Bodhi

Förvirrade kampanj det där - de som ser mest bedrövade ut är ju de som bara använt droger i några månader... 😄

Jag fick i alla år och främst i skolan höra att musik, det är inget man kan hålla på med, på sin höjd som hobby. Det är oseriöst och planlöst drömmande. Det var faktiskt rätt hårt att höra detta mantra om och om igen, och ledde till att jag satsade på andra yrkeskarriärer och dubbelarbetade i många år för att kunna hålla på med musik, blev splittrad i vad jag skulle arbeta med och så vidare. Det positiva med det är väl att jag har snappat upp kunskaper från alla möjliga håll, och genom livet arbetat som reklamtecknare, illustratör, art director, smyckedesigner i Bangkok, musikproducent, VSTi-utveklare (det var jag som designade gränssnittet på Steinberg Groove Agent 1 och 2 🙂), databasprogrammerare, 3D-illustratör och CAD-utvecklare, musikskribent, webdesigner, Mac-tekniker, konstnär - har mitt allt detta hunnit med att försörja mig på att måla tavlor i tre år, bärnstenssmidare samt mindre nogräknade hotellstädare, sjukhusstädare, glassförsäljare på Jersey, smyckeskrinsbyggare och montersnickare i en mässhall. Puh... Ironiskt nog har musik alltid varit det jag mest velat försörja mig på, men minst haft möjlighet till. Inte för att skylla på annat, jag tror bara att de värderingar man lär sig i skolan helt enkelt hänger med och påverkar vad man verkligen satsar på och tar risker med. Jag vann dock Rock-SM året efter Europe och kom fyra i Rock-VM i Tokyo året efter och fick spela för fyra miljoner tittare, så jag trotsade rektorns bevingade ord att "Det kommer fan aldrig att bli något av dig!" och fick mina 15 minutes of fame 😛

@debatt, även om jag inte håller med i mycket av det du skriver, så uppskattar jag verkligen att du tar dig tid att pränta ner det. Även om man verkligen stör sig på något, så blir det bara sandlåda av korthuggna, aga kommentarer. Hellre då ett långt, argt inlägg än ett kort 😛 så länge det inte bara är en massa påhopp. Sedan kan jag ha full förståelse för att folk blir upprörda som har närstående som hamnat snett med droger eller är oroliga för sina barn och inte har tillräckligt med kunskaper om droger för att kunna hantera den skräckpropaganda som trots allt matas ut dagligen. Jag började röka gräs när jag var 14 år gammal, och fick vid den tiden se några vänner som efter att ha börjat med tyngre droger hamnade riktigt snett i livet, varav en av dem sitter inne än idag för dubbelmord (givetvis är han sedan många år inte någon jag betraktar som vän och det är inget annat än obehagligt att vi var vänner som kids). Jag kunde dock under de åren aldrig göra den koppling till cannabis som staten i sina försök att hantera problemen gör, att cannabis i sig självt är en inkörsport och i sig leder till ett kriminellt beteende. De här människorna hade hamnat snett ändå och det var de tyngre drogerna som började ställa till det. Däremot så har man genom att kriminalisera cannabis fått resultatet att de som brukar cannabis har avsevärt lättare för att komma i kontakt med de miljöer där tyngre droger figurerar. Om alkohol hade varit olagligt så hade man sannolikt dragit precis samma slutsatser, att det är en inkörsport till tyngre droger. Men i min åsikt, efter att ha rökt gräs i 30 år och just pga att det är kriminaliserat tyvärr ha "tvingats" komma i kontakt med låt oss säga mindre trevliga typer, really... så är det min fulla övertygelse att kriminaliseringen av cannabis och framförallt cannabisbruk är rent åt helvete, pardon my french. Avkriminaliseringen är dock inte på långa vägar en enkel lösning. Har man väl en gång satt sig på pottan med kriminaliseringen så får det konsekvenser att rätta till det. Jag håller med dig om att empatin mellan drogmissbrukare ofta är närmast obefintlig. Jag vill bara poängtera skillnaden på brukare och missbrukare, en mycket viktig skiljelinje. Ett normalt cannabisbruk sig leder inte i sig på något sätt till brist på empati, lika lite som ett normalt bruk av alkohol gör det. "Normalt" i bemärkelsen reglerat utifrån vilka effekter det har vid överbruk. I stort sett vilket missbruk som helst leder till oförmåga till empati, överdrivet fokus på jaget och på att underhålla missbruket. En grav spelmissbrukare kan utan vidare skicka hela sin familj till kronofogden utan att knappt ens reflektera över vad han faktiskt håller på med. Begreppet moral i de här sammanhanget är ju en paradox redan i sig självt, eftersom det förutsätter en överenskommelse av vad den moralen representerar. Det jag själv främst menar med moraliserandet bygger på en föreställning från landets toppstyre att alkohol i stora drag är okej och folk som tar en sup ibland gör inget fel, medan den som har samma relation till marijuana är "en jävla knarkare som ska i fängelse". Sedan är ju moralen att hjälpa de som har drogproblem och generellt se till att folk inte far illa en moral som jag värderar högt.

