Fredrika

😉

Om jag inte visste vad jag skulle bränna min budget om 10 000.- på skulle jag inte köpa något alls; inte förrän jag verkligen kom på vad jag mest behövde.

SX3. Ja jag är helt nöjd. Det är verkligen bara min egen kreativitet som sätter begränsningarna.

Jag har blivit lurad på Tradera. Folk har sålt bootleg-dvder pressade i Ryssland och sådant. Helt illegalt ju. Man måste nog ha en hel del koll på det man är ute efter för att inte åka på något olagligt. Vidare har jag helt slutat lägga bud på auktioner på tradera. En kompis berättade varför jag aldrig lyckats lägga vinnande bud. han sa att jag råkat ut för snipers, prickskyttar; program som hindrar andra från att lägga vinnande bud i sista stund och själva kamma hem varan. Det är inte tillåtet men det finns inget skydd mot prickskyttar på Tradera, sa han.

Jag håller med. Läste tråden bara för att den är så het på forumet. Är annars inte intresserad av piart/antipiratsnack. Men Rainydays har koll. Men jag beklagar att Rainydays beskrivning är rätt. Jag bryr mig inte så mycket om marknadsrätt och sådant trist. Men jag verkar vara den enda här nästan som köper musik. Det är bara för att jag vill ha bra ljud. Jag laddar ibland ner en del musik från piratebay men det är bara för att provlyssna. 30 sekunder på Amazon räcker inte. Sen köper jag faktiskt om jag gillar det. Så klart blir min musiksamling inte lika stor som för dem som laddar ner allt men man kan ändå inte höra på allt. Man hinner inte. Bättre att lyssna på det bästa med högsta ljudkvalité. Mp3 duger inte. Så klart finns det en del flac och sånt som är hyfsat på sajterna men oftast inte med det jag vill ha. Jag skulle gärna fortsätta att se en ordentlig skivindustri med rejäla Super Audio CD istället för allt digitalt lättmargarin som fettar omkring. Och så skriver Studio att skivbolagen ska börja sälja mp3-album på mikro-SDkort. Nej, DET tänker jag inte betala för. Sälj mig riktiga, bra skivor istället. Annars kommer jag bara att lyssna på gamla skivor som redan finns och på konserter.

Har du prövat med att helt enkelt kapa av en massa takter så att det bara blir ett kort intro före sången?

Jag har också CME. Fantastisk! Strömgrejen är stor 12v 200mA /1500mA 18VA står det på den. + i mitten minus i kanten vaddetheter. Nej Datorn hittar nog inte klaviaturen om du inte har USB:n i...då måste du köra vanlig midi utan automatisk klaviaturigenkänning. Skaffa ny USB-kabel. är kontakten sönder inuti kan du ju passa på att uppgradera CME:n till Firewirekoppling och koppla till ett firewirekort istället. Leta fram installationsskivan också i förväg, förs säkerhets skull. Det är i alla fal bäst att ha både USB-kabel och midikabel, tycker jag (eller både Firewire och Midi). Den extra strömförsörjningen behövs ju iallafall för att du ska kunna få aftertouch.

Självklart! Det är Dans plattor jag har och Svens program. Förlåt. Jag får skylla på att jag blev bjuden på vin i går. 😆

A'...men snälla sixties, det är inte hans syster, det är ju hans mamma. Hon är ju ett nationalhelgon och Sven är säkert vårt nästa. Skärpning!

Fantastiskt Sven! Jag älskade din Jorden Runt och Trams!konsert jag var på för ett tag sedan med ett par barn var barnvakt åt! Sedan köpte jag Jorden Runt (inte av dig som du sålde efter giget utan på Ginza för bara 40 kronor, men i alla fall). Dessutom kan jag meddela att jag har äkta (köpta) exemplar av dina fina VirtualG och Broomstick Bass (även om jag nästan bara använder VG). Jättebra! Kramisar/Fredrika

Även om jag gillar Prefab Sprout mycket (Dolby har producerat tex. Steve McQueen) har jag alldeles missat den här låten. Riktigt bra tycker jag, så tack för låttipset Fredrika. Ja den är fin, tycker jag. Och vacker. På tal om Prefab Sprout tycker jag mycket om låten Hey, Manhattan!

