-talet designade Neve världens mest kända mikrofonförstärkare 1073 och kort därefter kom världens bästa mixerbord Neve 8048.
      Hög kvalitet är en röd tråd som löper genom hela Neves produktion och det här bordet är gudomligt. Numera är varje mikrofonförstärkare, eq, effektretur och buss, som det är uppbyggt av, så pass dyra att de stora borden börjar anses ovärderliga. Men hav förtröstan, vissa bord har styckats upp och man har möjlighet att åtminstone få hem en kanal till sin studio. Dessutom görs det kloner av en hel del företag, och Rubert Neve själv håller fortfarande på att producera dels gamla klassiker men även nyare produkter.
      Universal Audio har skapat pluggen Neve 1081 Classic Console EQ – en eq från Neve som användes för att tillhandahålla mick/line-förstärkaren och EQ-delen i konsoler som Neve 8048.
      VIDEO: Take the Listening Challenge: Pro Tools "In the Box," Neve 8048, Pro Tools HEAT

      SSL 4000E – Mixerbordens Rolls Royce
      SSL 4000E. Företaget SSL köptes 2005 av artisten Peter Gabriel.
      SSL 4000E låter verkligen lyxigt. Det är inte en slump att bandet KLF i sin bok The Manual skrev att det första du ska göra för att få en listetta är att boka tid i en studio, och se till att studion har ett SSL-bord. Det finns en legendarisk SSL-masterkompressor inbyggd i bordet som om man applicerar den på musiken liksom tar hand om den och färdigställer den.
      SSL 4000E är, om man får tro SSL själva, det bord som använts för att mixa fler platinumskivor än alla andra mixerbord tillsammans.
      På varje kanal återfinns, förutom en mycket fin mikrofon/linjeförstärkare och eq, en sektion med kompressor och expander. Precis som i datorn med andra ord, men analogt och strået vassare. Inte konstigt att så många valt att mixa sina skivor på SSL. Kända användare är ovan nämnda KLF, men också bland annat Nine Inch Nails, Peter Gabriel och Bryan Adams.
      Både Waves och Universal Audio har en plugg för att simulera kanalstrippen med eq och kompressor från ett SSL 4000. Här finner du Waves plugg SSL E-Channel och här är Universal Audios UAD SSL 4000 E Channel Strip Collection
      VIDEO: What Do All Those Buttons Do? SSL 4000E Channel Basics - Musicians Guide

      Tascam M-216 – Mixerbordens undergroundhjälte
      Tascam M-216 kostar en spottstyver på begagnatmarknaden.
      Mitt eget "weapon of choice". Jag köpte det rätt nyligen och det var i ganska dåligt skick. Men det låter riktigt bra. Det var billigt och är enkelt att jobba med. Det har dock endast två effektsendar men ibland är det faktiskt bara bra med begränsningar. Det brukar kallas för ”humpa” och jag tror att det är elektromusikern Jens Kallback som först började använda det uttrycket.
      Det finns en rad olika versioner, men alla har samma varma eq, som passar perfekt om du jobbar med trummaskiner eller analoga syntar. Det har också bra preampar och eq med svepbar mid. Jag har provat en del nyare mixerbord men det var inte förrän jag hittade mitt humpa-bord som allt kändes rätt. Det är väldigt hög output ur bussarna också – det distar fint om man är ute efter det. Bordet är dock obalanserat, så en del brum kan förekomma. Trots det är Tascam M-216 verkligen ett bord jag rekommenderar om du jobbar i datormiljö och vill ha lite analog värme och brus till dina alster. Mixerborden är idag inte helt lätta att hitta på begagnatmarknaden, men kan gå att köpa för ett par tusenlappar och uppåt beroende på skick.
      VIDEO: Tascam M-312 Overview