Edit: Nu hann du med att skriva ett mer begripligt inlägg helt utan insinuationer, så jag tar tillbaka min önskan jag skrev i det här inlägget att om att göra det 😛

Jag har mest kört med 88 vägda, stagepianoklaviatur (men du behöver inte vägda tangenter för att jobba med orkesterbibliotek, annat än om du föredrar känslan), så jag har aldrig tänkt på om instrumentens register och midi-controllers brukar ligga längre än 61 tangenter ifrån varandra. Någon annan vet säkert bättre här.

Det är väldigt smidigt, man kommer ifrån hela grejen att behöva byta spår/MIDI-kanal för att spela en artikulation, något som aldrig riktigt ger flyt i skapandet, inte för mig i alla fall. När man sedan ska finjustera det som är inspelat så har man samma instrument på samma MIDI-spår - och därmed i samma fönster när man öppnar spåret och redigerar, dvs istället för att hoppa mellan olika spår och fönster beroende på vilken artikulation som spelas. Bytena mellan artikulationer ligger som MIDI-noter nere i fönstret och tonerna ovanför och uppåt, vilket även gör det överskådligt ifall man behöver justera ett byte av artikulation så att det kommer rätt i tid. Det kanske låter som rena grekiskan ifall du inte har suttit så mycket med en sequenser, men det faller på plats så småningom.

Absolut, Photoshop är ren oförfalskad skicklighet. Med ett orkesterbibliotek kan du trycka ner tre tangenter på MIDI-klaviaturet och få den som lyssnar att häpna. Siedlaczek som Linus nämner är andra fina bibliotek, han har ju också gjort en del nytt på senare år, som String Essentials som är riktigt fina.

Tack för en mer utförlig förklaring av hur du tänker, debatt. Det är liksom lite svårt att få grepp om korta inlägg med hård eller aggressiv ton. Hur ser du på alkohol kontra droger, och hur tänker du att man i praktiken ska få bukt med de problem du beskriver?

Som gammal retuschör får jag nog hålla med om att liknelsen blir lite skev - rent teoretiskt sett skulle man kunna uppnå fotorealism till och med med Photoshops pennverktyg inställ på 1 px, men det skulle ta en sjuhelvetes tid... 😄 Ett samplingsbibliotek är beroende av grundkvaliteten på samplingarna och vilken kontroll du har över dem. Men kanske om du tänker dig att de billigare biblioteken är Microsoft Paint och sedan tar dig hela vägen upp till Photoshop. Integreringen i Cubase är ganska sömlös. Man får lägga ner ganska mycket tid på att bygga malldokument där alla instrumentgrupper får sina kanaler och inställningar, men när man väl har gjort det så är det ganska smidigt att jobba i (men detta gäller oavsett vilken DAW du kör).

Med all respekt och utan att på något sätt vilja vara nedlåtande, så upplever jag utifrån vad du har skrivit i den här tråden att du sannolikt är den minst lämpade personen att uttala dig om droger överhuvudtaget. Varför du då gör det med sådan iver och hätskhet har jag svårt för att förstå. Det känns som att det ligger något annat i botten där.

