Valle

Aldrig. Det är inte möjligt.

Nu pitchar jag – dessvärre, kanske – för bolagen, och har arbetet med avtal och upphovsrätt. Främst för musikförlag, men även för mindre (då s.k.) skivbolag. Därför kanske det låter brutalt av mig när jag säger att det där du beskriver dels inte är något konstigt, dels användarens problem om man signat upp för något utan att förstå innebörden av villkoren. Att komma i efterhand och kasta dynga (nu menar inte jag att just du gör det) på avtalspart för att man godkänt ett, för ens eget ego ofördelaktigt, avtal utan att läsa igenom det är faktiskt rätt så oseriöst. Men främst ett tecken på att man kanske inte hör hemma i musikbranschen. Som sagt, inget mot dig. Bara rent allmänt.

Kan nog hålla med. Nu är jag helt jävla ute när det gäller bilar, men ... Granadan var egentligen inte mitt val av bil, utan jag fick den av farsan i julklapp när jag fick körkortet (1987, tror jag att det var). Den var blå, med VINYLTAK 🤪, 1975 års modell – men en av de slöaste motorerna. Jag hade en 2.0:a tror jag (kanske till och med 1.6). Min polare hade en 2.6:a, samma som min men röd, och den drog ifrån min som en skrämd hare. Men jag hade blå päls till klädsel, en fucking rattmuff, och tärningar i backspegeln! Det ni ... På tal om IA, då, alltså.

Jag tror att testtonen fanns där i kalibreringssyfte. Men jag sätter inte min gitarrsamling på det. Som sagt, mastringen var då som nu i huvudsak "bara" en sista bearbetning innan produktionen skulle mångfaldigas (anpassas för release). Allt skulle vara klart i slutmixen vad gäller den tänkta ljudbilden. Dessutom, konstverket mixning var innan de digitala inspelningsmiljöernas intåg inte i närheten lika spretigt och förvirrat som det är idag. En ljudteknikers/mixares utrustning var vad som fanns att tillgå i den aktuella inspelningsstudion. Om en 1176:a saknades (knappast, men ändå), så fick de använda det som fanns. Och det funkade så gott som alltid. Kan också tilläggas: En inspelningsteknikers uppgift var sällan endast att spela in. Han/hon var även studions servicetekniker som inte bara lagade defekt utrustning (kompressorer/EQ/bandare) utan även modifiera den så att man fick något sound som var lite häftigt eller på annat sätt unikt. Fram med lödkolven bara ... Ett verkligt exempel på detta var geniet Michael B Tretow. Inte konstigt att såväl kunskap som kreativ finurlighet har fått en underordnad betydelse idag då fokus mest ligger på att vara en i mängden. Nu vet jag inte om du syftar på signade eller osignade artister. Men om om vi tar de signade så är det inte streamingtjänsterna som styr över vad artisterna får i royalties. Det är fortfarande – hör och häpna – artisternas avtalspart (skivbolagen). Så när vi hör artister ondgöra sig över att "de där jävla Spotify blåser mig på min royalty" så är det dels för att artisterna inte har läst eller förstått sitt avtal med bolaget, dels för att bolagen självklart håller käften om det 😁

Jo ... 😁 Ska tilläggas att jag på den tiden körde en Ford Granada med [ ... virvel ... ] VINYLTAK! 🤪

@Discipuli Intressant story. Då är vi rimligen inom samma "generation". Och vi har pysslat med samma leksaker (Amiga, Atari, Wavestation, etc) och vi verkar båda vara programmerare ... Vi kanske till och med har sprungit på varandra, vem vet. Jag var Malmöbo fram till för några år sedan bara, då jag lämnade city för bonnhålan Skurup. När jag spelade in en halfass singel november 1989 (VINYL! 😁) var första gången jag hörde begreppet mastring. Och det var faktiskt min producent som gjorde det (eller, han gjorde allt, arrangerade, spelade in, mixade, etc). Vad han gjorde var att köra en 1 kHz referenston i början av stereotapen samt dubbelchecka så att lågfrekvenser inte skulle få graveringen att balla ur totalt i sidokanalerna. Inga masterkompressorer, inga fancy EQ-justeringar, ingen normalisering – bara förberedande för slutmedium. Som idag 😁

