Jump to content
Annons

Pär Nord

Medlem
 Visa profil  Visa aktivitet

  • Antal inlägg

    142

  • Gick med

  • Senast inloggad

  • Dagar jag vunnit

    2

 Content Type 

Allt postat av Pär Nord

  1. Pär Nord

    Vad Är En Amatör? Då och Nu?

    En amatör (fr latinets "amator"=en som älskar) var någon (typ "år medeltid till år industrialismen") som satte sig in i ett ämne/hantverk/konstform/musikinstrument för att så långt möjligt behärska det utan att ha det som yrke och utan avsikt att göra det till en karriär.  Kungar, adelsmän och lättingar ur överklassen hade tiden och pengarna och vissa hade talangen och tålamodet att bli framstående. Med ökande välstånd (1800-talet) fick vi fler amatörer som kanske inte hade outsinliga källor av tid och pengar men tillräckligt för att ägna sig åt musik/konst/studier av ren kärlek till detta. Men vi fick också människor som såg på det som en markering av att man var på väg. Uppåt.

    Före fonografen och grammofonen var allt musiklyssnande beroende av musikutövare. Från gratis skrålsång och träskobeat på logen till symfoniorkestar med 100-tals anställda, konserthus och chefer som finansierades av K & A & l u ö (dvs av skrålsångarnas skatter, lönearbete och konsumtion). 

    Att vara amatör började bli mer än att vara uppfylld av kärlek till sitt ämne/staffli/piano. Man kunde älska konsten så mycket att man finansierade den (och så kunde det ju vara bra för affärerna). Man fördjupar sig inte det man påstår sig älska, man bara backar upp det. Och får beröm och anseende...

    Den som donerar stora summor tiil operahus och konserthus (eller vetenskap) vill ha de bästa, de som är uppslukade av att bli så framgångsrika att deras kärlek till sin konst/musik/forskning garanterar deras försörjning och framtid. Att bara bry sig om skapandet och inte framgången som skapandet kunde ge var sånt som "amatörer" ägnade sig åt. Man älskar det man fördjupar sig i men varför skulle någon bry sig?

    1975 flyttade jag till Götet, träffade en kille på krogen (som spelat munspel med Champion Jack Dupree) och påstod att jag kunde spela elbas. Så vi övade in ett otal Bo Diddleylåtar i fyra månader (Trummor/Bas/Gitarr/Munspel+en bra sångare) och la av efter fyra gig. Jag var definitivt ingen amatör! Jag hade ingen större kärlek till musiken vi spelade och ingen passion för instrumentet som jag lånade. Ändå hade en rutinerad basist säkert kallat mitt basspel "amatörmässigt".

    Hade vi älskat det vi gjorde och gett upp firmor, anställningar och äktenskap så hade inget annat hänt än att vi blivit ett jävligt tajt band som spelade musik som inte gick att försörja sig på men som gett oss ett rykte bland Bo Diddleynördar: Dom älskar det dom gör. DOM ÄR RIKTIGA PROFFS!

    PS den underbara nya tekniken (och pensionen) har gjort mig till en "klassisk amatör". Jag älskar att fördjupa mig i musiken (inte så mycket produktionen som nån vet) samspelet eller dissonansen som går att skapa på egen hand i en DAW. Att kunna flytta delar av ett stycke, undersöka, experimentera. Vem som helst som har intresse av att komponera kan direkt hoppa över det som klassiska kompositörer ägnade åratal av studier åt för att sen vara utelämnade åt kungar, adelsmän och lättingar ur överklassen för sin överlevnad. Amatörerna... 

     

    PPS efter demos med gitarr, trummaskin o sång i Audacity/PC köpte jag 2017 en Macbook och insåg efter ett halvår att jag kanske kunde göra vafansomhelst. Utan att veta ett skit om musikproduktion (jag lovar INTE ett skit) kom dessa två alster

     

     

     

