Guitar Nilsson

Frekvensbump! Vi pratar ju om bas, mid o diskant hela tiden, då borde vi ju veta var gränserna går?

Ok. Kan inte hjälpa ändå att jag är lite misstänksam på att omvandla flera ggr. Och att det är bra med så korta signal ägar som möjligt säger väl ingen emot? Jag gillade ditt resonemang Martin. Min musik skull inte bli bättre om jag hade tusen pluggar. Jag har tillräckligt många sinkande val att göra ändå, utan en enda plugg.

Jag har en till fundering angående att ev ansluta en rullbandare till min digitalporta i syfta att få analog bandmättnad på mastern... Om jag gör så mixar jag ju allt i portan och skickar ut det till bandaren o sen tillbaka in i portan. Då måste det ju bli att det digitala ljudet i portan måste gå genom portans D/A omvandlare på väg ut, och sen genom D/A omvandlare på vägen tillbaka? Det är väl inte bra om man inte har svindyra omvandlare? Som jag har det nu så är TC Finalizern kopplad digitalt via spdif så det jag en gång har spelat in blir aldrig mer analogt. Portans D/A omvandlare använder jag inte ens till lyssningen, den tar jag ut från Finalizerns analoga utgång, och den omvandlaren är nog bättre... Hur bra är det att flera ggr byta format från analogt till digitalt o sen tillbax?

Det blir lite mer diskant, och lite mer volymtryck... Det finns även speciella tonkontrollspottar som har ett "klickläge" i ena änden, då kopplas den ur lika som om man knipsar bort den. Men om man aldrig använder tonkontrollerna så är det väl overkill att byta. Å andra sidan finns det en del som alltid använder tonkontrollen på tex telecastern. Om man tex ställer gitarrens tonkontroll på hälften, sen ökar man diskanten på förstärkaren, många Fendercombos har ju väldiga resurser för diskant, så får de ungf samma mängd diskant med tonkontrollen på hälften. Med det som utgångsläge blir möjligheten att variera ljudet större, man kan tex få ett ganska ljust ljud även ur halsmicken. Ett annat sätt att få ljusare ljud ur telens halsmick är att plocka bort den blanka kåpan. Men gör man det och ångrar sig kan det vara skitsvårt att få tillbaka den igen, så att den sitter lika "tätt" som från början, och det kan ge missljud. Bengt Blomgren som spelade med bla Totta, körde med en tele utan halsmickskåpa, och använde tonkontrollen frekvent sist jag såg honom spela. Grym gitarrist... Här är ett set surrfria stratamickar till salu http://vend.se/ad.php?137303

Lågstadiet? När dom började var jag typ 100 år då redan. Där ser man. Ganska bra låt. Och bra ljud ju.

Har ni hört talas om den förbannade jävla jazzparken I Söderhamn? Den ska var en hyllning till Jan Johansson som kom från Ellne strax utanför stan. Fy satans helvete http://www.facebook.com/hakan.nilsson.731/posts/4004041112826?ref=notif&notif_t=feed_comment

