Pär Nord

Om det harmonierar enligt västerländsk harmonilära tycker jag inte är så viktigt Nenne (och Slejnard) . Frågan är väl vilken resa du är ute på. Vill du göra rock/pop som låter "som rock/pop ska låta" eller vill du göra musik som oroar? Min första tanke var "Så här brukar man inte göra" inget mer. Mycket blues och rock svävar mellan dur och moll vilket många uppskattar, det är spännande, lite farligt. Att använda grundtonens durtreklanger men sjunga i mollskalan är nåt nytt. Den vanliga lösningen i rock är ju tvåklanger - powerackord - och pentatonisk skala. Då har man en botten i en grundton men inga ackord som bestämmer om det är dur eller moll. Tänk Nirvana. Cobain använde powerackord som gjorde det möjligt för honom att lämna "harmonikens lagar". Rock on och läs musikteori!

Jag gillar att du använder en "alternativ" skala till raka dur och mollackord. Och jag gillar att det funkar. Öka tempot till Ramones-tempo vetja. Kan nog låta riktigt häftigt i racerfart. Nä, skojar bara, håll ditt tempo.

Jovisst. Ingen av vänner och bekanta som är uppväxta med Beatles lägger märke till det men här tyckte jag det var säkrast att något kryptiskt erkänna stölden.

håller med drioop om baskaggen! bra annars tycker jag, det händer grejer. skickade en kommentar på ditt SoundCloud. bry dig inte om att svara..

Aha. Låter fint. Släpp dom inte nära pitch-controllern bara!

Du ska själv få en dum fråga. Ska du spela in liveframträdanden? Jag är förbryllad

Lyssna och hör om det är närmare ditt ljudideal. I så fall behöver du knappast mig (men vill du hålla kontakt så gör det.) remix pan ago 22 (enhanced clarity).mp3 remix pan ago 22 (bass boost).mp3

Självklart ska låten vara som den är! Jag tyckte bara om delarna så mycket och blev nyfiken på om de kunde komma i en annan ordning. När man jobbat med sin låt och hört den ett flertal gånger så är det som med vilken känd låt som helst. DET ÄR SÅ HÄR DEN GÅR! Hjärnbanorna är lagda och resvägen är just bara så. Mitt tekniska kunnande är i stort sett obefintligt vilket jag kompenserar med oändligt med tid, EQ, volym och panorering. Det kommer man långt med, men inte om tid är pengar. Vill man vara proffsig måste man lära sig verktygen, och ha dem. När jag inte tror att jag kommer längre med en låt, när olika instrument befinner sig på bra platser och kommer och går vid rätt tillfälle gör jag en wav-fil och mastrar den gratis på BandLab.com. Simple as that. Du får mastra hur mycket som helst och ingen kräver mer av dig än en viss aktivitet, att du är synlig helt enkelt. Jag använder Garageband som är kompatibelt (till viss del) med Logic t.ex. aiff-filer. Jag ska titta på den (inte klippa sönder!) och mastra den på BandLab. Vilket du givetvis kan göra själv. Google chrome är nödvändigt! Man kan även mixa/mastra manuellt i sajten. Låten nedan är mastrad där. Vi hörs o gonatt! Water's coming back (MS).mp3

Tjena. Sång och sånginspelning ja...jag gör en tagning, om alla orden är med så är jag klar oavsett hur det låter. Att försöka få ett halv- eller helkass sångspår att låta "inte så kass" har varit mkt lärorikt. Här brydde jag mig inte om de-essern utan ägnade tid åt att klippa bort sibilanterna eller försöka dölja dem med eq eller gitarrer. De gick ju inte så bra... Flöjtens ljud "lurade" mig iaf. Kanske inte ljudet du ville ha men jag hörde den som en irl-flöjt spelad av nån som var lite för försiktig. Och det förstås, att skapa tonerna med lungorna skapar ett annorlunda flöde än att skapa dem med fingrarna. Kan va en bra övning...mitt MIDI-keyboard samlar damm av den anledningen. På gitarrer känner jag vilket anslag som kan va lämpligt men med tangenter krävs övning och utforskning. Tid helt enkelt. Tack för vettiga synpunkter, jag ska se vad som kan göras med sibilanterna. / pär

Hej igen Jag gillar när du drar på i den senare delen. Låter mäktigt. Flöjt är en jävla bra idé, kanske indiansk? Melodi och harmonier är ju vad de är, enkla och repetitiva. Utan sång är idén med flöjten och partier med olika dynamik bra. Själv hade jag nog halverat tiden och låtit mycket olika partier avlösa varandra. Sparat på trummor. Högst ett återkommande instrument. Men sån är jag. Soundet är bättre än vad jag skulle fixa. Göra andras låtar ska visst vara bra övning men är inget jag ägnat mig åt. För svårt...men här är ett försök. Har du tips på soundet så ge mig dom. Mastrad på BandLab. /pär All the young dudes (MS).mp3

Intrycket är att ni har planer på ett eget forum/community, vilket kanske blir bra. Varför vill ni ha namn på den svarande?