Japp, precis så 🙂 Ta mig dock på orden bara med Miroslav, jag kommer inte ihåg exakt hur mycket kontroll man hade och det kan ha uppdaterats sedan dess. Du kanske kan hitta några tester som beskriver hur mycket kontroll man har. Oavsett vilket du väljer att börja med, så bör du kunna få tag i en orkesterbundle som du ljudmässigt kommer att vara nöjd med ett tag (gissar jag) för i alla fall under 4.000:- Miroslav skulle du säker vara nöjd med i flera avseenden eftersom det trots sin ålder ändå är ett bra bibliotek som ansågs snudd på standard i flera år. Slutet på 90-talet om jag inte minns tokigt. Jag tror det är det här biblioteket som är recyclat http://www.soundonsound.com/sos/jan00/articles/miroslav_orch.htm När du sedan blir mer varm i kläderna så kommer du förmodligen att vilja ha det där lilla extra som man får de stora biblioteken där det plötsligt börjar leva och du vill ha fler artikulationer att röra dig mer för att kunna komponera mindre begränsat. Orkesterbibliotek är beroendeframkallande...

Jag likställde inte trummor med kör, jag tror jag skrev lite för långa meningar där för att det skulle bli läsligt... 😊 Det jag försökte få fram var att när det börjar handla om instrument och trummor så blir mikrofonen mer neutral än med sångröster - och när det sedan kommer till t ex kyrkokörer så är mikrofonen som allra mest neutral - ja alltså när det gäller att betrakta den som ett instrument. Men du har helt rätt i att med trummor så kan verkligen färgande mikrofoner vara till hjälp. Jag tänkte mest på baskaggemikar och överhäng, där i fallet baskaggemikar jag nästan aldrig hittat en budgetmik som jag kunnat jobba med, och i fallet överhäng ofta med budgetmikar haft problem av olika slag i mix, fissel och transienter som spricker. Men pukor och virvel och hihat - bring the weird miks on! För att inte tala om all den bearbetning som man sedan gör i mix, där inte särskilt mycket av originalljudet finns kvar i slutändan...

Jag kan tyvärr inte lägga upp artikeln offentligt eftersom jag inte har publiceringsrätt till den. Men om du skickar ett PM med din mailadress så kan jag maila den till dig. GPO är inte ett orkesterbibliotek ämnat att skapa realistiska orkesterverk med. Något sådant hittar du inte för 990 kr... 😉 Det är ämnat för att lära sig arbeta med orkesterkompositioner och lära sig hela tekniken med MIDI-arrangemang och MIDI-kontroll, utan att behöva skyffla ut dyra pengar i början och ha en kraftfull dator. Tanken med mitt förslag var att du skulle komma igång för en billig penning med något som låter hyfsat, för att efterhand när du får mer koll på vad som finns och vad du vill ha, kunna uppgradera till ett mer avancerat system. Det är också väldigt bra att börja med eftersom användarsupporten är såpass omfattande. Miroslav Philharmonik som ingår i paketet du länkar till låter helt okej för vad det kostar. Det är vid det här laget ett ganska gammalt bibliotek - Miroslav var en av de första biblioteken som blev riktigt etablerade. Nackdelen (vad jag minns när jag testade det) är att du har väldigt få realtidskontroller av ljuden, vilket gör att det blir begränsad vad du kan göra för orkestrala uttryck. Det blir stelt att spela på och du kommer förmodligen att störa dig på att inte kunna göra en hel del saker. Jag vet att man vill ha det som låter bäst... Men jag står allra ödmjukast fast vid rådet att du i första hand bör köpa det som du bäst kan lära dig MIDI-arrangemang och tekniker med, innan du börjar tänka för mycket på hur realistiskt det ska låta, för tro mig, är det rena orkesterarr du ska göra, så kommer du sannolikt inte att närma dig att vara nöjd med hur det låter förrän du sitter med bibliotek för uppemot 20.000:- 🙂 IK Multimedia tillåter inte licensöverföringar (eller gjorde det i alla fall inte för 4 år sedan när jag skulle sälja mitt T-Racks). Edit: Lyssnade på Miroslav-demon du länkade till, det var många år sedan jag satt med Miroslavbiblioteken. Meh.... sådär hade jag kunnat få GPO att låta också 😛 utom några artikuleringar jag hörde i slutet som inte hade låtit lika bra med GPO. Men givetvis ska du köpa det som du tycker känns rätt. Och bara för att GPO är mer lämpat för inlärning så betyder inte det att du inte kan lära dig något med Miroslav.

