Pär Nord

UjUjUj som närkingen säger. Jag glömde bort att jag ofta använder AnalogObsessions pluggar. Just den typen som snyggar till sången. Kanske är det inte bara min OERHÖRDA MIKROFONDICIPLIN som reducerat problemet, kanske har AO:s pluggar ett finger med i spelet.

Händer mig ofta-Gband på Mac. Eller hände kanske jag ska säga. Från inga alls de första åren till ständigt efter säg fyra år. De-esser kunde FÖRVÄRRA sibilanterna. Om jag tweekade nån frekvens och de dök upp så försvann de inte om jag återställde inställningar. Började lägga sång på bara bas o trummor men även där kunde ett gitarrspår trigga Ess-en som inte försvann om jag raderade spåret. Köpte riktigt spottskydd, rensade ut s-och th-ljud i texter inget "she sells sea-shells by the shore" mer, hittade ett bra mikavstånd och slutade sjunga in när jag var dyngrak eller hade tagit ut löständerna OBS skämt men att va utvilad å slemfri ä bra. Gbands De-esser har inte en enda gång gjort nytta ibland försämrat. Stänga av EQ hjälper ibland. Att redigera/automatisera bort sibilantera gör jag i första hand nuförtiden. Eller tar om och tar om sången. Eller maskerar dom. Såg en australisk video på tuben som förklarade hur grundläggande inställningar som var för sig tycktes bra för en amatör gav upphov till problemet. Inte kommer jag ihåg det videon var 28 minuter - lång den tid det tar att ta om sången tio gånger. På svenska existerar inte problemet (för mig alltså) Denne man bygger bra pluggar. Han fick mig att fokusera på enkla metoder istället för att försöka lära mig hur ljud färdas vid olika frekvenser och hur intera....klipp bort s-ljudet, låna ett rent s å ersätt. slösa inte tid på mätarna i Gband som bara visar vägen till Appstore o Logic. Om din plugg funkar så BERÄTTA

jag är med sen några år och upptäckte till min förvåning att det enda dokumentet om min egen musik som var av intresse var låttitel och var och när den hade framförts och av vem. Efter en spelning skickade jag en lista som inte ifrågasattes och fick pengar utbetalt efter en tId...NU GICK jag ut på nätet för att kolla en grej och raderade 500 ord eftersom bättre uppgifter finns här https://sv.wikipedia.org/wiki/Musikförlag#cite_note-2 och här https://musikforlaggarna.se/ PS om nån snodde en låt av mig o fick fantastisk framgång med den vore det belöning nog för mig men om Ed Sheeran smyger runt din studio och går hem med fickorna fulla av hitlåtar så förlägg dom (det är dyrt)

Å ja logga ut från tuben för å ge dig en "like" till men de fick man inte. Hare allti vare så? Ja har prenumererat från min första början. Well ja logga in på ett annat konto o lajkade loss. HEADS UP: ja va orolig för att du hade ersatt mä vocoder. Om du gör de framöver förvarna mig gärna PS TURE BJÖRKMAN ska manaschera mej. Om inte hans boss upptäcker det.

dä ä ingen långsäm låt, snabbt å mä piano

H Einar Slejnar(d)! Hoppades på att du också hade sjungit genom en gitarramp(sim) å kunde byta erfarenheter av att slippa lägga tid på DUNDERBRA SÅNGLJUD. Vissa bara kan få det (efter en tid) och andra har haft det som i yrke sen förskolan. Å dessa två grupper ger mig ibland tron på att det är så lite som krävs. Ett perfekt rum, hi-end gear och en duktig sångare. TRE saker bara INTE mer än 3 saker. Sen drar jag mig till minnes Jimmy Carter's valspråk och modifierar det: WHY NOT THE (second) BEST? BRA låt - jag tror du lärt dig av Jacob Collier "There are no wrong notes, you just lack confidence" mer KONFIDENS!