Jag tror man vilseleder lite i den här tråden vad gäller "mastring". Mastring har inte lika mycket med mixen eller soundet att göra som det har att förbereda och/eller färdigställa produktionen i helhet för olika release-plattformar. Och man behöver inte nödvändigtvis lämna vidare sina produktioner för "mastring". Det är å ena sidan en myt, å andra sidan ett säljargument. (Detta är förstås ett känsligt ämne för många, särskilt för dem som titulerar sig "master-ingenjör" och har lagt ner miljoner på utrustning. Och min avsikt är inte att rufsa om fjädrarna på kompetenta människor. Men en mastrare är inte nödvändigtvis mer skillad än vad en [slut]mixare är. En anledning till att en mixare lämnar över eländet till en mastrare är mest sannolikt för att mixaren har viktigare saker för sig - men resonerar gärna att produktionen behöver "fräscha öron" som tar vid.)

Det förbryllar mig en smula att du ställer de här frågorna, särskilt då med tanke på att du ger så många avancerade tips i andra trådar. Du ger rent generellt en bild av att vara lite erfaren, trots allt. Om du antingen ger en hint om hur gammal du är, eller om du vill definiera "förr", eller i alla fall säga vilka artister du är uppväxt med, så bidrar jag gärna med lite svar. Jag är själv 57, hållit på med musik sedan 70-talet ("barn-artist"), och är uppväxt med KISS, ABBA, Sweet, ELO, m.fl. och massor av dansband (pappa var dansbandsmusiker) - men har nog The Beatles som förebilder även om de egentligen var mina föräldrars grej.

Jag tror att de som "lider" mest av den här AI-boomen är vi songwriters/kompositörer – med särskild betoning på kompositörer, alltså, inte nödvändigtvis musiker och artister överlag. Vi är ett smått egoistiskt gäng med obotlig fåfänga. Vi har liksom, hittills, inte haft några som helst moraliska problem med att använda oss av bas-, piano- och trum-pluggar – till och med mixnings-pluggar – för att briljera med vår extraordinära förmåga att skapa musik, och därigenom förringat andra människors kompetenser när det gäller att traktera respektive instrument. Dessa musiker och artister blir obsoleta i vår värld, för våra syften. Men nu kan alltså AI även "skriva" låtar och göra (nästan) allt det vi gör. Nu har vi också blivit mer eller mindre obsoleta – och det pallar vi inte riktigt. Den lilla skillnaden som kvarstår mellan en mänsklig och artificiell hjärna är för konsumenterna (de som lyssnar på vår musik) så liten att det inte är lönt att lägga ner någon energi på det. Det är bara våra mammor som tycker att vi är något alldeles speciella. Musik är ju egentligen något konsumenterna njuter av själsligt (i brist på bättre uttryck) – dvs, de njuter av det de hör i dess helhet och kunde knappast bry sig ett skit om det är du eller Paul McCartney som har skrivit eländet. Det är bara nördar som behöver dissekera och analysera små beståndsdelar i en låt och försöka hitta mening och syfte med låten. AI har kommit för att stanna – och utvecklas. Jag som också är songwriter/kompositör kommer snart få sitta och vara den siste som ger en elefants rumpa över att musiken jag skapat är skapad av just mig och ingen annan (eller inget annat, snarare). Så det är min gissning av framtiden: Musik kommer att fortsätta avnjutas oavsett den är skapad av en människa eller genererad av en artificiell hjärna. Och om vi är riktigt ärliga ... vi visste nog att det skulle bli så. Trevlig helg på er – och keep up the good song writing! 😁

Sa AI det till dig? 😁 Ja, såklart. Precis som straffet för mord eller när ett mord anses har begåtts har olika uppfattningar i olika länder. Grundskyddet är oavsett att människor inte får fråntas deras eget liv. Samma överenskomna, gemensamma grundskydd som upphovsrätten har i typ 200 länder. Men absolut. Möjligen bär din fråga styrka när det kommer till Nordkorea ...