Nja, jag var ju inte med på den tiden så... men den låt som bäst sammanfattar 80-talet så som jag uppfattar det är Rick Springfields låt Euarsian Eyes som också finns med i en gräslig gammal så kallad erotisk thriller (den är varken/eller) som heter 9½ vecka. Bara lyssna på låten och emulera den så har du säkert fixat åttitalet: störande smällande virveltrumma, choruspedaler på gitarrerna (som läggs i atmosfäriska lager), FM-synt som blippar i inledningen och sätter tempot och sedan hänger sig kvar, mycket reverb+delayfärgningar (digitalt) på det mesta, exotisk inspiration från främmande kulturer (Asien, både i tema och i ljudval) etc. och en sorts sugande sensualism som, gissar jag, var vad den där grungen tio år senare vände sig emot. Planka och vinn! Ett annat perfekt 80-talstips är Thomas Dolbys "Budapest by blimp". Låter likadant som Springfieldlåten, så klart, men ännu mer genomarbetad. Så du behöver ju tempodelayplugg, reverbplugg, chorusplugg, sampler, NI FM8, kanske Luxonix Purity eller vad den heter, en Fendergitarr (eller kopia) distplugg som inte ska skruvas upp för mycket, samplad eller äkta bandlös Steinbergerbas ...

HELA texten till Starships "Nothing's gonna stop us now" är den fånigaste text-raddan, tycker jag.

Det är väl inte så konstigt. Han läste ju Studio.

🙂 Det finns alltid människor som utgör undantag! Eftersom du hänger på detta forum är du ju troligen särskilt intresserad av ljud och kanske lyssnar på perspektivet i radioteaterns utsändningar eller jazzradion i P2 på småtimmarna. Lyssnar du även på närradio i stereo och kräver det? Det är förresten lättare att göra radio i mono som tydligt går fram till lyssnarna än att göra det i stereo. De flesta närradiostationer sysslar vad jag vet sällan med ljudupplevelser för målgrupper där stereobredd/djup är av större intresse. Oftast vill de nog göra intressanta informationsprogram. Och är det popradio är det i närradiosammanhang oftast som bakgrundsunderhållning. Klart att det finns undantag bland stationerna och vilka de vänder sig till men man måste ju generalisera för att kunna säga en åsikt som kan ha generell giltighet, som vår lektor i idéhistoria säger....

Det finns ingen anledning att börja sända i stereo. Det är väldigt få som lyssnar på radio på "det sättet"; alltså på sin fina stereo, i ett vardagsrum. Ljudet blir mycket sämre. Bruset mycket starkare. Nästan ingen har antenner hemma som duger för stereo. Alla lyssnar på sina jobb i en liten radio eller i köket när de lagar mat. Om ni inte har en stor målgrupp som lyssnar på er musik i sina mobiler, förstås. Har ni föreningsradio med pratprogram är det helt ointressant. Ni kanske komprimerar signalen mycket som de flesta privatradiostationer gör? I så fall finns det ännu mindre anledning. Jobba på ljudkvalitén istället om det går och ni vill ha bättre ljud; akustiken i studion, kanske. Har ni många föreningar som gör program ideellt kan ni jobba med små internutbildningar för dem som gör programmen så att de kan intervjua varandra med rätt mikrofoner, utan att skrapa på kapslarna och på rätt avstånd från munnen.

Okej, klarinett...Ja då ska jag orda en bra samplad klarinett och testar med det i första hand. Ja, det blir i alla fall mindre kitchigt än en sax, som du säger. Tack!

Det var säkert Ondes Martenot http://sv.wikipedia.org/wiki/Ondes_Martenot Tex om du lyssnade på ett större Messiaen-verk som Turangalilasymfonin, eller Honeggers Jeanne D'Arc, t ex. ' Förresten, den som inte gillar klassisk musik kan ju kolla kanadensaren Gilles Gobeils stycke "Voix Blanche" från 1989 där martenot spelar en extrem och fantastisk roll.: http://home.swipnet.se/sonoloco23/imed/trilogie.html För att provlyssna Voix Blanche: http://www.electrocd.com/en/cat/imed_0576/ EDIT: länkar

Nej, då måste man ha Platinumersionen. Det går inte med Gold eller lilla Silver.

Hej! Jag hittade denna låt i pappas gamla skivsamling. Jag tänker göra en cover. Med riktigare stråkar, fylligare, mindre stötigt piano, etc. Har någon tips på vad jag skulle kunna ha i arrangemanget istället för saxsolot i slutet på låten? Jag vill ha någonting som liksom saxen får luft under vingarna och flyger med låten bort mot horisonten men alltså ingen saxofon och ingen elgitarr. Vad tycker ni skulle kunna passa (om ni tänker er resten av låten i original)? Sen vill jag att en kille ska sjunga men kanske återkommer jag angående det, senare.