Inte förstår jag vad du är nybörjare på men kanske är det så att jag glömt bort hur det är att vara ung och självkritisk. "galmmigt en junikväll" hamnade i ett knivslagsmål och jag fick sy ihop bitarna utan att riktigt veta var dom skulle vara. Jag tror det var för många helt enkelt...så jag döpte om honom också. Lejonadal fuggedup (mastered).mp3

Låter som sånt jag gör. Efter två år inte så ofta och numera utan att skylla på ≈vlaförßan√røv !!!

Inte vet jag om jag kan hjälpa (var tvungen att googla MOTU) men ljud justeras ju på flera ställen. Har du kollat AudioMIDI setup? Rätt kanal på ljudkort/interface? Rätt kanal på Gb? Medhörning på? Ljud i Systeminställningar? Ljud i Inställningar i Garageband? Dumma frågor kanske men jag använder olika källor vid olika tillfällen och glömmer lätt det. Det var allt en glad amatör kunde komma på. Lycka till!

Det är, befriande att höra Harriet Löwenhjelm släppas ut ur det klämkäcka fängelse som Hjalmar Cassemar låste in henne i. Anne Brügge skriver i Arbetarbladet att "Det är typiskt Harriet att i pjäser och dikter spela rollen av en man som längtar efter en kvinna." Varför det är typiskt nämner hon inte. Den här tonsättningen (och framförandet!) av "Beatrice Aurore" är så långt man kan komma från den tondöva dansbandsversion vi tvingades sjunga som barn. Och, tror jag, mycket nära den verkliga Harriets vemod och längtan. Vacker, mycket bra och inte det minsta trallvänlig. FUN FACT Det finns en inspelning av den trallvänliga versionen på Spotify där den manlige sångaren köpte en drömbok "i folieformat". Ack, historielösheten ...

Bra musik. Gillar harmonierna och stämningen du skapar. Melodislingan låter modal, alltid rätt (enligt mig).Fin dynamik i arrangemanget. Står på egna ben, det är klart att en röst eller två skulle kunna tillföra ännu en "dimension". Fin att dansa till (i mitt fall röra på huvet). Om något låter bra i mina öron (som Howl) funderar jag inte på vad som skulle göra det bättre.

Hej Edwin. Bra musik = bra rytm, bra melodi, bra harmonier. Säger nån teoretiker och är det så tycker jag att du gjort en bra låt. Propellerljudet påminner mig om det som "elektroniska" kompositörer gjorde med oscillatorer och rullbandspelare medan dom väntade på att nån skulle uppfinna synthen. Jag gillar det men vill du låta som alla andra så . . .tja, nånting. Bra sång, riktigt jävla bra.

Hej Hasse l'Snoken Är man dålig på det blir det fel (blir det rätt är man bra på det) men med lite teori och vana lär man sig känna igen vanliga ackordsföljder (o m tiden enskilda ackord) men innan dess är nätet bra. Mitt råd som icke-proffs är att hitta rätt ackord bara i skrift och lära sig själva stommen, melodin, harmonierna och rytmen innan ev. riff, solon, break etc. Då kan man lattja och kanske hitta en egen vinkel man gillar. Ska man bli proffsmusiker o övar fem timmar om dagen är det inte så. Själv var jag för lat för att lära mig andras låtar "rätt" utan höll mig till blues eller egna låtar. Det är svårt att göra fel då. Vi äldre fnulare har ju oftast gitarren som utgångspunkt men har man en DAW, loopar o MIDIkeyboard som utgångspunkt kan det vara lockande att försöka göra exakta re-makes. Dum idé tycker jag...

För mitt otränade öra låter det bra i Apple Music m Airpods på god volym (EQ Rock). Inget grötigt, tydliga instrument och sång. Nu är musikstilen (popmetal?) inte bekant för mig, alltså ljudidealet. Jag hade nog slaskat på med reverb för att skapa känslan av arenaspelning men det är detta med ljudideal...Instrument som kommer och går gillar jag men de äldre "producentproducenterna" talar sig alltid varma för en "samlad ljudbild". Ska du tävla så har du väl kollat in juryns ljudideal. Nä nåt substansiellt har jag väl inte, förutom att jag gillar låten. Gonatt.

Förmodligen har jag gjort ett eller flera fel här. I postandet alltså. Låten skrev jag medan jag filmade. Inte ordagrant men ämnet, enkelheten och upprepningarna var givna. Apropå hur man skriver låtar och texter. Undvik "maybe-baby" o "hjärta-smärta". Använd aldrig trestaviga ord.