  2. Pär Nord
    För sakens skull kollade jag upp Behans död. Han dog på sjukhus i Dublin efter att ha legat inne en tid. Min historia berättades för mig före internets tid då man helt enkelt accepterade vad folk på krogen berättade.
  3. Pär Nord
    Om irländare vet jag inte mycket men några irländska författare har jag väl läst. "Borstalpojken" av Brendan Beehan var och är en favorit. Han dog under en föreläsningsturné i USA. Han hade skrivits ut från sjukhuset (eller var det häktet?) och gick till närmsta bar och beställde in whisky. Efter den 46:e (jo faktiskt) dog han. Hans fru hade i en tidigare intervju fått frågan om sin mans dryckesvanor: - Han dricker inte mycket. För att vara irländare. På 80-talet umgicks jag med en blivande musiklärare som bland annat spelade "tin-whistle". Han satt ofta in när irländska musiker på besök spelade tillsammans mellan gig, jammade typ. Dom kunde hålla på ett dygn i sträck där den som blev trött, hungrig eller törstig gick ifrån en stund för att komma tillbaka senare. Enligt min vän använde de han spelade med gärna drop-D stämning och den mixolydiska skalan. Och mängder med whisky... Shane McGowan - en stor favorit hos mig. Jag undrar om han i dagens oändliga ström av välproducerade produktioner fått unga människor att stanna upp i scrollandet och tänka: - Med det utseendet måste han vara jävligt bra.
  4. Pär Nord
    Jag sjunger bättre än de flesta. Människor alltså, inte sångare. Det har varit den enda anledningen att jag varit med i band eller snarare FÅTT vara med. Inget pop/rock/bluesband behöver en usel gitarrist med en usel personlighet som alltid har förstärkaren på pantbanken. Men nån som sjunger hyfsat behöver de flesta band så överseende med sångares karaktärsbrister ses ofta som en nödvändighet. I själva verket krattar man planen för självmål efter självmål. Sångaren förmedlar en text som i sin tur ska förmedla något som lyssnarna ska förhålla sig till. Sångaren kan veta vad texten vill säga och underordna sig den om den så kräver. Orden ska gå fram men sångaren kan inte vara säker på att de faktiskt gör det.Men sångaren förmedlar också sig själv och kan behandla texten som en serie läten som lyssnarna fäster sin uppmärksamhet och gillande på så sångaren kan sjunga sig själv och skita i texten. Detta kräver en bra sångare (tänk operasångare som sjunger på italienska och tyska) eller en sångare som dränker in sig med fotogen och trollbinder lyssnarna genom att använda en gasolbrännare som mikrofon. Dom flesta sångare ligger däremellan. Man vill 1. sjunga bra, 2. tolka texten rättvist och 3. uttrycka känslor som speglar sången man sjunger. Det där tycker jag personligen är svårt. Och det ÄR svårt. Det räcker inte att ha en god sångröst och vara musikalisk för att fixa det. Precis som det inte räcker att kunna tala för att tala om för någon att man fått sparken eftersom man ska in på kåken. För ett brott man inte begått. Man måste hitta ett känsloläge som speglar smärtan och förmedlar den. Man måste spela teater, MEN på riktigt. Tal är svårt, var behärskad, närvarande, absolut inte uttryckslös (vilket också är ett uttryck) MEN i sång kan de va för jävla svårt. Sång ÄR känslor i de flesta fall. Melodier, ackordsföljder, sätter oss i rörelse även om vi vill sitta still. Att sjunga om det personliga, det smärtsamma men även det goda och sjunga det väl i ett band som uppträder kräver övning och teknik. Om man vill låta så lik sig själv som möjligt vill säga. Annars finns Stockholms Konstnärliga Högskola SKH, för opera eller tappen för en dunk fotogen. https://youtu.be/epqYft12nV4 Adam Neelys morsa förklarar efter cirka 22 minuter hur rutinerade sångare gör
  5. Pär Nord
    Det här är en sida av dig som jag gärna hör mer av.Intensivt och sparsmakat. Nån som förstår ljuudproduktion kanske skulle säga: "Fett Slejnard! Men kan du få det ÄNNU fetare?" Men vad vet jag. Lyssnat på i lurar genom Scarlett 18i8.
  6. Pär Nord
    Sketabra! Nää, för jävla bra! Om jag vore en ung man på klubb och denna ("låt" räcker inte) oemotståndliga uppmaning till rörelse//action//fridans spelades hade jag fortfarande varit där. Jag gjorde en skärminspelning och ska nu lära mig texten. Eller bara dansa. Ändra ingenting. Allt är det ska vara.
  7. Pär Nord
    äsch låten är ju ingen låt jag använde den som gitarrövning eftersom kunde inte lära mig det jag spelade in för några månader sen och inte kunde höra vilka ackord jag använt fraser som var omöjliga nu. men jag gillade den där enkla durfrasen och tänker nog göra nån snäll melodi av den. eller glömma bortalltihop Riffraff är ett begrepp som engelsk överklass använder när de hamnar på restauranger, turistorter o dyl där vanliga engelsmän håller till. Klassamhället är oerhört starkt i England (inte i hela UK) fortfarande och överklasspråket har varit ett sätt att skilja på människor "med anor" och människor som "bara" är förmögna, framgångsrika och välutbildade. The RiffRaff använder "a mirror" när de rakar sig men folk med anor ett "looking-glass"