      Soundcraft 200B – En fin arbetshäst
      Soundcraft 200B är känt för sin fina eq-sektion.
      Jag har en kompis som köpte ett 200B för ett antal år sedan. Det låter mycket bra, men är liksom M-216 semiprofessionellt. Det finns i en rad olika varianter med olika antal kanaler, subgrupper med mera. Vill man bara använda 200B:s mycket fina mickförstärkare vid inspelning till dator finns det direktutgångar (direct out) på varje kanal. Av någon anledning så har det använts mycket inom reggae- och dub-produktion och den svenske electronicaartisten Andreas Tilliander är en av dem som fastnat för dess fina eq. Eq:n är aningen lyxigare och mer flexibel än M-216. Dessutom finns det fyra effektsendar, vilket är bra om man jobbar med att spela in mycket live och vill använda ett större antal effekter. Soundcraft-borden är ofta välbyggda och lätta att handskas med.
      VIDEO: Analog Summing with the Soundcraft 200B and ProTools
      Mikrofonförstärkare
      Neve 1073 – Perfekt in i minsta detalj
      Mickförstärkaren Neve 1073N
      Neves klassiska mikrofonförstärkare 1073, som kom 1970, är en av de mest åtråvärda prylarna på vintagehimlen. Om du får möjlighet att spela in med en någon gång så kommer du inse varför. 1073:an är uppbyggd av mycket noggrant utvalda och matchade komponenter. Varje detalj, till exempel frekvensomfång på den inbyggda equalisern, är helt enkelt där för att tjäna det mänskliga örat. Detta är perfektion i kommunikationen maskin-människa. Allt från känslan i rattarna till de utsökta färgvalen är som en inblick i paradiset. Den finns efter påtryckningar från en hel värld av ljudtekniker, musiker och andra som vill mänskligheten väl numera i nyproduktion från Neve. Dyr men bäst!
      Mickförstärkaren Neve 1073 i en modernare version.
      Universal Audios plugg Neve 1073 Preamp and EQ Collection och Waves plugg Scheps 73 simulerar preamp och eq från ett Neve 1073.
      VIDEO: 5-Minute UAD Tips: Neve 1073 Preamp & EQ Collection

      API 312 – Innovativ perfektion

      API 312 togs fram i slutet av 60-talet och kan göra underverk med sång, gitarrer eller syntar.
      API 312 är en amerikansk mikronfonförstärkare med anor från slutet av 60-talet. Den ingick i en serie enheter som var grundstenarna i Automated Processes INC:s stora modulära mixerbord.
      API 512c, som är en modern variant av API 312.
      API 312 är användbar på det mesta tack vare den legendariska tekniken i form av OP-ampen API 2520. Den är underbar på sång och mycket användbar för både gitarr genom förstärkare och line-gitarr. Trummaskiner och syntar låter också fantastiskt genom den. Det är inte en slump att så pass många skivor spelas in/har spelats in med denna klassiska mickförstärkare i signalkedjan. Det är den där OP-ampen som gör hela skillnaden. Själv har jag valt API 512c, som är en modern variant av 312.
      I januari, 2019 släppte API en 50-årsjubileum-version av API 312 som du kan läsa mer om här.
      Någon pluggversion av API 312 ser inte ut att finnas idag på marknaden men Universal Audio har gjort kanalstrippen API Vision Channel Strip som simulerar API 225L kompressor-kretsar och API 212L preamp med mera. Waves har också pluggversioner av API – kompressorn API 2500, eq:n API 550 samt 10-bands eq:n API 560.

      Telefunken V72 – Tysk kvalitet

      Telefunken V72 togs fram för den tyska radion, men användes också av bland andra Beatles.
      Telefunken V72 är ett bra exempel på klassisk studioutrustning som används än i dag. Den bygger på teknik som utvecklades på Telefunken redan under 30-talet i form av V41. 1949 påbörjades utvecklingen av en mikrofonförstärkare som satte en ny standard i Tyskland och resten av världen. 1952 stod den klar. V72 är en rördriven mikrofon- och studioförstärkare som är anpassad för Tysklands vid den tiden nybyggda fm-radiostationer.
      Det var inte bara Telefunken som byggde dem utan även företag som Siemens och TAB. Totalt byggdes cirka 25 000 enheter åt den tyska radion. Trots detta är den mycket dyr att köpa begagnad. Den kom att användas flitigt i musikstudior under 60-talet, bland annat i Abbey Road och användes flitigt under inspelningarna av The Beatles skivor.
      Någon plugg som simulerar Telefunken V72 ser inte ut att finnas på marknaden, men däremot finns Telefunken V76 som huvudsakligen är två seriekopplade V72:or. Här finns Arturias pluggversion Pre V76 och Universal Audios pluggversion V76 Preamplifier.
      VIDEO: Telefunken V72 Tube Mic Preamp | VintageKing.com
      Rullbandspelare
      Studer A-80 – Kvalitetsbygge från Schweiz

