Valet av DAW – idag – grundar sig endast på egna preferenser, tycke och fåfänga. Lite som att välja bil(interiör), du har allting där för att ta dig från punkt A till punkt B: gas, ratt, hjul, broms, växlar, elhissar, vindrutetorkare, CD/Radio med USB-ingång, och fan vet allt. För tio, femton år sedan var det kanske en idé att höra sig för, vad rörde såväl bil- som DAW-val. Idag är det fullständigt meningslöst. En BMW för en halv mille+ är i och för sig ett tvång för killar med minidick. Men för killar som jag, med medeldick, funkar en KIA, 2009 års modell för knappa 200 KSEK alldeles utmärkt. Både jag och Mr Minidick har samma förutsättningar att nå i stort sett samma mål, eftersom det till största del har att göra med hur duktig man är på att köra bil. Men minidicken behåller fortfarande sin size, oavsett.
Vissa tycker/tror sig ha svårt med att leverera proffsproduktioner om de inte operera med t.ex. Cubase eller Sequoia. Det förvånar mig. Faktiskt.
För att köpa en DAW idag behöver man bara ställa sig och besvara följande frågor:
1. Vet jag vad en DAW är?
2. Är jag nöjd med min dick?
Svarar man nej på endera fråga har man problem som inte går att lösa i en tråd som den här.
PS: Att kalla REAPER för "komplettering till min portastudio på Ipod" var nog det märkligaste jag har läst på länge. Som att äga en Lamborghini, ha den stående i garaget, och kalla det ett komplement till sin trampmoppe.