som gärna trampar i klaveret. Efter några år i "hemstudioförsamlingar" som rattas på YouTube och Facebook (=sociala media) och efter en lång inledande skepsis till Studio.se:s (automatiska antar jag) "övervakning" och musikmakarnas förtjusning i pseudonymer, avatarer och flytande identitet så är det här jag helst befinner mig om jag vill dela nåt och höra bra musik. Musikhandeln/industrin är en helt egen vrå i ekonomin. Varuutbudet är enormt men de betydelsefulla varorna finns inte på lager, i förråd, på börsen i ungmöars skattkistor eller ens i verkligheten. Skivor, band, instrument, audioutrustning även streaming etc är verkliga varor ELLER tjänster. Dom kan vi handla med, lagerhålla sälja på rea osv men den handeln är ingen egen vrå. Vanlig business med varor eller tjänster som bidrar till makandet och förmedlandet av det betydelsefulla: musiken men inte på något sätt nödvändig för att göra eller lyssna på musik. Du behöver ingen rattmuff för att ta bilen till jobbet men du måste ha en ratt. Filosofen Ludwig Wittgenstein blev igenkänd på en atlantångare och ombads hålla ett föredrag om nåt alltså uppträda. Istället för filosofi visslade han (tror jag rätta mig gärna) ett komplext stycke av Bach. Kanske Haydn-variationerna Alltså den komplexa musiken fanns där hela tiden bland passagerarna ohörbar precis som slagdängorna som "alla" kände till. Min far spelade tenorsax i ett dansband på 30-talet "The Russians". Inte fan kunde han spela saxofon, men han var med på fiol, och han läste noter. Och skulle spela andrastämman. Det "The Russians" kapellmästare behövde var kunskap hos bandmedlemmarna att två saxar är bättre på dansbanan än en (plus en omikad fiol) och förutom det, det viktigaste: PUBLIK. På 70-talet flyttade jag till Götet och började nästan direkt spela elbas i ett blues n rythm band. Jag hade aldrig spelat elbas förr men jag kunde greppbrädan, lite harmonilära och visste att gitarrens blueskomp (utan ackord) funkade för bas. Vi hade replokal bredvid ett "stort" DANSBAND som kom varje söndagkväll och fyllde sin replokal med utrustning som dom sen hämtade på torsdan för helgens jobb. Jobbet var att stå framför ett berg av fejkhögtalare och en gömd rullbandspelare och hålla takten i 3 timmar. All deras både äkta o fejkade utrustning var INTE NÖDVÄNDIG för deras musikmakande eller de dansandes kväll. Men den var nödvändig för att de skulle få tre gig i veckan och slippa gå tillbaka till Volvo. Jag fattade men ändå inte. För mig var och är det betydelsefulla hos "varan" musik att den finns tillgänglig för oss alla hela tiden. Studio.se IMO signalerar klart och tydligt att man är ett kommersiellt projekt vilket jag lärt mig uppskatta. Öppet, utan det som kommersiella projekt på sociala medier försöker ge sken av, att de INTE ÄR KOMMERSIELLA projekt. Alla i gruppen är jämställda och vänner! Håll en hövlig ton kritisera inte rekommendationer och bli utesluten om du undrar varför "admin" låtsas att XYZ är top notch när du delat en artikel som visar på motsatsen. Alla duktiga försäljare (=drar in sin egen lön plus vinst för ägare) letar efter gemensamma beröringspunkter med ev. kunder. "Äter du också köttbullar?" "Joodu, och sen tar jag en timme på Stairmaster50000 o bränner bort dom" för bara 200 kronor! (i veckan som livstidsabbonemang) Har man egen affär kan man som en gammal vän säga "Jag vill inte ha dig som kund. jag gillar dig inte" men han sålde antikviteter och ville ha kunder som köpte varorna, inte folk som var intresserade av att tjöta om antikviteter och blev förnärmade när han pratade om pengar. Men musikbranschens detaljister har ett drömläge. Alla har råd med nånting Den som handlar med musikmakandets mojänger skiljer sig från andra säljare. Från plektrum för en tia till John Mayers handbyggda signaturgitarr som inte ens han har råd med etc En lusfattig bohem hittar en tia i en rock köper ett plektrum som ger honom ett nytt sound och älskar expediten som rekommenderade det. I själva verket var det ett plektrum säljaren hittat i sin egen rock men han anar att bohemen är en ny Lundell och den historien kan bli värd mycket. Som ni förstår är jag en usel försäljare och en idealisk kund. Begagnade saker som jag slutat använda och aldrig kommer att använda ger jag bort. Skivor som inte spelas portabandspelare som ersatts av laptop, dansbandskostymer med ENORMA kragar och annat som samlar damm har inget värde för mig. Inte så länge all världens spelade och ospelade musik ständigt fyller världen omkring oss. Asså här är både de ansvariga och oansvariga det som de ger sig utför att vara. Folk som utbyter idéer, varor och tjänster utan att förväxla vänlighet med vänskap. PS vår trummis som också närmar sig "Lemmyåldern" föreslog att vi skulle ta en av 60-talets snabbaste låtar (166bpm) och göra den tungålångsam (groovig sa han) så med nya strängar på baritonegitarren och efter att ha lyssnat på tidiga Stones gitarrspel Jones/Richards) blev denna skiss till. Original är 2min36sekunder (GIVETVIS) men med 102bpm tar den aldrig slut Project Rokkenrollmjosikk.mp3

