Valle

Ja, men när du ändå är igång, testa med brunt brus också, då jävlar kommer du att få uppleva bastungt. Brown noise:

Ergo: rosa Edit: Eller vänta, du menar att det blir mindre bastungt som att det borde bli bättre med vitt brus? Jag tror inte det. Vitt brus har ju förhållandevis ett jävla blås i de högre frekvenserna, vilket inte motsvarar hur vi "uppfattar" dem i jämförelse med de lägre frekvenserna. Vilket ju i sådant fall pushar diskantglada källor högre upp med den här metoden. Det blir alltså snarare skrikigt ... typ.

Sådana här verktyg är nog bra att ha till hands, men mest som visuellt verktyg. Kanske till och med för att lära sig bli bättre mixare. Just i fallet med Hyper-EQ så tror jag inte den är så unik som utvecklaren vill (behöver) ge sken av. Den är säkert unik i det avseendet att den använder en sällsynt metod (”use the spectrum of noise to drive the equalization process”) för att generera ett i stort sett samma resultat som pluggar inom rimligen samma koncept (tänker främst på smart:EQ). Alla dessa har en sak gemensamt: användarens input för att ”finjustera” det som pluggen genererar. Vilket blir lite smålustigt, då slutresultatet likförbannat hänger på användarens lyssning … En nackdel som jag personligen ser med ”låt mig mixa/EQ:a åt dig”-pluggar är att de riskerar eliminera det allra viktigaste hos mindre erfarna mixare: att lära sig förstå var, när, hur och varför man ska, eller inte behöver, använda en EQ på en given källa. En sådan mixare kan hamna i en situation där denne i referenssyfte tvingas lyssna på och jämföra ett snyggt trumsound med ett dåligt dito utan att förstå vad som egentligen skiljer dessa åt – förutom att det ena låter ”bättre” än det andra. I sådana fall hjälper inte ens en ”låt mig mixa/EQ:a åt dig”-plugg. Som sidonot kan nämnas att det här med att använda brus som hjälpmedel för att sätta nivå och balans vid mixning trots allt har använts, och kanske fortfarande används, av allehanda mixare. Ett äldre knep är att man nollar alla volymreglar, sätter rosa brus på en nivå som ungefär motsvarar den starkaste (enskilda) ljudkällan, sedan tar man ett spår i taget; man ökar volymen sakta tills man börjar ana den genom bruset och så stannar man där, och mutar spåret. Sedan tar man nästa spår, och så vidare. Metoden påstås generera i en balanserad ljudbild och ett utmärkt utgångsläge för vidare finjusteringar. Jag har testat det, och man får faktiskt en OK balans. Men grejen är att om man har koll på sin hörsel/ljuduppfattning och har hållit på ett tag, så klarar man sig fint utan den här metoden. Särskilt när det gäller tidsvinst.

Först ska det ju tilläggas att ABBA var mer eller mindre avskydda av artister som sympatiserade med politiska ytterkanter. Så att Wiehe har försökt sätta käppar i hjulet för en sådan förfrågan tar jag som givet. Och, jodå! Det går alldeles utmärkt att ”göra så här”. Den ideella upphovsrätten fungerar även det som ett skydd för att verket inte ska kunna få nyttjas i ett syfte som strider mot den enskilde rättighetsinnehavarens anseende och/eller värderingar. Det är alltså inte en coverartists självklara ”rätt” att använda ett verk genom att åberopa den ideella upphovsrätten – snarare rättighetsinnehavarens ”rätt” att få kunna reservera sig mot nyttjandet. Faktum är att det i stora drag är vad du citerade. Sedan är det väl inte många som bryr sig, än mindre vet att där finns en ideell upphovsrätt ...

Varför? Missförstod jag dig? Eller menar du att jag har fel om buset?

Klart som fan att jag har provat Gullfoss! Jag var till och med nära att köpa eländet eftersom den verkade så "sensationell" vid tillfället, och för att jag är "prylnörd". Jag skulle inte uttala mig om en plugg som jag gör ovan utan personlig erfarenhet. Men jag struntade i att köpa pluggen. Däremot (som jag också nämnde ovan) köpte jag hela sonibles bundle, däribland smart:EQ4 som har liknande, men inte exakt samma, funktion. Men även den dumpade jag. Jag har helt enkelt kommit fram till slutsatsen att mina tankar och min egen teknik utför det som tillfredsställer mina öron bättre än pluggar som till exempel Gullfoss.