Håller med omedelbart! I ett av banden jag spelade med på 80-talet (hårdrock) som yngre tonåring så var en smådefekt AC30 det bästa jag hade att tillgå (hade inte råd med något "bättre" – Marshall-stack kunde man ju se sig i stjärnorna efter). Och det var det sämsta skitet jag någonsin behövt utsätta mig för i förstärkarväg. Fick aldrig till det ljud som jag behövde. För att inte tala om hur jävla fula de var ... Var tvungen att googla Selmer. Precis lika ful ...

Ja, gråzoner finns i alla lagar. Faktum är att det är nästintill omöjligt att stifta lagar som inte på ett eller annat sätt blir föremål för tolkning. Annars fungerar följande tankesätt gällande upphovsrättslagen (det som berörs här alltså) så gott som hela vägen: Du kan hävda upphovsrätt på sådant som du har skapat och kan visa upp, förutsatt att hela eller delar av det du skapat och visar upp inte rimligen kan anses vara plagiat av något som någon annan människa tidigare har skapat och visat upp. Det du skapar behöver dock vara unikt på något sätt (förr kallades detta att skapelsen skulle uppnå "verkshöjd" – vet inte om det uttrycket används ännu). Du kan till exempel inte hävda upphovsrätt på en durskala eller (trum)rytmer, likaså inte ord, begrepp eller sifferkombinationer. Av ovan två skäl kan man inte hävda upphovsrätt till en idé eller en schablon. Jag brukar ta superhjältar som ett exempel (då bil-analogier är så jävla tråkiga): Jag kan inte ta "patent" på konceptet om en varelse som bär trikåer, har superkrafter och kan flyga. Men om jag sätter en viss färgkombination på varelsens trikå-mundering, smäller dit en snygg logga på bröstet och förser det hela med en läcker mantel, då skapar jag en "unik" superhjälte. Och av just den anledningen har vi en miljon superhjältar där ute ... Hade man kunna hävda upphovsrätt på en "idé", då hade vi endast haft ett exemplar av allt som finns. Faller på sin orimlighet. Återigen, du kan hävda upphovsrätt endast på det du skapar och kan visa upp. Alltså: AI:s resultat är inte ditt på något sätt; om din katt tar en selfie på sig själv med din kamera, så är bilden inte din (inte kattens heller, för den delen); om du ber en kompis att ta en bild (även med din kamera) på dig och ditt band som du sedan ska använda till bandets skivomslag, gissa vem som äger rättigheterna till den bilden och som har bestämmanderätt över hur eller om bilden överhuvudtaget får användas ... Kul det härmed upphovsrätt ... 😁

Hur många procent skulle du hellre vilja säga att det är då? (Och för den delen var det inte nödvändigtvis ditt AI-resultat jag refererade till.)

I och för sig. Men: Som du själv säger så är AI "tränad" på vad som redan har gjorts. Skulle det bli så tillfälligt att det som slumpas ihop åt dig kan anses vara aningen för plagierat, och du släpper det i ditt namn, då får du snarare en stämning på dig än 80% av kakan. Stämningen kommer då från de riktiga upphovsrättsinnehavarna – och har du då varit oaktsam och gjort narr av (med) resultatet, då kan det bli en dyr kaka för dig att betala. Alltmedan AI rycker på axlarna och säger "ja, asså ... jag bara levererade vad som bads levereras, och jag behöver ju knappast ta hänsyn till någon upphovsrätt, så ..." Jag säger så här (inte till dig, Lundin, utan mer allmänt): Om du vill syssla med musik utan några som helst krav på (andras) bekräftelse och utan avsikt att tjäna en enda krona på musiken (inte ens med det urvattnade "tjänar jag pengar är det bara bonus"), gör vad du vill. Var hur omoralisk du vill. Plagiera utav helvete (men ta eventuella konsekvenser). Annars, lär dig förstå vikten av andras rätt till deras egna respektive verk. Respektera upphovsrätten för vad den faktiskt är. Om du däremot är av åsikten att "all konst ska vara public domain", då bor du sannolikt på fel sida av planetens längdgrad.