Min poäng är att "bra" i de konstnärliga sammanhang som musik är, kan vara svårt att definiera, eftersom det ofta beror på vad det är för klang som man är ute efter. Just när det gäller mikar och sång så är det så oerhört personligt beroende på hur en mikrofon svarar på rösten, vad den framhäver och vad den döljer. En "sämre" mikrofon kan ibland hjälpa en röst att låta bättre just för att den maskerar de problem som den rösten har. En sångröst med väldigt starka ess i ett visst register låter t ex inte särskilt bra i en Röde NT-2, eftersom den har en frekvenshöjning just däromkring som ofta ger ett essigare ljud. Samma mikrofon kan å andra sidan ge en mattare röst en bättre närvaro och tydlighet. Det handlar inte heller bara om en frekvenshöjning eller sänkning, utan om en dynamisk respons som är svår att återskapa med eq. Mikrofonen blir en förlängning av rösten, ett instrument i sig - även i avseendet att en sångare kan vara van vid att sjunga i en viss mikrofon och sjunga sämre med en "bättre" därför att den svarar på ett sätt som de inte är vana vid. Givetvis en träningssak för sångaren ifråga om mikrofonteknik, men när man väl står där i studion och ska göra en tagning, så gör man det bästa av vad som händer där och då. Sedan finns det sångare och sångerskor som har mikrofonperfekta röster. De låter bra i vilken mik som helst och ju dyrare desto bättre, ja alltså ju högre kvalitet på miken. Men i alla fall enligt mina erfarenheter är dessa sångare få, jag brukar få testa ganska många olika mikar innan jag hittar en som funkar klockrent, och det är långtifrån alltid den mest påkostade miken. När du mikar en stärkare så är också mikrofonen i högsta grad ett instrument. Vad som låter bra beror helt på vilken typ av ljud du är ute efter (med reservation förstås, en Clas Ohlson konding för en hundring låter sällan bra om det inte är en ren effekt man är ute efter). När man däremot talar om mikar och rena akustiska instrumentupptagningar inkl trummor så blir ofta mikrofonen mer neutral som instrument betraktat, och skillnader mellan "bra" och "dåliga" mikar tydligare. Och spelar du t ex in en hel kör i en kyrka, så kan du nästan med säkerhet säga att den bättre mikrofonen, dvs den med rakare frekvenskurva, bättre detaljåtergivning etc också kommer att låta bättre. Där är mikrofonen kanske allra minst att betrakta som ett instrument i sig, ja nästan bara en fråga om att få med så mycket som bara är möjligt av vad som händer. Ja, alltihop enligt mina personliga erfarenheter och upplevelser förstås, inte menat att skriva någon på näsan 🙂

Absolut, och en god andemening var det 🙂

Förlåt mig för en rättelse Florian 😊 men tvärtom så berättar TS hur man får det att låta proffsigt och vad det kostar i utrustningsväg, men har tyvärr på en del punkter fel och det är vad folk reagerar på.

Om du vill börja lära dig är GPO (Garritan Personal Orchestra) ett mycket bra val http://www.garritan....d=154&Itemid=54 Det kostar en spottstyver, låter hyfsat i rätt händer och du har världens vänligaste (faktiskt!) och hjälpsammaste community med 25.000 trådar varav de flesta om GPO att lära dig av på Northern Sounds http://www.northerns...ritan-Libraries GPO fungerar efter samma principer som de större biblioteken, så när du väl fått kläm på tekniken och en djupare inblick i vilket bibliotek du vill välja för att det ska börja låta orkester på allvar, så kan du uppgradera ditt system med ett bättre bibliotek där only the sky is the limit 🙂 Jag skrev en recension av den första versionen av GPO för MM för fem, sex år sedan http://www.musikerma...artikel&id=4136 Jag tror jag har den som pdf någonstans, kan maila den till dig om du vill läsa.

