Den största drömmen som jag någonsin haft är att få vara Lucia.
Jag minns det än idag hur jag sneglade avundsjukt på Lucian när jag gick i första klass. När jag i andra klass blev utskrattad av rektorn efter att jag framfört mitt önskemål om att få vara Lucia. Jag blev så illa därann och bestämde mig för att gå till skolkuratorn. Jag fick dock ett mycket gott råd av henne. Hon sa att jag kunde klä ut mig till Lucia där hemma. Visst jag köpte ett vackert linne och en fin krona (givetvis med levande ljus). Och där stod jag framför spegeln och halvlog. Men det var inte riktigt samma sak som att få vara Lucia på skolan.
Åren gick och mitt hat blev starkare mot de olika luciorna. Jag målade för deras ansikten i skolkatalogen och skrev hatbrev (som jag aldrig skickade). Det var många svåra år.
När jag kom in i puberteten växte jag ifrån det starka behovet att klä ut mig till Lucia. Men nu när jag blivit Studio forums okrönta Lucia kommer känslorna tillbaka. Jag är fulländad. Jag är hel, komplett och lycklig.
Tack Linus!
Fotnot: Jag är inte riktig.