Nej, vad tråkigt! Såg den här tråden först nu ... 😥 Det jag minns Anders alldeles särskilt för var hans alldeles utomordentligt coola gästbidrag på en låt i ett "distans-projekt" (Hellvalla Burn) jag medverkade i här på Studio Forum tillsammans med andra Forum-ikoner; Hellpig, Onion, Vallhagen och inte minst Burnie (som ju också gick bort alldeles för tidigt för 11 år sedan). Anders rev av världens häftigaste keyboardsolo. Han skickade en (1) tagning, och den satt som en smäll på käften direkt! Jag blir så ledsen för sådant här. Vila i frid, Anders! (Och hälsa Burnie!)

Ja, men då var min tolkning (trots selektivt tittande) rimligen riktig ändå. Warren använder Gullfoss som ett visuellt verktyg för att sedan med annan EQ ratta efter vad Gullfoss vägleder honom att göra. Dyr analyzer, måste jag säga. Två tusen jävla spänn, liksom 🙂 PS: Nu är jag kanske lite taskig, men ... Warren verkar på alla sätt och vis vara en supernajs snubbe med en handfull bra tips. Men jag har aldrig lyckats bli överimponerad av det han åstadkommer, såväl vad gäller YouTuber som producent. Vem vet, kanske är det för att han låter tveksamma pluggar som Gullfoss guida honom 😉

Sådant kan variera, beroende på hur aktuella (gällande) avtal ser ut. Och då menar jag inte endast förlagsavtalet, STIM:s anslutningsavtal, etc, utan eventuella överenskommelser mellan kompositörer/textförfattare samt eventuellt arrangörer. Kolla upp låten i fråga i STIM:s databas, då den bör finnas där, och se vilken fördelning som har angetts där av den avtalspart som gjort verkanmälan. STIM sköter även ersättning av ”mekaniska royalties”. Så om du har rätt till sådan ersättning, då har du fått det. Men när Spotify blir inblandat kan det dock bli komplext. För när det gäller just Spotify så är den/det ”skivbolagens” kassa, snarare än de utövande artisternas. Ett mycket utbrett missförstånd i branschen. Spontat tycker jag att 1000 SEK i ”STIM-ersättning” inte alls verkar särskilt lite. Dels då det (som jag förstår det) i huvudsak handlar om rapporter från Spotify, dels att du delar ersättningen med en eller flera som gör anspråk på relaterade rättigheter. I övrigt blir jag lite orolig när det verkar som att du har undertecknat ett förlagsavtal som ”inte säger så mycket”. Det kan i värsta fall innebära raka motsatsen. Att avtalet istället säger en jävla massa – inte för dig, men för din motpart. Avtal ska vara tydliga. Och om det är otydligt då ska man kräva förtydligande. Jag kan sätta nästan vad som helst på att avtalet strax ovanför din signatur säger något i still med: ”Båda parter är fullt införstådda med villkoren i det här avtalet och har tagit varsitt av båda parter signerat exemplar.” En signatur betyder just det. Hoppas det ger lite. Edit: slarviga syftningsfel, apropå tydlighet ...

Uppmaningar att klicka på en länk, postat i ett nyss reggat kontos första inlägg, kommer nog av rimliga skäl att ignoreras direkt av många. Posta gärna frågorna i ditt initialinlägg.

Gotta love EVE Audio! Älskar mina SC207:

Jo, men den (projekt)filen som du jobbade med från vilken du "bouncade" filerna är väl en separat sparad fil. Eller menar du att du har gjort någon sorts "bounce" (freeze, och allt vad det heter) inne i projektfilen och att de effekter/rack du hade raderades efter "bouncen"? I sådant fall – har du inga versionsbackup:er? Sorry, försöker bara hänga med här (Reason är dessutom inget jag har jobbat i sedan 1862 ...)

Ska erkänna att jag är lite sådan ...

Osäker på om jag förstår dig rätt. Men brus är ju mer eller mindre statiskt i inbördes bandnivåer och kan nog inte representera hur en enskild låt med alla dess dynamiker beter sig. "Assistentens" algoritmer kommer förgäves försöka identifiera bl.a. typiska områden som ska representera baskagge, virvelkagge, bas, gitarr, röster, hårda konsonanter, etc. I ett brus finns allt det där på samma gång i en enda lång ström. Så jag tror att oavsett "Assistentens" genererar en kurva, så kommer den att vara helt meningslös.

