Valle

Sättet jag personligen använder pluggar på är mer av en tendens snarare än regel. Jag tror dessutom att ingen mixare mixar som en annan. Man uppfattar ljudkällor på helt olika sätt. Man har olika erfarenheter. Och man har definitivt olika krav på vad som ska åstadkommas och hur man ska nå dit. Men för vad det är värt: Enskilda spår/instrument/röster Jag älskar kompressorerna från Overloud, de som efterapar 1176, LA2A, LA3A, Fairchild och SSL (G) busskompressor. LA3A i kombination med (följt av en) 1176 gör enligt min mening underverk på leadsång. Jag skulle nog säga att LA3A funkar på i stort sett vad som helst för en mjuk justering – men testa gärna på OH (trummor), upp till ca 7dB GR, och bli förvånad av hur najs det låter tillsammans med resten av trummorna. När jag använder en ensam 1176 på en källa så är det antingen för att klippa toppar eller för att komprimera skiten ur källan. När det gäller EQ så är det mer sällan att jag använder ”analoga” pluggar, då jag är nöjd med det ”analoga” jag får ur kompressorerna. Då blir det oftast att jag använder REAPERS egen EQ. Vill jag ha mer dynamisk finkontroll använder jag FabFilters Pro-Q. Oavsett blir mina justeringar sällan stora. Några dB hit och dit. Men visst, ibland är det kul med utmaningar som att begränsa sig till att använda channel strips (jag är ett stort fan av sådana). Där är min absoluta favorit Brainworx AMEK 9099. Men även Brainworx SSL 4000 respektive 9000 (särskilt den senare) är najs. Vad gäller delay och reverb så sänder jag oftast signalen till en dedikerad effektbuss. Så vi kan ta det nedan. Effektbussar/parallella effekter När det gäller reverb är det FabFilters Pro-R som gäller. Alltid en vinnare. För färgning (saturation) tror jag inte att det finns något som slår Black Box Analog Design (Plugin Alliance). För delay använder jag Fabfilters Timeless om jag behöver något särskilt kreativt. Annars räcker en simpel DAW-delay långt. Gruppbuss/stem Det är sällan jag har något mer än EQ (Pro-Q) på en buss då jag eftersträvar färdigt samspel mellan bussens underliggande källor, och då handlar det om ytterst små justeringar. I de fall jag vill ha lite mer snärt i trummornas helhet använder jag inte som ”alla andra”, SSL G Buss, utan hellre en Fairchild-plugg. För country rock som jag mest sysslar med kör jag ovan nämnda Overlouds Comp 670. För hårdare rock är Lindell MU-66 (Plugin Alliance) helt jävla magisk! Jag kör dock alltid parallell komprimering och undviker helst att den processade signalen överstiger 50%. Om jag behöver använda mer än endast EQ på stems, och kanske en mycket försiktig kompressor, så beror det på att jag har klantat mig någonstans tidigare i signalkedjan. Men där finns en busskompressor som jag tycker har slagit allt jag har testat hittills, och det är SPL IRON (Plugin Alliance). Tyvärr har den en bugg, som kanske inte är så överdrivet allvarlig men ändå, och det är att allt under 50 Hz monofieras (side HPF). En annan petitess är att threshold endast rattas med 2dB-intervall samt att det inte finns möjlighet att finjustera output:en. Men den låter så jävla najs. (En kul detalj angående buggen SPL IRON, så verkar det som att det var jag som upptäckte den och först meddelade pluggutvecklaren. Och det startade en rolig diskussion på Gearspace.com (https://gearspace.com/board/showpost.php?p=16949637&postcount=1292). Jag kan inte fatta att det har undgått alla experter där ute och som har höjt pluggen till skyarna. Vi snackar alltså även de som verkligen är experter och annars kan få en skit på tvären för en sådan detalj som att pluggs mätares visuella design inte motsvarar hårdvarans mätare.) Master På mastern använder jag endast Softubes Tape följt av FabFilters Pro-L. Möjligen byter jag ut tape:en mot ovan nämnd Black Box Analog Design, men jag byter många gånger tillbaka till Tape. EQ:n är redo, men bara om den verkligen behövs. Däremot, jag tror fan aldrig jag har lyckats med en ”master-kompressor” någonsin. Analys Jag rekommenderar verkligen gratispluggen Isol8 från TBProAudio Oj, det blev långt ...

