tydal

Och lösningen är att skivbolagen börjar sälja de produkter som folk vill ha. Av fildelningsnätverken har vi ju lärt oss att det finns en enorm efterfrågan på MP3, men hur många skivbolag säljer MP3 idag? Inte många. Skivbolagen ställer bara en massa krav. Du måste ha Microsoft Windows. Du måste använda Windows Media Player. Du måste ha en MP3-spelare som stöder WMA. Du får bara föra över låten tre gånger. Du får bara lyssna i tre datorer. Du får bara kopiera den till cd en gång. Du måste bo i ett visst land. Är det något krav som inte funkar, ja då får man inte köpa låten av skivbolaget. Enda alternativen är fildelningsnätverken.

Vitsen med ett digitalt format är ju att man alltid får exakta kopior. CD-audio är med andra ord värdelöst som digitalt format. Överföringshastigheten, om man kör 1x är för övrigt 0,15 MB/s att jämföra med ett USB-minne som klarar 40 MB/s. Använder man USB-minne får man alltid exakta kopior, så det låter ju som ett mycket bättre alternativ att skicka till mastring.

Duktig är väl upp till andra att avgöra, men jag har spelat piano sen jag var liten och jag är 28 nu. Jag skriver musik också, men sjunger inte. Du kan ju lyssna på några låtar jag skrivit och spelat in live. Låter det intressant kan du ju alltid höra av dig med flera detaljer om vad du är intresserad av. http://www.tydal.nu/tydal_improviserar.mp3 http://www.tydal.nu/iyd2.mp3 http://www.tydal.nu/test3.mp3 Och slutligen kan vi ju klämma in en liten Bach-cover: http://www.tydal.nu/bach.mp3 (Jag bor 50 minuter från centrala Stockholm.)

Handläggarna är också människor. Är du osäker på något så skriv det i fältet "Övrigt". Det brukar jag göra och då ringer de om det är något. Då får de ju inte uppfattningen att man försöker fuska eller slarva. Jag skulle skrivit något i stil med: "Enligt Skattekontoret i X ska man bara lämna in N1 i max tre år efter näringsverksamhetens upphörande. Då mitt företag upphörde år 2001 ska det alltså innebära att jag inte ska lämna blankett N1 i år. Ni får gärna höra av er om det är några oklarheter."

Det finns en variant av Linux särskilt anpassad just för att hålla på med musik. DeMuDi. Jag har ännu inte testat den, men jag har tänkt göra det när jag skaffar ny dator snart. http://www.agnula.org/ Sen har vi en del andra musikprogram för Linux: ardour (jobba med samplingar) http://ardour.org/ Rosegarden (midi-sequencer) http://www.rosegardenmusic.com/ Och allt är naturligtvis gratis och källkoden medföljer, i sann Linuxanda.

Fascinerande, det är bara en dryg vecka sen jag köpte en skiva med honom. Eftersom piano är mitt favoritinstrument så passar det ju. Andra favoriter i liknande genre är Jamiroquai och Incognito. De artister jag tycker mest om att lyssna på för tillfället är: Jorma Kaukonen, Camel, Caravan, Santana samt Jerry Garcia och Merl Saunders i olika konstellationer.

Är det Windows kan du med FileMon se vad som händer på hårddisken, om det kan vara till någon hjälp: http://www.sysinternals.com/Utilities/Filemon.html

Man behöver en synth. Jag har en Roland SC-88 Pro som borde lämpa sig väl för uppdraget. Om du mailar över midi-filerna till music@tydal.nu så kan jag skicka tillbaka musiken som MP3.

Nu har jag inte hört Beach Boys version, men I Was Made To Love Her är hur skön som helst med Merl Saunders. Skapligt omarrad, men gillar man elorgel så...

*bläddrar i skivsamlingen*... hmm, det finns ju massor. Men om jag bara ska nämna några som sticker ut lite extra: Boz Scaggs - Loan Me a Dime Deep Purple - Hush Gipsy Kings - A mi manera (My Way) Housemartins - Caravan of Love Incognito - Don't You Worry 'Bout a Thing Jimi Hendrix - All Along the Watchtower Merl Saunders - After Midnight Nancy Sinatra - As Tears Go By Santana - Black Magic Woman Santana - She's Not There Wailing Souls - Love Her Madly Yes - I See You För att det ska funka tycker jag man inte ska försöka efterlikna originalet, utan man ska göra sin grej, rent musikaliskt. Artisterna ovan gör just det.