Att ge (konstruktiv) feedback på ett resultat du fått genom algoritm-genererat ljud är lika exalterande som att ge (konstruktiv) feedback på sifferordningen i en Lotto-dragning. En på sex miljoner, typ, att det är unikt bra nog. Min fråga gällande upphovsrätten var ironisk. Lite malplacerad, medger jag. För om du genererar något som kan anses vara 100% AI, så kan du knappast hävda upphovsrätten alls. Dessutom behöver låtar där AI delvis har används ha tillräckligt mycket av "dig själv" för att du ska kunna hävda upphovsrätten. Men då exempelvis "arr" räknas som en egen del av upphovsrätten, och man tagit hjälp av denna via AI, och sedan spelar in det på nytt själv, så blir det ju ens eget. Man liksom snor en idé och gör den till sin, eftersom AI egentligen inte skyddas av upphovsrätt. Lite så.

Hur fördelar ni upphovsrätten mellan er "polare" och er själva då? Fattar för övrigt inte syftet med sådana här trådar.

Ögongodis! Love it! Detta är i och för sig inget revolutionerande nytt. De som exempelvis har kört Reason känner nog igen sig direkt, eller Harrison Mixbus. Själv har jag ingen erfarenhet av just dessa, men jag försökte mig på CLA MixHub när den kom, men tröttnade efter ett tag. Inte för att det var dåligt på något sätt – men det blir gärna för smått och/eller för begränsat. Men skitsnyggt är det i alla fall. Och SSL är ju riktigt roliga leksaker. Sedan tror jag att vi som har mindre erfarenhet av HW-mixerbord och för det mesta har svängt oss ITB (sist jag mixade på ett ”riktigt bord” måste ha varit 1996 någon gång) inte hade kunnat jobba lika ledigt och smidigt som ”proffsen”. Det är ju lite det också, nämligen; det är inte verktyget som gör soundet, utan dina skills i hur du använder dito. (Det är skillnad på att ratta med fingrarna och en stirrig muspekare ...)

Tack, men du citerar mig dessvärre fel.

Berättigad fråga. Precis. Den rimligaste anledningen att ödsla tid på alla dessa filexporter är just att projektet behöver lämnas över till någon annan för vidare projektåtgärder. Exempelvis till någon mer kunnig som ska färdigställa slutmixen. Vissa väljer ännu ett steg efter slutmixen: mastring ... (för av någon anledning är det bara "mastrare" som kan mastra). Annars ser jag ingen som helst poäng i att dela upp projekten i inspelning - grovmix - slutmix – och allra minst i ett mastringsprojekt – om man ändå ska färdigställa projekteländet själv. OK, visst, jag kan tänka mig att man som ensam producent väljer att göra det för att det blir "rent och snyggt" och/eller för att det skulle spara processorkraft (även om nu alla kompetenta DAWs ändå har en sådan funktion inbyggd – tänker på "freeze track", mixdown track", och vad de nu kan kallas). Kan också vara att man är lite av en person med mottot friskt vågat hälften vunnet. Dvs, man fattar ett beslut – om exempelvis arr, sound eller upplägg – och sedan av prestigeskäl totalvägrar revidera det även om så jorden hotades gå under. Men om man är en nerdig, nojjig kontrollidiot som jag när det kommer till musikproduktion (för vi är många fler idag än förr), då vill man ha omedelbar åtkomst till HELA HISTORIKEN i hela projektet. Det är inte så himla sällsynt att man väljer att göra justeringar i arrangemang sent in i projektgången, till och med under slutmixen. Då kan vi tacka makterna att vi har tillgång till rubbet. Därmed inte sagt att mina projekt inte är organiserade på ett snyggt och optimalt sätt. För det är de. Kontrollidiot, som sagt. Sådär i all hast bara.

Angående "frekvensspektrumet": Jag menade det mer som bildligt uttryck snarare än bokstavligt. Jag hörde att var obalans över hela ljudbilden; jag konsulterade inga verktyg. Jag använder i och för sig analysverktyg när jag mixar, men det är ändå alltid med hjälp av vad jag hör som leder till de definitiva besluten. Jag rekommenderar dig detsamma. Hur länge har du hållit på med musikproduktion, förresten?