Såklart! Ingen textförfattare är den andra lik vad gäller stil och syfte. Jag inbillar mig att ”kvalitet” ändå är något som kommer med erfarenhet, efter år och år av konsekvent skrivande (och läsande för den delen), och då är det inte heller längre något man vare sig strävar efter eller tänker på. Det bara finns där och det flyter på av sig självt. Till slut blir det ”bara” ditt signum. Så jag säger kanske emot mig själv; det som jag som ung skrev och som jag kämpade för skulle bli så litterärt kvalitativt som möjligt är idag kanske något jag inte ens tänker på men ändå lyckas få fram. Missförstå mig inte – jag är ingen textpoet a la Niklas Strömstedt eller Evert Taube och skulle aldrig försöka mäta mig med dem. Men för mig är signum överordnat kvalitet och norm. Jag är osäker på om du med ”mindre personlig, mindre uppvisande av egen sårbarhet” syftar på den litterära kvaliteten i sig eller det personliga budskapet som texten förmedlar. I det senare fallet; att just visa egen sårbarhet, nästintill total transparens, gör jag i mina texter med en önskan om att betraktaren också kan känna igen sig i min story. Då vill jag samtidigt att betraktaren ska kunna känna sig trygg i att lyckan, sorgen, ilskan – eller vad man nu vill förmedla – är genuin och delad. ”You are not alone”, typ.

Nu vet jag inte om jag helt missar trådens syfte, men för vad det är värt: Det som min mångåriga erfarenhet har lärt mig, i synnerhet gällande textförfattande, är att texten måste strömma ut fritt och spontant, helt utan krav på vädjande passningar till lingvister och analytiker, eller anpassning till språknormer och andra ”regler”. Så fort jag skriver en fras för att leva upp till någon annans förväntade tolkning eller norm, då är den frasen helt opersonlig ur mitt perspektiv sett. Jag är lite av en språknörd (eller snarare språkliberal), så det har funnits perioder där jag har skrivit texter med blotta avsikten att orden ska ligga perfekt ”i mun” och vars sexiga metaforer ska imponera skiten av läsaren/lyssnaren – bara för att i alldeles försent skede inse att texten blivit helt jävla meningslös för mig och min egen konstnärlighet. Och hur kul är det att sjunga sådana texter? Vi har många gånger förr hört frågan: Kan vem som helst skriva texter? Ja, alla som inte är analfabeter kan skriva texter (däremot är det inget som hindrar en analfabet från att diktera texter). Men där finns en kritisk faktor som bestämmer omfattningens gränser vad gäller variation: ordförråd. Litet ordförråd = platta och repetitiva texter. Stort ordförråd = innehållsrika och varierande texter. Man måste dock ha någon form av konstnärlig förmåga (livlig fantasi) att kunna berätta en övertygande historia från början till slut. Annars kan man lika gärna låta köra en slumpgenerator för ord och meningar. Eller ännu värre (och omoraliskt), låta AI generera texten åt en och sedan ha fräckheten att sätta sig själv som upphovsperson. Mitt bästa tips för textförfattande är att alltid skriva något som är självupplevt, för trovärdighetens skull. Beskriv hellre med sinnen istället för med bilder. Använd metaforer flitigt, vilket är en bra metod för att skriva om samma story i vers 2 som i vers 1 och komma undan med det – med en försiktighetsflaggning för att metaforer ibland kan bli jävligt cheezy. Måste man rimma? Smaksak. Jag använder konsekvent rim (och nödrim, för den delen) av samma anledning som man gjorde på Hamlets tid; för att lättare memorera texten/stycken. För jag är urusel på att komma ihåg till och med mina egna texter. I modern tid har det blivit mer av en norm att rim måste användas. Slutligen vill jag nämna att man kanske ska vara lite återhållsam med att ge sig på att analysera texter och försöka hitta mönster, avsikter och (dolda) budskap. Många av våra gamla hjältar, exempelvis John Lennon och Keith Richards, skrev ju det mesta (även de ”bra” texterna) under stark påverkan av droger och alkohol. Lennon var ju helt utflippad på LSD under särskilt andra halvan av sin storhetsperiod när han skrev texter. Och Richards satt på toaletten och sköt sig full med heroin, varefter han kom ut till övriga bandet och presenterade ”Honky tonk women”. Dessa texter innehåller såklart någon form av budskap – men inte från en person som förstod vad den gjorde eller ens har ett minne av vad fan det var som skrevs ned på toapappret. Ungefär så tänker jag.