Inte digitalt nej, men du får fortfarande använda kassettband. Ja, så är det numera. Helt orimligt, men skivbolagen ville ha så, och fick så. (Dessutom får man betala en gång till om man vill ha den i mobilen eller om man köper någon ny musikspelare.)

Sedan första juli 2005 krävs också att skivan inte är märkt med "kopieringsskydd": http://www.tydal.nu/category/15

Det jag uppfattade innan du postade någon text var: - Hey Paco, en man och en häst har gått med på vårt sätt. - Stör mig inte i min dröm - Vakna och kom hit - Varför /../ ? - /../ - Vi tycker inte om /../ - /../ 360 - Du saknar teknik. - Du får inte skrämma oss!

Det låter kul i alla fall. Text-to-speech-tekniken har gjort vissa framsteg sen jag lekte med den på 80-talet :-) Detta dock skrivet med visst förbehåll. Det var några år sen jag pluggade spanska och det varade bara i två år. Första meningen låter inte riktigt som du tänkt dig. Det engelska ordet "way" kan ju även översättas till "sätt" på svenska: do it your way = gör på ditt sätt, och det är den betydelsen som "manera" har. Vi har för övrigt även just det ordet på svenska: manér. "A man on a horse" skulle jag nog bara översätta rakt av till: un cabellero. Notera likheten med caballo (häst). Det betyder alltså en man till häst, eller ryttare. Även detta ord har vi lånat in till svenska: kavaljer. Hey Paco, un cabellero vendrá aquí. (en man till häst kommer hit, fast det borde finnas en bättre, mer pågående futurumform mer i stil med vara på väg, fast jag kommer inte på det.. hmm... está viendo kanske) Sueño får mig mer att tänka på drömmar, så jag skulle nog mer säga: Tyst! Jag sover = Silencio! Estoy dormido. Kom hit = ven aquí Stryk usted. Det används bara om man vill vara artig, mest mot någon man inte känner. Jag har huvudvärk = (lite osäker) Tengo dolor de cabeza. Stop! We don't like outsiders = (lite osäker) Alto! Los forasteros no nos gusta. I stället för usted no tiene: no tienes I stället för usted no puede = no puedes Resten är jag nog för osäker för att uttala mig om.

Ah, just ja, det är rätt många här som har Mac. Det tänkte jag inte på. De flesta man kommer i kontakt med kör ju annars Windows. Själv kör jag mest Linux, men även Windows till viss del. Är uppvuxen med DOS. Jo, mig veterligen är OSX 64-bitar, men jag kan för lite om Mac för att säga säkert. Men det förutsätter ju att även processorn är 64-bitar.

Det är klart, har man sagt A får man väl säga B, även om man hade hoppats på att inte veckla in det alltför mycket... För datorprogrammen och programmeraren fungerar det så med minnesadresser som jag skrev, de består av 32 bitar och det finns en gräns på 4 GB. Men det är inte det riktiga minnet, utan det är "virtual" memory. Internt så gör datorn om dessa virtuella minnesadresser till riktigt minne. På moderna intel-processorer finns en finess som heter PAE (Physical Address Extension), ett tillägg på fyra bitar som gör att man kan ha riktigt minne upp till 64 GB (36 bitar). Men operativsystemet måste också vara med på det. Windows XP stöder bara 4 GB. Det är först Windows Server 2003 Enterprise Edition som har stöd för 64 GB RAM. Att du kan uppgradera datorn till 16 GB RAM betyder bara att det finns plats för så mycket minne på moderkortet. Sen är det upp till dig att välja ett operativsystem som kan hantera det.

Det borde väl rimligtvis bara vara en variabel resistor påkopplad? I teorin skulle ju alla sustainpedaler kunna ha det. Det är ju ändå upp till synthen att tolka signalen. Med reservation för att jag bara kan el och inte vet i detalj hur synthar brukar vara uppbyggda.