  8. Pär Nord
    En ljudupplevelse från förr. Den bästa ljudupplevelsen vid en konsert hade jag för cirka 30-35 år sen och vid samma tillfälle hade jag den sämsta l.u. Allt avhängigt av en dörrs status. Plats: Nefertiti i Göteborg, Artist: Roffe Wikström, Min plats: Bredvid scenen då jag kom sent och lokalen var nästan fylld. En tidigare öppen scen hade fått sidovägg med en dörr så musikerna slapp vada genom publiken men den dörren stod öppen, så vi kunde se bandet från sidan och ljudet riktades inte bara rakt ut i lokalen utan vällde emot oss eftersläntrare från en magisk plats. Makalöst ljud och en stor upplevelse för mig som aldrig fastnat för RW. Sen paus, kall öl och nickar av gillande till alla runt omkring. Bandet kommer från logen för sista setet, dom tar de två eller tre trappstegen upp på scen och siste man SLÅR IGEN DÖRREN EFTER SIG. MED EN SMÄLL!! Som om vi vid sidan av vore nån sorts snyltgäster kändes det som. Den stängda dörren förändrar ljudbilden totalt. Från att vi hört ett tungt bluesband där varje instrument fått maximalt utrymme utan att inkräkta på nån annans hör vi nu nåt odistinkt, murrigt tolvtaktersmalande som är lika givande som vilken bakgrundsmusik som helst. De som sitter vid bord framför scen ser lika nöjda ut som tidigare ända tills nåra av oss försöker klämma oss in för att höra bättre. Jag ger upp efter att bandet börjat på den andra låten och ljudbilden är den samma. En konsert som var på väg att göra mig till en RW-fan har förbytts till sin motsats. "Sickna skitstövlar och divor och egentligen inte-alls-bra-musiker det där bandet består av". Jag har aldrig lyssnat på RW efter det eftersom han förstörde en av de bästa musikupplevelserna jag haft. Som han förmedlade. Och sen tog tillbaka... Så där gick tankarna ibland när jag var yngre men det är tillräckligt många variabler i händelseförloppet för att allt bara var de tillfälligheter som Björn ovan berör. Varför skulle nån i bandet ha koll på hur ljudet lät i olika delar av en full lokal som ingen av dom spelat i tidigare.Varför ska en scendörr stå öppen? Kanske var man tvungen att sänka ljudnivån efter en viss tid? Kanske upptäckte jag att jag inte hade pengar tiill mer öl. Kanske hade RW bara två bra låtar och föredrog att spela dom andra så tyst som möjligt för att ingen skulle höra hur kassa dom var? Ljud är subjektivt. Nä..men upplevelsen av ljud är. Vilket är till stor tröst för en glad amatör som jag. Jag kan spela en populär låt lite hursomhelst för folk som tycker om den. Dom hör precis vilken låt det är för jag behöver bara ge dom ledtrådar till originalet som finns i deras minne. Tänk på Beatles som spelade på Shea Stadium inför 55000 högljudda flickor med 30wattsförstärkare och ett PA som hörde till arenan. Beatles hörde inte sig själva men flickorna hörde Beatles. HÄR en Hank Williamslåt som absolut inte låter som den ska
  9. Pär Nord
    Professionellt genomförande av såväl musik som ljudbild är ingenting för mig tror jag den som hört mina alster snabbt uppfattar. Alltså är det antagligen inte demolåtar. Men vad vet jag om begreppen i branschen? Det tog mig flera år att förstå att en "music producer" inte längre satt i en studio och talade om för instrumentalister hur dom skulle spela utan satt för sig själv och programmerade in ljud som till slut hamnade i publikens öron. Nån enstaka gång har jag gjort detsamma, och det låter alltid mer proffsigt än när jag larvar runt med gitarrer o mikrofoner o basar o dragspel och fastnar i sladdar och glömmer bort vad en kompressor ska va bra för. Men de skiter la ja i. Jag vill fördriva tiden medans jag tillbringar den och ha kul samtidigt. Realistiska ambitioner alltså. Låtarna är mina dagboksanteckningar och videon till är sånt som jag har runt mig eller bara tycker.. äh skit samma... Här är min sista ommöblering av mitt kyffe +grabbarna i bandet som upphörde för fyra år sen + en improvisation över en vedervärdig basloop som jag fick för mig att jag kunde putsa upp
  10. Pär Nord
    Bifogad bild säger mer än tusen ord MEN inte i detta ämne förstås Så jag håller med Flizzaff o Henric. Inte om allt förstås men låten som sagt. Mkt bra. STORT A i uppförande&ordningsföljd. Bra!
  11. Pär Nord
    ersätter de senaste 40 årens försök att få ordning på en MYCKET simpel julsång. För trött för att mixa till en mp3 men låten finns här https://studio.youtube.com/video/_DwGZIMQniM/edit Av flizzazz vill jag ha minst en stark trea (du får själv hitta på varför)
  12. Pär Nord
    De kan aldrig bli för många gitarrer om man frågar en femåring (eller mig). Dom lyssnar bara på låten. Är den bra så är den. Den här är bra och vore ännu bättre om Jultomtens alla nissar (fler än 400) kunde få varsin röd elektriskgitarr och vara med. Jag har hört att dom tycker Slejnard borde vara chef över verkstan. om jag har en gitarridol så är det Zoot Horn Rollo. Och Slejnard.
  13. Pär Nord