Ja, och det måste alla andra också ha. Alla insikter om hur saker och ting verkligen är börjar med en tanke kring det objektet. Den tanken innehåller en för-dom, en hypotes om hur det objektet är beskaffat. När man prövar sina uppfattningar, sin för-dom gentemot objektet, ändras ens inställning till objektet. OM man lever ärligt. Samma sak med generaliseringar. Alla människor gör många generaliseringar varje dag. Ska du ur minnet rita av en blomma du såg i trädgården i morse kommer den minnesbilden att vara en förenkling, en generalisering, av hur blomman verkligen såg ut. Går du ut i trädgården och betraktar den kan du lätt hitta detaljer i den som du kan fylla i i din ritning. Så fungerar alla människor.

SNIP Däremot är det ingen tvekan om att varken du eller min dotter "vet bäst". Nej, det har du rätt i.

😱 Det där påminner lite om min mellan-tonåriga dotter — "Jag är unik! Jag vet bättre! Jag har lösningen!" Tro mig, jag förstår att "just denna åsikt är bara [din] åsikt". Men det var sött ändå! 🙁 Okej. Fast att jag skriver "något sött" beror väl bara på att jag är tjej, som din dotter som du verkar raljera lite över för att hon tror att hon är "unik", "vet bättre" och har "lösningen". Din dotters åsikt att hon är unik/bättre/vet bäst måste vara giltig, åtminstone för henne om du är värderelativist. Värderelativism inom konst kan lika gärna utsträckas till värderelativism på andra områden. Vem är du att säga att jag ska följa lagen? Eller att din dotter inte vet bäst? Eller som det står i mellanstadiets skolkalender de precis fått av Mjölkfrämjandet: "Är det okej att fjäska för läraren? Ja, om det fungerar och om du tycker att det är okej. Men det smartaste fjäsket är det som inte märks." Om jag får hänvisa till Claes resonemang så känns det också lite obekvämt: "Det måste ligga i betraktarens öga om det ska betecknas som konst eller inte. Kludd är kludd oavsett vem som har målat, anser jag" skriver Claes. Eftersom Claes här både förespråkar värderelativism (var och en ska själv bestämma vad som är konst/musik eller ej) samtidigt som han dömer "kludd som kludd oavsett vem som gjort det", vilket inte är förenligt med värderelativism utan tar en position av tolkningsföreträde (eller elitism om man vill vara en elak värderelativist) framför andra som inte håller med honom om det; uppfattar jag det som att han motsäger sig själv. Exempel 1: person A: "Bach är världens bästa kompositör" person B: "Jaha. Barry Manilow är världens bästa kompositör". person A: "Jaha." [båda uttalanden är lika giltiga om det står på en värderelativistisk grund] Exempel 2: person A: "Det här huset byggt av Skanska är det bästa hus som byggts i Sverige under de senaste tio åren. person B. "Nej det är ett av de sämsta; det har möglat redan efter ett år och de boende har flyttats ut för att huset ska byggas om från grunden". person A: "Men det är det bästa huset". [en svårmotiverad åsikt men helt legitim om värderelativism gäller. Det gör det dock inte för person B.] Exempel 3: person A: "Ilon Wikland är världens bästa konstnär, tycker jag. Eller Mikael Persbrandt." [värderelativisten kan ju tycka vad som helst och vilken åsikt som helst är lika legitim] person B: "Njae, det är inte sant. Katarina Andersson är världens bästa konstnär" [person B som tror på en värdenas ordning måste motivera varför Andersson skulle vara bäst. Gör hon det bör det leda till referenser till värdegrunder som bygger upp påståendet. Tyvärr kan inte motiveringarna räcka för att övertyga A. Eftersom A är värderelativist biter inga argument, alla bestämmer ju ändå själva så A behöver inte motivera detta. Det är ju enklare, förstås.] person A: "Hahaha! Det är ju bara kludd! Tror att hon kan gömma sig bakom sin konstnärstitel. Det där skulle en apa kunnat göra."[Nej, nu djäklar! Om A är värderelativist kan han inte påstå att Katarina Andersson bara kluddar; det måste ju åtminstone vara konst om person B säger det. Dessutom måste A försvara sig mot motiveringarna av Anderssons estetik, avsikter och tekniska förmåga att utföra "kluddet". Men om A är värderelativist ibland men inte denna gång måste bytet av ställningstagande motiveras av A om A's ontologi inte är egocentrisk. Då finnes inget hopp.] person B: "Katarina Andersson är världens bästa konstnär". [Tyvärr kommer A och B inte att mötas i denna diskussion eller ens förstå varandra. Det bästa man kan hoppas på är ett ömsesidigt, respektfullt avståndstagande.] Tyvärr tycker jag att värderelativismen inom konst och musik är ett symtom på att konst och musik inte är viktigt i vårt samhälle (mer än som inkomstkälla för en liten minoritet; då är det pengarna som är viktiga). Om musik hade varit viktigt hade vi inte bara rykt på axlarna åt olika åsikter. EDIT: Hoppsan och förlåt! svarade på fel persons inlägg nyss!