Genom större delen av min tonårstid var jag väldigt världsfrånvänd. Jag såg aldrig på tv, eller film, utan tillbringade större delen av min fritid med att spela WoW, lyssna på metal, eller med näsan i en bok. Sen jag blev spelnörd steg mitt självförtroende ordentligt. Att hela tiden slippa konfronteras med de ideal som amerikanska media förmedlar gjorde det mycket lättare för mig att lära mig att acceptera min icke-perfekta kropp, min bisexualitet och mig själv med alla mina egenheter. Att slippa konfronteras med sexism, rasism och homofobi gör det så mycket lättare att stå ut med att leva. Inte för att WoW på något sätt är icke-sexistiskt. T ex skulle inte en draenei-kvinna kunna föda en draenei-pojke (förutsatt att deras fortplantning funkar som vår), då männen och kvinnorna av denna ras är för fysiskt olika stora.. Detta är trots allt lättare att bortse från att speldesigners som inte fått ligga på år och dagar har lite konstiga idéer om hur folk bör se ut, än de problem som finns i verkligheten. Det kan tyckas underligt, men jag upplever sällan några problem med den här typen av fördomar i verkliga livet, med undantag för några religiösa tokar som haft problem med det faktum att jag gärna ligger med både kvinnor och män, men internet, filmer, och större delen av all populärkultur är så jävla fullt av det. Det är delvis därför jag knappt alls konsumerar populärkultur (plus att få inom popgenren faktiskt vet något om hur man skriver och arrar musik, och ännu färre vet hur man sjunger rent utan auto tune..). Jag orkar inte. Jag får inte ut något av det. Jag blir illa berörd, ledsen och arg. Jag blir hatisk. Jag blir otrevlig, och jävligt jobbig. Det är så mycket lättare att vara en glad gris än en olycklig människa. Men, grejen är att jag inte kan resonera som vildvittrorna, förr eller senare kommer verkligheten ikapp mig. Och när den gör det mår jag så jävla dåligt. Jag vill inte leva i en värld som är så här jävla fucked up. Jag börjar ifrågasätta om jag vill leva alls, om det är någon jävla vits med skiten. Min hjärna tjatar på mig om att det skulle vara så enkelt att köra av en bro, dricka för mycket och hoppa från en balkong, eller något annat lika konstruktivt. Hur kan jag älska andra människor som jag också hatar, ser ner på? Jag hatar vad straight tvåsamhet gör med mig. Jag hatar den jag blir. Jag hatar den roll jag tenderar att falla in i, och jag hatar den jag blir när jag försöker slita mig ur skiten och bete mig som en normal jävla människa. Det finns inget sätt att vinna. Kanske skulle jag fungera bättre i ett förhållande med en person av mitt kön? Jag vet inte alls vem jag skulle vara i ett sånt sammanhang. Inte riktigt ett oskrivet blad, men i alla fall ett som bara har lite klotter i ena hörnet. Kanske skulle jag för första gången kunna möta en annan människa i kärlek som inte är besmittad av de idiotiska idéer som jag trots allt inte kunnat undgå att socialiseras in i, och möta en annan människa på samma våglängd? Antagligen inte. Jag vet inte om det här bara är min subjektiva upplevelse, men det verkar som att skämt om kvinnor i köket, skämt om våldtäkter osv har blivit så mycket vanligare. Jag har i stort sett övergett 9gag och andra liknande sidor, för jag orkar inte skumma igenom sida upp och sida ner av meme's om hur tjejer är korkade, i hopp om att tillslut hitta något som faktiskt är värt att fnissa åt - när jag kommit så långt är jag antagligen inte på humör för det längre. Det verkar vara yttrandefrihetens baksida, det ger haters en möjlighet att skrika ut sitt hat, utan att behöva ta ansvar för det. Jag tycker att yttrandefrihet är bland det viktigaste som finns, och jag känner mig inte beredd att förespråka inskränkningar av den för att slippa bli upprörd av de idioter som finns på internet. Däremot, skulle jag önska att folk tänkte sig för. Hur kan det här uppfattas? Hur uppfattas skämt om våldtäkt av en våldtäktsman? Jo, han ser det som en bekräftelse på sitt beteende. (Om ni inte tror mig så är google er vän.) Jag kände mig typiskt ovillig att kalla mig feminist för två år sedan. Sen började jag på en skola där ovan nämnda typ av skämt var inte bara vardag, utan majoriteten av alla skämt som drogs alls, i vissa grupper som jag hade oturen att umgås i. Efter ett år av extrem irritation över detta orkar jag inte bry mig om hur folk kan missuppfatta ordet feminist. Om folk inte inser att det fortfarande finns strukturella problem så är de för jävla korkade för att jag ska vilja ha deras godkännande. Dock kan jag tycka att många feminister är dåliga på att betona att även män är missgynnade, de strukturer som finns missgynnar alla. Nu ska jag dricka mig redlöst full, lyssna på Otep och bearbeta min ångest genom att skriva musik. _________________________________________________________________________________________________________________ Jag gillade oxå det där, varför vet jag väl inte riktigt. Tror det är för att jag gillar att höra eller läsa allas tankar, speciellt yngre människor eftersom jag är icke yngre själv, och kanske speciellt kvinnors tankar, eftersom jag är icke kvinna själv. Tjejer är nog ofta mkt klokare än vi skäggiga. Jag har nog mest lekt mig genom livet. Mitt enda viktiga mål i mitt liv har varit att lära mig att spela blues. Och nu kan jag det, så de viktiga besluten överlåter åt andra, gärna yngre, och gärna tjejer.

Jag tycker mig ha sett flera kommentarer där metallpuffskydden anses ge lite sämre ljud, nylon vs plåt har varit på tapeten förr... Men vet ej...

Finns det några vedertagna gränser? Det är apropå min trebands multibands masterkompressor jag funderar. Om jag kör nåt av burkens egna presets delar den ganska högt mellan bas o mid nånstans 350, 500 hz, men jag brukar själv ställa den på 100 eller 125 hz, för basdelningen och 3,15 eller 4 khz för gränsen mellan mid o diskant. Jag brukar vilja komprimera basen o diskanten lite mer än midden, tycker det passar till min sorts musik. Undrar ändå om det finns några vedertagna hz-siffror på det här?