    The Cut-up Mind of a Mad Man. 

    William Burroughs kanske inte uppfann cut-uptekniken men han gick i täten. Teknikerna varierar men ta ett papper med ord, meningar, fraser och klippt det i bitar och arrangera om dem. Slumpmässigt eller med nån typ av plan. Bowie skrev texterna till "Ziggy" så (han och Brian Eno gjorde det även med ackord senare på 80-talet.) Med "ordbehandlingsprogram" slipper man (=jag) det fysiska böket. Här har vi Donald Trump-citat som jag gjort femradingar av "utklippta" utan nån egentlig rim och reson men med en rytm i alla fall. 

    En låt blir det, med mycket ackord givetvis så det inte märks hur entonig melodin är. Jassackord...

    Mad Man's Cut-ups.jpg

  14. Pär Nord

    "Julen" firar vi inte till minne av Kristus födelsedag utan för att inte ta livet av oss när det har varit för jävla kallt och mörkt alldeles för länge. Om December bara varit kyla mörker och vardagsslit hade Sverige upphört för länge sedan. Men vi härdar ut, inte för att våren kommer om ett halvår typ utan för att vi ska ha fest från julafton till tjugondag Knut. Tre veckor av fett, socker, alkohol och envist stillasittande är belöningen för att vi stannat kvar i sekel efter sekel istället för att flytta till Medelhavet och leva gott året runt. 

    Den som är mycket musikalisk hör att jag varken är en god instrumentalist, sångare eller producent men den som bara är lite musikalisk tycker att "de låter la görbra" (jag gissar bara).

    När den riktiga Yuletiden är inne ska jag ha en uppdaterad version. GOOD YULE!