Om du kör Windows blir det lite bökigt. DOS, däremot, då kan du ju använda de program vi körde med för 10+ år sen, Fast Tracker 2: http://www.gwinternet.com/music/ft2/software/ft2.htm Kör du Windows blir det som sagt värre eftersom det kräver mer av datorn. Men Skale Tracker kan vara ett alternativ: http://www.skale.org/

Det är den högra pedalen på ett piano som gör så att det tar längre tid innan tonerna tystnar.

XP kräver mer av datorn, så det är inte otroligt. Du kan snabba den genom att minska på det antal program som körs i bakgrunden. Börja med att kolla på ikonerna nere till höger vid klockan och avsluta dem du inte behöver när du jobbar med musik. Tryck sedan Start, kör och skriv services.msc och tryck OK. Då får du upp en lista på vilka systemprogram du har igång. Kolla igenom alla som har startmetod "automatiskt". Läs beskrivningen och ändra dem du inte behöver till "manuellt". "Manuellt" innebär att datorn kommer att starta den först när den behövs. Stoppa de systemprogram du inte behöver.

Kan ju dra en liten översiktlig förklaring om hur datorer arbetar... Först några grundläggande regler: * Allt datorn ska jobba med måste ligga i minnet (RAM). * Allt datorn jobbar med är ettor och nollor (bitar). RAM är väldigt snabbt i förhållande till andra lagringsmedia. Detta eftersom det inte är något fysiskt minne utan det använder helt och hållet elektricitet. Innehållet kan bara ses genom att mäta spänningarna. Utan elektricitet - inget minne, så när strömmen bryts är allt i RAM borta för evigt. RAM används därför inte för saker man vill spara, utan det används bara tillfälligt för saker man vill att datorn ska jobba med. På hårddiskar har man ett filsystem för att hålla ordning på vad som finns lagrat var och vad som är ledigt. Men någon sådan lyx finns inte i RAM. Där ligger allt huller om buller. Enda sättet att få någon logik i röran är minnesadresserna. Varje lagringsplats representeras av ett tal (minnesadressen). En lagringsplats rymmer åtta bitar, dvs en byte (ett tecken). Så har man 1 GB minne finns det alltså cirka en miljard lagringsplatser som numreras från noll till en miljard. För övrigt använder dagens datorer 32 bitar för minnesadresser, vilket innebär att det högsta talet är 2^32 (2 upphöjt till 32), med andra ord 4 miljarder, dvs 4 GB vilket då är gränsen för hur mycket minne datorn kan hantera. Men 64-bitar väntar runt hörnet. När ett datorprogram vill använda RAM så ber den datorn om tillstånd. Programmet talar om för datorn hur många lagringsplatser (bytes) det behöver. Går datorn med på det så säger den "Ja, visst, varsågod" och lämnar över minnesadressen till den första lagringsplatsen. Därefter reserverar den efterföljande lagringsplatser tills det blir så mycket som programmet begärde. Datorn håller reda på att det området hör till det programmet och släpper inte in något annat program där. Programmet måste själv hålla reda på hur stort utrymmet är. Skulle programmet bege sig utanför så sker det på egen risk. Så länge utrymmet inte är reserverat av något annat program så funkar det, men utrymmet kan ju när som helst reserveras åt något annat program eftersom datorn betraktar det som ledigt. Och irrar man planlöst omkring i minnet är risken att man plötsligt stöter på något reserverat område. Och gör man det så kraschar programmet... "Programmet har utfört en förbjuden åtgärd och kommer att avslutas"... Därför får ju programmen bara använda minne de fått reserverat åt sig. Skulle datorn svara nej på en begäran om minne så måste programmet kunna hantera det, annars kommer det genast att krascha då det inte går att använda minne som inte finns. Säg nu att vi ska spela på ett VST-instrument som består av samplingar. Då är det ju datorn som ska skapa ljudet. Datorn ska med andra ord jobba med VST-instrumentet och den måste därmed ladda in det i minnet. Datorn kollar hur mycket plats instrumentets ljud tar på hårddisken och begär så mycket plats i minnet. Får den det så kopierar den ljuden till minnet och datorn kan därefter jobba med ljuden. Samplingar tar ju som bekant upp mycket plats. Man brukar ju först och främst prata om antal bitar. 