"We're currently inviting experienced audio creators, producers, and professionals to launch with us." Väldigt lite info på sidan i övrigt. Såhär långt låter det lite som någon sorts online-tillverkning av "egna" pluggar – ungefär som instant mastering. Du gör ritningen, de kodar. Eller ja, det är såklart AI som kodar ... 😁 (inget fel i det alls, dock). Annars är detta inget unikt direkt, tänker jag.

Även den uppdaterade bilden känns aningen pre 7, om jag ska vara riktigt nördig ... 😁 Men givetvis, det kan förstås röra sig om en customized by user vi ser där – man kan i stort sätt laborera hur som helst med färger och positioner av diverse element i GUI:n. Ta gärna annars en av mina 😉

Tjena! Som den trogne REAPER-användare man är (samt f.d. medlem av programmets GUI/design-team) så önskar jag flika in med en liten detalj, om det är i sin ordning: Om omdömet av programmet är lika gammalt som bilden, så bör man kanske återbesöka och revidera informationen. Version 5 (bilden) är från November 2019, och extremt mycket har utvecklats på den tekniska sidan sedan dess. Bara sådär i all hast 🙂

Lysande, Thomas! Tack 🙂 Jag befarar att det där med att öva (på att fatta oåterkalleliga beslut); det tåget har lämnat perrongen för alltid. Jag tror jag började på fel sätt för länge sedan och det har blivit allt för inpräntat och permanent. The damage is done, så att säga 😁

Två (lååånga) frågor. Hoppas det är OK. Jag gör med några undantag rätt mycket själv i/med mina produktioner (rock/country). Dvs jag skriver allt, spelar in eller ”programmerar” alla instrument, lägger alla röster, mixar och färdigställer för release. Rubbet. Lite av en Jeff Lynne-wannabe, alltså. Sedan jag började producera på allvar (1999) har där funnits två hinder jag sällan lyckas kliva över helt tillfredställande, och kanske är det därför som jag till dags dato aldrig uppnått högre nivå än semi-professionell. Dessa hinder är: 1. Kill you darlings Jag älskar när massor av källor interagerar och skapar stark energi i låtarna. Men, hur bra jag än tycker att jag är på att separera ljudkällorna/frekvenserna, så kan det förstås bli påfrestande att lyssna på (jag tänker mest på slutlyssnaren, inte så mycket på mig själv). Mitt problem här är att om jag då tar bort den minst viktiga källan, så upplever jag en uppenbar känsla av att där saknas något. Det är sällan jag lyckas komma fram till en kompromiss. Slutresultatet blir då att jag antingen inte är nöjd med låten, eller så blir jag det men på bekostnad av att det blir för tjockt för lyssnaren. (Jag skulle dock inte säga att det låter "grötigt", bara aningen "busy".) 2. Bli färdig (nångång, föffan!) Mitt mest utdragna projekt hittills tog mig tre(!) år att färdigställa, ett tolvlåtars album. Och då understryker jag att säkert 80% av den tiden var mixning. OK, givetvis tar inte alla mina projekt sådan tid i anspråk, men jag är definitivt inte snabb kan jag lova. När jag väl tycker att slutmixen är klar och låter den vila några dagar och sedan lyssnar på den, likförbannat upptäcker jag något som jag vill pilla med; någon detalj som jag inbillar mig behöver justera. I dumdristiga fall kanske jag kommer på att ”fan, hade det inte varit coolare om guran spelade såhär istället?” – och så lägger jag helt sonika om fanskapet (eller lägger till). Mixar färdigt. Låter vila. Lyssnar, och finner nya skavanker. Och så håller karusellen på sådär. Har du några tips till petiga OCD-nördar som jag?