Jag förstår att du tröttnar på trista kommentarer, men folk reagerar negativt för att du fortsätter att hävda något som helt enkelt inte är sant, G Bango. Det görs en mängd musik dagligen av väldig hög kvalitet både musikaliskt och ljudmässigt på ganska billiga grejor. Den tekniska utvecklingen, industrialiseringen och massproduktionen av komponenter över de senaste tjugo åren har lett till att högkvalitativ teknik har sjunkit enormt i pris. Genom att hävda att folk behöver "proffsprylar" så gör du eventuella nybörjare i musikskapande som läser tråden en otjänst. Det finns en god anledning att försvara det faktum att musikproduktion från ax till limpa inte längre kostar skjortan 🙂

Solbrillor inomhus är obligatoriskt.

Kontakt är det vanligaste, men många bibliotek kommer med egna players. Om inte kompisen kan bistå så finns det gott om kunskaper här. Ett annat forum jag varmt kan rekommendera, med inriktning på just den typen av produktioner och komponerande du är ute efter är http://www.northernsounds.com/forum/forum.php , en närmast outsinlig källa av kunskaper inom området orkesterbibliotek och gott om hjälpsamma användare.

Ber om ursäkt om jag inte är så smart att jag fattar, men vad är din poäng?

Vienna är verkligen i en klass för sig men kostar därefter. Man kan snudd på säga att ju mer realism du vill ha, desto mer får du betala för orkesterbiblioteken. Man kan utan problem komma upp i hundratusentals kronor för att få de större biblioteken med de system som krävs för att köra dem. Det är vanligt att olika bibliotek blandas eftersom de enskilda brukar ha olika saker de gör bäst. Kirk Hunter http://www.kirkhunterstudios.com är prisvärda men i Sverige vad det verkar ganska okända orkesterbibliotek. Lyssna t ex på demosarna för Diamond, ett 80 GB bibliotek för 3.700 kr. Att skriva orkester- eller filmmusik med hjälp av samplingsbibliotek är MYCKET arbete... Det beror på att en orkester kan spela med oerhört många olika utryck och dynamik. Att simulera detta med en MIDI-kontroller är inte det lättaste, även om några tillverkare lyckas bättre än andra. Garritan Gofriller solo cello är ett bra exempel på bra implementering av realtidskontroll. Mycket av arbetet ligger i att efterjustera och lägga till utryck som styrs via MIDI-parametrar. Vad det gäller DAW så hade jag i ditt fall valt Cubase. Logic går bort pga att du kör PC (finns bara för Mac), Reason går bort pga att det inte alls stöder de här biblioteken (de kräver stöd för VST som är ett plugin-format). Cakewalk används ganska lite i Sverige vad jag vet, så det kan bli bekymmer om du ska dela filer med andra, få support från andra användare etc. Pro Tools är industristandard men ett sämre val i det här avseendet eftersom MIDI-redigeringen inte är lika kraftfull - och när du jobbar med orkesterbibliotek kommer du att ägna 90% av tiden åt att redigera MIDI-data, eftersom det är här du styr vilka uttryck vare instrument och instrumentgrupp gör, glissandon, crescendon etc. Cubase har väldigt kraftfulla verktyg för att redigera MIDI och är smidigt att jobba i. Steinberg (som gör Cubase) är också skapare av formatet VST, varför de ofta ligger i framkanten för dess utveckling. Även andra pluginformat finns, såsom t ex RTAS som Pro Tools använder sig av, men VST är fortfarande det mest utbredda formatet på PC ifråga om vad olika mjukvaruinstrument och effekter stöder. Dessutom har jag druckit kaffe med Karl Steinberg, och bara det gör ju att man måste använda Cubase... 😛

Säger han som själv blivit utslängd från minst ett forum... 😉

En mikrofon för 1000:- låter precis lika bra som en mikrofon för 20.000:- om det är det soundet du är ute efter 🙂 Särskilt när det gäller sång, eftersom det är sällan en mik passar alla röster. En billig bandmik kan vara precis det som en viss typ av röst behöver, medan en annan kan få precis det där sista den behövde av en U87. För min egen röst har jag aldrig varit så nöjd som när jag testade en Oktava- MK219, tror den kostar 2000:- någonting, och då har jag testat många mikar i alla möjliga prisklasser... Röde NT2 (den gamla versionen) är stark tvåa, beroende på låt delad förstaplats. Mikar är instrument.

(Felpost, råkade citera mig själv när jag skulle redigera ett inlägg 😄 )