  15. Pär Nord
    Bra musik en tisdagskväll på dansloka/disco/rejvl, när det är uppenbart att ingen av gästernas morgondag inbegriper arbete. Kan funka en söndag om måndagen är en annandag. Bra slapbas. Med din melankoliska sång skulle kanske veckans dagar räcka som text. Var dag har nog av sin egen plåga för någon som inte är dagvill. "Menar Henrik allvar med texten? Eller skojar han med oss?" " Men visst fan är torsdagar just så hemska!" "Inte alls som tisdagar" Bra låt.
  16. Pär Nord
    Beer O'Clock Time är sketabra! Låter som om ett av mina favoritband [(the)(Velvet Underground)] äntligen tagit lektioner i : "Love-Peace-and-Understanding" samt "Low-Pace-and-Underspending" hade Lou Reed bytt NY mot SF, bytt ut heroinet mot gräs och bytt strängar på gitarren hade han nästan låtit så här bra. Lyssnar på mer nästa vecka...Prenumererar givetvis på kanalen.
  17. Pär Nord
    Jag har ett förslag men eftersom det bara angår dig så lägger jag inte upp det här. Min epost (om intresse finns!) pairnord@icloud.com. (all 3/4 är inte vals f.ö.) hälsar Mr Besser Wisser
  18. Pär Nord
    Bra änna!
  19. Pär Nord
    Aaahh... the slow blues, underbar att spela och fortfarande njutbar för lyssnaren ... både slide och single-stringsolo? du kan det hela Henrik
  20. Pär Nord
    Jo du har nog rätt men jag vill va optimistisk ... (men blues är ju mer än tolvor och tolvor är inte alltid blues-If you get my drift-) läser om Keef's memoarer för femtielfte gången och återupplever den där känslan av musikalisk frihet man hade när formatet var så begränsat... När jag började skriva låtar mer regelbundet tog jag tolvan, la till ett stick och lät texten lämna formatet (som Dylan och countrysångare gjorde) sen blev det - tja - vasomhelst dumheter texempel (akta öronen!) STUPIDITY.mp3
  21. Pär Nord
    De va som tusan Flizzaff, ä du örebroare... Min gamla hemstad som jag lämnade när du va 13 bast. Allt va blues i Ö-o när jag va 13 bast å fick en Höfner halvakustisk och en 14-watts Hagström me fyra ingångar av farsan. Inköpt på Hagströms musik på Järntorget såklart. Jag lärde mig en tolva, shufflekompet och stämde upp g-strängen ett halvt tonsteg (+halsen från en krossad Vino Tinto) och sen hade vi ett band m två gitarrer o sång inkopplade i 14-wattaren o en trummis m virvel o hi-hat. Bara FleetwoodMac-låtar (det "riktiga") som alla lät likadant (enligt publiken). Va jag vet är väl Ö-o fortfarande en bluesstad. Vårt hobbyband spelade på Clarion några gånger (bara "festivalen") och även om inga tonåringar syntes så verkar bluesen ändå leva gott i Ö-o. Hoppas du hittar medmusikanter!
  22. Pär Nord
    Läste nyss Kristoffer Leandoers givande recension i SvD av den brittiske konstnären och författaren Christopher Neve's bok: ”Immortal thoughts: Late style in a time of plague” (Thames & Hudsonom) om den åldrande konstnären (de riktiga alltså) recensionen avslutas med: "Den sena stilen, (menar Neve,) behöver inte alls innebära en sammanfattning av det man redan vet, utan snarare ett brådstörtat försök att ta igen tid som gått förlorad i bekvämlighet eller bekymmer; att skynda ikapp sig själv och göra det man hela tiden borde ha gjort. Kanske blir man verkligen, till sist, sig själv."
  23. Pär Nord
    Haha Flizzaff, du har säkert helt rätt! Jag satt inatt och klippte ihop ett tiotal olika "filmer" och "mastrade" låten med ett par billiga trådlösa hörlurar från Kjell&Co genom en tio år gammal Panasonic Tv. Den här lät "bäst" men att den låter kasst på riktigt är väl givet. Jag tänkte låta videon ligga ett dygn och få feedback (TACK förresten!) och sen fortsätta med mer genomarbetat material. Vad gäller det vokala så övar jag på att sänka mitt omfång och framöver "pratsjunga" mina texter. Det är svårare men nåt måste en pangsjonär ägna sig åt. Tack för trean!
  24. Pär Nord
  25. Pär Nord

    Jobba på ackord

    ett ämne lades till av Pär Nord i Chattavdelningen

    JAGLYCKADES få in alla dessa ackord i EN låt. Tonart? Ingen aning Ab A Am Bb C Cm Db Dm Eb E Em F Fm F# G G# eller C Cm C#m Db Dm Eb E Em F Fm F# G G# A Am Bb mollackorden kan vara både "vanliga" eller septimackord Durackorden kan vara "vanliga", maj7:or eller septimackord
×
×
  • Skapa ny...