Heh ... Lite pinsamt för mig där. För att inte tala om avslöjande! 😁 Jag ögnade bara igenom och blev helt salig över din utrustning i bilderna ... Vertigo VSM var intressant (du nämner dock inte den i intervjun 😉). Hade gissat att du var mer av en Black Box Analog Design kind of guy. Har aldrig testat Vertigo VSM, så då blir det väl att demo:a den nu ... Tusen tack för svar!

Tjena, Thomas! Najs att du kunde ställa upp på det här (bra jobbat av Andersson Vogel & co). Studio Forum ligger i en sorts dvala sedan en bra tid tillbaka, och detta kan säkert kicka liv i stället - om än ett tag. Jag har en enkel fråga som rör den process som rör din "mastring": Jag utgår lite försiktigt ifrån att du i huvudsak använder externa signalprocessorer. Om du skulle välja en favorit från varje typ - EQ, kompressor, limiter, "saturation", etc - vilka skulle det vara? Tack på förhand!

Njae ... Du tänker på Garageband, eller?

Angående DAW: Om du nu ”bara” ska ha kul och spela in lite låtar helt på egen hand och sedan ändå kunna visa upp trevliga resultat (låtar) på gubbträffarna, så skulle jag lyfta ett blygsamt tips för programmet Band-in-a-Box. Det enda som krävs är någorlunda skills i hur en låt byggs upp samt grundläggande ackordanalys. Där kan du arrangera en hel orkester (exempelvis trummor, bas, piano) och sedan själv lägga framföranden du behärskar (exempelvis sång och gitarr). Du kan spela in direkt i Band-in-a-Box. Band-in-a-Box har hos vissa ”experter” tendens att töntstämplas (oftast för att de har glömt hur det var att vara nybörjare). Själv använder jag konsekvent Band-in-a-Box som ett sorts sketchblock för att snabbt få ihop en komposition (ut ur skallen). När jag är nöjd med utkastet exporterar jag filerna till min DAW (REAPER) och fortsätter därifrån. (Jag behåller alltså inget underlag från Band-in-a-Box-filerna, utan jag ersätter dem helt med eget material.) Pluggutvecklaren Toontrack har en liknande lösning som Band-in-a-Box, men med en mer ”proffsig” touch. Det är dock aningen för avancerat om man är nybörjare. Själv använder jag Toontracks EZBass (bas) och EZKeys (piano) i mina färdiga produktioner. Sådär i all hast.

Vilka avsikter har du med en "hemmastudio"? Framför/arrangerar du allt själv, eller är du i behov av att hyra/låna in musiker/artister/ljudtekniker? Kommer du att behöva hjälp med att skriva musik/texter/arrangemang? Vad ska du göra med det du spelar in? Vilka tidigare erfarenheter har du av att tillbringa tid i inspelningsstudio? Ska du spela in på dator (DAW) eller på bandare, eller i kombination? Vad har du för prylar redan?

Tjena! Jag har en dotterson (10 år) som har kollat in sin coola rock-morfar när det gäller musikproduktion. Och nu vill han testa den musikkreativa ådran hos sig själv. Mitt enda problem är att av de få genrer jag helt saknat intresse i, och aldrig velat befatta mig med, så har han valt en av dem: rap (engelsk) – och han är helt besatt av Eminem. Jag kan i stort sett ingenting om koncepten kring rap; vad som gör ett ”bra” beat och vice versa, så jag kan inte riktigt hjälpa honom där. Däremot kan jag bistå med ”sång”-träning och postproduktioner. Så vad jag önskar be om hjälp med här är förslag på appar/program som en tioåring lätt kan experimentera fram coola beats med. Det närmaste jag själv kan tänka mig är FL Studio, men det känns käpp rätt för komplext. Han är i övrigt väl bevandrad i datorer/paddor och (trots sin ringa ålder) otroligt duktig på att skriva engelska (rap)texter. Så däri tror jag inte att det finns några bekymmer. Tack på förhand!