Intressant. Nu kollade jag bara selektivt, men Warren använder alltså Gullfoss som en visuell vägledare för hur han manuellt ska justera EQ på en given sumsignal. Eller? Absolut inget fel i det (jag älskar själv allehanda analysverktyg – och använder nästan en hel monitor för detta). Fast det känns spontant som en kontraproduktiv metod, då ju pluggen i fråga är framställd för att göra just dessa justeringar. Såvida det inte handlar om prestigen om att man minsann har rattat EQ själv … Annars är ju Tokyo Dawn Labs analysplugg TDR Prism jävligt najs, och har en handfull finesser som är till stor hjälp för att avläsa och åtgärda en signal. Dessutom är den gratis. Jag var tidigare en trogen Voxengo SPAN-användare. Men TDR Prism har ersatt SPAN. Lite offtopic, kanske, men väl relaterat: Nu kanske det är fel på mina öron eller min förmåga att uppfatta överskjutande frekvenser. Men jag lyckas fan inte använda pluggar som Gullfoss och Soothe utan att jag tycker att det de resulterar låter ”fel”. Möjligen fick jag till det med sonibles smart:EQ4, om än inte helt tillfredställande, men pluggen var oerhört buggig i REAPER så jag sålde alla mina sonible-pluggar (utom true:balance och true:level). Nu har såklart även FabFilter ProQ 4 introducerat en liknande funktion, men jag har inte använt den (funktionen). Så för min del ser jag sådana här ”låt-mig-EQ:a-åt-dig”-pluggar som paniklösning när jag själv har gjort ett riktigt sugigt jobb med mixen.

Menar du att du inte har projektfilerna (eller vad de nu kallas i Reason) kvar? Alltså, den projektfil som låg till grund för din nedmixning?

Sedan ska vi ju inte glömma bort att hela Studios plattform är en guldgruva av guider och erfarenheter. Inte minst forumet. Kolla/sök i historiken, och man kommer att hitta mer än en handfull lösningar på problem som postades för över tio år sedan men som en förhållandevis nyreggad YouTuber nyss tror sig ha knäckt ... Sedan finns det enligt min mening en baksida med sådana där tips och guider, oavsett vem som publicerar dem. Det gör det inte lättare för nyförmågor när de ser en random videobloggare varna för överanvändning av kompressorer och EQ, typ "Please don't do this" med en bild på en 6dB HS bost @ 8 KHz, bara för att sedan råka se en video med Chris Lord-Alge där han fullständigt maxar allt han kan @ 8 kHz och dessutom låter kompressorernas lysa konstant rött ... En grej som speciellt får mig att bli förbryllad är när en och samma tipsare menar att en EQ med många aktiva band är amatörmässigt, samtidigt som denne hyllar pluggar som Gullfoss och soothe. Go figure. (Jo, det går visst det att jämföra!) Sensmoral: Alla guider är endast skildringar av guideframställarens egen vision och verklighet. Sannolikheten att det går att applicera på just ditt fall/problem är faktiskt lägre än man tror.

Ja, lite så är det ju. Egentligen är det vare sig nytt eller överraskande att musikkonstnärer blir (mer eller mindre) paniska så fort det dyker upp ett verktyg eller en teknik som kan generera ett resultat som vi individuellt bedömer som tillräckligt hotfullt mot inte bara vår egen talang, utan i synnerhet även vår fåfänga och vårt bekräftelsebehov. Sådant har förekommit sedan 60-talets multikanalsbandares intåg. För ca tio år sedan började jag använda VSTi för ersättande av ”riktiga” trummor. Först i form av att – den högst reserverande – trummisen fick spela på V-drums (eller dess likar) vars resultat jag färdigställde i efterhand. Men vad det led började jag konsekvent använda trumpluggarnas medföljande midi-/samplings-bibliotek och jag klipper/klistrar helt sonika ihop arrangemangen idag och låter dem vara med i slutreleasen. Jag är förstås inte ensam om detta. Men trummisarna är nog ännu lika reserverade. På min senaste release (album, 12 spår) var trummor, piano och (pedal)steel inte framförda av väsen med biologisk hjärna, utan av programmerade pluggar. Medan elgitarr, akustisk gitarr, bas samt sång/kör framfördes av fyra anlitade musiker/sångare. OK, kom på i skrivande stund att jag i några låtar faktiskt använde samplade mattkörer som sjunger enklare varianter av ”aaah” respektive ”oooh”. Men det handlar om förinspelat material med nyss nämnda sångare, där jag plågade vederbörande med att stå och sjunga aaah/oooh i 20 sekunder för varje ton i en förutbestämd kromatisk skala. Finns ingen mening med att spela in sådana mattor varje enskild gång när det kan återanvändas med övertygande resultat. Även här är jag inte ensam om detta. Idag jobbar jag med en ny produktion (album, 10+ spår). Och här har jag tagit steget att låta pluggar sköta även bas och akustiska gitarrer. Bas-pluggarna idag är långt framskridna i utvecklingen. Akustisk gitarr är ännu kanske inte lika tidseffektiv att få att låta som man vill, men när man väl fått till det så låter det tillräckligt övertygande – möjligen inte för framträdande roller, utan mer ”strumming”. Så på kommande produktion ser det alltså ut som att endast elgitarrer och sång/röster är ”äkta” (i brist på bättre uttryck). Och där går nog gränser för mitt personliga utnyttjande av artificiellt artisteri eftersom jag vill lägga sång och el-gitarrer själv – för att jag helt sonika kan det och gör det skitbra. Möööjligen kommer jag längre fram att experimentera med plugg-körer för motsvarande användning som jag nämner ovan. Nu kan ju säkert någon tycka: ”Men Valle, du kan väl för fan inte jämföra VSTi-pluggar med AI!” Well, säg det till sir Sir George Martin anno 1963 … och berätta för honom om din DAW med obegränsade klipp- och klistra-resurser. (Egentligen hade jag velat ta upp moralen och konsekvenserna med upphovsrättsanspråken man eventuellt tycker sig vill kunna göra på material som inte är framfört av en ”riktig” människa. Men inlägget här är redan åt helvete för långt samt en smula utanför ämnet.)