      Studer A-80 finns i flera olika utföranden, alla med högsta tänkbara ljudkvalitet.
      Studer A-80 är en av de mest använda rullbandspelarna i inspelningshistorien. Denna schweiziska bandare finns i flera olika utföranden: åtta kanaler på entumstape, 16 eller 24 kanaler på tvåtumstape samt två kanaler på 0,25- eller 0,5-tumstape. Samtliga är gedigna kvalitetsbyggen.
      A-80 var Studers första 24-kanalsbandspelare och såldes under några år på 70-talet. Finmekaniken är oslagbar. Ljudkvaliteten likaså. Välj mellan 15 eller 30 tum per sekund. En fin effekt är att spela in till exempel stråkar på 30 tum/sekund och sedan spela upp dem på halva hastigheten. Jag hade turen att få jobba med en 24-kanalers A-80 under flera år. Aldrig några problem. Man måste dock vara noga med att göra rent tonhuvuden och de rörliga delarna varje morgon innan inspelning. Baksidan med dessa monster är att de är väldigt stora och att de måste kalibreras då och då.  Ett av de otaliga klassiska album som spelats in på Abbey Roads sextonkanaliga Studer A-80 är Pink Floyds Dark side of the moon från 1973.
      Tape Machine 80 från Arturia och Studer A800 Multichannel Tape Recorder från Universal Audio är pluggversioner av Studer A-80.
      Fostex B16 – Snygg budgetmaskin

      Fostex B16 är ett kap för dig som inte skyr lite servicearbete.
      En riktigt bra budgetmaskin på halvtum som i dag går att hitta för runt en tusenlapp. Tyvärr är många av dem som finns inte använda på länge så lite fixande får du räkna med. Men de låter fantastiskt bra, så har du plats är det väl spenderade pengar.
      Detta var den första maskinen att erbjuda 16 spår på halvtum när den kom ut 1983. Dessutom var detta en av de tidigaste bandarna som hade inbyggt stöd för Dolby C. Proffskänslan försvinner lite i och med att det är rca-kontakter men när du väl ser banden snurra så glömmer du detta snabbt. Det är faktiskt så att en av de stora behållningarna, förutom ljudet då, är att rullbandare är så förbaskat snygga. Men som sagt, lite fix måste du stå ut med. Kanal 1 och 16 brukar vara lite sämre, till exempel kan diskanten försvinna på dessa spår. Det beror på att de ligger längst ut på tonhuvudet och med tiden så börjar bandet slira runt en aning.
      VIDEO: fostex B16
      Revox A-77 – Radiofavorit av hög kvalitet

      Det har förmodligen funnits minst en A-77 på samtliga radiostationer i hela världen.
      En klassiker för nedmixning och mastring men även för ljudexperiment. Varför inte göra bandloopar genom att klippa och klistra? Jag lovar, resultatet skiljer sig från det du kan åstadkomma i datorn. A-77 ger dig två kanaler på kvartstumsband. Det har förmodligen funnits minst en A-77 på samtliga radiostationer i hela världen. Så de går att hitta ganska enkelt.
      Om du köper en från Sveriges Radio (om de finns kvar) är den säkert i bra skick, men som med alla vintageprylar är det underhåll och fix som gäller. Gör rent tonhuvudena ofta, helst varje dag. Som originalköpare hade du dock livstids garanti.
      A-77 kom i flera olika versioner men orginalmekaniken behålls genom hela serien. Den har tillverkats i över 290 000 exemplar. Vissa av dem är tillverkade i Tyskland, vissa i Schweiz. Men en sak är säker. Alla håller högsta kvalitet när det kommer till både elektronik och mekanik.
      VIDEO: Overview of the Revox A77

      10 klassiska vintageprylar som du måste ha koll på: Del 1/2 är en uppdaterad och reviderad artikel, som tidigare är publicerad i Studio nr. 6-2013
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: I takt med att våren gör sitt intåg är det dags att blomma ut i studion och sätta lite färg på tillvaron. Och vad bättre än lite nya digitala ljudförvrängare eller varför inte en ny spännande hårdvara? Samtliga pluggar fungerar till både PC och Mac.