Har du tagit den bilden själv? Alltså att du innehar denna den där telefunkenmicken? Den loggan är nog den flottaste som finns, tom snyggare än Neumanns.

Sjunger man riktigt nära kan det bli mindre puffljud även med ett bra puffskydd. Siktar man med munnen aningen bredvid mickens membran slipper man ifrån det. Ett sånt härnt har jag, gillas skarpt. http://www.thomann.de/se/km_23956_plopkiller.htm

Men spylägena kan man nog vara utan va? Presentatören var lite torrtråkig på ett sätt jag gillade. Hur kanman vrida på knapparna så där på en hitte-på-plug-in? På nåt vis tycker jag att alla trumljud osv låter bäst nästan helt okomprimerade hur sjukt bra o dyra kompressorerna än är.

Det är min granne som brukar kalla min sambo för "mamma".

Nu har "mamma" vare på affärn o köpte både godis o en Kalle Anka åt mig. Så ska det va när man är sjuk. Samt Treo, få se om de hjälper nå.

Det räcker som sagt att klippa av det ena benet på den lilla kondingen, den brukar väl vara grön. Fenders egna noiceless mickar tycker jag är skitbra. Det är en sån stratanoiseless jag har som mittmick på telen. Får man bort surret blir resten av ljudet mkt tydligare. Jag har aldrig heller gillat mellanlägena på stratorna... Jag jämförde min tele mot en Strata med Lundahlmickar för ett tag sen, den lät ärligt talat skit i jämförelse. Det är mycket hype att man ska byta till de o de o de mickfabrikaten, men jag tycker fan att gammal är äldst, Fender har pysslat med det här sen stenåldern. Fast nog är många av Fenders egna singelcoilar väldigt tunna och surriga, noiseless är väldigt bra...

Elbas är göttast.

Det räcker att knipsa av ena benet på kondingen. Lätt att löda dit den igen om du skulle vilja det. Jag har kopplat bort tonkontrollerna på mina strator o telen i säkert 40 år, fyller ingen funktion och stjäl både diskant och effekt. På orginal strata blir det extra tydligt då stallmicken INTE har nån tonkontroll, det gör att de andra två mickar blir dovare och får sämre tryck. Bort med skiten! På den telecaster jag har nu har jag låtit en gitarrbyggare montera dit en tredje mick i mitten, fast närmare stallet än på orginal tremickade tele. Och i stället för att byt 3-way switchen till en femläges av stratamodell så har jag tagit bort tonkontrollen och bytt ut den till en steglös bakanskontroll mellan mitrtmick o stallmick. På så vis kan jag få "orginalljudet" med hals o stallmick (det går inte med en 5-läges brytare) eller alla tre mickarna om jag vill. Plus massor av mellanlägen. Det är ruskigt användbart, kör diverse mellanlägen där hela tiden. Att koppla ur tonkontrollerna var det Clas Yngström som lärde mig för skitlänge sen.

Nä fy fan vad jag är less på förkylning. Jag mår tammefan nästan lika skitdåligt som när jag nyss opererat mig. Orker inte ens småjoxa i studion. jävla kuk fitta fans helvetes skit piss kuk

Om ni inte ska micka ut trumsets baskaggar mm, utan att det är mer teaterstuket kan ni nog klara er utan subbar. Jag har två såna här toppar http://www.thomann.d...maha_dxr_12.htm plus ett par dB subbasar till mitt band och mitt enmansband. De låter så j-a snyggt o starkt att i alla fall jag aldrig hört nåt bättre. Spelar jag på mindre ställen tar jag aldrig med subbarna, de här tolvtummarna går tillräckligt djupt ändå för att få trummor o bas i mina backing trax att låta rätt. Polarns som också kör bla Yamaha i sina PAn blev nyss erbjuden ett 60.000 kronors HK Audio PA för 21000 men köpte det inte då han tyckte det lät sämre än Yamahagrejerna. Det är helt ruskigt bra ljud för ganska små pengar. Det sitter värsta ljudförbättrardatorerna i de här. Yamaha har gått ihop med nån PA-jätte som jag glömt namnet på nu för att ta fram de nyaste grejerna. Som jag ser det är är det så här så otroligt bra grejer till hyfsat lågt pris att Behringeralternativet aldrig skulle komma på tanke för mig. Att läsa db-siffrorna på olika lådor säger väldigt mycket, mycket mer än wattantalet. De här ger 132 db klockrent ljud. 15" modellen ger än mer snyggt basljud... EDIT: Den andra PA-jätten som varit med och utveckla Yamahas senaste grejer heter NEXOS. Ett alternativ till Yamaha är Electrovoice... http://www.thomann.de/se/search_dir.html?xsid=465c740d4085999a8d29aea9b13cf4cf&sw=EV+ELX+112&x=7&y=11&gk=&bn= De här finns ju även som passiva, det blir billigare, och då kan man ju driva dem med Behringers starka steg. http://www.thomann.de/se/behringer_ep4000_europower.htm Såna har jag haft, lät hur bra som helst, inbyggda limiters mm...