Jag ber om att få bjuda på ett extraordinärt tråkigt svar: Se till att originalkällan (det du spelar in) låter så bra som möjligt i det avseendet att det inte tjuter i dina öron eller på annat sätt får dig att grimasera av förfäran. (Tänk exempelvis på att en kass sång – eller kasst inspelad sång – kommer att vara kisskass genom hela mixen, via "mastring", till leverans.) Om du har oturen att vara någon som tar över mixningen efter inspelningen, då behöver du postprocessa tills det låter som det ska. Fundera på tidigt stadium i vilka respektive frekvensområden dina källor har sina mest aktiva stunder. Ju fler källor som slåss om samma frekvensområde, desto större helvete när det är dags att få det att låta balanserat, eftersom du kommer att bygga upp en enorm energi i dessa frekvensområden/partier. Jag tror många kallar det här steget för "arrangemang". Våga skita i high-passing (low-cut). EQ är inte alltid lösningen på ett frekvens-problem hos en enskild källa. Ibland är det så skitenkelt som att man bara behöver sänka/höja volymen. Lägg inte så stor fokus på sub-bas eller "air", utan lägg prio på att midrange låter bra. Om man lyckas här, så är nästans hela ljudbilden klar. Med ovan i beaktande kan jag garantera att justeringarna man behöver gör vid slutmix (eller "mastring" som mång väljer att kalla det) är löjligt minimala. Och man hör direkt var och om det behövs en justering. Sedan är jag också av den uppfattningen att om man behöver göra för stora justeringar på helheten (master-EQ), då har det gått åt helvete långt innan någonstans i kedjan. Som sagt, ett extraordinärt tråkigt svar.

Även om jag idag egentligen tycker att 80-talsrocken är meh!, så talar det till min nostalgiska själ. Det är trots allt den skiten jag har hållit på med mest under mina år som aktiv musiker/artist, så tråden fångande min uppmärksamhet. Fast ... detta känns inte som genuin 80-talsrock. Jag hör vad du har för avsikt att åstadkomma, men det når inte dit. Och det beror på en solklar detalj (och jag hade tyckt detsamma även om du inte avslöjade tekniken): sångrösten i kombination hur den är processad – den låter mer som en Top 40 Country-röst, vilket mer för mina tankar till 2015. (Därmed inte sagt att Top 40 Contry är kasst, tvärtom.) Och för att förvirra ännu mer så tycker jag att låten mer driver en Deep Purple/Blackmor-anda. Jag gillar introt och bryggan in till verserna riktigt mycket. De svagaste partierna (kompositionsmässigt sett) är dock refrängerna. Med en sådan cool versdel hade jag väntat mig en hårdare knuff när refrängen kommer in. Jag hade skrivit om melodin helt. Sedan vete fan om jag hade behållit snackpartiet ... men det är bara för att sådant osökt får mig att tänka på teen pop a la 1960 – "❤️Oooh my sweet darling, you know my life is worthless without you ...❤️" Så det är nog väldigt subjektivt. Soundet lämnar jag därhän, då det är en preproduktion/demo och saknar kritikrelevans. Ser framemot en ny lyssning.

I get it! 🙂 Den får alltid höga betyg. Så testa gärna.

Jag är min egen dräng. En skitduktig sådan. Och ödmjuk.

Jodå, man kan vara skitduktig och ändå lat. Däremot är det svårt att bli skitkänd om man är lat. Marknaden var inte öppen för Bruce Springsteen heller. Tills han bestämde sig för att den skulle vara det. Och det visar att om du verkligen vill, så kan du bli hur stor som helst, hur kasst du än sjunger ...

Precis: File/Clean current project directory

3900 SEK @ Thomann (det är en Aston Spirit, glömde jag nämna). Fast den är inte för alla. Som jag skrev; den har mest förbarmande över hur jag annars låter.