Tack för att ni tagit er tid att formulera dessa trevliga kommentarer! Efter sex år av vingliga steg in i "den nya" musikvärlden är det lilla jag lärt mig att 1. all feed back från andra på min egen musik är upplyftande 2. korta låtar får ofta många lyssningar. Dessutom insåg jag för några år sedan( när jag ägnat säg två veckor åt en enda låt med felfria inspelningar och mix som fick ta tid) att det roliga var att skapa låten. Texten och arret f.f.a. "Making Professional Sounding Music" är tidskrävande men nödvändigt om man är på väg nånstans. Men ska jag förbättra "min mix" så blir det i bästa fall inte sämre. Sången ja. Den finns där för textens skull (som bara jag bryr mig om) och legitimerar att jag får spela distad gitarr hurmycketsom helst. Jag kollade igenom ExHDn o upptäckte att det fanns tre templates med låten. Den första (1m14s) är bortom räddning. Jag gav upp efter två timmar. Nu ska jag titta på den som är 2m36s. Tack ska ni ha! John Cleese hjälpte mig med texten

Önskar jag kunde sjunga med sån inlevelse. En sång som passar lika bra till en stråkvartett som till ett ensamt piano. Bra musik.

(O)Trevligt när man själv blir stor och inser hur lite man kan. Och trevligt när nån tipsar om YouTube (som jag i min enfald trodde bestod av finniga tvåmetersjävlar som fes o rapade) och sen dyker StudioForum upp... åssåvidare. Det är skoj att göra egen musik, spela med bandet och lyssna på musik från likasinnade men ffa är det skoj att kunna ägna sig åt musikens alla aspekter med hjälp av kunnigt folk på nätet. Välkommen Jonas alias Kinlion!

Varför ska låtar va så jävla långa? Typ över 2minuter36 sekunder (som är den fastslaget idela längden bestämd av HiSK*1989) efter tjugo sekunder vet jag om den är bra men när jag ser att den ska hålla på I ÖVER FYRA MINUTER så gör jag något viktigare. Men dagens musikkonsument vet inte att den är bra så hen swajpar fram en annan låt och håller på så där ända tilla nån influencer eller megatiktoker sätter stopp för det genom att grötmyndigt (som en gammal bluesgitarrist typ) TALA OM för swajparen vad som gäller. Då först lyssnar hen till en hel låt i närapå FEM MINUTER. Men har swajpat i fem timmar utan att förstå riktigt varför (för att hen kan såklart). Här är en låt som i original är 1minut14sekunder och får sagt allt jag ville ha sagt. Sen blev den 2m36s för en inställd spelning utan att tillföra ett skit. Jag tycker den passar DJ Trumph. KOM MED FÖRSLAG HUR DEN KAN KORTAS ÄNNU MER. * Hitindustrins StandardiseringsKommision (uppköpt och nedlagd av Max Martin)

Sketabra! Musikalitet o fungerande hörsel har du uppenbarligen full koll på. Att ha (som du) en bra låt o bra arrangemang parat med spelkvalitet har räckt långt genom musikens historia. Vänta nu inte 20 år till innan du är klar med nästa låt! Om jag lever då är jag sannolikt stendöv.

För att pigga upp alla duktiga och noggranna musiker/producenter på StudioForum delar jag detta TEST som var skitroligt att spela men kommer att dö lika snabbt som en tysk frivillig student i 1a V.kriget. Traditionell bluesrock mår bra av nåt oväntat stick eller så o här tänkte jag ett tonartsbyte men utan att byta ackord. Låten i A en tolva typ men solot i E mixolydisk. Det svåra för en orutinerad sångare visade sig vara att fortsätta sjunga i A efter solot. Nu ska jag öva. PS Granatexplosioner är skitbra att gömma klanterier bakom

Min avsikt har varit att expandera detta stycke till mitt Opus Magnum men eftersom det är roligare att göra videor än att fylla pianorullar med ackord jag inte ens förstår vart de ska ta vägen så är den här igen: Always Moore