[Min fetstil] Njae ... Det håller jag inte alls med om. Om din förmåga att uppfatta frekvenser gradvis minskar från, säg, 3 kHz och uppåt, då är metoden meningslös. Likaså fungerar metoden tveksamt om utrustningen har begränsad frekvensåtergivning. Men du menade kanske inte riktigt så. Men fungerar, det gör den väl – sisådär. Jag har själv testat (givetvis). Och även om det blev en OK balans, så tyckte jag att tiden man behöver lägga ner är SÅ inte värt det. Vad som däremot, enligt min mening, fungerar med "pink noise" är att lyssna på bruset en liten stund (OBS! INTE FÖR HÖGT!) för att "återställa" trötta öron – för en stund i alla fall. Fast jag vill ändå säga att den bästa "återställningen" är vila.

Det här låter i mina öron inte alls "helt OK" – i alla fall inte i mina monitorer. På tok för obalanserat över frekvensspektrumet. Men å andra sidan säger du att du har gjort så med avsikt, och då blir det svårt att ge konstruktiv kritik. Det som i tråden kallas "den råa versionen" lät hästlängder bättre och, som någon nämnde, borde vara ett bra utgångsläge för att revidera din mix. Däremot avråder jag från att ställa in nivåer med ovan nämnda "pink noise"-metod. Den är förlegad, förutsätter icke-begränsad (mänsklig) hörsel, och den tid som du behöver lägga ner är bara inte värt det. Särskilt då det idag finns färdiga verktyg som gör motsvarande, dvs, ställa in nivåer efter örats anatomi. Men du bör framför allt försöka ställa nivåer utan hippa metoder och verktyg – dina öron måste vara ditt viktigaste verktyg; det är de som avgör när något låter "rätt" eller "fel".

Det här är punk för mig. Jag älskar inte punk, men jag älskar Sex Pistols. Och även om den här låten är lite för snabb för den punk som jag gillar, så tyckte jag att där var ett jävla härligt drag i den. Gurorna låter najs, särskilt då du har vägrat det överdrivna, högfrekventa väsandet som många gitarrister idag har för sig är standard (fast det är mest "metal"-snubbar, som möjligen börjar förlora hörseln över 6 kHz). Personligen hittar jag inget nödvändigt att anmärka på förutom – trummorna. De låter på tok för välpolerade i förhållande till det övriga. Speciellt baskaggen har det där 2000-tals snappiga soundet som ljudet av en lavett mot en blöt lädersoffa. (Jag måste säga, att om det är något som musikutvecklingen har sabbat så är det baskaggens ljudevolution. Den låter oftast plastig idag. Våga lek med en liten, liten boost @ 750 (+/- 100) Hz.) Virvelkaggen hade jag i den här låten gärna velat höra antingen aningen mer ringande, eller raka motsatsen; "dödare", fast då med lite mer botten i den (försiktigt där). Och pyttelite mer room över hela kit:et. (En expert lärde mig en gång: lägg på room/reverb tills du bara börjar ana det – för om du börjar höra det, då är det för mycket.) Men det allra, allra coolaste med låten är fan i mig gurans rundgången i introt!

Jag förstår att dina avsikter är goda. Så det är inte det. Men feedback/kritik är helt jävla värdelös om den inte är konstruktiv. Om lyssnaren (den som ska bedöma) ogillar mixen, då är det kutym att tala om varför. Annat är sandlåda. Det finns inget oproffsigare än följande: Kompositören: Här är min låt. Feedback önskas. Tack på förhand! Lyssnaren: Den suger balle! Kompositören: Fine! Men varför suger den balle? Mer konstruktiv kritik ger mig möjlighet att förbättra. Lyssnaren: För att jag tycker att den helt enkelt suger! OCH DET ÄR MIN ÅSIKT! Vad fan har kompositören för nytta av detta?

Aaargh! Nej! 🥶 Feedback ska vara konstruktiv (helst med fokus på vad som bör förbättras). Jag hade personligen föredragit 5 miljoner lyssningar utan någon som helst feedback framför en "hiss/diss"-emoji. Att feedback-engagemang är så lågt beror sannolikt dels mer på det låga antalet aktiva forummedlemmar, dels på att de flesta är nyförmågor. Jag skulle gissa att majoriteten inte är här för att lyssna på våra låtar, snarare för att få tips och råd i andra ämnen. Eller för all del, få inspiration av låtar som postas på forumet.