Äh ... Det verkar sorligt nog vara allehanda forums melodi 2025 (inte bara Studio) att frågor ställs för att sedan aldrig följas upp. Det behöver förstås inte nödvändigtvis vara frågeställares "fel", utan snarare ett resultat av att aktiviteten på forumet är så låg. Det gick trots allt ett dygn från fråga till första respons ... 😄 (idag fixar AI biffen på en sekund).

Oh my ... Det är inte direkt några ämnen man förklarar eller lär sig i en nysning som du frågar om hjälp om. Särskilt den där med "mixning" ... Många av oss här har hållit på sedan långt innan mobiltelefonen, och ställer samma frågor som du. Om vi börjar såhär: Vad vet du redan om vad en kompressor är och vilka effekter den har på en signal? Vad är en "mixning" för dig?

Köpte pluggen för ett tag sedan. Mest för dess utmärkta samling av analysverktyg, mindre för online referenslyssning. Dessvärre vad det led, så använde jag pluggen mindre och mindre, för att till slut ta bort det från min "Monitoring FX", "Control Room", eller vad det nu kallas i andras DAW:s. Så för min del kan man säga att pluggen tog aningen för mycket av min tid och min uppmärksamhet i anspråk och jag la för mycket tillit till vad pluggen talade om för mig istället för vad min produktion faktiskt behövde (ville), vilket kändes fel på något sätt. Men det är en fantastisk plugg, och det känns bra att den är där om/när jag behöver den. Är man den typen av mixare (inget negativt menat) som bara måste få det att låta tekniskt rätt, snarare än hur våra öron annars uppfattar det, så är det en muste-have plugg. Tveklöst så! Disclaimer: Jag försöker inte ge sken av vare sig att jag är något proffs eller att jag jag har superöron (vilket jag definitivt inte har). Jag mixar säkert oftare än de flesta "med ögonen". Men säger min känsla eller mina öron att det är "fel", då är det vad jag känner/hör som är avgörande – även när jag vet att mina kritiker kommer att kräkas över mitt beslut.

Jag tror de flesta distributörerna har den tjänsten. (Själv anlitar jag sedan 2016 Record Union.)

Sparsam? Ställ dig själv frågan istället: Behöver jag en eller flera av dessa effekter på masterbussen för att uppnå precis det jag har för avsikt att uppnå med underlaget? Så har du svaret där. Eller så låter du "mastraren" göra den slutliga bedömningen. Då renderar du filerna utan master-effekter.

Det är ungefär vad jag också säger och upprepar hela tiden. Det är vad alla borde säga och anamma. Vill du jobba oberoende och otvunget, så är det kunskap och fördjupning i första hand som gäller. Som sagt ovan, Zeleno är OK, men bara ännu en fisk i havet av självutnämnda experter. Han övertygar i alla fall inte mig. Inte helt och hållet. Worrall är britt. Eller vad menar du? Jag tror dessutom inte att Worralls ambitioner är att bli världens främsta ljudteknikuniversitet på YouTube. Han är mer av en professionell ljudtekniker och testare/marknadsförare av inte helt okända pluggtillverkare som till exempel FabFilter. Han publicerar när han har tid och lust. Oavsett, hans publicerade material är inte bara utbildande, utan även en sorts "reality check". Det är fantastiskt hur ofta han lyckats sätta besserwissrar på plats genom att ta kål på branschmyter. För att inte tala om vilket inflytande han har på pluggtillverkare. Ett (roligt) exempel är REAPERs egen kompressor ReaComp. I över tio år hade pluggen ett antal tekniska designdefekter som inte direkt gjorde pluggen obrukbar, men den genererade inte helt det resultat som förväntades av den gängse inställningen/konfigurationen. INGEN hade noterat detta, inte ens "experterna" på allehanda forum och namnkunniga tidskrifter. Och så kom där en liten testvideo från Dan Worrall ... och vips, så blev ReaComp en kick-ass kompressor. (Worrall är för övrigt en flitig REAPER-användare. Självklart, säger jag ... 🙂 )

