Claes Holmerup

Summering är inget magiskt, utan det innebär inget annat än att man adderar signalerna från flera spår eller grupper - och det görs minst lika bra i digital miljö som i analog. Vad det handlar om, är därför färgning - och det kan man göra med pluggar också - eller som har föreslagits, med någon trevlig extern analog burk, om man hellre vill det. Det handlar bara om att använda öronen och skruva till ljudet så att man blir nöjd med resultatet. Om man vill, så kan man säkert få det till att det låter "bättre" med analog summering; Placeboeffekten är väldigt påtaglig när det gäller att jämföra ljud om man inte gör blindtester - något man märker tydligt exempelvis när "audiofiler" snackar om kablar... 😉

Det är väl så för alla, att man tar till sig den musik som är aktuell när man är i en viss ålder och lätt kan bli påverkad av musiken och känslorna som man förknippar med den - och sedan tycker man att det som kommer senare, är mest skräp. Det var ju alltid bättre förr, som bekant... 😉 Ofta ger man sedan det nyare inte en chans eftersom man ju redan har hittat "hem" i musiken som man gillar. Jag tycker mer att 70-talet var ok, medan 80-talet var när det blev riktigt bra, för att sedan i många fall bli rätt trist eller mest oväsen. Det hänger nog mycket på vilka genre man gillar också. Känner igen det där med att de flesta låtar på en skiva var kanonbra på den "gamla goda tiden", medan nyare plattor ofta består av en eller två låtar som är bra, medan resten mest är meningslös utfyllnad. Förmodligen tycker dagens ungdomar precis likadant (utom i de fall när föräldrarna har tvingat på dem sin egen musiksmak genom att ständigt tjata om hur hemskt allting efter Beatles är, typ...) - och om 20 år tycker de förmodligen också att den aktuella musiken då bara har enstaka bra låtar på varje album, medan deras gamla favoritalbum nästan bara innehöll bra låtar. Jag har hatat rap ända sedan det började dyka upp på allvar någon gång på 80-talet eller något, men har efter hand upptäckt att det faktiskt finns en del som ändå är riktigt bra. Jag tror det är likadant med de flesta genre, att man kan hitta sådant som är bra även om man inte gillar genren generellt. Det är bara att spränga sina gränser och tillåta sig att upptäcka det och ge sig tid att hitta något som är bra (fast när det gäller vissa genre så är det j-t svårt... 😉).

Risken är att många av vännerna kanske kommer att säga att det är skitbra, när de egentligen tycker att det är kasst, men de vill inte göra dig ledsen genom att vara för ärliga. Musiker som vill kommentera, kan ofta ge tips på eventuella förbättringar även om de tycker att det generellt är skit - och det kan vara mycket mer värdefullt än att bara få positiva omdömen från noncompos... Jag förstår hur du tänker, men det gäller ju då att man kan vara säker på att vännerna verkligen ÄR ärliga och säger vad de tycker...

Det är väl snarare så, att 30-plussare kanske röstar en gång på sin favoritlåt i melodifestivalen (om de röstar alls...), medan fjortisarna (och yngre) röstar massor av gånger och ger föräldrarna gråa hår när mobilräkningen kommer. Det finns nog en orsak till att de för första gången hade begränsat antal röstningar till 20 per låt från samma telefonnummer i år...

Det är ungefär kontentan av vad jag har läst i flera tester av summeringsboxar också. Det blir viss skillnad, men det går inte att säga vilket som låter bäst. Jag har för mig att det var SoundOnSound som gjorde något test för ett bra tag sedan och de kom fram till att det blev i princip samma resultat om man körde flera kanaler i summeringsburkarna, som om man bara körde en färdig ITB stereomix genom burken, så det handlar om att man får en liten färgning, medan själva summeringsfunktionen inte har någon betydelse, eftersom dagens DAW-programmen gör summeringen alldeles utmärkt.

Klockrent! 🙂

Det handlar alltså inte om en USB-mick, utan ett USB-ljudkort som du kopplar en mick till med en vanlig mikrofonkabel med 3-polig XLR-kontakt i båda ändar? I så fall ska du, som redan har sagts, hämta den ASIO-driver som hör till ljudkortet - och skippa ASIO4ALL.

Enligt egen erfarenhet och vad jag har hört, så är Intel och Samsung de som är mest tillförlitliga bland SSD.

ASIO hanterar bara ett ljudkort (eller flera likadana eller från samma tillverkare) i normalfallet. En USB-mick innehåller ett eget ljudkort, så om man kör med en sådan, så blir det väldigt besvärligt om den inte har inbyggd lyssning också, så att den har hörlursutgång. Att kombinera två helt olika ljudkort funkar inte med ASIO-drivern som är specifik för ljudkortet. Jag har aldrig använt ASIO4ALL, så jag vet inte om den drivern kan hantera olika ljudkort samtidigt.

Jag skummade igenom manualen och USB-portarna verkar bara vara avsedda för USB-hårddiskar att spela in på och för remote control av mixern från en PC.

Det funkar som sagt, men det krävs alltså att du har ett MADI-ljudkort, så du kan inte koppla in MADI-kablarna på ett vanligt ljudkort. Ska kanske tillägga att till en laptop behöver du exempelvis RME Madiface, som ligger på runt 12000:-, så det är inget man gärna skaffar för en snabbtest... 😉

Det är inte Cubase som behöver ha stöd för det, utan ljudkortet... Har du ett MADI-ljudkort, som t ex RME HDSPe MADI, så funkar det.