Har man någon i bekantskapskretsen som blivit psykiskt sjuk förstår man kanske lite mer hur svårt det måsta vara att försöka behandla. En spelpolare blev mycket sakta "knepig", fick förföljelsemani och hörde röster som sa åt honom att han var en dålig person. Han kan nog aldrig bli frisk igen, varken av mediciner eller samtalsterapi. Tittar man honom i ögonen finns det nästan ingenting kvar av den han var förr. Och han har aldrig tagit droger eller så, hade vanligt jobb på veckorna o spelade på fritiden. Väldigt ledsamt att se. Nu sitter han hemma o äter medicin i nån månad åt gången, sen rätt vad det är super han till o blir helt vrickad, hamnar på låst avdelning på psyk. Han säger att han blir helt tom i huvet av medicinerna, när han ger fan i att äta dem hör han röster i stället. En gång klättrade han upp i en mobiltelefonmast på ca 20 meters höjd o satt där i över ett dygn på en 5 mm snedställd järnstång. Halva stan satt nedanför på filtar med kaffekorgar o kameror o hoppades kunna fota när han hoppade ner på klipporna under. Jag gick på gågatan i Söderhamn och hörde alla kommentarer om "att hoppas den idiotjäveln hoppar ner o slår ihjäl sig, fan vad det skulle vara kul." En av kompisarna lyckades klättra upp och prata ner honom. Fy fan i att hamna i hans sits. Han tror ju dessutom att tom läkarna, hans egna syskon osv är ute efter att ha ihjäl honom. Vet inte vad jag ville tillföra debatten med det här, ett ruskigt levnadsöde är det i alla fall. Han var som folk tills han var ca 40 år sen kom det smygande, nu är han helt körd. Får hoppas att många blir hjälpta av psykiatrin, jag vet ju såna exempel med. Här i Gävleborgs län är det extremt underbemannat, det finns nästan inget annat än lyckopiller o litium att vräka i sig, talterapi finns inga resurser till...

Om det vore mindre digitaldist kanske det blev lättare att lyssna...?

Jag blir ärligt talat lite rädd för de här ljuden. Å andra sidan så har jag aldrig gillat Frank Zappas musik, jag fattar inget av den. Det här är inget för mig tyvärr.

Ja så är det, jag kör på känsla och "jammar" fram allt jag gör, även sånt här som jag gör helt ensam. Samplingar och loopar kan jag inte använda heller, ens om jag vill. Jag känner en supertrummis som kan allt om samba, han vore det fint att spela in, både som trummis och slagverkare...

Jag bekänner direkt att jag antingen inte hör nån skillnad alls eller så gillade jag ljudet i kopian bättre, orginalet höjer upp diskanten lite, med ett lätt fräsande? Samtidigt tyckte jag exemplen var så jämt framförda (volymmässigt) att det lät väldigt bra även utan kompression. Plus att det är hopplöst att veta vad man tycker om resultatet av en sångkompression om man inte får lägga in sången i resten av musiken. Jag har märkt att jag gärna gör det misstaget att komprimera aningen för lite från början. Och med portans ganska usla kompressorer går det inte att göra så mycket mer efteråt. Nu är jag som sagt starkt inne på att komprimera i två steg med Joemeekens optokompressor sist. Jag har en så otäck förkylning nu att jag knappt kan stå på benen, än mindre försöka sjunga, men när det gått över ska jag göra lite test och lägga ut för kommentering. Det kanske går att få ut bättre resultat med de kompressorer jag redan har, bara jag rattar optimalt... På samban sjöng jag först genom TLM49 - Audient Mico - billig TC C300 multibandskompressor. När jag mixade sen tyckte jag att det var för lite komprimerat och körde sångspåret (och även sologitarren) genom Joemeeken, det blev betydligt fetare, men nu när jag lyssnar noga så har jag nog pressat aningen för mycket. http://soundcloud.com/user7908154/deidres-samba-flying-saucers-1 Jag är lite ovan med micken fortfarande oxå, det tar ju en stund att lära sig hur den reagerar på allt, och vilken signalväg som är bäst, jag har ju en del olika alternativ... By the way så tycker jag de här Sound Pures videogrejer är väldigt bra gjorda.

Jätteglad blir jag som aldrig spelat en enda samba förut. Vet egentligen inte ens hur grundrytmen är i samba. Kanske läge att göra nåt mer med sambarytm?