Jag känner till Zeleno. Han är varken eller. Han kan vad den genomsnittserfarne kan. Och medan hans metodik är OK, så är hans pedagogik inte lika OK. Dessutom har han fått en del skit för hur han behandlar sina "studenter". Han är åt helvete för fokuserad på grafer, kurvor och framförallt sin egen hörseluppfattning – vilket han helt ogenerat vill ge sken av är exceptionellt fantastisk. Hörseluppfattning är ju som alla vet högst individuell vilket i många fall gör Zelenos bedömningar och utlåtanden fullständigt meningslösa för dem (oss) som inte hör/uppfattar ljud som han gör. Det är lite som jag har skrivit om tidigare: Om du behöver mixa som "någon annan", utan krav på att sätta ett eget signum, då är det bara att leta upp någon videobloggare vars karisma du faller för – men med konsekvensen att du måste "lita på" vad videobloggaren väljer för verktyg åt dig. Vilket kommer att kosta dig massor av tid – eftersom, igen, hörseluppfattning (och i många fall, smak) är högst individuell. Ljud(mixnings)teknik är annars INTE särskilt svårt. Det är komplext, men inte svårt. Och har man lust att lägga ner en extra timme eller två på sina favoritpluggar och förkovra sig i dess "hur och varför", så anser jag att vi så småningom inte bara uppnår de målen vi själva har satt, utan även kan utnyttja våra skills när som helst vi ställs inför ett uppdrag att producera något bra, för både oss själv och andra. OK, ska man inte lära sig av de mer erfarna? Jo, för fan! Självklart. Men för din egen skull och din egen hälsa, välj i sådant fall någon "mentor" som så långt det bara går kommer närmast din egen vision av vad som gör en bra produktion (ofrivilligt rim, där). Zeleno är inte en av dem. Han är på tok för snäv och insnöad i sin egen inbillade förträfflighet. (Vill man för övrigt lära sig av någon som verkligen har höga skills vad gäller såväl metodik som pedagogik, så rekommenderar jag Dan Worrall alla dagar i veckan. Men det hör förstås inte till tråden.)

Ah, OK ... Jag slängde ju ut en mer eller mindre retorisk fråga i inlägget direkt före ditt. Så jag trodde att det kanske var mig du adresserade. För i sådant fall hade jag motargumenterat med min uppfattning (och erfarenhet) att retoriska frågor snarare är effektiva. Men då gör jag inte det ... 🙂

Trevligt! Det låter riktigt intressant! 🙂 Jag har alltid avundats musiker/ljudtekniker som arbetar så otvunget. Själv behöver jag ta till verktyg som jag beskrev ovan för att det (oftast) sparar mig tid och resurser. Det verkar som att du inte bara kan dina saker, utan även har hållit på längre än de flesta. Du har inget publicerat som man kan lyssna på?

Önskar ett förtydligande på vem du adresserar här.

Hur duktig är du redan? Och, är dina avsikter att gå all in och bli en gitarrvirtuos eller tänker du nöja dig med att kompa till snapsvisorna vid midsommarborden? I det förra fallet kan du lika gärna fundera på att investera i en "bra" gura, då du annars fram till ditt mål sannolikt ändå kommer att ha hunnit köpa på dig fem olika gitarrer till en kostnad som flera gånger överstiger en "bra" gura. Dessutom kommer du att bli bekant med ditt instrument. Sedan är det svårt att tipsa om vad som är en bra gura för just dig, då du tyvärr behöver testa dig fram. Jag har haft ett tiotal olika akustiska gitarrer, både stål och nylon, sedan jag började spela som snorunge tidigt 80-tal. Idag har jag två; en Godin ACS Cedar (nylon) och en Fender PM-3 Deluxe Paramount (stål). Båda passar mig perfekt. Jag tror inte Fender tillverkar "min" modell längre, och jag är osäker på vad den kostar begagnad, men jag skulle gissa på max 4000. Gitarrer (nya) i prisklassen under 2500 spelar knappast någon roll vilken man till slut väljer, då de sannolikt, på ett eller annat sätt, kommer att göra dig besviken efter ett tag. Oavsett behöver du testa den först. Men som sagt, för snapsvisorna funkar även en gitarr för 1000 spänn, då alla kommer att vara för packade för att ens avgöra om du spelar eller inte.