      Sknote DolA

      Det klassiska "hemliga tricket" för att öppna upp och få enskilda instrument eller hela mixar att andas och kännas mer levande. Ett perfekt sällskap i grått och trist aprilväder. Pris 360 kr.
      Airwindows TubeDesk
       

      Kush Audio Omega 458A

      Lite skit under naglarna har aldrig skadat och speciellt inte när det låter så här bra. Med Omega 458A tuffar du till de mest trötta av instrument och mixar. Pris: 260 kr.
      Sly-Fi Kaya

      När inget annat fungerar så sträcker du dig efter Kaya. En sannerligen unik plugin med fet botten och sumpig distortion. Otroligt analog känsla. Pris: 710 kr.
      Waves Abbey Road Vinyl

      Emulering av Abbey Roads specialbyggda vinylgraverare. Mängder av inställningar för att få mixen att låta som förr. Pris: 2 200 kr.
      Blackrooser VHL-3C

      Avskalad variant av välkända Pultec EQP-1A. En välkommen räddare i nöden med perfekt vintagekänsla. Pris: Gratis.
      XLN Audio RC-20 Retro Color

      En sandlåda med oändliga ljudmöjligheter. Allt från försiktig distortion till spritt språngande galna effekter som garanterat livar upp stämningen. Studio har testat produkten här. Pris 765 kr.
      Audiothing Outer Space

      En trogen emulering av det omåttligt populära delayet från 70-talet. Som grädde på moset erbjuds tre olika lägen: Original, Modern, Old. Pris 470 kr.
      Zulu


      Avslutningsvis ett hårt dual mono/stereo-paket från Handsome Audio: Världens första passiva och analoga rullbandssimulator, inspirerad av Ampex 456. Pris: 6 700 kr.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Regnet öser ner och det mesta känns allmänt grått och trist. Jag gräver djupt i skafferiet i hopp om att hitta något att lysa upp tillvaron med och finner till min glädje en hel del gamla bortglömda pluggar.

      Dagens inlägg får därför två syften. Dels vill jag lyfta fram vikten av att du inte behöver det senaste för att skapa bra musik. Men samtidigt också betona att det är lätt att glömma bort gamla favoriter och trotjänare. Det kanske till och med är så att gamla pluggar är vår tids nya vintage?
      Nåväl, här kommer mina nuvarande bortglömda favoriter. Vissa är gratis, medan andra kostar en liten eller större slant:
      Boz-n Digital Labs – Bark of Dog
      Gratispluggen som på ett väldigt effektivt sätt lyfter fram botten utan att gröta. Perfekt på bas och baskagge.
      BootEQ mkII
      Gratis och fortfarande en av de mest välljudande equalizerna till PC. Fungerar till både mix och master.
      Sknote – Cuttertone
      Supereffektiv plugg för att råda bot på väsande frekvenser och centrera botten. Mångsidig men samtidigt lättrattad.
      Noisebud – Smile 3
      En nytänkande equalizer som förhoppningsvis får dig att dra på smilbanden. En alternativ mastringsplugg.
      Plugin Alliance – Noveltech Character
      Klassiskern som är perfekt för att lyfta fram karaktären på olika instrument. Ett utmärkt val på trummor, bas och sång.
      Toneboosters – ReelBus 4
      Rullbandsemulator med eget sound som tveklöst utmanar de allra största. Processorsnål och välljudande.
      Tone Projects – Sonitex STX-1260
      Pluggen som gör allt och lite till för att skita ner dina inspelningar. Endast PC.
      Stillwell Audio – The Rocket
      Fortfarande min favoritkompressor på trummor, oslagbar parallellkomprimering.
      Kush – UBK-1
      Kompressor med skit under naglarna som får musiken att andas och röra på sig. Analog känsla "på riktigt".
      Voxengo – Span
      Egentligen det enda analysverktyget du behöver och dessutom helt gratis.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Jag minns när jag var blott en tonåring och mixade ett av mina första alster. Utan några som helst förkunskaper kastade jag mig in i projektet och började ratta.