Ja...hmmm...dina åsikter är nog lovvärda. Det är ju en antielitistisk inställning. En del andra antielitister använder sin hållning till att säga att den enskilda individen bestämmer vad som är bra/dåligt/konst eller inte och därmed upphävs samhället som gemensam konstruktion med gemensamma värden. Det kanske inte gör någonting men jag tycker inte om det för alla diskussioner om hur musik eller konst kan skapas blir då till slut bara en plånboksfråga. Den som säljer sin konst dyrast gör den bästa konsten. En sorts public choice-modell för estetik. Men jag tycker att det skulle vara synd om det var så för då finns det ingen värdefull kunskap om den inte är lukrativ. Det blir lättare för Studiotidningen för det är trots allt lättare att beskriva vad som är marknadsmässigt gångbart än vari Bachs musikaliska andlighet består som gör hans musik gudomlig. Med media måste man avse alla medier. Alla medier, från soffsamtal i sofforna till The New Yorker, upprätthåller mediebilden av vad som är marknadsmässigt och bra konst. När det gäller konst och musik är inte nyhetsvärdet, som du tar upp, det viktigaste. Det gäller att ha de rätta åsikterna årtionde efter årtionde. De diskuterar fortfarande Monet och Manet och refererar till dem som fin kultur. Därför är det dem folk fortsätter att tänka på när de tänker på bra konst. Ikeakatalogen bestämmer i högre grad än det mesta annat (i Sverige) vad som är "den breda massans smak under lång tid". Manet- och Monetreproduktioner har länge sålts färdiginramade för att passa soffmodeller. Vidare var det Ikea som introducerade abstrakt konst till de breda massorna. När Jackson Pollock-reproduktioner syntes i katalogen började det bli okej att köpa hem sådana från Ikea och tycka om dem. Det hade aldrig hänt innan Ikea gjorde det. Det är inte bara sant att den akademiska världen följer den folkliga. Det är samtidigt tvärt om också. Ingen känner igen en Jackson Pollock som han målade när han bytte stil från actionmålning till geometrisk under sin livstid. Akademiker, promoters och media (ett kompisgäng!) sablade ned den nya inriktningen han började med och som ledde till hans (åter-)tilltagande utanförskap, alkoholism coh kanske till och med död (spritrelaterad). De tavlorna är inte kända. Den är inte populär eller omtyckt. Samma sak med Philip Guston jag nämnde. Hans abstrakta expressionism från 50-talet är fortfarande högkultur men hans ångestladdade figurativa grejer från 60-talet vändes ryggen till. Och folk varken gillar det eller känner till det. Dessutom; när du talar om akademiker verkar det som om du talar om lärosätena, om universiteten. Men alla akademiskt skolade förstå-sig-påare gör inte karriär på universiteten. En del blir experter på ute marknaden och fortsätter att sprida sina värderingar. De kan hamna på Southerby's eller på Ikeas marknadsavdelning, för den delen. Akademikerna finns överallt. De "har tjocka glasögon och låg hormonhalt". Och de definierar likväl de breda massornas smak. Jag är för ung för att tillhöra Generation X. Jag tycker inte om 30+arnas flathet, ironi, cynism och ensamhet. Jag tycker att saker ska kunna få vara på allvar och att man i ett samhälle ska kunna ha ett samtal och en ordning om vad som är bra och inte. Annars blir vi väldigt ensamma. Men just denna åsikt är bara min åsikt och den säger så klart med om mig än något om vilka som är de verkliga värdena. Tyvärr.