Tack för svaren! Jag lutade åt det ni säger men eremiter som slutat fråga andra och lyssna på dem kan övertyga sig själva om vilka konstigheter som helst. Nu försöker jag lära mig "musikproduktion" och "videoproduktion" men bara för att roa mig själv. Min "publik" är släkt och vänner (ovilliga och ofrivilliga) som jag kan överösa med mp3-filer och länkar närsomhelst, Förr var det dyra kassetter (som de spelade över) och fester där tre man slogs om den enda gitarren. Nu kommer ingen undan (haha)! De skulle nog tycka det vore fånigt om jag hade artistnamn. Att jag ändrat namnet (något som bara syrran pikat mig för) till nåt "svengelskt" ligger 20 år tillbaka i tiden när jag tog "datorkörkort" och skulle hitta på min första Hotmailadress. Pär blir Par utanför Norden (å Tyskland) så det blev Pair. Smart tänkte jag då, men efter 20 års bokstaverande o missförstånd ganska dumt. Men vi svenskar är nog de som svänger oss mest med amerikansk engelska i vardagen. Kanskr är det därför man kan höra amerikaner kalla oss: "Germans who are good at english." Vi säger så!

Varför artistnamn? frågar jag mig. En trollkarl (jaja magiker) som heter Lars-Åke Johansson och kallar sig "El Mistico" kan jag förstå eller John Wayne som hette Marion i förnamn innan Hollywood. Alltså att byta till ett anslående namn när man har ett trist och osexigt namn. Många här i gruppen har ju artistnamn på Soundcloud, Youtube etc och jag undrar om man når ut lättare med nåt engelskt eller "osvenskt" namn. Själv heter jag Pär Samuel Nord vilket inte är nån hemlighet och kallar mig antingen Par/Pair Nord när jag misshandlar elgitarrer eller Samuel Nord när jag gör nåt instrumentalt orockigt. Nu har ju många i gruppen (till skillnad från mig) som mål att nå ut med och försörja sig på musik och hur den marknaden ser ut eller vad som krävs har jag inga gedigna kunskaper. Jag har ändå sett att de artister jag kollar upp och de jag följer på YouTube (amerikaner mest) använder sina egna namn förutom hiphop/rap-scenen och DJ/technonissarna. Om jag ville nå ut med min egen musik i stor skala skulle det för mig givetvis vara i eget namn även om nån skulle säga att det var fel marknadsföringstaktik. Vilka är fördelarna idag med artistnamn? Vilka är de eventuella nackdelarna? Tacksam för synpunkter. OCH SIST men inte minst, varför använder så många här ett användarnamn/artistnamn? På Flashback skyltar jag (eller nån) inte med mitt namn och vill inte ha kontakt med nån men denna gruppen bygger ju på samarbete och hjälpsamhet musikskapare emellan och att vara "anonym" verkar, tja, onödigt. Rätta mig om jag har fel, jag har haft fel förr.

Tack reverbed för att du friskade upp mina skrala kunskaper om film. Det är detta med "screen direction" när det man filmat ska redigeras. Att scenerna man tagit förmår skapa känslan att personen hela tiden går i "rätt riktning" (alltså riktningen i första scenen) och att vi som tittar upplever att vi befinner oss på samma sida av personen som vi gjorde i första scenen. MEN Det är ju ingen lag och heller inte så verklighetens vägar ser ut. Men på film blir det gärna kraftfullt när vi t.ex. går lite framför eller vid sidan av en målmedveten människa men förvirrande om "screen direction" ständigt skiftar utan förklaring. Vart är vi på väg? Tänk på öppningen i "Paris, Texas" Där kameran filmar bakifrån, framifrån, ovanifrån men vi ser och känner att Travis hela tiden går rakt fram i samma riktning. Du berättar en historia om en man som vi förstår kan vägen (till skillnad från Travis), så gör mannen intressant. Hans ansikte, dammiga kängor, gitarrfingrarna, detaljer att tolka tillsammans med musiken. Uppbrytningen av kronologin är smart och snygg, panoramabilder växlade med närbilder likaså. Stilgrepp som är välanvända därför att dom är bra och fungerar. Som när man börjar skriva låtar. En snygg slinga, en fin ackordsföljd, en text man vill sjunga. Men i vilken ordning ska delarna komma? Är det här en vers eller en brygga, hur ofta ska slingan upprepas ...ja du vet. Färgsättning är så subjektivt och jag har redan skrivit väl mycket - men mitt motto när jag behandlar bild är svartvitt UTAN gråtoner eller vanvettig psykedelia. PS Ni kan ha en hit