      När jag nu lyssnar på resultatet 23 år senare slås jag av att det faktiskt låter ganska bra. Hur kommer detta sig?
      Svaret är naturligtvis mångbottnat, men i grunden handlar det om att jag då lyssnade mer än jag tittade. Jag visste inte riktigt vad jag höll på med och tvingades därför att använda mina öron istället för mina ögon. Med anledning av detta går vi därför idag till botten med det mest fundamentala, nämligen equalizern och sju vanliga problem vi förmodligen alla stöter på då och då.
      Se men inte höra
      Eller som Chris från Airwindows säger ”In mix, no-one can hear your screen”. Vad detta i praktiken innebär att du inte ska lita på hur exempelvis equalizerinställningarna ser ut, utan på hur det faktiskt låter. Att skruva ljud har ingenting med hur det ser ut att göra. I dagens digitaliserade värld är det oerhört lätt att bli distraherad, vilket är viktigt att vara medveten om. Du blir attackerad från alla håll och kanter med tjusiga gränssnitt och dansande mätare. Det visuella kan (och kommer) att lura dig gång på gång, vare sig du vill eller inte.
      Ett användbart knep som dock kan underlätta i sammanhanget är att du rattar precis som vanligt, för att sedan klicka av och på bypass-knappen samtidigt som du blundar. Låter det verkligen bättre? Eller ser det kanske bara bättre ut? Med detta sagt finns det naturligtvis även fördelar med det visuella. Speciellt om du vill råda bot på hög- eller lågfrekvent material som du annars inte skulle höra, men som äter upp onödig energi.
      Bara för att
      Med detta sagt behöver inte alla kanaler equalizer. Du behöver inte ratta på samtliga kanaler ”bara för att du kan”. Equalizern behövs bara om du vill förändra ljudet, inte annars. Men… Alla spår kan väl alltid låta lite bättre, kanske du tänker? Nja, detta är en sanning med modifikation. Fråga dig då hellre: Måste den här kanalen verkligen justeras? Ibland räcker det gott med att bara sänka eller höja volymen. Kom ihåg att 80-90% av en mix bara är volym och panorering, resten är grädde på moset.
      Filter hit och filter dit
      Du är långt ifrån ensam om att lägga högpass-filter på samtliga kanaler, eller low-cut/ high-pass som det också smått förvirrande kallas. Detta är en god tanke eftersom mycket energi samlas i botten och mixen lätt låter otydlig och ofokuserad av för mycket sub/bas. Men det finns en fara med detta tillvägagångssätt, eftersom mixen då lätt förvandlas från luddig till steril och tunn.
      ”Skär bort det som ändå inte hörs” är ett argument som ofta dyker upp. Nej, det kanske inte hörs, det är helt riktigt, men det kanske känns? Och det är precis detta musik handlar om, att det ska kännas. Självklart ska du använda högpass-filter på kanaler där det behövs, men verkligen inte på allt. Ju fler instrument du har att jobba med ju viktigare är det att du håller koll på dina filter. För mycket, eller för lite av det goda är sällan gott.
      Läs gärna fredagstipset Passa dig för högpass- och lågpassfilter.
      Summan av kardemumman
      Målet mixning är att få samtliga kanaler att låta bra tillsammans, en välljudande helhet, varken mer eller mindre. Problemet är bara att allt för många inte tänker på detta sätt. Allt för många rattar för mycket equalizer i solo-läge, vilket osökt leder oss in på visdomsordet (som gång på gång tåls att upprepas likt en gammal skiva): Det spelar ingen roll hur bra ett instrument låter ensamt, om det inte fungerar i mixen. I sololäget går det inte att höra hur ett instrument passar ihop med ett annat, eller tjugo till för den delen. Och faktum är att det många gånger faktiskt låter sämre om du uteslutande jobbar på detta vis. Det ska dock understrykas att sololäget är en oumbärlig hjälpreda, för att inte säga en direkt nödvändighet, när du ska leta upp och råda bot på problemfrekvenser.
      Problem att lösa rätt problem
      Det är inte ovanligt att rattande på equalizern löser ett eller flera problem, men samtidigt skapar ett annat. Det är då fel verktyg för uppgiften. Den traditionella equalizern är bra på att lösa problem som är bestående genom hela mixen. Som exempelvis för mycket sub-bas på en gitarrkanal, eller väsande och diskantrika cymbaler. Men så fort det handlar om problem som kommer och går, blir verkligheten en annan. Den dynamiska equalizern är då ett betydligt bättre val, eller varför inte gammal hederlig multibandskompression?
      Mellanregister eller mellanmjölk?
      En mix utan ett välbalanserat mellanregister är ungefär lika roligt att lyssna på som det är att dricka mellanmjölk… Hmm, detta må vara en av de sämsta liknelserna genom tiderna, men faktum kvarstår: Mellanregistret är direkt avgörande för hur en mix upplevs. Det är här som våra öron är som mest känsliga och det är också här som flest instrument slåss om utrymmet. Och slutligen är det den del av frekvensspektrumet som är mest konsekvent bland olika högtalare. Mellanregistret är musikens hjärta och själ, att ignorera detta är att ignorera musiken överhuvudtaget.
      Volym
      Det är allt för vanligt att gemene hen sträcker sig efter equalizern och boostar hej vilt för att ett instrumentet ska höras mer i mixen. Men det finns en betydligt enklare lösning. Nämligen… Volymreglagen på mixern. Många problem kan faktiskt lösas genom att dra lite i reglarna, så varför krångla till det?
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
    • By Jon Rinneby
      FREDAGSTIPSET: Idag tänkte jag ta upp ett klassiskt tips som några av er säkert redan känner till. Nämligen hur du på ett enkelt sätt kan bredda och rensa upp din mix med hjälp av eq.