Så skulle jag nog inte uttrycka mig, även om jag hellre mixar ITB... Det handlar om vad man behöver för att trivas med arbetsflödet. Vissa trivs bra med att göra det som behövs enbart med musen i DAW-programmets mixer, vissa vill ha externa kontrollenheter av olika slag och vissa vill ha fysiska reglage och fullständig överblick över allt. Jag har gått från att ha ett stort bord och en massa outboards, till digitalbord, där jag först var lite orolig för att jag skulle sakna den omedelbara överblicken, men det var inga problem för mig - och till sist då inget annat än preamps, omvandlare, hörlursförstärkare och en liten controller utanför datorn, ett upplägg som jag trivs väldigt bra med. Till saken hör att jag inte gör några jättestora arrangemang. Om man gör större arrangemang, så kan behovet för överblicken och alla fysiska reglage vara större än om man bara spelar in och mixar ett fåtal spår, så man ska inte avfärda något av arbetssätten, utan det beror på vad man behöver och vad man trivs bäst med, helt enkelt. Trivs man med sitt arbetssätt, så kan man också göra ett bättre jobb, än om man upplever att man tvingas jobba på ett sätt som man egentligen inte trivs med.

Inga problem alls - men sätt någon sorts dämpning på baksidan av skivan, så att den inte slamrar mot väggen...

Det finns flera sådana; Mackie MCU, SSL Nucleus och Steinberg CMC, för att nämna några...

Ett par saker har jag haft lite svårt att greppa i början (länge sedan, men ändå...). Dels att man kan tänka på eq som ett antal volymreglage och att man kan få i princip samma resultat om man sänker alla utom ett frekvensband, som om man höjer det aktuella frekvensbandet (och reglerar med totalvolymen förstås). Nästa sak var att alla ljuden inte behöver vara "feta", utan för att helheten ska ha en chans att låta bra, så måste en del instrument ibland låta skittråkigt om man sololyssnar på dem... Man kan också TA BORT instrument som man har spelat in, så låter det plötsligt betydligt bättre om helheten... 😮😉 En sak som kom senare - kanske så sent som för 10 år sedan eller något - är detta med övertoner (bl a i diskussioner om samplingsfrekvenser). Det tog lite tid innan poletten trillade ner där, så att jag insåg att en fyrkantvåg på ca 7kHz faktiskt låter exakt likadant som en sinusvåg vid samma frekvens, eftersom inte en enda av den fyrkantvågens övertoner går att höra. Jag vill ha ett allvarligt snack med konstruktören och reklamera hörseln... 😠

😆 Så är det nog - men jag tänkte mest på någon sorts blandning av stilar som kunde bli intressant...

Om du bara skickar ut kanalerna till bordet och sedan tar in allt på separata spår, så har du inte gjort någon mix... Du kopplar ljudkortets utgångar till ingångarna på bordet, gör din mix i bordet, med outboard-effekter och allt som behövs - och spelar in stereoutgången från bordet på ett nytt stereospår i ditt DAW-program. Sedan är det där med analog summering grovt överdrivet. Flera tester som har gjorts, bl a av SoundOnSound, har vissat att det egentligen bara handlar om färgning, som man lika gärna kan uppnå genom att skicka sin slutmix genom någon analog stereoburk som man gillar - och inte alls behöver köra alla kanaler genom den analoga kedjan - men om man tycker det känns trevligare att köra genom ett stort mixerbord, så kan man förstås göra ett bättre jobb, så den psykologiska nyttan av det ska inte heller underskattas...

Jag hade absolut valt i5. Det är aldrig fel med mer prestanda - åtminstone inte när det är så liten skillnad...

Om du inte vet ännu, så skulle jag börja med minsta versionen. Den räcker långt i början - och du kan alltid uppgradera till dess storebröder senare om du så småningom känner att det behövs.

Philip Bailey & Maurice White, Verdine White, Ralph Johnson, Gary Burns, Bobby Burns, Reggie Young.... OK - det blev visst Earth, Wind & Fire - men varför bryta upp något som är perfekt...? 😉 Nåja... Bas: Bernard Edwards eller Louis Johnson (ruggigt svårt att bestämma sig...) Sång+kör: Philip Bailey, Michael Jackson, Freddie Mercury, Donna Summer, Chaka Khan Keyboards: Stevie Wonder, Quincy Jones, Vince Clarke, Howard Jones Gitarr: Nile Rodgers, Brian May, Prince Kanske en lagom galen blandning...

Priset - och om du inte har behov av de extra funktioner som ingår i de större versionerna. Till syvende och sist är det en fråga som du bara kan svara på själv, med utgångspunkt från vilka behov du har. Du hittar jämförelser mellan funktionerna här: http://www.steinberg.net/en/products/cubase/line_up.html Kolla också PDF:en på sidan - för den är mer detaljerad när det gäller funktionerna.

Ja - alltså, han är en väldigt duktig estradör och har stor scennärvaro, bra röst och allt, men sången är jobbig som 17 att höra eftersom han aldrig träffar rena toner direkt, utan alltid måste glida in på tonerna för att hitta rätt... Då är det faktiskt ofta lättare när han pratar lite atonalt i längre partier - för då hamnar tonerna helt fel och blir inte falska på ett lika irriterande sätt. Jag skulle kanske söka mig till idol-juryn eller något. OJ! som jag skulle såga falsksångare där... 😉 Jag tror att seminariet på den tiden motsvarade dagens gymnasium.

Jäpp! Han slarvar som 17 och slirar in på tonerna så man undrar var det ska sluta, men ofta hittar han rätt ton efter slirningarna, även om vägen dit är både lång och plågsam ibland... 😉 Han har aldrig varit sångare i första hand, utan främst en duktig estradör. Något av en diva redan när han gick i seminariet, enligt vad mamma har sagt (de gick i samma klass)...

Här borde du kunna hitta rätt ASIO-driver: http://www.m-audio.com/index.php?do=support&tab=driver