16 eller 24 bitar är ju vanligt. Det antalet bitar anger är storleken på varje sample. Sedan har vi samplingsfrekvensen, vanligtvis 44100, 48000 eller 96000 Hz. Den anger hur många samples det är per sekund. 24 bitar är ju 3 byte (24/8) och vid 96000 Hz blir det alltså 3 * 96000 = 288000 bytes. Per kanal. Per sekund. En stereosampling i 20 sekunder tar alltså upp 2 * 288000 * 20 = 11 520 000 bytes (11 MB). Så, säg nu att vi har laddat in alla samplingar i minnet. Vad händer då när man trycker på en tanget på midi-klaviaturen? Jo, då ska det ju bli ljud. Och hur blir det ljud? Jo, genom att datorn kopierar en följd av ettor och nollor från minnet till ljudkortet. Men hur vet den vilka ettor och nollor den ska ta? Jo, det är nu processorn kommer in i bilden... Processorn kan ta saker från en minnesadress och göra något med dem. Den kan flytta saker från en del av minnet till en annan eller utföra matematiska beräkningar. Att bara flytta saker är enkelt och går snabbt. Matematiska beräkningar kan ta lite längre tid beroende på hur avancerade de är. Jobbar man bara med heltal är det enkelt. Ska du bara spela upp en sampling, exakt samma som redan ligger i minnet i samma format, så rör det sig i princip bara om att flytta från minnet till ljudkortet och det går snabbt. Men har du åtta spår som ska mixas ner till två och med diverse effekter, ja då behövs ju en massa matematiska beräkningar också och då får processorn mer att göra. Så här långt är det egentligen inga problem för någon dator oavsett processorkapacitet. Problemet uppstår först när man börjar ställa krav. Va? Räcker det inte med att ljudet är klart om en timme? Vill du ha det nu? Datorn får en begäran om att generera ett ljud. Den hämtar grundmaterialet från minnet och utför matematiska beräkningar. Resultatet av beräkningarna sparas i minnet varifrån det skickas till ljudkortet. Är datorn långsam och man vill vara säker på att få ljudet utan avbrott måste man ge datorn ett försprång (högre latency). För när ljudkortet börjar spela kommer den ju att plocka 288 bytes varje millisekund och datorns processor måste alltid ligga före och kunna leverera mer, för tar det slut i ljudkortet tar ju ljudet slut. Det hackar. Skulle man använda ett VST-instrument som inte består av samplingar utan i stället simulerar en analogsynth så går det inte åt lika mycket minne. Det finns ju inga samplingar att ladda, bara matematiska formler. Ska vi försöka oss på en sammanfattning så, mer minne och snabbare processor går hand i hand. Man om burken "swappar" mycket kan det vara värt att skaffa mer minne först. Windows har nämligen något som kallas "virtuellt minne". Det är finess som gör att Windows aldrig (nåja) säger att minnet är slut utan i stället så rensar den automatiskt i minnet när det behövs mer plats. Den tar dock inte bort sakerna helt och hållet, utan de flyttas till hårddisken och så ligger de där tills de behövs igen, då flyttar Windows tillbaks dem till minnet (och flyttar undan något annat om det behövs). Proceduren kallas för att "swappa" [svåppa] och man märker det tydligt på att det går segt och hårddisken jobbar för högtryck. Det tar för saker att visa på skärmen, det går långsamt att växla mellan programmen. Händer sånt ofta är det bra att skaffa mer minne. Sa jag "liten översiktlig"? Det går att berätta mycket om datorer. Mycket, mycket mer. Men det får bli en annan dag.

Det brukar handla om att man vill använda resurserna. Hårdiskutrymme och internetförbindelse.

Intressant... Du är uppkopplad till en ftp-server som kräver lösenord. Om du inte är medveten om att du laddar ner någon fil så verkar det skumt.

Vad står det efter kolonet på dessa rader? Är det http där med, eller något annat?

Är www.deephousemusic.org något du känner till? Verkar finnas vissa kopplingar till britney.paradise.net.nz.