      Exemplet nedan utgår från två elgitarrer, men knepet fungerar även med andra instrument. Detta handlar alltså inte om mastring, så vi är på det klara med det.
      Innan vi sätter igång vill jag bara nämna en grundläggande detalj som kan vara bra att känna till. Låt säga att du har just två gitarrer, en som du panorerat helt till vänster och en helt till höger, detta skapar illusionen av bredd, inget nytt där. Men … Om gitarrerna låter snarlikt, det kanske är samma gitarr inspelad två gånger och som spelar identiskt, eller en elgitarr genom samma förstärkare. Då utnyttjar du inte illusionen av bredd och separation till max. Varför? Jo, om vänster och höger kanal låter likadant känns mixen helt enkelt inte lika bred. Det är därför ofta en god idé att sprida ut instrument med olika karaktär över hela stereofältet. Om det exempelvis ligger en ljus orgel till vänster, så kan det mörka pianot ligga till höger och så vidare. Detta är grundtanken med dagens tips. Med detta sagt …
      1. Ta dina två elgitarrspår, fördelaktligen inspelade med olika förstärkare, och panorera ut dem helt till vänster respektive höger.
      2. Lägg valfri eq på båda spåren. Vi ska nu jobba så att de båda gitarrerna kompletterar varandra frekvensmässigt, helt enkelt genom att gröpa ur frekvenser.
      3. Börja med den ena gitarren och leta efter dess sweet spot, det vill säga frekvensen där gitarren verkligen biter. På elgitarr brukar det vara någonstans mellan 900–1600 Hz. Låt säga att 1000 Hz låter bra. Boosta 3–4 dB här med ett q-värde på 2–3, alltså inte för brett, men inte heller för smalt.
      4. Fortätt sedan och gör likadant med den andra gitarren. Förhoppningsvis kan du hitta en sweet spot som inte ligger runt 1000 Hz. Vi väljer för enkelhetens skull 1500 Hz. Även här boostar du 3–4 dB med ett q-värde på 2–3.
      5. Några av er har säkert redan nu listat ut vad som komma skall. Precis. Gitarren som du boostade vid 1000 Hz sänker du nu med 3–4 dB vid 1500 Hz och tvärtom på den andra gitarren.
      gitarr.
      Bilden visar gitarren som boostat 1000 Hz och sänkt 1500 Hz.
      Bilden visar gitarren som boostat 1500 Hz och sänkt 1000 Hz.
      6. Vad händer? Jo, skillnaden mellan gitarrerna är nu 6–8 dB vid valda frekvenser. De kompletterar helt enkelt varandra och ljudbilden känns automatiskt bredare och fetare. Detta är ett väldigt bra sätt att jobba generellt när du eq:ar, inte bara med gitarrer.
      7. Klart!
      BONUSTIPS: Ljusa högfrekventa instrument mår bra av att panoreras långt ut åt sidorna, medan mörkare, lågfrekventa instrument trivs bättre i mitten.
      Ställ gärna frågor eller kommentera artikeln i kommentarsfältet nedan, så spinner vi tillsammans vidare på ämnet. Eller om du hellre föredrar att diskutera om mixning i avdelningen "Mixning och mastring" på Studios forum här!

      Fredagstipset är en återkommande serie där Studios skribent Jon Rinneby varje fredag delar med sig av tips inom bland annat inspelning och mixning. Här hittar du samtliga fredagstips.
       
  • Utvalda blogginlägg

  • Veckans populäraste ämnen

  • Utvalda pressmeddelanden

×
×
  • Create New...

Important Information

We have placed cookies on your device to help make this website better. You can adjust your cookie settings, otherwise we'll assume you're okay to continue.